Krönika: Sluta aldrig drömma

Skrev en krönika om Emil Forsbergs resa mot SM-guldet i går. Jag slänger upp den här på bloggen också.

_________________________________________________________________

”Tackar så hjärtligt för alla gratulationer! Helt otroligt. Vem hade trott detta för ett år sedan?! Sluta aldrig drömma gott folk”.

Orden är Emil Forsbergs. Mittfältaren skrev det på sin Facebooksida efter att hans Malmö FF säkrat SM-guldet i går och han fick kröna sin debutsäsong i MFF med att bli svensk mästare.

Och det är väl tur att han aldrig slutade drömma, trots att han var liten i växten och som en av de sista spelarna plockades bort inför Elitpojklägret i Halmstad som tonåring.

2009 siktade han sedan på att slå sig in i GIF Sundsvalls talanglag Medskogsbrons BK. Om han inte tagit en plats där fanns planer på att välja innebandyn före fotbollen, ett val som kanske inneburit att Granlo BK haft ytterligare en forward att tillgå i Superligan den här säsongen. På innebandyplanen minns jag nämligen Emil Forsberg som en stor talang med bländade klubbteknik.

”Jag pratade med Joel (Cedergren, då tränare i Medskogsbron) innan säsongen och sa att jag skulle vara nöjd om jag fick göra några inhopp i division III. Jag tänkte kämpa på, och fick jag chansen i trean så skulle jag ta den”, sa Emil i en intervju med mig våren 2009.

Som jag minns det var det inte ens givet att han skulle komma med i Medskogsbrons trupp den där säsongen, men han fick chansen – och tog den.

Under våren 2009 exploderade Forsbergs karriär med debut i Superettan och i P18-landslaget. Samtidigt växte förväntningarna på en spelare vars farfar Lennart och pappa Leif varit två stora GIF-profiler.

Efter Emils debutmatch hemma mot Qviding ställde jag själv frågan om han ville plocka ner pappa Leifs tröja nummer tio som fortfarande hänger på Norrporten Arenas läktare.

Det ville han inte, och det gjorde han nog rätt i.

Med nummer 33 på ryggen har Emil Forsberg börjat skriva sin egen fotbollshistoria. Så långt innehåller den allsvenskt spel med moderklubben och ett SM-guld med Malmö FF.

Det lär komma mer för killen som inte slutade drömma.

Ett trendbrott och Hallin skjuter mest

Timrå besegrade Mora efter straffar, en viktig seger och jag tror att det mentalt betyder mycket för laget att få vinna en jämn match. Det har ju blivit ett antal uddamålsförluster så långt den här säsongen.

Nu möter TIK Södertälje på hemmais imorgon, sedan väntar ett uppehåll fram till den 11:e. En seger där och Timrå skulle få lite andrum nedåt inför vilan, just nu skiljer endast tre poäng från Björklöven som är näst sist upp till Rögle på åttonde plats.

Jag roade mig med att titta igenom lite plus/minus-statistik nu på morgonen och ser där att Nils Bergström har bäst siffror i Timrå med +4. Hans följs av Emil Pettersson, Johan Porsberger, Eric Moe och Wade Bergman på +3. Sämst statistik har Andreas Molinder med -4.

En annan intressant detalj. Per Hallin är Timrås främste poängplockare så långt – en anledning till det är skotten. Hallin har skjutit flest skott på mål av alla Timråspelare (42 stycken) vilket givetvis bäddar för poängproduktion. Tvåa på den listan är Patrik Norén med 37 skott på mål.

 

Timrå är illa ute

I lördags var jag på plats i E.ON Arena för att se vad jag trodde skulle bli en Timråseger hemma mot Almtuna. Hemmalaget ledde också tills det att en och en halv minut återstod då förre TIK-spelaren Marcus Högström kvitterade.

Skottstatistiken slutade 24-35 till Almtunas fördel, och det var ett tamt anfallsspel som TIK visade upp. Det vad väldigt uddlöst med tama avslut och få överraskningsmoment. Jag tycker att Timrå förtjänat mer än de poäng man fått så långt, men om inte anfallsspelet förbättras är jag rädd att det kommer fortsätta på samma sätt med många hedersamma uddamålsförluster.

Nu är TIK nämligen indraget i bottenstriden på allvar och jag är lite orolig för hur en ung spelartrupp kommer att hantera det. Där måste några av de äldre spelarna ta ett stort ansvar både på och utanför isen. Som det är nu tycker jag att man kan kräva mer av några av de tilltänkta nyckelspelarna rent spelmässigt. En som däremot stod för en bra insats var målvakten Mika Norja, det måste vara oerhört tungt att släppa den första pucken förbi sig med en och halv minut kvar och ändå bara få med sig en poäng.

GIF-krönika: Walker skriver en hit

Kan den här sagan få något annat än ett lyckligt slut? Just nu känns det inte som att Kevin Walker kan misslyckas med någonting överhuvudtaget.
I fredags ett bejublat framträdande i Idol och igår en lysande insats mot Brage.
Efter att Simon Helg vackert spelat fram Daniel Sliper till 1-0 i andra halvlek klev Walker upp på scenen.
Ett distinkt skott utanför straffområdet och en frispark och vips så var det 3-0 till GIF.
Inför årets säsong (före Idol alltså) gjorde jag en intervju med Kevin om hans brinnande musikintresse. Jag frågade honom vad årets GIF-låt skulle handla om ifall han fick skriva en. Svaret? ”Att resa sig efter man fallit”. Med andra ord: att ta GIF tillbaka till Allsvenskan efter uttåget förra säsongen.
Han är på god väg att skriva den där låten, artisten Kevin Walker.

Förutom Walker så imponeras jag av Johan Eklund. Snacka om att han tagit steg framåt sedan han kom till klubben. I år har Eklund var lysande och är otroligt viktig med sitt huvudspel, sitt hårda jobb och sitt målskytte.

Jag efterlyste ett GIF Sundsvall som vågade den här matchen, och det tycker jag att vi fick se i den andra halvleken. Då vågade GIF släppa loss på ett sätt som jag ibland saknat – och det gav resultat.

 

Mats Barkemo eller Mikael Lustig?

Marcus Danielson kan ta hand om högerbacksplatsen i GIF Sundsvalls backlinje i dag, det mesta talar åtminstone för det. Han har tränat där de senaste dagarna då Robert Lundström är avstängd och Eric Larsson nyss kommit tillbaka i träning efter en lång skadefrånvaro.

Normalt spelar ju Danielson mittback, men 2006 gjorde han en säsong som ytterback i division II. Efter träningen i fredags frågade jag vilken typ av ytterback han var, om han kände sig som en Mats Barkemo eller en Mikael Lustig.

Svaret:

– Jag och Lustig ser ju lika ut i kroppen i alla fall, skrattade Danielson gott.

Det återstår väl att se om han även spelmässigt påminner om Celtic och landslagets ytterback när han tar hand om platsen till höger i backlinjen.

Matchens betydelse behöver vi inte ens prata om. Tre poäng idag är vad GIF Sundsvall behöver. De andra elitlagen som jag varit på plats och sett den här helgen har inte lyckats med det. Både Sundsvall Dragons i fredags och Timrå IK igår förlorade jämna matcher. Om några timmar vet vi om GIF Sundsvall lyckades bättre.

Lördaxkrönika: Ett nytt GIF-drama

GIF Sundsvall befinner sig i en rafflande toppstrid i Superettan. Precis som de senaste säsongerna ska ödet avgöras under de allra sista omgångarna. Det börjar bli en vana för Sundsvallslaget att avsluta varje säsong med dramatik. Många med mig minns säkert säsongen 1999 när GIF under ledning av Anders Grönhagen tog steget upp från Norrettan. Själv stod jag på läktaren för att invänta beskedet att Umeå hade besegrat Assyriska och därmed hjälpt GIF upp i Allsvenskan, efter att Sundsvallslaget själva förlorat mot Brommapojkarna i sista omgången. Det var alldeles tyst på arenan. Sedan utbröt jublet och  GIF var tillbaka i högsta serien. Publiken rusade ut på planen och jag, då 11-årig knatte, lyckades norpa åt mig Patrik Johanssons shorts och Magnus ”Fimpen” Svenssons benskydd.
Andra exempel på minnen från riktig GIF-dramatik är de två misslyckade kvalen mot Gefle (2010) och Halmstad (2012). Mer lyckade GIF-slut är avancemanget 2011 och vändningen mot Ljungskile i sista omgången 2007 då jag som reporter mötte en segerrusig spelartrupp ute på Midlanda. Vändningen i den matchen med 0–2-underläge i paus som blev till seger med 4–2 är en riktig klassiker.
Frågan är vilket typ av slut vi får se den här säsongen. GIF har inte förlorat många matcher den senaste tiden, däremot har det blivit lite för få segrar för att ha greppet om en direktplats inför de sista omgångarna. Framförallt har jag kryssen hemma mot bottenlagen Örgryte och Värnamo i färskt minne, och sju mål framåt på de sju senaste matcherna skrämmer knappast motståndarna. Mot tabelljumbon Brage i morgon duger det inte med en poäng, och jag vill se lite mer initiativ, fart och variation i spelet än mot Assyriska senast. Vidare vill jag se följande under de två sista omgångarna:
Mer mod. Det gäller att verkligen våga gå för tre poäng i de två återstående matcherna och jag vill se ett GIF Sundsvall som verkligen tar tag i de matcher som återstår och som styr matchbilderna från start.
Jon Gudni Fjoluson i startelvan. Mittbacken har kommit in i ett väldigt svårt läge utan att ha spelat på länge och gjort det riktigt bra. Ett alternativ i backlinjen den här matchen är att flytta ut en av mittbackarna på avstängde Robert Lundströms högerbacksplats, då Eric Larsson bara gjort några få pass med laget. Marcus Danielson nämns som ett alternativ och har tränat på den positionen.
Att Johan Eklund fortsätter leverera. Jag tycker att Eklund har tagit stora steg sedan han kom till klubben, dessutom utnyttjas han styrkor på ett bättre sätt den här säsongen.
Man får inte glömma att GIF Sundsvall har fortfarande allt i egna händer gällande att ta en allsvensk plats. Vinner laget de återstående matcherna den här säsongen så spelas det allsvensk fotboll i Sundsvall nästa år, men det kan komma att krävas kvalspel. Det är med andra ord upplagt för ännu en rafflande avslutning på GIF-säsongen.
Precis som vanligt.

Gästbloggare: Robin Nilsberth

Då var det dags för näste fredagsbloggare. Den här gången är det Granlo BK:s landslagsback Robin Nilsberth som satt sig vid tangenterna. Han har både SM-silver med Dalen och VM-guld med Sverige på meritlistan. Nu spelar han med moderklubben Granlo i SSL.

Mycket nöje!

___________________________________________________________________

 ”Drömmar, mindset och Joakim Gissberg”

Nu är det min tur att skriva några rader. Hur följer man upp ett inlägg av Idol-Kevin? Efter att ha dubbelkollat min dator, måste jag tyvärr meddela att min ingress inte kommer innehålla något youtube-klipp med en halv miljon visningar. Kevin lever naturligtvis sin dröm nu. Fantastiska framgångar framför miljoner tittare och en jury där självinsikt gällande klädstil kan ifrågasättas, parallellt med att leda Giffarna i en oerhört spännande strid om en direktplats upp till Allsvenskan. Vart vill jag då komma? Jag lever precis som Kevin min dröm just nu.

Fjolåret hade det mesta jag kunde drömma om och de förväntningar jag hade inför hemflytten överträffades med råge. Till stor del på grund av er i den fantastiska publik vi har förmånen att springa ut till vid varje hemmamatch. Vi pressade de svenska mästarna i fem raka matcher och TV4 blev nog rätt besvikna när vi inte fick fortsätta att förgylla deras sändningar.
Vi har nu vänt blad och en hel del har hänt i Cirkus Granlo. Vi har ett gäng nya spelare som var och en på sitt sätt bidragit till att förstärka en redan slagkraftig trupp. Vi har en ny ledarstab som kommit in med nya ögon och ett annat tänk om hur vi på bästa sätt kan maximera det spelarmaterial som finns i årets ensamble och man kan lätt konstatera att vi inte gått in i årets säsong med samma ingångsvärden som vi hade ifjol. Supportrar, motståndare, media och framförallt vi själva, räknar i år med ett än bättre Granlo BK med de förändringar som gjorts.
Krav och självkritik är några av de viktigaste beståndsdelarna för positiv utveckling i livet. Jag brukar då och då fråga mig själv om jag gör allt för att utveckla mig civilt-, privat- och innebandymässigt. Svara du ja på den frågan är du nog inte helt ärlig mot dig själv. Men något jag tagit fasta på är att då och då känna mig nöjd. Kopierar detta från den kända mentala tränaren Kjell Enhager ” Skillnaden som gör skillnaden när det gäller världsklass är att de som uppnår världsklass har förmågan att ”vara nöjda men vill ha mer”. Med andra ord, de som aldrig är nöjda, har också väldigt svårt att bli vinnare.”

Vi har fått en del kritik att spelet inte sitter till hundra procent ännu. Det är väl självklart att det inte gör det med tanke på de förändringar vi gjort. Mot Täby i den senaste hemmamatchen var det som tydligast. Spelare, publik och media verkade inte glädjas av segern utan tryckte istället på allt som var fel. Har vi kommit till det stadiet där vi inte kan vara nöjda och glädjas över tre poäng, tror jag att vi är fel ute. Utveckling ägnar vi oss åt på veckorna. När det väl är match kommer tre poäng alltid vara mer än godkänt i min bok.

Min dröm om att få representera Granlo BK i SSL besannades den 9:e maj, ett tillfälle där jag stannade upp och kände mig nöjd.

Avslutar detta inlägg med en låt från en annan sjungande fotbollsspelare ifrån Sundsvall, Joakim Gissberg. En bra text med intressanta tankar.
Trevlig helg och väl mött i Sporthallen på Söndag.

Med vänlig hälsning,
Robin Nilsberth #97

Timrå så långt

Timrå IK har nu mött alla lag i Hockeyallsvenskan, och nu har kvällens match mot Västerås precis dragit igång. TIK möter samma lag som man ställdes mot i premiären, en premiärmatch som jag antar att laget gärna glömmer.

Då åkte TIK på ordentligt med stryk efter att ha dragit på sig många utvisningar, och jag blev lite fundersam på hur det unga laget skulle stå sig.

Det jag kan konstatera nu är att de unga lirarna klarat sig riktigt bra, precis som Rolf Nilsson säger i den här intervjun.

En sådan som Didrik Strömberg hade inte nämnts särskilt mycket inför säsongen, men jag har varit imponerad av honom i stort sett varje gång jag sett honom spela. Låt oss också hoppas att Tommy Stenqvist kommer tillbaka och får vara skadefri. Jag pratade med ex-tikaren Sebastian Erixon i går (en intervju som finns att läsa här) och han nämnde just Stenqvist som den Timråspelare han tror kan slå igenom ordentligt den här säsongen.

Sebbe Erixon har förresten öppnat riktigt starkt i Växjö och spelar mest av alla spelare i laget. Lagets tränare Sam Hallam var riktigt nöjd med Erixons start i klubben när jag pratade med honom igår. Han menade att backen bör vara aktuell för landslaget varje gång en trupp med många spelare från SHL tas ut, och berättade att de jobbade för att få Erixon att hålla en jämnare nivå i spelet än tidigare.

Lokalfotbollen

Nu är det dags att sätta punkt för den lokala fotbollen och Ånge IF känns som det stora glädjeämnet den här säsongen. Spännande att se vad de kan åstadkomma i division II med sin satsning. Jag vet att Ånge planerar att fortsätta med sin satsning på spelare från Storbritannien, ett spår som varit lyckosamt så långt.

Samtidigt åkte Selångers herrar ur ettan och jag undrar hur Ånge och Selånger kommer att konkurrera i tvåan. Jag hoppas inte att lagen tar ut varandra utan att vi kan få två starka division II-lag i distriktet kommande säsong.

Frågan är vad som händer med Selånger när laget åker ur. Fortsätter Anders Högman? Blir nyckelspelarna kvar? Får man behålla stora delar av truppen borde laget vara konkurrenskraftigt i en division II-serie.
På damsidan kommer det att bli en liknande situation nästa år. Selånger såg länge ut att kunna hota i toppen av division I, men föll sedan tillbaka under höstsäsongen. Nästa år spelar de i samma serie som Sundsvalls DFF och det ska bli väldigt intressant att se vad som händer i den serien kommande säsong, för damfotbollen i distriktet behöver ett lag som tar steget upp i Elitettan. Jag tror att ett ökat samarbete kommer att krävas för att det ska lyckas. Jag har varit inne på det i en tidigare krönika och förbundets ordförande Lena Wallgren har berättat att hon ska samla till ett möte, det är ett bra första steg på vägen.

 

GIF lyckades inte svara

I fredags satt jag och kollade igenom det återstående programmet av Superettan och spekulerade lite i hur jag trodde att det skulle sluta. Jag kom fram till att jag trodde att Falkenberg skulle darra och GIF Sundsvall och Örebro ta direktplatserna upp. I Giffarnas fall tänkte jag att erfarenheten av att vara i den här situationen borde vara en fördel.

Vad hände?

Falkenberg stod pall för trycket och avgjorde sent mot Varberg i lördags. När GIF Sundsvall sedan skulle svara på söndagen så lyckades man inte alls utan gjorde en direkt svag insats borta mot Assyriska.

Det var trögt och bortalaget gjorde många enkla misstag med bollen, kanske var det nerver som spelade in.

Men även i defensiven fanns det brister då Assyriska kom till ett flertal heta målchanser, och hade inte Tommy Naurin stått i vägen hade det inte blivit en poäng utan noll för Sundsvallslaget. Kanske kunde Naurin ha agerat lite annorlunda på Assyriskas kvittering, men det känns dumt att tjata om det när han räddar laget flera gånger om senare i matchen.

Jag saknade tydligen i GIF Sundsvall den här matchen. En tydlighet i löpningar, spelet med boll och i försvarsspelet. Det kändes tamt och avvaktande – och det är inte det man vill se när en allsvensk plats står på spel.