En visionär som förvandlades till en bitter kritiker

Torsdag 14 mars klockan 16.30
En uppfriskande bloggfajt, som den jag har med Gefle Dagblads tidigare chefredaktör Robert Rosén just nu, är alltid intressant och uppfriskande.
Rosén för fram många åsikter, men ytterst lite fakta i sina argument – och berättar inte transparent varför han plötsligt en dag ändrade inställning till Mittmedia.
Så, varsågod Robert Rosén, här har du både bakgrund och relevant fakta.

Men, vi drar bakgrunden i närtid först.
Denna bloggfajt inleddes med att Robert Rosén, tidigare chefredaktör för Gefle Dagblad, konsult med mera, skrev ännu ett i raden av nedlåtande inlägg mot Mittmedia och inte minst dess medarbetare, som varje dag och natt är hjältar inom den lokala journalistiken.
Jag svarade honom och bemötte den slarvigt underbyggda och bittert osande kritiken.
Rosén svarade därefter på nytt och vidhöll sina ord om misslyckad strategi, usel journalistik och så vidare.

Vi drar också den historiska bakgrunden, vilken jag till viss del berörde i mitt förra inlägg i detta ärende.
Robert Rosén var under sin tid som chefredaktör på Gefle Dagblad en aktiv förespråkare av större samarbeten mellan olika mediehus. I mångt och mycket låg han före sin tid i sina tankar om mediesamarbeten. Han var både en stark publicist och en visionär.
Han var därefter också aktiv inom Mittmedia på konsultbasis, bland annat som chefsrekryterare – men också i mångt och mycket som rådgivare.

Rosén slutade på Gefle Dagblad 2004, detta mer eller mindre i protest för att fusionen mellan Arbetarbladet och Gefle Dagblad inte växte och blev till en ännu större sammanslagning.
Han var en ivrig påskyndare till de förvärv Mittmedia gjorde under 1980- och 1990-talen, bland andra Sundsvalls Tidning, Tidningen Ångermanland och Sundsvalls Tidning.
2005 var Mittmedia med och köpte Centertidningarna tillsammans med Stampen och EK-koncernen, vilket ledde till att Mittmedia kom över Hälsingetidningar och Östersunds-Posten, och 2007 förvärvades Dalarnas Tidningar.
Robert Rosén hade en viktig roll i detta.

För sex-sju år sedan hyllade han Mittmedia i mångt och mycket i sina blogginlägg. Han gjorde det i vissa stycken generande okritiskt. Han hade då också ännu uppdrag av Mittmedia.
När Mittmedia värvade en HR-chef 2013 försvann Roséns lukrativa uppdrag i Mittmedia. De externa konsultuppdragen behövdes helt enkelt inte längre.
Rosén var fram till dess också god vän med Mittmedias tidigare redaktionella chef, AnnaKarin Lith.
De båda hamnade därefter i en personlig konflikt, som inte har med yrket att göra utan är rent privat.
I samband med det började också kritiken mot Mittmedia – och inte minst AnnaKarin Lith – komma i Robert Roséns inlägg.
Det är en bakgrund som Rosén själv inte har kommenterat, men den är väsentlig för att förstå bakgrunden till Roséns vändning.
För någonstans under dessa år förvandlades Robert Rosén från en kraftfull visionär till en bitter Mittmediakritiker.

Men nog om bakgrunden.
Låt oss nu koncentrera oss på nutiden.
”Inte ens koncernens egna chefer kan rimligen ha missat ilskan och besvikelsen hos läsare på sociala medier och även i bittra insändare i MittMedias tidningar”, skriver Rosén.
Nej, vi har givetvis varken missat responsen från varken de tacksamma tidningsläsarna eller de arga reaktionerna. Jag har förmånen att prata med personer som konsumerar vår journalistik i olika kanaler exakt varje dag. Somliga är mycket nöjda och ja, somliga är också mycket besvikna av olika anledningar.
Men, är det något nytt att somliga läsare är besvikna?
Nej, så har det varit under mina 30 år i branschen, även på den tid när vi endast hade tidningen som kanal.
Jag tror knappast att alla tidningsläsare var supernöjda under Robert Roséns tid heller.

Alla synpunkter från läsare är lika viktiga – och läsarna får också svar av oss, oavsett om de för fram ris eller ros.
Vi har numera också så mycket bättre verktyg nu än vad Rosén hade på sin tid.
I dag följer vi våra lojala läsares beteende varje dag . Vi har enormt stor nytta av den data som inte fanns när det enbart fanns print.

Vi har också:

1 lyckats attrahera en yngre betalande publik, något vi inte gjorde när vi endast gav ut en papperstidning.
2 lyckats minska churnen, det vill säga antalet digitala kunder som hoppar av. Den kurvan har numera en mycket positiv utveckling.
3 få en fantastisk utveckling av intäkterna från de digitala kunderna, vilket grafen här ovan visar.

Mer fakta om den journalistik Robert Rosén kallar usel.
Här är en sammanfattning från de senaste åren:
2017 INMA Global Media Awards, New York:
Mittmedias Live-tv nav
Vinnare i kategorin “Best Use of New Technology to Generate Revenue and Engage”
2017 Årets dagstidning, Stockholm:
Digitala produktutvecklingsgruppen
Vinnare i kategorin ”Årets affär”
2017 Årets dagstidning, Stockholm
Nerikes Allehanda
Vinnare av ”helhetspriset Årets dagstidning”
2018 INMA Global Media Awards, Washington:
Vinnare i fyra kategorier
”Bästa användning av ny teknik för att generera intäkter och engagemang” för fastighetsroboten.
”Bästa idé för att öka digital läsning och engagemang” för fastighetsroboten.
”Bästa användning av dataanalys” för aktiveringskartan.
”Best in Show – Europe” för aktiveringskartan.
2019 INMA Global Media Awards, New York (Avgörs i juni):
Nominerade i fem kategorier:
Hockey Inside – hockeybevakning närmare läsarna
Kategori: “Bästa ide för att öka digitalt läsande och engagemang”
Dataplattformen som en plattform för innovation
Kategori: “Bästa nya initiativ för företagsinnovation”
The Retention Challenge – dataanalys av våra annonskunder
Kategori: “Bästa användande av dataanalys”
Reacherlösningarna – Mittmedias initiativ för förnyad och framgångsrik annonsaffär
Kategorierna: “Bästa användande av ny teknologi för att generera intäkter och engagemang” samt “Bästa ide för att öka annonsförsäljning eller behålla annonskunder”
2019 Årets Dagstidning, Stockholm 11 april:
Östersunds-Posten är nominerad i kategorin ”Årets redaktion” för granskningen av Daniel Kindberg.
Mittmedia-sporten är nominerad i klassen ”Årets ljud & bild” för satsningen på livesänd sport.

Det är också intressant att titta på ekonomin, inte minst eftersom Rosén så envist hävdar att Mittmedia är misslyckat på exakt alla sätt.
I databasen Retriever finns resultaträkningar från tusentals bolag under flera år tillbaka i tiden.
Det här är Mittmedias resultat före avskrivningar (EBITDA) de senaste 10 åren:
2008: +164 mkr
2009: +102 mkr
2010: +113 mkr
2011: +133 mkr
2012: +165 mkr
2013: +13 mkr
2014: +115 mkr
2015: +136 mkr
2016: +128 mkr
2017: +96 mkr

Med andra ord handlar detta sammanlagt om ett resultat på nästan 1,2 miljarder kronor – och inte ett enda förlustår.
2013 gick resultatet ner kraftigt. Anledningen var det sparpaket som genomfördes. 150 medarbetare köptes ut, vilket kostade många miljoner.
Resultatet för 2018  finns ännu inte i databasen ännu, men i kommentarer har Mittmedias vd Per Bowallius berättat att resultatet har gått ner.

EBITDA mäter resultatet före avskrivningar.
Det är ett mått som är vanligt i affärsvärlden, eftersom det mäter hur själva rörelsen går. Exempelvis börsnoterade Schibsted håller sig till EBITDA, det kan vem som helst se i kvartalsrapporterna som ligger ute på nätet.

Varifrån kommer då snacket om Mittmedias förluster?
Jo, det beror på att kritikerna tittar på resultatet efter avskrivningar. De flesta har hört att Mittmedia har mycket goodwill och det är klart att om den skrivs av slår det hårt mot vinsterna.
Men varifrån kommer då goodwillen?
Ja, den härstammar inte minst från Robert Roséns epok och några år därefter, då Mittmedias strategi var att bli Norrlands imperiebyggare.

De försämrade resultaten de senaste två åren beror också på tappade annonsintäkter i print, ett problem som Mittmedia knappast är ensamt om.
Läsaraffären håller fortsatt en hög nivå, inte minst på grund av de digitala framgångarna, men också en ökning av prenumerationspriserna i print. Ökade prenumerationspriser är inte direkt Mittmedia ensamt om heller.
De ekonomiska problemen beror till stor del på att Mittmedia inte har ett stort kapital i grunden.

Enligt Robert Rosén har Mittmedia förstört papperstidningarna. Det är en svepande kritik som inte heller den backas upp med fakta. Som läsare av Gefle Dagblad och Arbetarbladet har han givetvis rätt till åsikter, men som medieanalytiker har han faktiskt inga belägg för sina påståenden.

Så, därför nu när fakta har presenterats.
Mittmedia har haft stora framgångar under de senaste åren. Det råder det knappast några tvivel om.
Mittmedia har, som de allra flesta vet, jobbat hårt i många år med samordning och har minskat bemanningen. Vi har dessutom lyckats bättre digitalt än de flesta andra i landsortspressen.
Allt det har vi gjort i ett enda syfte.
Att värna och stärka den viktiga lokala journalistiken.
Det syftet är det viktigaste av allt.

Publicerat av

Daniel Nordström

5 reaktioner till “En visionär som förvandlades till en bitter kritiker”

  1. Daniel!

    Denna krönika skrev du den 14 mars. Sedan dess har du fått nya chefer. 9-10 april har dessutom nya riktlinjer för framtiden presenterats av nye ägaren. Och det har blivit tyst i din spalt. Här är en chans för dig att ta till orda igen. Ta den!

    Ytligt sett äger jag, som debattör, inget kapital. Jag är en fattig skribent utan titel. Inte heller har jag en storartad historia att referera till. Jag är en av alla som jobbat inom medierna, Thats it.
    Men det finns en pelare som bär upp mitt liv, och det är vad somliga skulle kalla illojalitet, andra skulle kanske kalla det för tvångsmässig sanningssträvan. Jag tillhör de ganska få i min generation som inte sålt sig – det vill säga – jag har aldrig fått betalt för att inta en position eller hållning. Också detta är ett slags kapital, någonting som ger en eller annan frihetsgrad.

    Ingen chefredaktör kan säga detsamma: det handlar inte bara om dig utan om Wolodarski och andra. Chefredaktörer är avlönade för att försvara situationer, ageranden och beslut de inte själva varit aktiva i. Det är också därför som lönen är rätt hög. Lönenivån motiveras av problemen att försvara sådant man inte själv står för.

    Vid företagsförvärv kan detta förhållande bli närmast parodiskt. När Bonniers tar över Mittmedia och signalerar att man kommer att driva en annan journalistisk diskurs än den som Mittmedia valt, blir ju frågan för de chefer som företrätt Mittmedia (men nu sålts) ifall de är lojala med sin tidigare ägare eller sin nya.
    Det är i ljuset av den situationen jag ser din tystnad och uppfattar den som talande.
    Det vore klädsamt om du gav Robert Rosén ett och annat erkännande. Han har kläm på situationen och du behöver inte försvara något som har förlorats, det är bara dumt.
    Mitt förslag att lösa denna situation (som jag förmodar är problematisk för dig) är följande.
    Skriv. Det är företagets styrelse som är ytterst ansvarig för företagets göranden och låtanden. En chefredaktör åligger det att verkställa det som styrelsen beslutar, eller, om hen inte är överens med styrelsen, att avgå.
    När en ny styrelse drar upp nya linjer för framtiden måste man som chef pröva detta: Har jag haft fel eller anser jag att jag haft rätt och nu fått en fientlig styrning över mig? Och vad betyder då detta för mina framtida val?

    Detta är frågan för dig. Inte om Robert Rosén är bitter eller inte. Det har inte någon betydelse.

    Dina läsare undrar istället över dig. Hur ska du och Vlt nu hantera den nya situationen? Det är det vi undrar.
    Och som du vet – jag hoppas att det blir bättre än tidigare!

  2. Tack, fina ord.
    Jag orienterar mig angående svenska media efter att ha konstaterat att flera av Mittmedias blaskor behandlar vissa grupper av (fd) läsare hur illa som helst. Hanteringen påminner starkt om hur nazistyrda media i Tyskland hanterade vissa grupper under 20-talet.
    Befängda, omänskliga omsvängningar eller total ignorans/tystnad.
    Vi ser hur detta tydligen bara är en del av ett stort problemkomplex med blaskorna i fråga. Men den aspekten är avgörande för oss judar.
    Vi har i decennier funderat och samlat oss under sekretess och tystnad och idag står vi nog starkare än någon annan grupp globalt sett.Det går bra att räkna in IS i jämförelsen.
    Vi, en sektor av denna omfattande grupp, ska tids nog agera, betala tillbaka därför att vi vill och det är vår högsta strävan.
    Vi ska tipsa Bonnier att rensa ut de fascistoida elementen inom skitmedia. Dessa har bidragit till fallet och nya dylika filurer tillsätts hela tiden. Det bör man upphöra med. Man fiskar i grumliga vatten.

  3. Men Daniel Nordström, journalistiken ÄR ju faktiskt usel. En lättviktig, selektiv och tillrättalagd journalistik utan granskning av samhället, kritiska frågor och analyser ÄR usel. Så är det bara.

    1. En intressant inspelning där Alexander Bard samtalar med Navid Modiri på Draken i Göteborg den 23/4:
      https://www.youtube.com/watch?v=bjra8BusBlQ

      Bard menar att fakta, sanning, kvalitet och transparens är det som främst kommer att efterfrågas inom en snar framtid. ”Åsiktskorridoren och de gamla medierna i Sverige är smalare än någonsin och det betyder att vi måste skapa nya plattformar för nya samtal.”

      Det väntar en spännande framtid i medievärlden. Hoppas att VLT hänger med… Och blir mycket bättre på dialogen med läsarna och granskningen av samhället. Som sagt: Fakta, sanning, kvalitet och transparens.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *