När en jakthärva blir en diskussion om våldtäkter

5 november klockan 08.25
De tidningar i Västmanland, som jag är ansvarig utgivare för, publicerar just nu flera artiklar om den så kallade jakthärvan.
Plötsligt svämmar kommentarsfälten i sociala medier över.
Allt blir en fråga om våldtäkter och invandrare.
Varför kan vi inte istället ha en viktig och seriös diskussion om publicistik?
I april 2016 fattade jag i egenskap av utgivare beslutet om att stänga möjligheten att kommentera artiklar på tidningarna i Västmanland.
Anledningen var inte minst det vi ser nu.
När jag fattade beslutet motiverade jag det så här:
”Främst är det artiklar som rör invandrare som kommenteras.
Det finns i sig inget som är fel i att kommentera den förda invandringspolitiken och det är absolut inget fel att vara kritisk mot den. Problemet är att det ständigt förs fram en mängd spekulationer, fördomar och allmänt nonsens. Många av kommentarerna är dessutom helt omöjliga att ens publicera.
Våra sajter ska inte vara en allmän slasktratt.
Vi ska skilja oss åt från de sajter där det inte finns utgivare som tar ansvar.
Därför stänger vi möjligheten att kommentera artiklar.”

Just nu rullas en härva av grova misstänkta jaktbrott i Västmanland upp. Det innebär också en pågående publicering i tidningarna i Västmanland. Många artiklar har skrivits i ämnet, många fler kommer att skrivas. I artiklarna har vi noggrant berättat att det enbart handlar om misstankar och att de anklagade hittills nekar till brott.
Men vi har också publicerat namn på två av de misstänkta, Karl Hedin och Per-Erik Persson, som greps i natt efter att ha varit internationellt efterlyst.
Jag har tidigare skrivit om publiceringen kring Karl Hedin. Medievärlden har också uppmärksammat uppståndelsen kring att vi har publicerat en bild på Karl Hedin i häkteskläder och handfängsel.

Alla seriösa medier arbetar efter samma pressetiska riktlinjer. Trots det gör utgivare olika beslut. SVT Västmanlands utgivare Anders Kauranen har förklarat varför han har valt att inte publicera namn. Dalarnas Tidningars utgivare Helena Nyman har förklarat varför hon publicerar Karl Hedins namn, men också varför hon inte publicerat bilden på honom med handfängsel.
Aftonbladet och Expressen gör också olika. Aftonbladet har hittills inte publicerat namn, medan Expressen har gjort det.
Just detta kunde ha mynnat ut i en viktig pressetisk debatt.
Vad är rätt eller fel?
Endast varje enskild utgivare kan avgöra vad den anser är rätt i varje enskilt beslut och därefter får allmänheten ge sitt omdöme.
Att jag till exempel anser att det är helt rätt att publicera namnet på Karl Hedin innebär inte att Pressombudsmannen eller Pressens Opinionsnämnd skulle tycka samma sak om till exempel Karl Hedin skulle välja att anmäla tidningarna i Västmanland. I vissa fall gör även PO och PON olika bedömningar.
Publicistisk och pressetik är med andra ord ingen exakt vetenskap.
PO och PON är heller inga domstolar, men de finns där för allmänheten. VLT och andra seriösa medier med ansvariga utgivare har själva valt att ingå i det pressetiska systemet. Det innebär att det vi gör granskas av en opartisk nämnd.
Det är ett alldeles utmärkt system som borgar för att alla seriösa medier tar ansvar för sina publiceringar.

Men debatten i sociala medier handlar tyvärr sällan om en diskussion om pressetik utifrån en faktabaserad grund.
Istället bygger den skrämmande mycket på konspirationsteorier om att medier behandlar människor olika. Jag vet för övrigt inte hur många kommentarer jag under det senaste dygnen svarat på med orden ”vi gör inte skillnad på människor”.
Somliga lyssnar inte. De vill inte heller lyssna.
De har nämligen sin tes klar – och plötsligt spårar debatten ur och börjar handla om våldtäkter och invandring.
Somliga tycker helt enkelt inte att det är så allvarligt med en misstanke om illegal jakt på vargar. Istället bör våldtäktsmän hängas ut, anser dessa och många av dessa personer anser också att det endast är invandrare som begår våldtäkter enligt samma konspiratoriska grundprincip.
Det påstås också, tröttsamt nog, att medier alltid publicerar namn när det handlar om svenskar och att bilderna alltid pixlas – eller att det mörkas – när det handlar om invandrare.
Detta är mytbilder som inte minst sprids via konspiratoriska hatsajter, där det inte finns utgivare som tar ansvar för publiceringarna.
Det är just mytbilder.
De stämmer inte.
Återigen: Vi gör inte skillnad på människor.
Det går inte heller att jämföra olika fall med varandra. När det gäller våldtäkter finns alltid ett offer. Många våldtäkter sker i nära relation. Om en utgivare då väljer att publicera namnet på våldtäktsmannen finns stor risk att även offret indirekt kan identifieras. Sådana överväganden är viktiga att göra, även om allmänintresset bedöms som stort i ett sådant fall.
Därför måste en utgivare bedöma varje enskilt beslut enskilt. Bedömningarna görs varken på kommersiell eller politisk grund och besluten skiljer inte om gärningsmannen är född i Sverige eller i något annat land.

Nyligen publicerade VLT namn och bild på Alexander Faili, som dömdes för mordet på Skallberget. Ingen läsare reagerade på det.
Nyligen publicerade vi också namn och bild på serievåldtäktsmannen Niklas Eliasson, som nu släppst ur fängelset. Ingen läsare reagerade på det.

Men, när vi publicerar namn och bild på Karl Hedin och Per-Erik Persson blir det plötsligt kraftiga reaktioner.
Ja, det finns en väsentlig skillnad.
I fallen Faili och Eliasson handlar det om personer som är dömda för brott, i det aktuella jaktbrottet är det endast misstankar.
Därför kan vi ta ett annat aktuellt exempel. I samband med sommarstugemordet publicerade vi namn och bild på både Johanna Möller och Mohammad Rajabi i samband med att åtal väcktes. Det väckte en del reaktioner, men inte av samma karaktär som dessa.
Här handlar det om vita medelålders och ostraffade män, som har hög rang i samhället. Dessutom anser många att de inte misstänks för något som är så allvarligt. Det skapar upprörda känslor.
Men, jag finner anledning att upprepa det på nytt:
Vi gör inte skillnad på människor.

Det är dessutom så att många som kommenterar i sociala medier tydligt uppger att de inte läser ”skittidningar” som de jag är ansvarig för.
Trots de inte tar aktiv del av vår journalistik har de sin bild, märkligt nog, klar.
Istället går de efter sina fördomar, sina konspirationsteorier och sina förutfattade meningar.
Det är så sorgligt när vi kunde ha haft en seriös och viktig debatt och diskussion om utgivarbeslut, journalistik och publicistik.
Men, tyvärr är det så här samhällsdebatten ofta ser ut numera, inte minst i sociala medier. Människor har en rad åsikter som inte är faktabaserade.
Det gör mig faktiskt riktigt orolig.
En start för alla är att börja med att läsa om hur vi arbetar med nyheter. Det kan ni göra här.

Publicerat av

Daniel Nordström

14 reaktioner på ”När en jakthärva blir en diskussion om våldtäkter”

  1. Håller med att diskussionen snabbt urartar, t ex i insändaren https://www.vlt.se/artikel/opinion/insandare/hur-har-polisen-tid-med-vargar
    Som Richard Appelbom påpekar i sin ledare är jaktbrott inga bra exempel för civil olydnad.
    En nyrik som läser Magdalena Ribbings ”Vett och etikett” från pärm till pärm och följer alla regler slaviskt – han/hon uppfattas som dödstråkig. En person som alltid struntar i alla uppföranderegler – den är bara ett irriterande skoskav. Gentlemannen följer etiketten för det mesta, just för att någon enstaka gång kunna bryta mot den med finess, för att få fram ett budskap. På samma sätt ser jag på civil olydnad, välmotiverade undantag med finess. Att skjuta och förgifta djur är ingen finess!

  2. Daniel Nordström, du frågar: ”Varför kan vi inte istället ha en viktig och seriös diskussion om publicistik?”

    Jag, och många med mig, har frågat samma sak under lång tid. Men svaren från medierna uteblir. Och svaren från dig har uteblivit i din blogg. Du har fortfarande inte förklarat på vilka sakliga grunder du avgör vad som är citat ”en mängd spekulationer, fördomar och allmänt nonsens”.

    Det går inte att diskutera med en part som ger sina egna åsikter företräde och sedan gömmer sig bakom tystnad eller floskler.

  3. Min uppfattning är att Vlt (och Daniel Nordström) gör rätt i att publicera Karl Hedins namn. Namnpuliceringen motiveras av allmänintresset. Och allmänintresset motiveras i detta fall av att Karl Hedin i kraft av sitt kapital är en makthavare samt framför allt av att han i detta sammanhang (samt när det gäller skogsförvaltning) valt att driva politik och systematiskt sprida propaganda för att samla stöd för en annan hantering av det stora viltet. Misstankarna om ett kriminellt nätverk där den ekonomiska eliten är inblandad har ett samhällsintresse. Och är därmed av vikt för medborgarna.
    Vad som kan tyckas lite ironiskt i sammanhanget är att den misstänkte namngivne tycks dra nytta av publiciteten och han har nog stor chans att lyckas. Jag tänker på detta att han väljer att framträda i häkteskläder: han framstår på så sätt som martyr och offer för en sammanslutning poliser/åklagare som sedan ungdomsåren varit vad han anser extremister i naturvårdsfrågor.
    Vid flera tidigare namnpubliceringar har jag kritiserat Vlt och Daniel Nordströms bedömningar. Det gäller tidpunkten för publiceringen av Möllers namn och publiceringen av en man med utländskt namn, en man som körde ihjäl en fotgängare i Västmanland och senare också en trafikant i Tyskland. Straffet i det senare fallet gällde vårdslöshet i trafik och understeg två år. Publiceringen stred därmed mot därmed Pressens egna regler.
    Det finns en hel del som kan ifrågasättas i detta regelsystem, men den (en gång framtvingade) frivilliga regleringen är bättre än ingen alls och det är ett elände att Nätet i praktiken stjälpt pressetik och begränsningar av förtal helt över ända. Vi som fortfarande är intresserade av att diskutera etiken vid publiceringar av påståenden och namn tillhör en omkörd och till synes föråldrad grupp. Men detta till trots: det är ett demokratiskt hot att människor använder kommentarsfält som möjlighet att hetsa mot folkgrupper och minoriteter.
    Jag har ingen aning om hur man bör komma tillrätta med dagens situation. Möjligheten att gömma sig på Internet ger förtalarna och propagandisterna möjlighet att fortsätta hetsandet. Det är mycket ledsamt.

    1. Första ansatsen för att komma tillrätta med dagens situation är rimligen en ordentlig analys och problembeskrivning. Medierna har själva varit delaktiga i att skapa den polarisering som finns. Genom att summariskt avfärda fullt legitim och saklig kritik som ”hets” och ”propaganda” har en meningsfull diskurs omöjliggjorts. Jag tror att de påstådda ”hetsarna”, ”förtalarna”, ”propagandisterna” och så vidare är få. I den mån de finns så bemöts de rimligen bäst med fakta och saklighet. Inte med oförskämdheter och personangrepp. Att kategoriskt och summariskt avfärda andra människors åsikter som ”en mängd spekulationer, fördomar och allmänt nonsens” är INTE rätt väg att gå – det är intellektuellt ekvivalent med att kalla någon ”skithög”. Eller snarare värre.

  4. Nej, Daniel Nordström är ingen skithög. Jag skulle inte ens nedlåta mig till att kalla den som använder uttryck som ”skithög” för skithög. Däremot så tycker jag uppriktigt synd om den som gör det och undrar i mitt stilla sinne vilken uppfostran han fått och om han uppmanar sina egna barn att uttrycka sig så om kamrater de inte har samma åsikt som.
    Jag har också större förståelse för uttrycket ”allmänintresse” då det används om personer i min geografiska närhet. Att, som t.ex kvällstidningarna gör, sprida namnuppgifter över hela landet på misstänkta/dömda har jag svårare för.Vad har jag för intresse av att Roland Jansson eller Ali Muhammed har dömts för det ena eller det andra i Ystad eller Haparanda?

  5. @P-O Lundh
    Spekulationer, fördomar och nonsens torde väl vara sådant som inte stöds av vedertagna fakta.

    Här några exempel.
    När SD:s Thoralf Alfsson skriver att ”alla muslimer som genomför en pilgrimsresa till Mecka och går i moské vill införa sharialagar.” (Alfssons blogg)

    När SD i Älmhult skriver att ”I Nederländerna är 50% av alla nyfödda muslimer och inom 15år kommer hälften av populationen vara muslimsk.”
    (5% av befolkningen var muslimsk vid tiden för inlägget.)

    Jag kan på rak arm ge ytterligare över 200 exempel men detta får räcka för att belysa Daniels påstående om såväl spekulationer som fördomar och nonsens.

    Vad gäller publicistisk sed så menar jag att det skall ställs betydligt större krav på plattformar att ha en ansvarig utgivare. Särskilt intressant att diskutera i det sammanhanget är It-jättarnas tillhandahållande av plattformar som Google, Youtube, Snapchat, Instagram etc. etc. Menar man att dessa inte har något sådant ansvar måste det ansvaret i högre grad än idag läggas på den som faktiskt står för den text/bild/film som produceras.

    Ibland tar mediejättar sitt ansvar vilket exemplifieras av att t.o.m Trumps egen huskanal, Fox News, nu stoppat en av Trumpkampanjens valfilmer. https://www.expressen.se/nyheter/nbc-och-fox-news-slutar-visa-valfilm-fran-trumps-kampanj/

    Somliga skriker naturligtvis censur men frågan är var gränsen skall dras då jag ändå tror att de flesta är ense om att en gräns måste finnas. I min värld är det t.ex INTE ok att sprida information som går ut på att förneka Stalins illdåd eller att förneka förintelsen.

    Jag tycker också att tidningar som t.ex VLT ska ha högt i tak på sin opinionssida men antingen avstå publicering då artiklar innehåller uppenbart nonsens, fördomar eller spekulationer som jag visat ovan eller, om det handlar om helt felaktiga faktauppgifter av skribenten, att lägga till en fotnot med en rättelse av dessa. I VLT kunde man på insändarsidan häromdagen t.ex läsa att kristna var det enda folk som förföljdes vilket i sak är helt fel. Rohingyer, Uigurer, ateister och judar är några exempel på andra pågående förföljelser.

    I en annan insändare påstods att det idag sker 1-2 mord om dagen i Sverige vilket också är ett uppenbart sakfel. (enligt Brå har det skett i genomsnitt ca. 96 mord per år de senaste sex åren 2012-17) Här gick VLT, efter att jag påpekat felet, in och skrev att siffran fick stå för skribenten viket är helt riktigt agerat enligt mitt förmenande.

    Till sist ett förslag till VLT: kan inte ni bjuda in till en kväll på exempelvis Stadsbiblioteket eller i egna lokaler där allmänheten bjuds in till att ta del av en paneldiskussion med efterföljande frågor i deetta alltid aktuella ämne?

    1. Problemet är ju att definiera vad som är ”vedertagen fakta” i en komplex och sammansatt verklighet. Det är sällan det finns enkla svar. Verkligheten är inte svart eller vit. Vidare kan fragmenterad information tagen ur sitt sammanhang alltid vridas till någonting annat.

      Formuleringar som att ”Somliga skriker naturligtvis censur” är onödiga och nedlåtande. Det handlar givetvis om självcensur, vilket är något helt annat. Självcensur KAN utgöra ett problem för demokratin. Normupplösning och tystnadskulturer inom politik och offentliga verksamheter är exempel på sådant som är skadligt för samhället.

      Mycket av det som förs fram på sociala medier och i alternativ media är reaktioner på ett samhälle som blir alltmer dysfunktionellt och präglat av självcensur. Varje medborgare som värnar den svenska välfärdsstaten borde välkomna detta. De traditionella medierna har länge åsidosatt sin uppgift som ”tredje statsmakten”.

      1. Icke desto mindre är det sant att somliga skriker om censur både i det nämnda sammanhanget och i andra. I VLT:s kommentarsfält på den tiden kommentarer fortfarande fanns var det ett återkommande tema. Det har förmodligen sin grund i två missuppfattningar.

        1. Att det skulle vara VLT:s skyldighet att publicera allt.

        2. En oförmåga att förstå att man faktiskt inte kan eller ska uttrycka sig hur som helst (läs det som förr kallades ”vanligt hyfs”) och även en oförståelse för att vissa uttryck/kommenatrer faktisk kan vara rent brottsliga på olika sätt. Vi har yttrandefrihet men den är även begränsad på sätt att t.ex förtal och hets mot folkgrupp inte tillåts.

        Vad gäller ”självcensur” i det exempel jag gav angående republikanernas kampanjfilm förstår jag inte vad du menar? Kan bara konstatera att när Fox drar in republikanskt material som Trump ställer sig bakom så måste en bortre gräns för det acceptabla ha passerats. Filmen som sådan är vedervärdig och har faktafel.Att döma ett helt folk för en individs brott är helt enkelt urbota fel.

        Och ja, självcensur är inte alltid fel. Självcensur är något vi på individnivå ägnar oss åt varje dag. Den som inte gör det kommer väldigt snabbt att bli väldigt, väldigt ensam……

        Jag delar heller inte Din uppfattning att ”de traditionella medierna har länge åsidosatt sin uppgift som tredje statsmakten”.
        Tvärtom så menar jag att den som vill kan hitta mängder av seriös granskande journalistik i traditionella medier såväl i Sverige som utomlands.

        I Sverige finns bland dagens journalistpriskandidater ett antal sådana. Från förra året kan t.ex nämnas Magda Gads dagboksberättelser från krigets Syrien och i år David Baas outtröttliga arbete med att avslöja rasism hos olika politiker som försökt dölja sina identiteter.

        VLT:s granskning av den salafistiska miljön i Västerås är ytterligare ett exempel på mycket god och nödvändig journalistik.

        Utanför Sverige tycker jag att The Guardian är ett utmärkt exempel liksom i USA, Washington Post.

        Traditionella seriösa medier behövs idag mer än någonsin.

        1. Dina två punkter om ”missuppfattningar” är så dumma så de kommenterar jag inte ens. Det är vulgärargumentation och halmgubbar på en absurd nivå. Det är ett misstag att underskatta medborgarnas intelligens och förmåga att tänka själv. De traditionella mediernas kontinuerliga upplagetapp talar för sig självt. Webben ger nya plattformar för journalistik, än så länge håller det på att svänga in. Dominerande mediehus med agendadriven journalistik har spelat ut sin roll. Tack och lov.

          1. Genom att uttrycka att mina punkter om ”missuppfattningar” är för dumma att kommentera har du kommenterat dem.
            Det är, för att använda dina egna ord, att nedvärdera min intelligens och att vulgärargumentera.
            Jag låter det avsluta min argumentation med dig i detta ämne.

          2. Michael Gerdarv, det var du själv som drog upp debatten om VLT:s kommentarsfält. Det var ingen som uttryckte att det skulle vara ”VLT:s skyldighet att publicera allt” eller att man skulle få uttrycka sig ”hur som helst”. Det var osakliga påståenden som framfördes av de som försvarade nedstängningen av kommentarsfälten. Typiska halmgubbar. Kommentarerna finns kvar – det är bara att läsa innantill.

            Det är synnerligen tröttsamt att det inte går att diskutera sakfrågor utan att de som försvarar det ”politiskt korrekta” tar till halmgubbar och andra retoriska knep eller argumentationsfel.

            För att återgå till ”jakthärvan” så tycker jag att en diskussion om hur polisen prioriterar verkligen skulle behövas. Det begås dagligen allvarliga brott som polisen saknar resurser att utreda. Det är fullt rimligt att medborgarna får veta vad som egentligen gäller. Vilka brott ska utredas och vilka ska ignoreras? En självklar fråga för medierna att gräva i, tycker jag.

  6. Min högst personliga åsikt är i linje med att ingen är skyldig innan det föreligger en lagakraftvunnen dom, därför anser jag att det är principiellt fel att publicera namn på misstänkta. Nog om min åsikt i sak.

    Det viktiga är att debatten om pressetiska regler förs och att den som väljer att publicera bilder också är beredd på att föra en seriös diskussion om varför bilder och namn publiceras.

    Oavsett min personliga åsikt så är en ansvarig utgivare som fattar i vissas ögon kontroversiella beslut något att lita på till skillnad från en självcensurerande syltrygg som av rädsla för att ta debatten väljer den lätta vägen.

    All heder åt Daniel Nordström, även om jag tycker att han gör fel.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *