Att Mattsson slutar tvärt är både oväntat och logiskt

Söndag 14 juli klockan 18.05
Nästan vid varje tillfälle som jag har diskuterat mediefrågor med kollegor runt om i landet har samtalet på ett eller annat sätt lett fram till att vi också diskuterat Expressens chefredaktör Thomas Mattsson.
Det har liksom varit oundvikligt.
Under de senaste tio åren har nämligen Mattsson i mångt och mycket varit en publicist som stuckit ut och den drivande kraften inom den publicistiska diskussionen i Sverige.
Fredag 12 juli klockan 12.00 meddelade Mattsson att han slutar som chefredaktör på Expressen med omedelbar verkan.
Det var en oväntad nyhet, samtidigt som det också är logiskt att den kommer just nu.

Thomas Mattsson är uppväxt inom journalistiken. Hans pappa, Kjell Mattsson, har varit sportreporter på VLT i mitten av 90-talet och också sportchef på Enköpingsposten.
Thomas Mattsson började själv också sin journalistiska bana i tonåren på just Enköpingsposten.
Men, det är på Expressen han har blivit ett namn, ett av de allra främsta efter att under sina nära 25 år på tidningen ha arbetat sig upp mot toppen via olika roller.
2009 efterträdde han Otto Sjöberg som chefredaktör.
Under sina tio år på en av landets största tidningar har han ständigt stått i den publicistiska debattens centrum.
Hans engagemang för tidningen, för publicistiken, för yttrandefriheten har mer eller mindre gjort honom legendarisk.
Bo Strömstedt (1929-2016), en sann stilist och chefredaktör för Expressen under åren 1977 till 1991, brukar ofta beskrivas som den främste av alla – men han verkade också i en annan tid. Tiden innan Internet. Tiden innan den stora förändringen i mediebranschen.

Mattsson har inte bara varit en stark publicist, han har också drivit digitaliseringen, fört in Expressen i en ny tid och inte minst gjort Expressen-TV till ett starkt varumärke.
Just tv-satsningen tror jag emellertid också varit ett problem internt. Dels fanns mycket intern kritik kring satsningen för ett par år sedan, dels har den totalt sett kostat stora pengar. Inte minst live-tv är en viktig del i det journalistiska berättandet, men det går att göra bra tv utan att lägga ner så mycket krut och pengar på personal och studiobyggen som Expressen och Mattsson har valt att göra.

Mattsson har under sina år som chefredaktör också blivit mytomspunnen.
Jag har hört många Expressenmedarbetare prata om att han aldrig någonsin tycks sova. En historia jag har hört berättas är att Mattsson en gång, efter flera långa arbetsdygn till slut somnade på en lugn plats på jobbet och sov sig igenom ett helt publiceringsdygn för att därefter köra flera dygn i sträck igen.
Om det är helt sant eller inte vet jag inte.
Det jag däremot vet med säkerhet är att hans arbetskapacitet är imponerande.

Under Thomas Mattssons ledning har Expressen närmat sig Aftonbladet när det gäller många viktiga nyckeltal. Det har han gjort genom att göra det kvällstidningar är bäst på. Alltid lika utmärkta Malin Ekman uttrycker det väl i sin välskrivna text i Svenska Dagbladet: ”Expressen är hårdför journalistik och kreativ lekfullhet. Kunganyheter och nazigranskningar.”
Väl sammanfattat.
Mattsson har hyllats, prisats, men också hatats och hotats.
Oavsett vilket har han alltid stått där nästa dag – eller natt – redo för nya debatter och publiceringar.
Han har alltid stått upp för pressetiken – men också utmanat den, vilket en god publicist naturligtvis ska göra.
Men, publiceringarna runt #metoo var inte hans främsta som publicist. Flera medier fälldes för publiceringar i samband med #metoo. Expressen hade flest fällningar. En av de fällda artiklarna hade Mattsson skrivit själv i krönikeform.  Den långa krönikan publicerades på flera sidor i Expressen. Den handlade om Aftonbladet och de interna problem konkurrenten hade just då. Mattsson kallade själv den för en kärleksförklaring, men den är för mig ett obegripligt haveri. Den krönikan av Mattsson borde helt enkelt aldrig ha publicerats.

En chefredaktör och ansvarig utgivare, inte minst på en tidning som Expressen, fattar enormt många beslut – stora som små – under ett publiceringsdygn. Det finns givetvis många andra publiceringar av Mattsson under hans tio år som utgivare som går att diskutera. Men så är det också med många utgivarbeslut som kan anses kontroversiella. Det viktiga är att Mattsson alltid har stått upp för sina publiceringar och medarbetare.
Under Mattssons ledning har Expressen också varit ett föredöme när det gäller att guida läsarna hur de kan anmäla artiklar till Allmänhetens pressombudsman, hur PO-anmälningar och rättelser har publicerats till och med på löpsedlarna och när det gäller att ge kredd till andra medier.
Som publicist är Mattsson värd alla hyllningar – och i sociala medier finns många fina ord om honom från kollegor runt om i landet. Där finns också det sedvanliga högerextrema hatet från personer som tycks tro att hat och hot är detsamma som yttrandefrihet och demokrati, men det har Mattsson vant sig vid numera. Han har, liksom så många andra publicister tyvärr tvingats lära sig leva med det. Just Mattsson har gjort detta på ett imponerande sätt.

Så långt om Mattssons karriär.
Varför han slutar just nu finns det inte några svar på ännu.
Om jag ska spekulera finns det garanterat flera anledningar till det.
En anledning är att tio år är en lång tid att vara chefredaktör och ansvarig på en tidning som Expressen. Chefredaktör och ansvarig utgivare är nämligen så mycket mer än ett jobb. Det är ett liv.
En annan anledning kan vara att det har hänt oerhört mycket under tio års tid. När Mattsson började som chefredaktör 2009 såg både Expressen och dess ägare Bonnier annorlunda ut i sin struktur. Inte minst hade en chefredaktör på Expressen betydligt friare tyglar då.
Tyglarna är som sig bör lika fria nu rent publicistiskt, men i dag måste en chefredaktör kunna hantera en koncernstruktur på ett helt annat och nytt sätt. Även om en chefredaktör har som uppdrag att utveckla sin titel måste den också ha förmågan att se, förstå och arbeta efter det som är viktigt för hela koncernen, inte minst krasst ekonomiskt.
Chefredaktörsollen har helt enkelt förändrats under senare år. Inte bara ord och bilder i olika former och publiceringskanaler ska hanteras, utan även siffror. Jag är inte övertygad om att Mattsson uppskattar de förändringar som skett inom Bonnier News på senare år, där köpet av Mittmedia är ett exempel.
Även om Mattsson har varit briljant externt tror jag att det har gnisslat en hel del internt i olika ledningsmöten när framtida strategier diskuterats för Expressen och Bonnier News.
Internt har nog också tv-satsningen diskuteras mycket.
Ja, den har givit kredd och varit journalistiskt viktig, men intäkterna lär inte vara i närheten av de stora kostnaderna.
Jag skulle till sist också tro att Mattsson redan har planer för framtiden. Vilka återstår att se.
Kanske hamnar han till slut, som så många andra inom det Public Service han ofta och vasst både har kritiserat och i vissa fall också hyllat. Eller kanske TV4? Med tanke på hur mycket han brinner för journalistiken tror jag inte att han väljer att byta bransch.

Slutligen. Vem ska ersätta Thomas Mattsson?
Det lär utan tvekan finnas oerhört många som känner sig manade, men ytterst få är utvalda. Ett antal tänkbara namn dyker upp i huvudet, men jag väljer att inte spekulera om personer.
Även om det för en journalist kan ses som ett drömjobb att vara chefredaktör för Expressen tror jag få inser vilket pris det innebär att ta jobbet, inte minst med tanke på den snabba utvecklingen inom mediebranschen, de krav som ställs, de förväntningar som finns och den ständiga pressen att tvingas leva med hat och hot.
Att vara publicist, chefredaktör och ansvarig utgivare är inte ett jobb. Det är ett liv – och där har Thomas Mattsson satt ribban högt.
Av tradition brukar Expressen alltid välja chefredaktörer med kvällstidningsbakgrund. Återstår att se om det blir så även denna gång. Det finns i vilket fall ett antal goda kandidater internt på Expressen, om de är beredda att byta sina nuvarande jobb mot en livsstil som utgivare.
Den som blir ny utgivare på Expressen måste, förutom att vara en utmärkt publicist, också se fördelar med samarbeten inom en koncern, finna synergier, vara offensiv men också kostnadsmedveten. Detta för att bevara så många journalisttjänster som möjligt.

Fotnot:
Bilden på Thomas Mattsson är tagen i samband med att han besökte VLT:s redaktion i januari 2017. I samband med det intervjuades han av VLT:s reporter Irene Wallgren. Klicka här för att se tv-inslaget:

Publicerat av

Daniel Nordström

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *