Gästbloggare: Patrik Svensson

En ny fredagsbloggare är här! Den här gången är det en kille som blev vald till årets nykomling i Superligan förra säsongen och sedan valde att sluta med innebandyn. Några matcher in på årets säsong var han sedan tillbaka och Granlo BK blev en publikfavorit rikare. Dagens gästbloggare är Patrik Svensson, och han berättar om beslutet att göra comeback och drömmen om SM-guld. Mycket nöje!

_____________________________________________________________________

”Vill inget hellre än sitta tio timmar i en buss”

 

Ja, nån längre vila blev de ju inte. Fyra matcher in i serien var jag åter tillbaka på planen, efter några hektiska dagar kunde jag inte längre hålla mig borta och comebacken var ett faktum!

Många sa hela tiden att så skulle bli fallet, kanske känner dom mig bättre än jag..

Det jag inte räknade med var vilken påverkan ” vilan” hade på mig. En negativ, men framförallt en mycket positiv!

 

Den negativa:

Fysiskt har jag känt mig bra, mycket för att jag körde fystränarens träningar, men med mina vänner istället. Men oj vad viktigt det är viktigt att matcha på försäsongen! Jag trodde allt skulle vara som förra året, att jag gör mina poäng å att allt skulle flyta från start. Så fel jag hade. Den första halvan har gått i motgångens tecken, poängen har uteblivit och jag har känt mig allmänt vilsen på planen. Tajmingen var borta och skygglapparna har vägrat försvinna. När jag väl känt att det varit på gång, då har istället skada/sjukdom gjort att jag missat matcher och man är tillbaka på ruta ett. Jag har ”träningsspelat” mot lag som Storvreta, Falun, och Pixbo när dom är i tävlings-mode. Det är inte bara bra för självförtroendet..

 

De är två saker som hållit modet uppe, att laget gått bra och att de är fantastiskt roligt med innebandy! Då kommer jag genast in på den positiva sidan av ”vilan”. Jag uppskattar innebandyn så otroligt mycket mer i år. Då jag verkligen trodde det var slut på spelandet, kommer allt nu som en bonus. Jag uppskattar surret i omklädningsrummet, fyspassen känns lätta och jag vill inget hellre än att sitta i en buss i tio timmar. Det är lätt att det klagas efter nån månad. ” Vi tränar för mycket” , ”inte en bussresa till” ”hatar fys” ”måste vi ha morgonträningar”  med mera är sånt som hör till när säsongen kommit en bit. I år rycks jag inte med i det, jag försöker istället komma med energi och glädje i dom lägena!

 

2014 har just börjat. Jag vill vinna SM-guld. Om det blir så eller inte vet jag inte, men jag är tacksam att jag har chansen och jag tänker njuta varenda sekund av säsongen. Å ja, jag tänker hitta formen oxå, typ imorgon!

 

Jag vill till sist passa på att tacka två personer som aldrig får nån cred, men som är en väldigt stor del i att jag kan spela innebandy och som funnits där år efter år.

Börjar med min mor som alltid ställer upp i vått och torrt. Barnvakt, hushållerska, städerska mm. De jag inte hinner med, de hjälper hon till med, stort tack!

Den andra, är min ex- flickvän tillika mor till mina barn. Hon råddar, är psykolog och missar sällan en match. Hon tom planerar ”barnveckor” efter hur mitt innebandyschema ligger, då hon vet att de är viktigt för mig att få så mycket tid med dom som möjligt. En jättebra mor, och en fantastisk människa! Tack Maria!

Vi ses i hallen!

Mvh Patrik Svensson

En kommentar till “Gästbloggare: Patrik Svensson”

  1. Tack Patrik,för den enorma utveckling du lyckats följa. Man verkligen märker hur du vuxit rent mentalt med stor god anda och en enorm ödmjukhet. I de lägre tonåren, kunde man bitvis se det som något helt obefintligt. Men nu är grabben en man, en man att räkna med!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *