En typisk Borg-seger (Björn Borg – Den historiska segern – Del 4 av 4)

I år fyller Björn Borg 60 år. Det var 42 år sedan killen från Södertälje tog sin första riktigt stora seger. Sin första Grand slam-titel. På LT:s nostalgiblogg kan du denna vecka läsa en artikelserie som publicerades i LT för 22 år sedan och är skriven av Johan Esk.

Artikelserien handlar om de där dagarna i Paris 1974 när Södertäljes största idrottsman genom tiderna tog klivet upp bland världsstjärnorna. I sista avsnittet är vi framme vid finalen.

Historisk bild efter Björn Borgs historiska seger. På bilden hyllas Björn och tränaren Lennart Bergelin direkt efter segern. Foto: Sven-Erik Sjöberg
Historisk bild efter Björn Borgs historiska seger. På bilden hyllas Björn och tränaren Lennart Bergelin direkt efter segern. Foto: Sven-Erik Sjöberg

Det var en typisk Borg-seger. Underläget, vändningen och till slut vinsten. Och så var Björn Borg historisk.


Text: Johan Esk
Publicerad: 20 maj 1994


Redan när Björn Borg vaknar klockan åtta förstår han att det ska bli en varm dag. Det är söndagen den 16 juni och han ska spela sitt livs första Grand slam-final. Han äter en frukost som bland annat består av ägg och bacon och tränar sedan lätt. Klockan är halvtio och Björn värmer mest upp.

– Det räckte med att spela ett set. Jag lät Björn sop banan med mig. Då trivdes han, säger Lennart Bergelin, som då var Sveriges DC-kapten och senare blev Borgs personlige tränare.

Tre timmar innan matchen börjar vilar Björn Borg på sitt hotellrum. Klockan är elva och Björn samlar sig inför sitt livs viktigaste match.

”Sedan räckte banorna inte till”

Han har inga tankar på att den segern han tar senare den dagen och många andra han tar ska ändra en hel sport. Det är han som ska göra att tennisen inte längre bara är sport för de rika. Utan en folksport. För alla.

– Björn var den förste som visade att det gick att komma från gatan och med ganska skrala förutsättningar bli bäst i världen, säger Sten Åkerström, förbundsdirektör på Svenska tennisförbundet.

1974 fanns det 76 000 licensierade tennisspelare i landet. 1982 var summan 123 000. En ökning med 47 000 spelare. Eller 62 procent om ni vill. Lägg till alla som spelade utan att tillhöra någon klubb så har ni en stor, bred tennisvåg.

– Borg hade jättestor del i det här. Det blev mycket lättare att jobba för oss på förbundet. Det märktes tydligt när man skulle träffa sponsorer.

Det byggdes massor av hallar och banor i hela landet, men det räckte ändå inte till. Från 1975 till 1985 var det kö till tennisklubbarna.

Den varma försommardagen 1974 funderar Björn Borg på betydligt mer närstående saker. Som hur han ska slå den 25-årige spanjoren Manuel Orantes i det stundande finalen.

Björn slog Orantes med 6-2, 7-5 i Rom bara några veckor tidigare, men det har ingen nytta av när matchen i Roland Garros börjar. Och den börjar inget vidare.

Manuel Orantes spelar på toppen av sin förmåga. Samtidigt är Björn Borg sliten i kroppen efter hårda och långa matcher i åttondels-, kvarts- och semifinalen. Han hinner inte fram till bollarna och hans backhand vill inte fungera.

Orantes vinner de första setet klart. Med 6-2. I det här läget tror både Björn Borg och Manuel Orantes att segern ska hete – Manuel Orantes. Men Björn vägrar ge upp.

Även om han förlorar de flesta poängen slår han många svåra crossbollar som Orantes får jobba på. Den taktiken ska han snart ha stor nytta av.

Björn Borg har greppet om andra set. Har till och med tre setbollar vid ställningen 5-4. Ändå förlorar han.

Manuel Orantes vinner med 7-6, efter 7-4 i tiebreak, och det finns inte en enda svensk i tennisgrytan som ens vågar hoppas på svensk seger. Inte Borg, inte Bergelin, ingen av alla journalister och fotbollsfans som lämnat fotbolls-VM i Västtyskland för att se finalen på plats.

Borg kämpar ändå vidare och i tredje set händer plötsligt något. Han vinner det psykologiskt viktiga första gamet och efter den framgången släpper alla krämpor. Snabbheten i benen kommer tillbaka och spelet lossnar.

Björn Borg går fram till 4-0 och Orantes ger i stort sett bort de två resterande gamen. Den tryckande värmen gör att arrangörerna vidtar en mycket ovanlig åtgärd. Efter tredje setet får spelarna en kvarts paus.

Spelarna delar omklädningsrum. När Björn Borg står i duschen och känner hur musklerna värker och känner hur trött han är märker han till sin förvåning att Manuel Orantes är ännu mer trött. Nästan spyfärdig.

Björn Borg dricker lite te och äter en hel del druvsocker. Sen går han ut och kör över spanjoren.

”Jag minns inte vad fan jag sa”

Manuel Orantes är inte ens en skugga av den spelare han var i de två inledande seten. Han har ingenting att sätta emot. Han orkar inte ens chansa utan nöter på med det malande grusspelet som Björn Borg den här dagen är helt överlägsen på.

Det blir 6-1. Sedan blir det 6-1 igen. Och saken är klar.

Det är inget jättejubel Borg bryter ut i när han blir världens bäste grusspelare och den yngste någonsin som vinner en Grand slam-turnering.

Han slänger racket i luften men kanske är det som någon slags befrielse för de svettiga, slitsamma – och segerrika – dagarna i Paris äntligen är över.

Nej, förresten.

Björn Borg har en hel del kvar att göra. Först ska han lyfta pokalen och hämta ut segerchecken. Den är på 110 000 kronor och Björn har därmed spelat ihop 480 000 kronor. Under 1974.

Mitt under segerceremonin blir Lennart Bergelin nerkallad på centercourten.

– Jag var i något slags chocktillstånd, säger Lennart Bergelin och skrattar åt minnet. De gav mig en mikrofon och jag snackade något. Men jag minns fan inte vad jag sa.

Världspressen väntar. Björn Borg berättar att det är den lyckligaste dagen i hans liv, varför han aldrig visar känslor på planen, varför han började så svagt och att han gärna skulle åka och titta på fotbolls-VM. Om han bara hade tid.

”Björn var ganska omtumlad”

Sedan går han upp på TV-kommentatorernas tak. Får låna en telefon och ringer. I andra änden svarar mamma Margareta. Hemma i Södertälje.

Först två timmar efter att matchen är klar kan segraren lämna arenan. Borg, Bergelin och Expressenjournalisten Lennart Eriksson firar sedan segern på kvällen. Det är ett stillsamt firande i en restaurang på andra etaget i Eiffeltornet.

– Vi pratade mest om dagens stora händelse. Björn var nog ganska omtumlad, minns Eriksson.

Under dagarna i Paris har han – som alltid – ätit tjocka, saftiga biffar. Nu är turneringen över och Björn kan äntligen få något annat. Det blir räkcocktail till förrätt, sjötunga till huvudrätt och en kall öl till det.

Dan efter tar han flyget till England för att spela i Nottingham en förturnering till Wimbledon.

Björn Borg åker ut redan i första omgången. Men hans tid ska komma. Även i England.

Publicerat av

Peter Karlsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *