Lördaxkrönika: Det finns många vägar till eliten

”Häftigt att se Robert Hammarstedt som kapten i Östersunds FK. Man måste inte slå igenom som 17-åring”.

Så skrev jag på Twitter förra lördagen, och det är en tanke som följt med mig hela veckan.

Mötet mellan Östersunds FK och GIF Sundsvall i Superettan var som Sundsvallsbo ingen trevlig upplevelse. ”Lillebror” Östersund dängde GIF med 2-0 och bortalaget stod inte för någon särskilt bra insats.

Tankarna om en ny ångestfylld höst kom nog smygandes hos många GIF-supportrar både i tv-soffan och på plats i Östersund. Höstvinden blåste plötsligt lite kallare genom kläderna.

Slutresultatet till trots – det fanns ändå något positivt att ta med sig sett ur en lokal synvinkel. Östersunds mittback Robert Hammarstedt sprang nämligen runt med lagkaptensbindeln kring armen och gjorde en riktigt bra insats.

Samme Hammarstedt som gör sin första säsong i klubben och som tidigare varit med på Selångers resa uppåt i seriesystemet. En Sundsvallskille som aldrig tillhört en större klubb, aldrig spelat i något pojk- eller juniorlandslag och som inte ens var med till Elitpojklägret i Halmstad.

Som 18-åring spelade han faktiskt i fyran med HOIF.

Att nu se honom spela på den här nivån gjorde mig glad, och det fick mig att fundera på de olika vägar som kan ta en idrottare till eliten.

Tidigare i somras gjorde kollega Lukas Sahlin reportaget ”En av lirarna som kom bort”, där han listade ett stort antal pojklandslagsspelare från distriktet. Bara ett fåtal spelar i dag på elitnivå.

Robin Bergman (nu i Kuben) berättade att han upplevde att hans stora chans var förbi när han inte lyckades slå sig in i GIF Sundsvalls A-lag för några år sedan.

Jag undrar hur många som tänker på ungefär samma sätt?

Några dagar efter Östersund–GIF Sundsvall läste jag en text på nätet skriven av just Robert Hammarstedt. Den heter ”Min väg till elitfotbollen”. Där berättar Hammarstedt om sina ungdomsår som fotbollspelare och hur nära han var att sluta med fotbollen innan Anders Högman ringde och lockade honom till Selånger.

Som 25-åring gör han nu sin första säsong i Superettan. Han är lagkapten och jag tror att det finns ännu mer utveckling i mittbacken från Sundsvall som gick sin egen väg till eliten.

Hoppas att fler följer efter honom.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *