Om GIF Sundsvalls genrep

Visserligen någon dag försenat, men här kommer några tankar om GIF Sundsvalls genrep mot Brage i lördags.

Hemmalaget fick göra hela fem mål i sista träningsmatchen inför seriestarten – det var viktigt. När jag dagen före match pratade med tränaren Roger Franzén betonade han att han ville se att laget skapa fler målchanser än vad man gjort så långt på försäsongen, så Franzén var nog nöjd med att GIF fick sätta dit hela fem kassar mot Bragelaget.

Eric Larsson kom in som anfallare i andra halvlek och var en frisk fläkt. Chansen är nog stor att han spelade till sig en startplats inför premiären. Han hotade hela tiden i djupled och högg direkt när han fick en målchans.

Robert Lundström gjorde ytterligare en bra match som högerback och har imponerat på mig den här försäsongen.

Runar Sigurjonsson kom in efter paus och jag tyckte att han såg bra ut. Islänningen tog tag i spelet på ett bra sätt några gånger och jag tycker att han bidrog till att GIF:s anfallsspel förbättrades efter paus.

 

Krönika: Nyckelspelarna klev fram

Inför sista perioden i tredje kvartsfinalen mellan Sundsvall Dragons och Uppsala trodde jag att Sundsvallslagets säsong var på väg att ta slut. Uppsala var i ledning efter förkrossande 21–10 i tredje akten, men drakarna från Sundsvall lyfte på nytt.
Dragons hade lyckats sätta tre trepoängare på 17 försök inför matchens sista tio minuter – i sista perioden satte hemmalaget fem treor och öste i hela 33 poäng mot Uppsalas 19.
Efter den första kvartsfinalen i Sundsvall efterlyste jag att nyckelspelarna skulle kliva fram då Jonathan Person var för ensam i hemmalaget den gången. I går svarade spelare som Hlynur Beringsson och Jakob Sigurdarson upp ordentligt när Dragons reducerade till 1–2 i matcher.
Baeringsson satte fart på vändningen och Sigurdarson avgjorde när han pricksköt 82–74 med 1.07 kvar att spela.
Sundsvall Dragons har matchvinnarna som kan kliva fram och avgöra täta slutspelsmatcher, och i går visade laget att man inte gett upp den här kvartsfinalserien.

Gästbloggare: Hanna Glas

Fotbollssäsongerna närmar sig med stormsteg och snart drar Damallsvenskan igång. Där spelar en Sundsvallstjej som tidigare representerat Sundsvalls DFF. Umeåspelaren Hanna Glas är dagens gästbloggare, och hon skriver bland annat om sin tuffa skadeperiod och vägen tillbaka. Mycket nöje!

______________________________________________________________________

Hej!

 

Jag är fotbollspelande tjej på 20 år med Sundsvalls DFF som moderklubb. Efter att ha varit på vift i Skellefteå och Sunnanå SK i ett år har jag inför den här säsongen flyttat till Umeå för att spela med den anrika fotbollsklubben Umeå IK.

 

Efter ett lyckat 2012 med både klubb- och ungdomslandslag fick jag en förfrågan från SDFF:s seriekonkurrent Sunnanå SK att spela med dem. Skellefteålaget hade knipit den allsvenska platsen precis före oss, men trots det var det bara positiva känslor med anbudet från Sunnanå SK och jag bestämde mig för att lämna min moderklubb för att spela i Damallsvenskan.

 

Första tre månaderna i Skellefteå kändes förvånansvärt bra och jag utvecklades snabbt. Mina förhoppningar inför säsongen var skyhöga och den stora drömmen efter att få göra debut i Damallsvenskan skulle äntligen få bli sann. Då hände det som inte fick ske, jag skadade mig och det allvarligt. I en träningsmatch drog jag av korsbandet och säsongen tog slut innan den ens hann börja på riktigt.

 

Det var inte lätt att dra på sig en sådan skada, speciellt inte när det var andra gången i samma knä. Jag visste precis hur lång och svår rehabiliteringsprocessen var, men det jobbigaste var alla förväntningar och förhoppningar som krossades. Jag bröt ihop i några dagar innan det var dags att komma igen. Jag skulle tillbaka än en gång.

 

Trots min skada fick jag ett anbud från Umeå IK, en chans jag inte kunde låta gå förbi. Jag tog beslutet att flytta hit för att slutföra min rehabilitering och fortsätta min fotbollskarriär. Med mycket hjälp och stöd från ledare i föreningen är jag idag igång i full träning efter nästan ett års frånvaro. Skadan har gjort mig starkare mentalt och jag är mer än redo för att slåss om en plats i startelvan.

 

Det är lite mer än två veckor kvar tills seriepremiär och jag kunde inte vara mer sugen på att serien ska dra igång. Den här säsongen hoppas jag äntligen få göra det jag längtat efter så länge, att få göra min debut i damallsvenskan!

 

 

 

 

Krönika: Person var för ensam i Dragons

Sju lyckade tvåpoängare på nio försök, två av tre trepoängare och 20 poäng totalt. Jonathan Person gjorde en riktigt bra insats mot Uppsala i den första kvartsfinalen – tyvärr för Sundsvall Dragons del var han alldeles för ensam.
Hemmalaget hade problem med sitt skytte och förlorade returtagningen stort. Under matchen kändes det flera gånger som Uppsala skulle dra ifrån, på något sätt hängde Dragons ändå med in i det allra sista och gav gästerna en riktig fight.
Hemmalaget kämpade sig tillbaka från ett underläge som var 15 poäng som mest, och när Micke Lindquist sköt i sina första, och enda, två poäng i slutminuten var Sundsvall Dragons i ledning efter en stark upphämtning.
Då klev ex-draken Liam Rush fram. Rush stoppade i två poäng, sänkte ett bonuskast – och Uppsala vann.
Nu har Sundsvall Dragons redan tappat den hemmaplansfördel som laget hade och måste vinna minst en match i Uppsala. Det blir en tuff utmaning, kanske till och med övermäktig. I den första kvartsfinalen satt nämligen både Jonathan Persons bror Andreas samt den förre Dragonsspelaren Johan Jeansson på Uppsalas bänk skadade. Trots det hade bortalaget råd att låta en spelare som Liam Rush matchas rätt sparsamt (totalt 23 minuter) och kunde fördela minuterna mellan sina spelare på ett annat sätt än hemmalaget. Det kan bli utslagsgivande i en lång matchserie.
Samtidigt, med tanke på hur gårdagens match svängde och att Dragons kom tillbaka starkt
i slutet så känns en seger i Uppsala på fredag knappast som någon omöjlighet.
Kapaciteten finns i det här laget, men ska det bli möjligt måste fler spelare kliva fram.

Nu börjar allvaret

Sundsvall Dragons har en turbulent säsong bakom sig med skriverier om ekonomi och stjärnan Alex Wesby som lämnade. Det är historia nu. I kväll inleds slutspelet med den första kvartsfinalen mot Uppsala, och jag tror att det här kan bli en riktig rysarserie.

Andreas Lidén har gjort en gedigen läsning inför kvartsfinalserien som ni kan läsa här.

När de olika ”matcherna i matchen” listas på det sätt som i den artikeln så fattar man vilken fight det här kan bli. Det vimlar av profiler och potentiella matchvinnare i båda lagen och som extra krydda möts ett brödrapar i Andreas och Jonathan Person och dessutom finns två gamla Dragonslirare i Uppsala i form av Liam Rush och Johan Jeansson. Två spelare som varit med och vunnit guld med drakarna tidigare i karriären.

Det blev 2-2 i matcher i grundserien och den här serien känns helt öppen på förhand. Ska jag ändå tippa så blir det 3-2 till drakarna då hemmaplansfördelen avgör.

Krönika: Upplagt för en kvartsfinalrysare

Redan när Sundsvall Dragons i mitten av januari tog emot LF Basket gjorde man det i ett helsvart matchställ under mottot ”Let’s get serious” för att höja temperaturen inför det stundande slutspelet. Efter gårdagens seger mot Norrköping (99–85) är den tiden här, och jag kunde faktiskt känna temperaturen stiga inför kvartsfinalserien mot Uppsala när Tom Lidén drog i en trepoängare i slutsekunderna i går. Det känns som det kan bli en riktig rysare med start på tisdag i Sundsvall.

 
Inför säsongen var Uppsala en av de allra största favoriterna till SM-guldet och gick ut rätt hårt med att man siktade högt den här säsongen, men under stora delar av året har man inte fått spelet att stämma fullt ut. Däremot har laget imponerat ordentligt på slutet och har spelare som de tidigare Dragonslirarna och guldhjältarna Liam Rush och Johan Jeansson i laget. Ingen lätt motståndare med andra ord, men inget lag är en omöjlig uppgift för det här Sundsvallslaget, framför allt inte i Sporthallen.

 
Just därför var gårdagens seger mot Norrköping så viktig. Både slutspelsplatsen och slutspelsmotståndaren var visserligen klar redan inför den sista omgången – däremot stod hemmaplansfördelen på spel. Uppsala Basket avslutade med en imponerande seger över seriesegraren Södertälje på hemmaplan (78–71) och hade snott åt sig hemmaplansfördelen om inte Sundsvallsgänget lyckats besegra Norrköping. Dragonssegern i går innebär att hemmaplansfördelen ändå stannade i Sundsvall, den fördelen kan bli helt avgörande tror jag.

 
Sundsvall Dragons är ett starkt hemmalag med fjorton vinster och fyra förluster i Sundsvall den här säsongen, på bortaplan har laget däremot förlorat tio av arton matcher. Dessutom, när Uppsala Basket och Sundsvall Dragons mött varandra den här säsongen har hemmalaget gått segrande ur striden varje gång. Fortsätter den trenden spelar Sundsvall Dragons semifinal inom kort. Det är långtifrån någon omöjlighet.
Kapten Hlynur Baeringsson satte själv ord på betydelsen av en extra hemmamatch tidigare i veckan: ”Går det till en femte och avgörande match så är det en enorm fördel”.
Den fördelen har Sundsvall Dragons skaffat sig, nu handlar det om att förvalta den också.

 
Oavsett hur slutspelet slutar tycker jag att årets upplaga av Sundsvalls drakar gjort en bra säsong, och egentligen har man allt att vinna i ett slutspel. Det har stundtals varit turbulent med svarta rubriker om ekonomin och stjärnan Alex Wesby som lämnade tidigare under säsongen, men trots det har man lyckats få ihop ett starkt kollektiv inför det stundande slutspelet.

 
Och förresten, vilken grej det skulle vara om drakarna tar sig vidare från kvartsfinalen utan en enda amerikansk stjärna i laget.
Nu börjar allvaret!

Om TIK-förlängningarna

Följande Timråspelare skrev på för den kommande säsongen i går:

Didrik Strömberg (back), Tommy Stenqvist (back), Andreas Borgman (back), Jens Westin (back), Daniel Öhrn (forward), Ludvig Nilsson (forward), Emil Berglund (forward), Johan Persson (forward).

Det är framförallt ett gäng unga spelare med stor potential som redan den här säsongen visat framfötterna. Dessutom passar de perfekt in i det framtidstänk och den vision som Timrå IK berättade om igår. En framtidsplan som ska presenteras senare i vår och som kallas ”Vision 2020” innebär att senast det året ska Timrå IK vara tillbaka i högsta serien.

”Den egna juniorverksamheten är och kommer att vara grunden hos oss för lång tid framåt. Det tummar vi inte ett dugg på”, sa ordföranden Tommy Andersson.

Det känns uppfriskande att höra och jag hoppas att Timrå verkligen håller sitt ord och inte viker av från satsningen på egna talanger. Det tror jag är ett måste för att bygga upp någonting bra på sikt. Gårdagens kontraktsförlängningar var ett bra steg i den riktningen.

Gästbloggare: Tomas Stenlund

Några timmar till helg nu och då är det dags för en ny gästbloggare. Sundsvalls IBF tog steget upp i damernas division I-innebandy inför den här säsongen och klarade sig kvar med god marginal. Tränare för laget var Tomas Stenlund, med ett förflutet som ledare i bland annat Granlo BK. I dagens blogginlägg skriver Tomas om årets säsong – och drömmen om att föra upp ett lag i Superligan.

______________________________________________________________________________

Tiden går fort när man har roligt!

 

Efter ett par år utanför hetluften och innebandycirkusen så är jag återigen tillbaka, denna gång som tränare för Sundsvalls IBF. Hur det gick till vet jag knappt själv, tanken var ju att ligga lågt och jag hade tidigare vänligen men bestämt tackat nej till de förfrågningar som dykt upp – stora som små. Men det fanns någonting som lockade med IBF och utmaningen med att försöka etablera laget på förbundsnivå fick till slut bägaren att rinna över.

 

Min första tanke efter att jag skrivit på avtalet och satt mig i bilen för att bege mig hemåt var: ”vad har gjort”?  Så här i efterhand är jag dock glad att jag antog utmaningen! Självklart har det stundtals varit jobbigt och tufft på alla sätt och vis. För det är verkligen ingen dans på rosor att leda ett lag och till varje pris nå ett resultat.  Men det är just sådana utmaningar som tilltalar mig, jag vill helt enkelt se om jag kan göra det andra har misslyckats med.

 

Mitt budskap var från första början klart och tydligt ”vi skulle aldrig stå med mössan i handen och låta oss imponeras av våra motståndare”, vi skulle göra klart för allt och alla att vi är redo och aldrig vika ner oss. Så det är med stor glädje jag kan fastställa att jag/vi har infriat föreningens målsättning och säkrat nytt kontrakt. Så här i efterhand kan jag konstatera att mina spelare visat prov på en otrolig moral. Trots oerhörd stor press har de klarat av att gå in och göra bra prestationer i match efter match, vecka efter vecka. De har aldrig vikit ner sig, utan istället anammat mer och ännu hårdare träning då poängen uteblev i inledningen av serien. Vilket således lett till att de successivt utvecklats såväl individuellt, men framförallt tillsammans som ett lag. Vi lärde oss kort och gott vad som krävs för att ta poäng på den här nivån.

 

Nu när grunden är lagd väntar nästa steg, för den som nöjd och mätt och inte beredd på att bli än bättre blir snabbt ikapp och sedermera ifrånsprungen. Därmed står Sundsvalls IBF inför en spännande framtid, kapacitet att nå ännu längre och ännu högre finns helt klart. Men ingenting kommer gratis, allt måste bli bättre och det första och enligt mig viktigaste steget är att träna än mer och ännu hårdare. Men om det blir jag eller någon annan som leder skutan vidare låter jag vara osagt. Jag lever som sagt för utmaningar och trots att jag tidigare varit oerhört nära har jag har ännu aldrig varit med och tagit upp något lag i Superligan.

 

Vid tangenterna, Tomas Stenlund

 

Om Svanebos satsning

Träffade Anders Svanebo i slutet av förra veckan för en längre intervju. Här kan ni läsa vad vi snackade om, och det är tydligt att Svanebo har högt ställda mål med nästa säsong. Jag förstår att han ser den kommande skidvintern som väldigt avgörande. Han är ingen ung och lovande talang längre utan en senior som vill ta det sista steget. När han nu dessutom ingår i en spännande satsning på långloppsvärldscupen i Vladimir Smirnovs team så förstår jag att han vill göra riktigt bra resultat för att han ska vilja fortsätta satsa på den traditionella skidåkningen. Annars lockar säkerligen en riktig satsning på långlopp.