Timrå var nära tredje segern i rad

Det kändes länge som att Timrå skulle kunna ta tre poäng mot Västerås i lördags, trots att laget hade en strulig uppladdning och kom hem natten mot lördagen från bortamatchen mot Malmö. Men i den tredje perioden tappade Timrå spelet och till slut kom utdelningen för Västerås som vände på matchen. När väl kvitteringen kom så fick jag känslan att ett Västerås i toppen av tabellen kunde spela avslappnat och gå för segern medan Timrås blev ängsligt och rädda om poängen – det straffade sig.

Fortsatt så ser jag anfallsspelet som Timrås stora problem och egentligen är det ganska otroligt att laget tagit fem poäng på de tre senaste matcherna och ändå bara gjort tre mål (avgörandet mot Troja kom på straffar). Här måste TIK hitta ett sätt att få fart på målskyttet.

En annan intressant fråga är vad som händer med Wade Bergman. Den här kvällen var han inte ombytt utan satt i närheten av mig på läktarplats och följde matchen. Varken han eller Timrå kan vara nöjda med den situationen.

Lördagskrönikan: Hockeyunderhållning när den är som bäst

Läser att kanadensare har köpt 10 000 biljetter till JVM-turneringen i Malmö som inleds den 26:e december, wow! Det säger mycket om intresset kring världsmästerskapet för juniorer i ishockey, och jag förstår de som väljer att ta flyget till Sverige för att se den kommande turneringen.

Självklart är klassen på ishockeyn högre i seniorligor och mästerskap, men junior-VM har något som gjort att jag verkligen fastnat för att följa mästerskapet och ibland kan tycka att det är den bästa hockeyunderhållningen som går att få. Ingen annan tävling för junioridrottare har lyckats fånga mitt intresse på samma sätt och fått mig att stanna uppe på nätterna för att följa matcherna när turneringarna avgjorts på andra sidan Atlanten. Skälen som gör att JVM engagerar så mycket är flera:

– Full fart framåt. Känslan är att de unga spelarna i ett JVM oftare tänker offensivt än seniorspelare. De går hela tiden framåt, tar avslut och alla vill avgöra. Det händer mycket och skapas många målchanser.

– Öppenheten. Rapporteringen från diverse olika medier har varit riktigt bra vid de senaste turneringarna. Spelarna är inte lika slutna som seniorer som varit med ett tag och kan bjuda på en hel del sköna kommentarer och har ofta glimten i ögat.

– Nya namn. Att se morgondagens stjärnor slå igenom är en häftig upplevelse. De stora talangerna i världen samlas och man får upp ögonen för nya spelare som man sedan kan följa under karriärens gång.

– Passionen. Självklart brinner även spelare på ett senior-VM för sin ishockey – men visst är det något extra med ett JVM. De flesta spelarna där har inte slagit igenom ännu och vill otroligt mycket. De vill vinna, de vill visa upp sig och ivern och hungern att lyckas går nästan att ta på, trots att man sitter hemma i tv-soffan.

– Framgångarna. Sverige har tagit många medaljer de sista åren och så sent som i fjol blev det silver med Timrås center Jeremy Boyce i laget. Det gör såklart att intresset i Sverige höjs.

Som medelpading har man fått flera häftiga JVM-minnen de senaste mästerskapen. Max Friberg och nämnde Boyce var med i den trupp som tog hem guldet 2011/12. Friberg öste in mål den gången och blev främste målskytt med nio mål.

Ett tråkigare minne är när Anton Lander var lagkapten och sköt en straff i ribban i förlusten mot Ryssland i semin året innan. Jag kommer fortfarande ihåg hur en besviken Lander med ett nedböjt huvud satt lutad mot sargen långt efter slutsignalen. Ett starkt idrottsögonblick – och det är just de där känslorna som blir så starka under ett JVM.

I år spelas turneringen i Sverige för första gången på sju år och Timrå IK fick med forwarden Ludvig Nilsson i preliminära truppen som togs ut i torsdags. Pressen på Nilsson och resten av hemmalaget kommer att vara stor, men mycket talar för att underhållningen under JVM-turneringen kommer vara ännu större.

Gästbloggare: Daniel Eliasson

Ikväll spelar Sundsvall Dragons borta mot topplaget Borås. Därför passar det bra att dagens gästbloggare lirar med drakarna. Det är Daniel Eliasson som skrivit den här veckan och han berättar om sin väg till Basketligan, en intressant story! Mycket nöje!
___________________________________________

Hej allihopa!

Jag heter Daniel Eliasson och är 21 år gammal, spelar som guard i Sundsvall Dragons och är uppvuxen i en liten by utanför Kalix som heter Sockenträsk. Jag tänkte berätta om min väg till basketen och Dragons, en väg som inte alltid varit lätt.

Att jag skulle börja spela just basket var inte självklart. Min pappa tog med mig på alla möjliga idrotter för att jag skulle få prova på det mesta men då han själv är gammal fotbollsspelare blev det extra många svängar till Furvallen (Kalix fotbollsplan). Trots detta var det på Innanbäcksskolans parkett som jag blev fast när jag fick en basketboll i handen. Förutom basketen fastnade jag även för golf och är en okej golfare på fritiden. 🙂

Att spela basket i Kalix är inte alltid lätt, det är oftast få spelare i varje åldersgrupp vilket gör det svårt att få ihop lag. Till en början fick jag spela och träna med dom som var två år äldre, tillsammans med min äldre bror, men efter två år så kom min pappa på den smarta idén att slå ihop våra 92 grabbar med Polcirkelns 92 grabbar. Tillsammans blev 10 stycken spelare, ett perfekt antal för att kunna träna och spela både seriespel och olika cuper. Tyvärr så fanns det en baksida av det hela, sammanslagningen innebar 14 mil körning för ett av gängen två gånger i veckan. Med allt slit det innebar kunde vi i slutändan känna oss nöjda då vi, pokal (Polcirkeln/Kalix) som vi kallade oss, vann distriktsmästerskapen.

Jag hade alltid drömt om att komma in på BG (basketgymnasiet i Luleå) så jag sökte först med 91:or(ett år äldre), då jag som liten börjat skolan ett år tidigare. Tyvärr så fick jag fick nobben och fick bita i det sura äpplet och började istället på byggprogrammet i Kalix och gick basketmässigt från division tre med Kalix till div två med Råneå. Åtta mil enkel väg fick jag pendla för att träna, då Råneå var det närmsta laget i division två var de många timmarna i bil och buss ett måste för att kunna spela på den nivån.

Efter säsongen i Råneå bestämde jag mig för att ännu en gång söka till BG, fast den här gången med jämnåriga! Tyvärr så fick jag, liksom första gången, nobben och denna gång sved det i skinnet ordentligt. Men det skulle inte hindra mig. Jag spelade en säsong till i Råneå innan jag bestämde mig för att prova på division ett med Luleå Steelers. Jag gick tredje året på gymnasiet och bodde fortfarande hemma i Sockenträsk. Alla mina träningar var i Luleå och vi tränade fyra gånger i veckan. Då jag inte fyllt 18 ännu var det bussen som gällde och ni kan nog själva räkna ut att det var en hel del timmar som spenderades där. Mina dagar bestod av skola 8.00 -15.00, buss 15.30-17.30 till Luleå, träning, buss hem klockan 21.30, framme i Sockenträsk 24.00. Basketmässigt gick säsongen helt okej för att vara min första i division ett.

Efter gymnasiet flyttade jag till Luleå där jag jobbade som snickare och spelade min andra säsong i division ett. Steelers hade då bytt namn till Lf future, som det nu mera heter. Denna säsong blev mitt riktiga lyft i karriären, jag fick mer speltid och mer självförtroende, blev utsedd till MVP en omgång i U20 SM och kom även med i U20 landslagstruppen där jag fick spela två landskamper, men inte mer än så.

Hur hamnade jag då i Sundsvall dragons? Jo, det var så att vi kom till final four i U20 SM som gick i Sundsvall det året, tyvärr så torskade vi finalen mot Södertälje men min insats under helgen var helt ok. Någon vecka efter ringde Fredrik Åhnstrand, sportchef i Sundsvall Dragons, och frågade om jag vill komma på en tryout-vecka, självklart svarade jag ja och åkte ner. Uppenbarligen gjorde jag bra ifrån mig då jag kort därefter skrev på mitt första ligakontrakt!

En säsong som resulterade i ett SM-silver har passerat och jag spelar nu min andra säsong i basketligan, fortfarande iklädd dragonslinnet. Som ni alla vet har det varit lite trubbel i föreningen, både med Alex som lämnade av personliga skäl och även en ekonomi som varit lite upp och ner. Trots det som hänt har vi hela tiden fokuserat på att spela bra basket och ge våra supportrar det dom vill se. Jag tycker att vi har lyckats hyfsat bra och spelat rätt så underhållande. Vår svaghet har varit det defensiva men senast mot Örebro satt även den biten, vilket resulterade i en enkel vinst. Jag tycker att min egen insats i år har varit helt ok, jag har haft lite problem defensivt men börjar få koll på fötterna mer och mer!

Just i detta nu sitter jag tillsammans laget på bussen ner till Borås för att bryta deras segertåg. För att lyckas med det måste vi stoppa dem defensivt. De har många duktiga lirare och spelar en riktigt offensiv basket med amerikanen James JJ Miller i spetsen. Det kommer bli en tuff match men vi ska göra vårt yttersta för att åka hem med en tvåpoängare! 🙂

Tack för mig hoppas och hoppas att ni tyckte det var läsbart, skriva är inte min starkaste sida!
Roger över Roger ut!!!
Med vänlig hälsning, Daniel Eliasson

Hur bra är Sundsvall Hockey den här säsongen?

9-1 slutade derbyt mellan Sundsvall Hockey och Kovland och nu har Sundsvall tagit 58 poäng på 24 matcher. Målskillnaden är 102-38 och det ser onekligen ljust ut för laget. Kovland är däremot cementerat i botten med 11 pinnar efter 24 omgångar och laget ser ut att få det riktigt tufft.

När det gäller Sundsvall Hockey så har laget onekligen imponerat, men fortfarande så känns det inte som man fullt ut vet hur bra laget kommer att stå sig i kampen om en plats i Hockeyallsvenskan när det drar ihop sig i februari med avgörande matcher. Även i fjol imponerade man stort inledningsvis och vann match efter match. Sedan tog det stopp mot Piteå i play off 3. Jag imponeras framförallt av att laget endast släppt in 38 mål, vilket är klart minst i serien. Ösa in mål mot de sämre lagen kan man göra om man har några klasspelare, men att laget släppt in få puckar tyder på att man har ett bra grundspel och gör jobbet. Det bådar gott inför fortsättningen. Att Janne Laakkonen kom in i ett tidigare skede den här säsongen borde också vara en fördel, men nu har han gått skadad och inte kunnat matchas in i laget. När finländaren är redo för fullt kommer Sundsvall att ha ytterligare ett vapen, dessutom räknar jag med att något namn till kommer att trilla in innan det är färdigvärvat.

Tankar om andralagen

På representatskapsmötet i går beslutades att femman blir den högsta divisionen som andralagen i fotbolls-medelpad får spela i. Den här säsongen har det egentligen ingen betydelse då inget andralag spelar i fyran, men nästa säsong betyder det alltså att inget andralag från femman får ta steget upp en division. Jag är lite kluven i den här frågan. Som spelar har man själv varit förbannad när lag haft hela olika uppställningar i olika matcher, samtidigt kan det lika gärna hända oavsett om det är ett andralag eller inte som man möter. Och dessutom kan jag tycka att om man är med i seriespel överhuvudtaget så måste samma regler gälla alla. Jag tror faktiskt att det kan påverka övriga lag i femman ännu mer nu när andralagen inte har chansen att gå upp. Då kan de verkligen ”strunta” i vissa matcher och ställa upp med helt olika lag beroende på vilken situation deras A-lag befinner sig i.

Streckmatcherna gav bara två poäng

Två hemmamatcher mot lag som låg nära i tabellen borde ha inneburit mer än två poäng för Timrå IK. Men de två poängen som trots allt bärgades efter straffar i går kan betyda mycket. Jag tror att det var bra att en sådan som Andreas Molinder fick kliva fram och avgöra. Molinder ska vara en av de ledande spelarna i offensiven i årets upplaga av Timrå IK men har inte riktigt producerat som man önskat.

Trots de två poängen i går så ligger TIK tolva i serien och läget är fortsatt utsatt. Ska laget klättra så vill det till att man får fart på målskyttet. Timrå har släppt in färre mål än lag som Almtuna, Asplöven, Oskarshamn, Mora och Rögle. Trots det ligger man efter de lagen i tabellen och anledningen är att man gör för få mål. 53 mål på 22 matcher är alldeles för lite och där måste Timrå hitta ett sätt att få fart på anfallsspelet.

Granlo gav svar på tal

Efter förlusten mot IBK Dalen i onsdags var jag kritisk mot Granlo BK. Här kan ni läsa krönikan jag skrev efter den matchen. Framförallt var jag kritisk till de få initiativen i anfallsspelet och att laget hade svårt att skapa chanser. Mot Sirius i går såg det helt annorlunda ut och GBK gav svar på tal.

Inför matchen hade Granlo skjutit minst antal skott på mål i snitt i hela Superligan – i går bombade laget hela 44 skott på Siriuskassen. Anfallsspelet var mer fartfyllt, det togs fler initiativ och därmed kom också målen. Nio kassar framåt ledde till en seger med 9-6 och tre välbehövliga poäng för Granlo.

Det var riktigt kul att se tredjekedjan med Anton Uhlin, Jesper Karlsson och Alexander Halvars Persson producera. Uhlin har tagit steg framåt och sett riktigt bra ut de tre senaste matcherna i SSL.

 

Förresten, ni kanske har sett de två videoklippen med förre Granlospelaren Martin Östholm:

Och landslagsforwarden Kim Nilsson:

Snart kommer det att släppas ett klipp med Granlos kapten Johan Samuelsson. Här kan jag bjuda på ett litet smakprov.