Fortsätt att bära din tröja med stolthet, Durmaz

Måndag 25 juni klockan 23.40
Jag tror att vi allt oftare borde inse att vi fattar så mycket mindre än vi tror. Även om vi vill intala oss själva att vi kan så mycket förstår vi definitivt inte hur snabbt allt går inom elitidrotten och hur små marginalerna är. Det kan skilja en hårsmån från om en hårt arbetande idrottare blir hjälte eller syndabock.
Ändå sitter vi där på läktarna och i sofforn. Vi svär, skriker och tycker så mycket om allt och alla mellan chipstuggorna. Det handlar förstås i grunden om engagemang och är på många sätt idrottens tjusning, på samma sätt som den tunna linjen mellan succé och fiasko är det.
Ta bara Toni Kroos magiska frispark mot Sverige i matchens skälvande slutsekunder som exempel. Ett par sekunders fulländad magi. En perfekt slagen frispark i ett enormt pressat läge. Ett mål som redan är en evig klassiker.

Matchens motsats var Jimmy Durmaz, en av de svenska hjältarna som förde Sverige till VM. För ett år sedan gjorde han ett enormt viktigt mål mot Frankrike i den match som Sverige till slut vann med 2-1, efter att Ola Toivonen slagit in det avgörande målet från egen planhalva i slutsekunderna.
Då var Durmaz hjälte.
Mot Tyskland blev han syndabock efter att ha orsakat den frispark som Toni Kroos så läckert knorrade in i mål. Om Toni Kroos hade varit en vanlig spelare och missat hade Durmaz lika gärna kunnat ha varit den hjälte som stoppade anfallet i de där skälvande slutsekunderna på midsommardagen.
Men då var det just den där tunna linjen mellan succé och fiasko, den där linjen som gör att vi alla älskar idrottens infernaliskt spännande drama.

Jimmy Durmaz och hans familj fick utstå rasistiska tillmälen och mordhot efter matchen. Det är naturligtvis fullständigt oacceptabelt. Det var starkt av förbundskaptenen, Jimmy Durmaz och hela landslaget att ta avstånd mot detta i ett uttalande på träningen dagen efter matchen mot Tyskland, men det var så sorgligt att det ens behövde göras.

Även om det räcker med ett enda mordhot och ett enda rasistiskt tillmäle för att gå över gränsen ska vi aldrig glömma att det trots allt är få som hatar. De flesta hårda ord inträffade på Durmaz Instagram-konto, vilket mycket väl kan tyda på en riktad attack från en liten grupp, vilket Hudiksvalls Tidnings politiske redaktör Patrik Oksanen är inne på i en klok ledare. Oksanen menar klokt att journalister måste bli bättre på att skriva om varför näthat skapas.

Sveriges Rado-profilen Staffan Sonning skrev också ett uppmärksammat Facebook-inlägg: ”Vore jag datakunnig journalist skulle jag ge mig på projektet att bedöma hur stor del av de rasistiska inläggen mot Jimmy Durmaz som sannolikt är skrivna av bot:ar, det vill säga maskiner.” Sonning är inne på att det kan röra sig om en påverkansoperation och kan mycket väl ha helt rätt.

Det är nämligen så rasistiska kampanjer brukar arbeta.
Riktade kampanjer som har som syfte att påverka och att försöka skapa en bild av att de som hatar är så många fler än det i regel fåtal inskränkta individer det handlar om.
Samtidigt är det också ett stort samhällsproblem att hatet och hoten, inte minst i sociala medier, ökar. Där gör ofta polisen sitt jobb väl när hot anmäls, men tyvärr stannar det hos åklagare som sällan tar fallen vidare.
Där måste det ske en ändring. Lagen måste skärpas.

Det hat som har kommit upp till ytan när det handlar om Jimmy Durmaz är vidrigt. Det som, trots allt, känns hoppfullt, är att kärleken och stödet till honom är så mycket starkare. Bär fortsatt din tröja och din flagga med stolthet, Jimmy Durmaz. #backadurmaz

Publicerat av

Daniel Nordström

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *