Vi behöver ett starkt public service

Cilla Benkö.
Sveriges Radios VD.
foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Torsdag 20 september klockan 16.25
Under kulturnatten i Västerås i lördags arrangerade l vi ett seminarium på VLT.
Vi diskuterade mediernas stora betydelse i ett demokratiskt samhälle och jag konstaterade att vi aldrig varit viktigare än nu.
I veckan kom beskedet att 400 journalister tvingas lämna Danmarks Radio.
Ännu ett europeiskt land får ett försvagat public service.
Det är en djupt oroande utveckling.
Vi lever i en tid när medierna är under hård press.
De kommersiella medierna kämpar inte minst med sviktande annonsaffärer. 2016 inträffade ett historiskt skifte. Då passerade Facebook och Google de svenska medieföretagen i annonsintäkter.
Men medierna lever också under tryck på allt annat håll, inte minst politiskt.
Den amerikanske presidenten Donald Trumps ständiga försök att underminera mediernas trovärdighet är numera tröttsamt välkänd.
I Sverige ser vi samma tendens. Moderate riksdagsledamoten Hanif Balis  utspel mot Dagens Nyheter och hans partikollega, Lars Beckmans, ständiga hackande mot medierna, inte minst Public service, är välbekanta – åtminstone för dem som hänger på Twitter.
Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson har kallat P3 för en ”skitkanal”, som han vill lägga ner – och han fortsatte med att bojkotta Sveriges Television.
Under SD:s valvaka fortsatte han att nedvärdera medierna när han klev in på scenen. När han blickade ut över publikhavet och endast såg journalister undrade han var ”alla trevliga människor var”.

Jimmie Åkesson och alla andra har givetvis sin fulla rätt att vara kritiska mot medier. Även medier ska granskas. Även medier gör fel och begår misstag.
Men, det finns en väsentlig skillnad mellan seriösa och ansvarstagande medier och oseriösa nätaktörer.
Medier har ansvariga utgivare som tar ansvar för publiceringarna.
Medier granskas via Pressombudsmannen och Pressens opinionsnämnd eller via Granskningsnämnden.
I det svenska, allt mer brutala, debattklimatet har medierna på något märkligt sätt allt mer utmålats som politiska fiender. Det är en retorik som inte minst föds via högerextremister och konspiratoriska hatsajter.
Somliga politiker borde veta bättre än att klafsa vidare i den geggan.
Samma politiker borde ha bättre kunskaper om de svenska mediers betydelse för det demokratiska samhället.

Åter till Danmark.
I mars i år stod det klart att det skulle bli stora besparingar på det danska public service-företaget Danmarks Radio. Den danska regeringen och Dansk Folkeparti hade enats om att DR skulle dra ned sin budget med 20 procent under fem år.
Resultatet blir att cirka 400 medarbetare tvingas lämna DR.
Tre radiokanaler och lika många tv-kanaler avvecklas.
I en tid när medierna behövs som allra bäst försvagas alltså ännu ett europeiskt public service-bolag, vilket Cecilia Djurberg konstaterar i en kort och kärnfull analys om i Aftonbladet.

Även i Sverige har framtiden för public service diskuterats, inte minst i den parlamentariska public service-kommitténs slutbetänkande som presenterades i somras.
Utredningen heter ”Ett oberoende public service för alla – nya möjligheter och ökat ansvar” och tar bland annat fram förslag på hur tv och radio i allmänhetens tjänst kan utformas på kort och lång sikt i ett nytt medielandskap.
Debatten mellan kommersiella medier och public service har också pågått en längre tid, inte minst efter det att många tidningsföretag har börjat ta betalt för sitt journalistiska innehåll digitalt.
Jag har själv tagit del i den debatten i flera olika sammanhang.
Är det i den tid vi lever nu rimligt Sveriges Radio och Sveriges Television gör långa texter, gratis på sina sajter, som bygger helt på tidningsartiklar som enbart är för betalande läsare? Slår inte det sönder tidningsföretagens affärer?
Det har varit den springande debattpunkten.
I många fall har den varit en nyttig diskussion och bra samtal, som bland annat lett fram till en gemensam policy för Mittmedia och Sveriges Radio om hur vi kreddar varandra.

Ofta pratar kommersiella medier om public service som ett gemensamt begrepp, men det är stor skillnad på Sveriges Radios och Sveriges Televisions olika strategier.
Sveriges Radio har tydligt ljudet i centrum. Den är logisk, väl begriplig och faller väl inom det SR ska vara som public service-företag.
Vad Sveriges Television egentligen vill min sin verksamhet är inte lika enkelt att förstå. Där är strategin betydligt svajigare – och där skulle jag vilja se en betydligt rakare linje likt den Sveriges Radio har.

För att sammanfatta.
I det medielandskap vi lever i är inte de kommersiella företagen och public service fiender.
Det majoriteten av alla svenskar vet är att det behövs såväl trovärdiga kommersiella medier som ett starkt och trovärdigt public service.
Jag hoppas även att våra politiker inser det.
”Förändringen av DR sker i en tid när angreppen mot medier i allmänhet och public service i synnerhet har eskalerat, inte sällan från höga politiska företrädare i Europa och i andra delar av världen. Samtidigt har behovet av medier som står oberoende från ekonomiska och politiska intressen knappast varit större. Medier som granskar makten, binder samman länder och fungerar som en gemensam arena för idé- och tankeutbyte”, skriver Sveriges Radios vd Cilla Benkö i Sveriges Radio-bloggen i dag.
Hon fortsätter:
”Besparingarna som tillkännagavs är förstås jobbiga för DR men långsiktigt är det ett större problem att synen på vad public service är och vilken roll det spelar håller på att förändras. Det är ingen hemlighet att den danska kulturministern uttryckt en ambition att DR snarare ska vara en kulturinstitution än en medieinstitution.”

Jag håller med Cilla Benkö.
Långsiktigt är det ett stort problem att synen på vilken roll public service spelar håller på att förändras.
Det är också ett stort problem att politiker, som borde veta bättre, ägnar sin tid till att underminera mediers trovärdighet.
Kritisera, debattera och diskutera. Men sprid inte osaklig smörja.
Som sagt.
Trovärdiga medier har aldrig varit viktigare än de är nu.
Detta är inte enbart en mediefråga.
Det är en avgörande fråga för demokratin.
Jag hoppas att våra svenska politiker inser det.

Publicerat av

Daniel Nordström

7 reaktioner på ”Vi behöver ett starkt public service”

  1. Bristen på självkritik och probleminsikt inom ”gammelmedia” och public service är häpnadsväckande. Folk genomskådar och tröttnar på ytlig, osaklig och agendadriven journalistik och söker sig till andra plattformar och kanaler. Det Sverige behöver är medier och public service som tar sitt ansvar som ”tredje statsmakten”. Saklig, objektiv och kritiskt granskande journalistik helt enkelt. Och kanske lite ödmjukhet – det är inte särskilt seriöst att kategoriskt avfärda kritik som tröttsamt hackande.

  2. Public service måste göras om ifrån grunden. De ska enbart koncentrera sig på nyheter och kultur. Nöjesprogram och dyl. kan privata kanaler ägna sig åt. Det är sjukt när det ska kosta 8.5 miljarder åt att producera tv-program. Sätt ett tak på 300 miljoner årligen. Sparka ut allt vänsterfolk som har på sin agenda att vara politiskt korrekt.

    1. Du förordar alltså konkret att människor ska få sparken från sina arbeten för sina politiska åsikters skull?Antar att detta då även ska omfatta ”högerfolk” som har på sin agenda att vara politiskt inkorrekta? Vem tycker du ska avgöra den typen av uppsägningar? Vill du på något ytterligare sätt begränsa människors rätt till en politisk uppfattning? Vad avser du konkret med begreppet politiskt korrekt? Viktigt att definiera detta då du menar att det ska utgöra saklig grund för att få sparken.

      1. Michael Gerdarv, jag tycker att du gör en onödig och osaklig tolkning av inlägget. Att public service behöver göras om och fokusera på sina kärnuppgifter kan nog de flesta hålla med om. Att det finns en tydlig slagsida åt vänster kan nog de flesta också hålla med om. Agendadriven journalistik av något slag hör inte hemma inom public service som enligt lag ska vara opartisk och saklig. Public service ska ge en korrekt och allsidig nyhetsrapportering, vilket inte görs. Det handlar inte minst om vad man INTE rapporterar om.

        1. Det står dig naturligtvis fritt att tycka det du tycker om mitt inlägg. Det jag skriver är ett antal frågor utifrån det faktum att ML skriver att han vill ge folk sparken på andra grunder än de som har med yrkeskompetens att göra. Det är en utveckling vi ser idag i bl.a Ungern och Polen. Frågorna är därför, tycker jag, varken önödiga eller osakliga. Tvärtom är de absolut nödvändiga ur såväl ett yttrandefrihets.som demokratiperspektiv. Enligt min uppfattning är den utveckling vi ser hos nämnda länder ovan betydligt otäckare än att bibehålla och stärka svensk public-service. Självfallet skall publicerade inslag leva upp till de krav på saklighet och opartiskhet som idag ställs på SR och SVT. Den som anser att så inte sker kan med fördel vända sig till granskningsnämneden för att få sitt klagomål utrett.

          1. ML får givetvis svara för sig själv men jag gör inte samma tolkning som du. Den som i yrket agerar enligt en personlig politisk agenda i en verksamhet som ska vara opolitisk, saklig och opartisk åsidosätter eller motarbetar uppenbart det som gäller för uppgiften. Att begå fel i tjänsten kan givetvis utgöra en grund för uppsägning.

            Sedan vill jag påminna om vidriga mediadrev mot människor som agerat ”politiskt inkorrekt”. Polisen Peter Springare och undersköterskan Fredrik Antonsson är två tydliga exempel. Per Gudmundson har beskrivit detta bra i SvD:
            https://www.svd.se/aret-da-visselblasare-blev-landsforradare

            En fällning i granskningsnämnden betyder inte mycket i praktiken. Och hur ska man göra för att anmäla sådant som INTE rapporteras menar du?

  3. Som ett exempel på bra innehåll i public service vill jag nämna ett avsnitt i söndagens ”Godmorgon, världen!” i P1. Det kan också tjäna som ett konkret exempel på vad som är ”politiskt korrekt” som svar till Michael Gerdarv:
    Är det rimligt att jämföra dagens Europa med 30-talets?
    https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=7047777

    Det är politiskt korrekt att säga att det finns stora likheter mellan populismens uppgång i Europa idag och fascismens och nazismens frammarsch under 20- och 30-talen. Inslaget visar att det inte finns något vetenskapligt fog för denna politiskt korrekta alarmism. Och att argumenten används som ursäkt för att ta till antidemokratiska metoder. Att klistra etiketter som nazist och fascist på ens politiska meningsmotståndare blir ett retoriskt grepp i debatten och ett politiskt slagträ för att tysta meningsmotståndare.

    Sverige behöver mer av denna typ av faktabaserade, belysande och analyserande reportage. Sådant passar bra i public service medan annat passar bättre i de kommersiella medierna. Public service bör inte konkurrera med de kommersiella medierna utan istället verka som ett komplement och fördjupning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *