Lördaxkrönika: Zetterberg är min OS-kapten

I januari i år gick Detroit Red Wings ut med att Henrik Zetterberg skulle ta över som lagkapten efter Nicklas Lidström och det var väl ingen som blev särskilt förvånad – däremot var det ruskigt stort. Det är inte vilket lag som helst som Zetterberg leder sedan dess utan det är en av de riktig stora och klassiska klubbarna i NHL. Innan ”Zäta” tog över uppdraget hade han haft Nicklas Lidström och Steve Yzerman som lagkaptener under sin tid i världens bästa hockeyliga och med andra ord har han fått lära sig från de bästa.
Henrik Zetterberg själv känns verkligen som en ledartyp och Detroit var tidigt inne på att de såg honom som en framtida kapten för laget. Det är inte konstigt med tanke på att ”Zäta” alltid jobbar stenhårt och ger sitt yttersta i varje moment ute på isen. Han sätter laget främst och är en spelare som alltid går till jobbet. Dessutom känns han väldigt trygg som person och inte som typen som svävar iväg på grund av framgångarna, det är åtminstone det intryck jag fått när jag träffat honom. Jag tror att han är en person som står stadigt med fötterna på jorden i både med- och motgång. Dessutom tror jag att de allra flesta spelarna i både NHL och inom svensk ishockey har en väldigt stor respekt för såväl spelaren som personen Henrik Zetterberg.
Därför är det för mig självklart att det är just han som ska leda Tre Kronor som lagkapten under OS i Sotji i vinter. Jag ser ingen annan svensk ishockeyspelare som har samma egenskaper som honom, och jag tror att förbundskapten Pär Mårts tänker likadant.
Tidigare under den här veckan noterades ”Zäta” för sin 700:e poäng i NHL och blev därmed den femte snabbaste spelaren i Red Wings historia att nå den siffran, då han behövde 739 matcher på sig. Nu tillhör han toppen av poängligan i NHL den här säsongen och därmed toppskiktet bland världens bästa spelare. 33 år gammal står han på toppen av sin karriär och kan nu skriva in sig bland de riktigt stora inom svensk ishockey.
Henrik Zetterberg är en av få spelare som varit med och vunnit Stanley Cup, VM och OS – men han har inte gjort det som lagkapten.
De tre OS-turneringarna som Henrik Zetterberg spelat är det Mats Sundin (2002 och 2006) och Nicklas Lidström (2010) som haft kaptensuppdraget. För Sundin så slutade det med att han fick lyfta bucklan 2006. Ni minns väl det klassiska anfallet där Peter Forsberg släpper pucken till Sundin som i sin tur droppar till Nicklas Lidström? Det slutar i alla fall med att Lidström dundrar på från blålinjen och gör 3–2 mot Finland i OS-finalen. Det målet avgjorde matchen och Mats Sundin fick till slut lyfta bucklan.
Henrik Zetterberg blev målskytt den gången och var en viktig spelare i laget som tog guld – om några månader kan han själv få chansen att leda ett svenskt lag mot OS-guld med ett C på bröstet.
Det vore stort, och helt rätt.

Gästbloggare: Jeremy Boyce

Timrå IK spelar två väldigt viktiga matcher på hemmaplan den här helgen. Ikväll väntar Oskarshamn och på söndag är det Troja/Ljungby som står för motståndet. Här kan ni läsa vad Timrås tränare säger inför de matcherna.

Dagens gästbloggare är också en Timråprofil. Han har bland annat vunnit JVM med Sverige, spelat tre säsonger i Elitserien och är TIK:s främste målskytt den här säsongen. Assisterande lagkaptenen Jeremy Boyce är den som satt sig vid tangenterna den här veckan. Mycket nöje!

_____________________________________________________________

”Kommer aldrig ångra att jag skickade mailet”

 

Tja!

Det här är Jeremy Boyce, spelar forward i Timrå IK. Jag är ingen bloggare precis, men det ska bli kul att testa på det.

Jag spelade i Huddinge IK när jag var yngre och jag hamnade i Timrå lite av en slump. Jag visste att det var en gammal Huddingekille som spelade i Timrå och att han trivdes här, och när jag skulle söka hockeygym så hade Timrå unga spelare som Pääjärvi och Anton Lander, som kändes lovande. Jag skickade ett mail till Thord Johansson och frågade om jag kunde komma upp och testa. Istället så såg Timrå mig på en hockeycup uppe i Ö-vik med Huddinge och det räckte för att de skulle erbjuda mig en plats på hockeygym. Att jag skickade iväg det där mailet är något jag aldrig kommer ångra för jag trivs väldigt bra här och  jag har lärt känna jättemånga bra människor. Men jag har även lyckats bra inom hockeyn och åstadkommit mycket i min karriär, tack vare Timrå IK. Jag har till exempel fått vara med och representera Sverige i landslaget på både mindre och större uppdrag, vilket har varit en stor erfarenhet. Jag har fått tagit både ett JVM-guld och ett JVM-silver och jag fick göra Elitseriedebut hemma mot Frölunda när jag var 17 år, något jag aldrig hade tänkt mig när jag flyttade upp hit. Det är något jag aldrig kommer glömma. Jag vill verkligen tacka tränare och lagkamrater jag haft i Timrå IK hittills för det.

Som alla vet redan så åkte vi ner till Allsvenskan i våras och det var självklart väldigt tufft och det kändes som att man hade gjort många fans besvikna. Det skrevs och snackades också mycket om Timrås dåliga ekonomi i somras, men vi var några spelare som hade valt att stanna och även om vi inte var ett fullt lag på träningarna så var det ändå en rolig sommar. Vi som var kvar hade dessutom en stor revanschlust och ville vända det negativa till något positivt, sedan fick vi in många unga som också har ett driv till att kämpa och bli bättre.

Vi har snart spelat halva säsongen och vi har haft lite blandade resultat. Det är en väldigt jämn serie och det syns på tabellen, men jag tycker att vi har visat att vi kan spela hockey och att vi kan vinna över alla lag i serien. Jag tycker vi lär oss saker från varje match, vi får nya erfarenheter och vi lär oss hur vi ska tackla dem som lag. Vi blir bättre och bättre men det gäller att allt klickar under match och att vi sedan fortsätter i samma spår och inte tappar ödmjukheten. Det jag tycker vi har brustit i stundtals är att vi inte riktigt gjort jobbet som krävs match efter match, men även tagit för många utvisningar, det är saker som vi jobbar på och måste bli bättre på om vi ska vinna matcher. Vi visste att det skulle bli tufft när vi gick in i det här, och vi gör vårt bästa varje dag, men som i livet har man bra och dåliga dagar och nu får vi försöka ha fler bra dagar. Jag tycker att vi är en väldigt bra grupp som har kommit ihop bra och har väldigt kul tillsammans, unga som äldre. Vi är en tight grupp och det hjälper oss både i motgång och medgång.

Denna helg har vi två hemmamatcher som är väldigt viktiga för oss, en på fredag mot Oskarshamn och en på söndag mot Troja-Ljungby. De kan påverka serien väldigt mycket och det ska bli väldigt kul att få spela så viktiga matcher på hemmaplan. Vi har två hemmasegrar i ryggen och hoppas att vi får bra stöd från publiken. Som de flesta vet så har det inte varit så mycket folk på våra matcher, men det kan bli bra drag stundtals från de som har kommit dit, så tack till er.

Min dröm har alltid varit att få spela i NHL, det är något jag fortfarande siktar mot. Men min största prioritet just nu är att det ska gå bra för Timrå igen och att det ska vara lika bra drag i E.on Arena som det var för några år sedan.

Tack för mig, ha en bra helg och hoppas att vi ses framöver!

Jeremy Boyce

Intressant att se Timrås lag i morgon

Nyligen fick Johan Porsberger lämna Timrå IK och mot Karlskrona senast stod nordamerikanen Wade Bergman utanför laget. Backen har fått spela forward i de matcher han spelat på slutet och nu är frågan vad som händer med Bergman. Jag tycker att han gjort det helt okej som forward när han fått chansen där, men en importspelare bör inte vara en utfyllnadsspelare utan bidra med spets. Det har inte Wade Bergman gjort så långt den här säsongen och det ska bli väldigt intressant att se hur Rolf Nilsson formerar laget hemma mot Oskarshamn imorgon. Timrå IK går en oerhört viktig helg till mötes där laget först ställs mot Oskarshamn i morgon och sedan Troja på söndag. Det är två hemmamatcher som måste resultera i poäng för TIK som just nu ligger precis ovanför det nedre strecket.

Dalen satte ned foten

Det här matchprotokollet vill nog ingen i Granlo BK titta på idag. Dalen krossade GBK i gårdagens Norrlandsderby och vann med 7-0. Sedan Granlo värvade Dalens och landslagets kapten Johan Samuelsson och landslagsbacken Robin Nilsberth inför förra säsongen har jag känt att GBK varit på väg att gå om Umeålaget och bli nummer ett i Norrland. Dalen lyckades ändå skrälla sig till final i fjol och därmed kunde man inte säga att ett tronskifte ägt rum. I år har Granlo börjat säsongen bättre än Dalen och jag har åter tänkt att ”i år går Granlo om”. I går ville IBK Dalen visa att man inte ger sig i första taget och att föreningen vill fortsätta titulera sig som bäst i Norrland. Det var inget snack i går, men jag tror att GBK kommer att gå längre än Dalen innan den här säsongen är över.

Den bredd som Granlolaget har den här säsongen har man inte varit i närheten av tidigare. Mot Storvreta ledde GBK med 4-1 i slutet av andra perioden efter att ha spelat på tre kedjor – det är starkt. Tredjekedjan var dessutom riktigt bra i den matchen med Christian Hjort, Anton Uhlin och Patrik Svensson. Jag tycker faktiskt att det blev sämre sedan man valde att flytta Svensson till andrakedjan och låta Hjort och Uhlin vila i den matchen.

GBK har siktet inställt på att bli bättre ju längre säsongen lider och det tror jag också att man kommer bli. Som jag ser det är det framförallt anfallsspelet som måste förbättras. Här kan ni läsa om mina tankar kring det.

IBF kan ha något på gång

I dagens tidning skrev jag om Sundsvalls IBF som är nykomling i innebandyns division I norra. I laget finns bland andra Frida Eriksson med meriter från fyra SM-finaler. IBF har inlett säsongen bra och spelat jämnt med alla lag förutom Dalen och jag tror att föreningen kan ha någonting stort på gång.

Organisationen kring laget ser stark ut och i år har man fått ihop en riktigt bra spelartrupp. Det jag sett av laget tycker jag pekar på att man gått framåt oerhört mycket jämfört med för några säsonger sedan.

Tittar man på IBF:s serie så är flera av lagen som ligger högre upp i tabellen samarbetsklubbar eller ”B-lag” åt andra föreningar vilket gör att det inte borde vara omöjligt för Sundsvallsklubben att slåss om en plats i högsta serien inom en ganska snar framtid.

 

Kallas formbesked

Wow! Det är min spontana känsla efter att ha sett Charlotte Kalla dominera i Bruksvallarna den här helgen. Seger i samtliga tre lopp – det blir ruskigt spännande att följa Kalla under den här OS-säsongen. Här är krönikan jag skrev efter Kallas första lopp i fredags.

__________________________________________________________________

Skidsäsongen är äntligen här, och ett OS-år blir det hela naturligtvis mer intressant än någonsin. Att vi har en av de allra största stjärnorna boendes i Sundsvall stora delar av året gör inte saken sämre direkt och jag är riktigt förväntansfull över att få följa Charlotte Kallas säsong i skidspåren. Hon är en av svensk idrotts allra klarast lysande stjärnor och har lagt en stor del av grunden inför årets säsong här i Sundsvall, bland annat genom stentuffa pass på rullskidor i backarna vid Södra Berget. Trots att hon inte tävlar för någon klubb från vårt distrikt så blir det så klart en extra krydda att följa en världsstjärna som man samtidigt kan träffa på i löparspåret en helt vanlig onsdagseftermiddag.
Den här säsongen känns Charlotte Kalla dessutom mer intressant att följa än på länge. Häromdagen såg jag en tv-intervju med Kalla där hon pratade om hur sugen hon var på att starta i gång den här säsongen. Landslaget har varit på läger i Bruksvallarna under en vecka inför premiären, och Kalla berättade att hon själv ”tjuvstartade” och var på plats några dagar tidigare än resten av truppen. Det känns som ett gott tecken inför den här skidsäsongen. I de intervjuer jag läst har Sveriges skiddrottning verkligen gett intryck av att vara ruskigt taggad inför det här OS-året, och rapporterna pekar på en Kalla i grym form.
I Vancouver-OS 2010 fick hon tävla i sin favoritdistans 10 kilometer fri stil och tog guld i sin OS-debut, i Sotji finns inte den distansen med på programmet, i stället räknar Kalla med att ha störst chans i skiathlon och på tremilen i fristil. Det är en av anledningarna som gör att hon den här säsongen slår ur underläge. Den andra: hon har inte tagit någon stor individuell seger sedan OS-guldet 2010. Förra säsongen låg konkurrenterna steget före Sveriges största skidstjärna på damsidan, i år får vi se om det var en tillfällighet eller inte.
Jag tror att Charlotte Kalla har triggats i gång ordenligt av att slå ur underläge och ta revansch den här säsongen. Hon har satsat på att försöka förbättra syreupptagningsförmågan eftersom hon inte utvecklats i samma takt som bland andra norskorna Marit Björgen och Therese Johaug de senaste åren, och träningen ska ha varit riktigt tuff.
Fredagens lopp i Bruksvallarna pekar på att det gett resultat och att Charlotte Kalla är i riktigt bra slag. Hon vann enkelt säsongens första tävlingslopp över fem kilometer i klassisk stil.
Jag tror att hennes motivation och inställning kommer att vara på topp under hela det här året. Upplägget är med fokus på OS och Kalla kommer inte att tävla alla världscupstävlingar. Hon kommer bland annat att stå över Tour de ski – allt för att prestera så bra som möjligt under de olympiska spelen.
Jag både hoppas och tror att det kan leda till att hon slåss om medaljer i OS.

Gästbloggare: Otto Wallin

Fredag igen och dags för en ny gästbloggare. Den här gången är det proffsboxaren Otto Wallin som skrivit ett inlägg. Otto gör sitt första år som proffs och ska gå sin fjärde fight imorgon då han ställs mot Tomas Mrazek. Så långt har han tre segrar av tre möjliga. I dag skriver Otto bland annat om känslorna inför en match och drömmen om att få boxas som proffs på hemmaplan. Mycket nöje!

____________________________________________________________________________________

Tjena, Otto här.

Först och främst, skoj att få skriva i denna blogg. Jag är imponerad av tidigare skribenter!

I våras skrev jag på ett kontrakt som innebär att jag nu försörjer mig som proffsboxare i Europas största proffsboxningsstall Team Sauerland. Jag ska försöka återge lite om hur jag laddar inför min fjärde match som är på lördag.

Efter att ha börjat min karriär som proffs i Berlin har jag nu flyttat till Köpenhamn där jag tränar med min nye tränare, Joey Gamache. Vi är mitt uppe i att göra oss redo för matchen som går i Bamberg, Tyskland. Vi har lagt den hårda träningen bakom oss och nu gäller det bara att ladda batterierna och fila på vår plan för att vara redo för lördag.

Boxning är en speciell sport, det är svårt att sätta fingret på känslorna innan en match. Jag har aldrig gått ut i krig men jag kan tänka mig att känslorna är ganska lika. Man är rädd, nervös och fundersam på vad som kommer att hända. Hur stark är motståndaren? Hur hårt slår han? Kommer jag att klara av det här?

Någonstans mitt i alla de känslorna kan jag ändå hitta det viktigaste. Det positiva. Jag är redo. Jag har gjort allt jag kan för att det här ska gå vägen. Jag är faktiskt duktig. Jag har tagit mig hela vägen från Sundsvall och Ljustadalen till Europas största stall. Nu är det dags att visa att jag hör hemma här.

Det är med dom känslorna som jag kliver upp i ringen på lördagkväll. Förhoppningsvis har jag kunnandet och nerverna under kontroll för att hålla min vinstsvit intakt.

Även om jag står själv i ringen så är det mycket som måste stämma på sidan om. Jag har ett mycket bra och kompetent team hemma i Sundsvall, deras hjälp är ovärderlig:

Håkan Norberg, marknads- och sponsoransvarig

Charles Svensson, agent

Åke Fjellström, mental coach

Håkan Andersson, fystränare

Anders Schröder, naprapat

Magnus Svärd, dietist

Jag vill också passa på att tacka min flickvän Jasmina, min familj, mina vänner och alla andra som stöttar mig.

Detta inlägg kan sammanfattas med att jag, precis som några andra tidigare bloggare, lever stora delar av min dröm just nu. Min största dröm är dock att få boxas, utföra mitt arbete, på hemmaplan någon gång i framtiden. Tyvärr är det svårt med det regelverk som råder just nu, men jag fortsätter göra mitt jobb på bästa sätt och fortsätter drömma!

Tack.

GIF-spelare ordnar cup

GIF Sundsvalls mittfältare Granit Buzuku har varit skadad den här säsongen och därför har vi inte fått se talangen spela i Superettan. Nu har Sundsvallskillen däremot varit aktiv utanför planen då han är arrangör för en fotbollscup som ska spelas i Skönsbergshallen den 15 december.

”Vem äger Sundsvall” heter turneringen och arrangemanget ligger ute på Facebook för den som vill anmäla sig. ”Jag vill att ungdomarna i Sundsvall ska göra något istället för att bara sitta hemma”, hälsar Granit.

Pratade med Tomas Brolin

Jag tog ett snack med Tomas Brolin under kvällen i går med tanke på play off-mötet mellan Sverige och Portugal i dag. Här kan ni läsa den intervjun.

Brolin tryckte på att publiken verkligen måste visa sitt stöd i kväll och att spelarna måste våga och inte bli nervösa. Själv var han en spelare som verkligen älskade att spela de stora matcherna, något som han betonade när vi snackade i går.

”Jag vet inte hur andra tänker, men jag gillade de här matcherna. Det var inget att förlora, jag var aldrig nervös och jag älskade de här matcherna. Men jag känner inte de här killarna och vad inte vad det är för karaktärer. Det är bara hoppas att man går in från början, lägger blykavajen åt sidan och bara kör”, sa han.

Något som han verkligen betonade var att han är less på snacket om att byta förbundskapten när Sverige inte lyckas gå till ett stort mästerskap. Det var ganska intressant att han som varit med om så stora framgångar i landslagströjan verkligen tryckte på att det är starkt att ens ta sig till ett slutspel.

”Varje gång ett litet land som Sverige tar sig till VM betyder det oerhört mycket för svensk fotboll och för ungdomarna som ser att det går att ta sig dit. Samtidigt är det ingen katastrof om man inte lyckas. Vi är ett litet land uppe i Norden som spelar på is halva året i princip. Det är fantastiskt att vi ens spelar ett play off, det får man inte glömma” sa Brolin.

Innan vi la på i går fick jag dessutom ur landslagslegendaren ett tips inför kvällens match.

”2-0 till Sverige” var Brolins förhoppning.

Tomas Brolin är i min värld en av de allra största vi haft inom svensk fotboll och extra kul som Sundsvallsbo är ju att han har ett förflutet i GIF Sundsvall. Här är ett klassiskt klipp från Brolins yngre år:

Söndagsunderhållningen uteblev

Om jag blev underhållen av Timrå IK:s match i söndags så lyckades inte Granlo BK med samma sak på söndagen. Inför helgen hade jag betydligt större förväntningar på att GBK skulle kunna bjuda upp till lite publikfrieri hemma mot bottenlaget Helsingborg än att TIK skulle lyckas sätta sex puckar mot Djurgården. Nu blev det ombytta roller och Granlo åkte på sin första förlust hemma på sporthallens parkett sedan laget gick upp i Superligan, men det har faktiskt känts som det varit på gång ett tag.

Matchen mot Warberg hemma var en riktigt stark insats av Granlo, men utöver den tycker jag att spelet på hemmaplan hackat en aning. Det är inte samma fart och fläkt som i fjol och tidigare har jag varit inne på att jag saknar spelvändningarna. En förklaring är säkerligen att spelsystemet, tränarna och många av spelarna är nya och det tar ett tag innan allt sker på känsla och per automatik. Därför måste man ha förståelse för att det inte kommer vara samma ”flyt” i spelet som tidigare. Däremot tycker jag att man kan kräva att det tas lite fler initiativ och att fler spelare går in och sätter fart på spelet genom hårdare jobb, fler löpningar och initiativ med bollen.

I går tycker jag att tempot väldigt ofta gick ned, bollhållaren stannade upp och övriga spelare stod och väntade på vad som skulle hända. Dessutom förlorade Granlo kriget mot ett fysiskt spelande och vilt kämpande Helsingborg.

En sådan som Andreas Lindqvist borde ha kastats in i förstakedjan tidigare för att sätta fart på spelet och att Patrik Fransson tvingades kliva av tror jag betydde ganska mycket för matchens utgång. ”Frasse” är en lirare som bryter mönster och det hade behövts i går. När dessutom Patrik Svensson, som verkligen är en spelare som vågar ta initiativ med boll, saknades så försvann mycket kreativitet från GBK:s lag.