Så fungerar inte en chatt på op.se

En vecka med artiklar om fiskodling ligger bakom mig och det blev lite omtumlande på slutet, när det var dags för en chatt med inbjudne projektledaren för Aquabest, Erik Olofsson.

Aquabest är ett EU-projekt som har till mål att få fram fler fiskodlingar men framför allt mer hållbara än de är i dag. Det pågår till exempel försök att ta fram annat typ av fiskfoder och i projektet ingår också att planera bättre för framtida odlingar så att de inte lokaliseras på ställen där både samhället eller naturen tar stryk.

Många strömmade till chatten och läste inläggen. Faktiskt fler än som läste Idol-Matildas chatt. Det var ju lite oväntat. Men det var också oväntat den reaktion som kom från några läsare/chattare.

Det visade sig att några trodde att den inbjudne gästen tar emot frågorna och att de också besvaras i kronologisk ordning. Så är det inte. Frågorna kommer till en reporter först. Då kan direkta obegripligheter eller upprepningar, i bland påhopp, personangrepp eller diskriminerande, olagliga kommentarer tas bort. Då kan också frågeställaren förbli anonym för den som svarar på frågor.

Inte för att det just i fråga om fiskodlingar blev några olagligheter eller personangrepp, men ganska många upprepningar och obegripligheter. Meningen är ju att chatten ska tillföra mer kunskap och bredare angrepp, inte bli en timmes utfrågning om samma sak från en enda person.

Annars rullar fiskodlingar vidare. Länsstyrelsen förbereder en hearing senare i höst, Vattenbrukscentrum i Kälarne funderar på hur en expertgrupp ska kunna svara på frågor, flera konkreta ansökningar kommer snart att få besked. I slutet på förra veckan kom beskedet att den sättfiskodling i Bispgården som tvingades stänga och slakta ut efter smittupptäckten Agens X, åter har fått rätt att börja odla fram nya regnbågar.

Alla som har tips om fiskodlingar eller andra saker ni vill att vi ska granska – hör av er. mejla mig [email protected]

Tills dess får den här bloggen vila lite.

 

Ska vi byta namn på fiskodling?

Det borde inte heta fiskodling, fick jag höra av en som kommenterade på den här sidan. Man odlar växter och föder upp djur. Inklusive fisk, tyckte personen. Man säger inte kycklingodling, man säger kycklinguppfödning.

Ord är alltid kul. Det heter aqua culture på engelska, det har blivit vattenbruk på svenska. Den statliga utredningen om den nya branschen som Håkan Larsson (C) på Rödön ledde, hade som titel ”Det växande vattenbrukslandet” (SOU 2009:26). Det finns också en rapport från Jordbruksverket som heter Svenskt vattenbruk-grön näring på blå åkrar.

Uppenbart finns det en strävan att säga fiskodling. Jag har inte tänkt på detta förrän kommentaren kom i bloggen. Vad tycker ni? Borde man byta namn till fiskuppfödning? Eller något annat?

 

Jakten på lämpliga odlingssjöar pågår

Det var meningen att vi skulle ut och flyga helikopter i dag. Men det visade sig bli för trångt när sötvattensbiologen Tina Nordlund från Storuman hade stuvat in all mätutrustning och alla plasthinkar i Ulf Grindes helikopter. ÖP-teamet fick stanna hemma.

Tina är ute hela dagen för att ta vattenprover på tio utvalda jämtländska sjöar. Från Juvuln och Torrön till Lossen och Hetögeln och några till ska hon ta sig. Det är dessa tio sjöar som har pekats ut av ett EU-projekt som lämpliga att anlägga fiskodlingar i.

Vi här på ÖP hade tänkt oss fantastiska svepande panoramabilder från ovan. Man kanske hade kunnat se både kalhyggen, dammar och elledningar. Och älg. Men nu får jag nöja mig med att skriva en artikel och hoppas att Tinas flygtur blev fin.

Vad vill du veta om de växande fiskodlingarna?

Är de svaret på arbetslösheten i Norrlands inland? Är de ett hållbart alternativ till att dammsuga världshaven på allt vad fisk heter? Är de bara ett nytt sätt att odla på i stället för på åkern? Eller är fiskodlingar i jämtländska fjällsjöar ett ekologiskt experiment som ingen vet vart det tar vägen?

Detta är en öm punkt, precis som allt annat som innebär att naturen ska ställa upp och serva när någon kommer med en affärsidé. I det här fallet är det mer än en affärsidé – regeringen har sagt att alla som vill odla fisk ska få hjälp att hitta lämpliga sjöar.

Jag har börjat jobba på artiklar om de fiskodlingar som just nu vill etablera sig eller som vill växa, men vi behöver din hjälp att komma på frågor. Det verkar som om det finns mängder av åsikter om dessa odlingar, men var är det skon klämmer egentligen? Var är den ömma punkten? Finns det någon?

Artiklarna är planerade att börja nästa vecka – skriv redan nu här i kommentarerna eller mejla mig på [email protected]

Naturturism – till nytta för vem?

Naturturister förflyttar sig ofta i bränsleslukande husbilar fullpackade med allt från torrfoder och skavsårsplåster till kajak på taket. Det ligger en paradox i det.
Syftet med artiklarna om ekoturism/storstadsturism, finturism/fulturism var att utmana schablonbilden av hållbar turism och visa hur komplicerad frågan är. Det rörde upp känslor, det syns i kommentarerna.
Per Jiborn tycker att Ekoturismföreningen, som han jobbar för, får oförtjänt mycket kritik. Han berättar att föreningen i fem års tid har försökt få länstrafikbolagen att köra anknytningstrafik till nationalparker och naturreservat. Bolagen är inte intresserade.
Inte heller har de lyckats påverka Naturvårdsverket och länsstyrelserna att visa tänkbara resvägar med kollektiva transportmedel. I den statligt finansierade turistinformationen rekommenderas fortfarande besökarna att ta bilen ut i den svenska naturen.
Per Jiborn konstaterar att ”friluftsliv på egen hand” fortfarande är den förhärskande modellen för svensk naturturism. Det skapar inga arbetstillfällen, det ger inga inkomster till lokala butiker, det stärker inte naturskyddet och det bidrar inte till ett klimatsmart resande.
Han har alldeles rätt i att Ekoturismföreningen förtjänar respekt för att de försöker ändra på det med sin kvalitetsmärkning ”Naturens Bästa”.

/Tord

Är allemansrätten föråldrad?

”Alla ska ha tillgång till naturen”, står det i grundlagen. Allemansrätten är ungefär lika ursvensk som Ikea, köttbullar och Pippi Långstrump. 94 procent av svenskarna tycker att den är viktig att försvara. Ändå ifrågasätts den allt oftare.
LRF tillhör de organisationer som vill begränsa den. Varför ska bäruppköpare och turistföretag som arrangerar turridning, terrängcykling och skotersafaris tjäna pengar på att utnyttja min mark? Ungefär så låter deras huvudargument.
Allemansrättens försvarare anser att markägarna använder extrema fall av missbruk av allemansrätten för att hävda sina egna intressen. Facebooksidan till allemansrättens försvar har samlat över 30 000 ”gilla”.
Regeringen har sagt nej till begränsningar av allemansrätten för kommersiella syften. Målet ska vara att komma överens genom avtal.
Men vid sidan av debatten pågår det en smygprivatisering av fjällen och skärgården. Otillåtna förbudsskyltar med texten ”Privat” och ”Tillträde förbjudet” blir allt vanligare. Kommunerna anser att frågan är angelägen, men lägger inga resurser på den. Problemet har blivit så stort att regeringen tillsatt en utredning. Naturvårdsverket föreslår hårdare bestämmelser.
Kanske är det ett tecken i tiden? När det allmänna och kollektivt ägda i samhället får maka på sig till förmån för det privata och enskilda så syns det i naturen också.

/Tord

”Länsstyrelserna har glömt bort vanligt folkvett”

Foto: Yvonne Åsell, SVD, Scanpix

På lördag avslutas Öm punkt och vi håller som bäst på att försöka ta ett samlat grepp. Igår intervjuade jag forskaren Annelie Sjölander Lindqvist, Göteborgs universitet, om varför just mark är en så känslig fråga.

Hon har också forskat en del kring konflikter runt vargar. Den biten hör inte riktigt samman med markfrågan, så jag tänkte publicera den här i stället som en artikel inne i bloggen.

Länsstyrelserna behöver bli bättre på folkvett i rovdjursfrågor. Den uppmaningen kommer från forskaren Annelie Sjölander Lindqvist.

Annelie Sjölander Lindqvist är socialantropolog och humanekolog  vid Göteborgs universitet. I sina studier kring vargkonflikter har hon häpnat över hur länsstyrelserna behandlar drabbade personer.

– Man baxnar liksom. Länsstyrelserna har glömt bort vanligt folkvett, säger hon.

Annelie Sjölander Lindqvist har studerat bland annat situationen i Dalarna.

– Fäbodsbrukare i Dalarna vet inte om alla djur kommer att klara sig. De har mycket kontakt med länsstyrelsen, som de upplever inte lyssnar på dem. De känner sig negligerade och att de anses som irrationella. De säger ofta ”det är ingen som bryr sig om vad vi tycker”, säger Annelie Sjölander Lindqvist.

Hon berättar att många känner det som att vargen, och i mindre mån björnen, överordnas människornas behov.

 – Då blir det krockar för att man inte från beslutsfattarna varit tillräckligt kompetenta att bemöta människors behov, säger hon.

Annelie Sjölander Lindqvist tror inte att rovdjurskonflikterna hade varit så påtagligt starka om länsstyrelserna haft kompetens att hantera de här frågorna på ett bättre sätt.

 – En lantbrukare som förlorat 15 djur i en rovdjursattack måste man svara så fort de ringer och åka ut till dem, säger hon.

Hon tycker att människor ska bemötas med respekt oavsett uppfattning. Av både myndigheter och andra individer. Hon ogillar polariseringen som blivit i rovdjursfrågan.

– När det gäller rovdjursfrågan är ingen egentligen intresserad av att förstår den andre.

Miljökrav utmålas som största hindret för turismens utveckling

Turistnäringen vill fördubbla omsättningen från 250 till 500 miljarder fram till år 2020. Men det går för sakta. ”Höj tillväxttakten”, manar Turistnäringens utvecklingscenter.
En förutsättning är fler direktflyg från Europa till bland annat Östersund och bättre kapacitet på järnvägsnätet, skriver man i sin trendanalys.
När de listar de saker som begränsar tillväxten mest blir det de här:
1. Arlandas miljötak, kravet att flygplatsen ska begränsa koldioxidutsläppen till 1990 års nivå.
2. Svaveldirektiven för Östersjön, kraven som ska minska sjöfartens miljöpåverkan.
Kan turismen utvecklas utan att miljön drabbas?

/Tord

Näst på tur: Turismen

Nu är Öm punkt rovdjur avslutat. Det har varit en hektisk period och med många reaktioner i artikelkommentarer.

Imorgon tar min kollega Tord Andersson över stafettpinnen och tar tag i Öm punkt turism. Vad ska gå före, naturvärden eller turismen?

/ Linda

Chatta med mig

Imorgon fredag avslutas Öm punkt rovdjur. Det har varit en dryg vecka av en rad olika artiklar i ämnet. Det har handlar om björnar, vargar och viltförvaltningsdelegationen.

Imorgon får ni en chans att chatta med mig om varför veckan blivit som den blivit. Klockan 10 drar chatten igång och den pågår sedan till 11. Vi ses där!

/ Linda