Bättre villkor – I stället för värnplikt

Magnus Ivarsson skriver på NA Debatt den 16 mars om ett antal försvarsrelaterade frågor. En av de viktigare frågorna i artikeln gäller det faktum att regeringen beslutat att det är nödvändigt att tillämpa den vilande värnplikten för att försörja försvarsmakten med personal.

I dag gäller lagen om värnplikt både män och kvinnor. En årskull består av ca 100000 personer.

Magnus reflekterar inte alls över varför försvarsmakten inte lyckats rekrytera de ca 6000 per år som behövs för att frivilligsystemet ska fungera. I stället skriver han: ”Något tvång à la 1900-talets värnplikt lär det i praktiken inte behöva bli tal om.”

Liberalerna/Folkpartiet är det parti som kraftigast har verkat för värnpliktens avskaffande. Om jag förstått saken rätt startade deras kamp i frågan för ett antal decennier sedan och under alliansregeringens andra mandatperiod fick de igenom sina förslag i frågan. Jag tycker det var en välmotiverad reform och känner mig genuint osäker på om försvarsmakten verkligen gjort vad som varit möjligt för att reformen skulle lyckas.

För att ta ett exempel så undrar jag om den lön som soldaterna erbjudits (ca 18 000 kr per månad före skatt, enligt uppgift) ger acceptabla förutsättningar för en ung människa att leva ett utvecklande liv.
Magnus tanke att värnplikt inte ska innebära något tvång, som det var på 1900-talet, förstår jag över huvud taget inte. Om inte begreppet lagligt reglerad plikt innebär en möjlighet för staten att tillämpa tvång, då är det ju ingen plikt. Detta torde de flesta anse.
Enligt min mening borde regeringen, i stället för att aktivera plikten, ha funderat över åtgärder för att lyckas med att årligen nyrekrytera det nödvändiga antalet för att personalförsörja de militära förbanden. Jag menar att det är ett alldeles för stort ingrepp i unga människors liv att tvångsvis peka ut ca 6 % av en årskull för att utbildas till soldater.
En stor brist med att tillämpa plikt är att man på det sättet inte löser personalförsörjningsfrågan, i vart fall om det handlar om att få fram soldater för internationell tjänstgöring. Sverige har hittills aldrig tvingat någon till sådan tjänst utan tillämpat frivilligrekrytering. Jag utgår från att den principen ska gälla även i framtiden och att Magnus delar min uppfattning.

 

  • Texten finns som debattartikel i dagens na-papperstidning och e-tidning, av undertecknad.

 

 

 

 

Fler behöver gå från bidrag till arbete

När allt fler unga och utrikes födda står utanför arbetsmarknaden och behöver få det första jobbet krävs starkare drivkrafter för dem med låga inkomster att ta sig in på arbetsmarknaden.

Jag vill se nya förslag på reformer som möjliggör att fler invånare får sitt första jobb. Fler behöver gå från bidrag till arbete, därför måste det också bli mer lönsamt att ta det steget.

Moderaterna har presenterat förslag på en förstajobbet-anställning.

Det är ett bra förslag som kan sammanfattas enkelt såhär:
–  Anställningsperiod upp till 18 månader.

–  Gäller unga upp till 23 år utan gymnasieexamen och nyanlända de första fem åren.

–  25 till 40 procent utbildning/lära sig jobbet på jobbet – lön utgår för utfört arbete.

–  Ytterligare förenklingar: ingen detaljstyrning och kräver inte omfattande kontakt med myndighet, t.ex. Arbetsförmedlingen.

–  Handledarstöd möjligt, kräver utbildningsplan, betalt för arbetstid.

 

Långa vårdköer skadar vården

Region Örebro Län har under lång tid haft långa köer i vården. Varken inom primärvården eller specialistvården har vårdköerna minskat eller den nationella vårdgarantin klarats av att hålla. Detta drabbar både de som besöker vården första gången och de som ska på ett återbesök. De riktigt långa köerna drabbar främst de som behöver operation eller behandling inom specialistvården.

 
Effekterna av långa vårdköer är skenande kostnader för verksamheten och mer lidande för den enskilde patienten samtidigt som patientsäkerheten hotas. Långa köer ger ökade kostnader, det är inte acceptabelt.
Socialdemokraterna har under lång tid misslyckats med att ge sjuka vård i tid i Örebro Län, det är alltså inget nytt.
Utvecklingen i framtiden kommer med all säkerhet att uppvisa nya områden med köer i takt med att sjukvården kan erbjuda allt fler hjälp och behandling, då gäller det att från början ha en tydlig strategi hur man ska gå tillväga så risken minskar att hamna i gamla hjulspår.

En debatt om detta skulle ha skett under gårdagens frågestund på Regionfullmäktige, dock hanns den debatten inte med utan äger rum på ett fullmäktige framöver.

Så länge vi har invånare i länet som inte får vård i tid kommer jag kritisera S-ledningen för det.