Hus med Historia #5 – Ett hus där man väntar

⌉ SÖDERTÄLJE ¦ BYGGNADER ⌊

Undrar vad kungen bjöds på för kalasmåltid 1860. Foto: Peter Karlsson
Gamla stationshuset i dag. Undrar vad kungen bjöds på för kalasmåltid 1860. Foto: Peter Karlsson

Historien som den står nedskriven

När det äldre stationshuset vid Södertelge nedre (senare namnbyten till Södertälje central, centralstation och centrum) byggdes 1860 i samband med att västra stambanan anlades. Från början var tanken att Södertälje inte skulle få en station i centrum utan enbart en station (Södertelge Öfre) vid Saltskogsfjärden (Scaniasjön) men när Statens järnvägar även beslutat sig för att dra ett spår ner till en lastageplats vid Maren såg stadsstyrelsen en möjlighet att få en till station närmare stadens centrala del.

När gamla stationshuset uppfördes och invigdes 1860 bestod den av ett tvåvåningsparti i mitten med envåningsbyggnader på vardera sidor. I de två envånings flygelliknade byggnaderna hanterades gods och i mittenpartiet fanns vänthall och personalbostäder.

1921 fick Södertälje en ny station (Södertälje södra, senare hamn) i samband med att Södertälje fick ett nytt dubbelspår genom staden. 1947 revs stationen vid Saltskogsfjärden och på den gamla banvallen går nu Nyköpingsvägen fram. 1994 invigdes Igelstabron och Södertälje Syd med att man fick gå över bron. Se bildspel om bygget av Igelstabron och Södertälje Syd: http://lt.se/nyheter/nyheter/1.2199683-nostalgi-sa-byggdes-igelstabron

För 155 år sedan

En stor dag för den lilla lantliga avkroken Södertälje. det första tåget har rullat in framför det tegelröda stationshuset i ett moln av virvlande vit vattenånga. Vagnarna är prydda med unionsflaggor, resenärerna festklädda och själve kung Karl XV finns ombord.

Text: Leif Strömberg / Teckningar: Lennart Wahlström / Publicerad: 24 maj 1989

Södertäljeborna hurrar och vinkar. Och feststämningen är lika överväldigande överallt där järnvägen dras fram. Det är en stor och omvälvande händelse, osannolikt en av de viktigaste tilldragelserna i vårt lands historia.

Kungens besök i Södertälje äger rum i oktober 1860. Han tas emot av borgmästaren, det hålls tal, och sedan kliver man in i det stiliga stationshuset. Byggnaden som finns kvar än i dag och används numera som godskontor.

Inne i väntsalen väntar ett välförsett middagsbord på resenärernas ankomst. Det äts och dricks under några timmar, innan sällskapet åter går ombord på tåget och tuffar tillbaka till huvudstaden.

Allt verkar lyckat, men det kunde ha varit ännu bättre.

Helst skulle järnvägen ha gått genom Södertälje. Inte som nu, en kilometer söder om staden, men huvudstationen som kallas Södertelge Öfre liggande vid Saltskog.

Stickspår
Det fina stationshuset inne i staden ligger i själva verket i slutänden av ett stickspår. Den som ska åka till Södertälje måste alltså byta tåg.

Den lösningen var en missräkning för stadens fäder. Men höga kostnader för markinlösen och viljan att dra stambanan Stockholm–Göteborg den kortaste vägen avgjorde.

Det är nu under andra hälften av 1800-talet som merparten av de svenska järnvägen byggs.

Staten anlägger stambanor som blir stommen i järnvägsnätet, samtidigt som en mängd privata finansiärer bygger mindre banor, vilka ansluts till stambanorna.

Utvecklas
De som planerar detta jättelika projekt är starkt påverkade av liberalismens idéer. Detta bidrar till att statsbanorna i stor utsträckning dras fram genom glesbygder som nu får en chans att utvecklas ekonomiskt.

Det växande järnvägsnätet öppnar den ena isolerade bygden efter den andra. De blanka spåren blir en port mot världen utanför.

Under denna epok föds den legendomspunne rallaren, en mångkunnig, uthållig och hårt arbetande vagabond. Sverige har en kår på 20 000 rallare årtiondena strax efter sekelskiftet.

Rallare
Flertalet av dess arbetare har rekryterats från den överbefolkade landsbygden. De har valt ett krävande men fritt jobb, som är ett alternativ till städernas industriarbete eller emigration till Amerika.

Många rallare blir så småningom statstjänstemän. En tredjedel av yrkeskåren får anställning hos Statens järnvägar som stationsmästare, banvakter, i verkstäder och lokstallar.

Epoken har inletts i mitten av 1800-talet. Den första normalspåriga statsbanan öppnades 1956 och hade sträckningen Örebro–Ervalla–Nora.

Förvandlat
Det sista stora bygget avslutades 1937, då inlandsbanan blir helt klar genom att sträckan Arvidsjaur–Jokkmokk öppnas. Och åren efter uppnår Sverige sin största sammanlagda banlängd: 16 886 kilometer.

Detta gigantiska företag har på ett genomgripande sätt förvandlat hela Sverige. Det har skapat förutsättningar för en kraftig utveckling av industrin, det har brutit människors, bygders och hela landsändarnas isolering från omvärlden.

Tälje Syd
Och hur gick det då i Södertälje? Ja, här var ju inte isoleringen något stort problem, men man missade fördelar genom att sakna direkttrafik till staden.

Denna brist försökte man avhjälpa i början av 1900-talet. Dock utan framgång. Stambanan låg kvar där den låg. Södertäljes nya huvudstation blev Södertälje Södra, som även den hamnade lite vid sidan om. Och som bekant blir det likadant med framtidens Södertälje Syd.

Publicerat av

Peter Karlsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *