Gästbloggare: Robert Hammarstedt

Fredag igen och mitt i OS-hysterin är det dags för en ny gästbloggare. Det är en kille som förra säsongen lämnade Selånger för en flytt till Östersund och spel i Superettan. Idag skriver han om Charlotte Kalla, skidskytte – och Anders Högman. Dagens gästbloggare är Robert Hammarstedt. Mycket nöje!

____________________________________________________________________________

 

Svenska folket är i zonen. Vi, eller tja, åtminstone våra eminenta skidåkare borta i Sotji är det. Denna folksport som supportas exklusivt av Kungen & Co på plats! Sporten som annars får våra vinterdepressioner att komma till korta med André Pops vältränade överkropp, fast i Tv-tablån står det Vinterstudion. Fascinerande hur vi svenskar sluts upp och går bananaz hemma i soffan. Sedan kliver vi ut genom dörren och är två decimeter längre. Charlotte Kalla, vilken 87:a!

 

För er som undrar vem denna anonyma krönikör är så återfanns jag på Bergsåkers IP för två år sedan och spelade då med Selångers FK. Idag spelar jag fotboll med Östersunds FK i Superettan. Vi utgör nu ett derby som tidigare inte existerat med GIF Sundsvall.

 

Senast jag stod på ett par skidor var i mellanstadiet på Sticksjöskolan. Tills igår. Vi i Östersunds FK hade teamdag innehållande skidskytte på Sveriges nationalarena i Östersund. En sport som betyder att man på bästa möjliga vis ska ta sig fram på ett par skidor och sedan, med grov puls, mata ner 5 svartklädda cirklar. Herre-min-skapare. Jag gick in med tanken att ”jag kan ju åka skridskor relativt bra” och det var inte i närheten av samma sak. I allt fumlade att hålla styr på sig själv så skulle man samtidigt klara av att skratta åt sina lagkamrater. Ni ska då veta att vi har spelare från Afrika, Sydamerika mm. Det var en syn jag väldigt sent kommer glömma. Ska dock säga att skyttet inte var lika svårt som det ser ut. Det var bara att slänga sig ner med skidor, ladda, hålla tillbaka pulsen, sikta genom världens minsta sikte, sedan krama av. Efter denna dag hyser jag den största respekt för dessa skidskytteutövare.

 

Vi är i full gång med den härliga försäsongen. Höja och sänka vikter om vart annat med den ständigt återkommande rösten i huvudet: ”Det här har du igen i… bla bla bla”. Om det ändå gick att tanka kroppen full lika fort som bilen på Statoil. Jag har nu gjort en säsong på svensk elitnivå. Steget från Bergsåkers brungröna (en och annan grop också) gräs till väldigt fina resurser. Jag inser med lite perspektiv hur bra vi gjorde det i Selånger. Man tyckte det var rätt bra i stunden, men egentligen hade vi inga förutsättningar.  Vi var en grupp extremt träningsvilliga grabbar som hade en ruskigt bra tränare i Anders Högman. Vi gjorde som han sa, vi löpte den så kallade ”Bolton”, kommer ni ihåg fradgan Kalla hade vid målgång, Bolton framkallade just den fradgan. Det är inte allt för länge sedan, men när jag tänker tillbaka på tiden jag hade med SFK så är det enbart med glädje.

 

Jag vill ta tillfället som nu ges att rikta ett stort tack till just Anders Högman. En oerhört karismatisk människa/tränare med ett stort hjärta, som hjälpt mig till den nivå jag idag är på.

 

 

/Klyktattaren i Jämtland

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *