Gästbloggare: Hanna Glas

Fotbollssäsongerna närmar sig med stormsteg och snart drar Damallsvenskan igång. Där spelar en Sundsvallstjej som tidigare representerat Sundsvalls DFF. Umeåspelaren Hanna Glas är dagens gästbloggare, och hon skriver bland annat om sin tuffa skadeperiod och vägen tillbaka. Mycket nöje!

______________________________________________________________________

Hej!

 

Jag är fotbollspelande tjej på 20 år med Sundsvalls DFF som moderklubb. Efter att ha varit på vift i Skellefteå och Sunnanå SK i ett år har jag inför den här säsongen flyttat till Umeå för att spela med den anrika fotbollsklubben Umeå IK.

 

Efter ett lyckat 2012 med både klubb- och ungdomslandslag fick jag en förfrågan från SDFF:s seriekonkurrent Sunnanå SK att spela med dem. Skellefteålaget hade knipit den allsvenska platsen precis före oss, men trots det var det bara positiva känslor med anbudet från Sunnanå SK och jag bestämde mig för att lämna min moderklubb för att spela i Damallsvenskan.

 

Första tre månaderna i Skellefteå kändes förvånansvärt bra och jag utvecklades snabbt. Mina förhoppningar inför säsongen var skyhöga och den stora drömmen efter att få göra debut i Damallsvenskan skulle äntligen få bli sann. Då hände det som inte fick ske, jag skadade mig och det allvarligt. I en träningsmatch drog jag av korsbandet och säsongen tog slut innan den ens hann börja på riktigt.

 

Det var inte lätt att dra på sig en sådan skada, speciellt inte när det var andra gången i samma knä. Jag visste precis hur lång och svår rehabiliteringsprocessen var, men det jobbigaste var alla förväntningar och förhoppningar som krossades. Jag bröt ihop i några dagar innan det var dags att komma igen. Jag skulle tillbaka än en gång.

 

Trots min skada fick jag ett anbud från Umeå IK, en chans jag inte kunde låta gå förbi. Jag tog beslutet att flytta hit för att slutföra min rehabilitering och fortsätta min fotbollskarriär. Med mycket hjälp och stöd från ledare i föreningen är jag idag igång i full träning efter nästan ett års frånvaro. Skadan har gjort mig starkare mentalt och jag är mer än redo för att slåss om en plats i startelvan.

 

Det är lite mer än två veckor kvar tills seriepremiär och jag kunde inte vara mer sugen på att serien ska dra igång. Den här säsongen hoppas jag äntligen få göra det jag längtat efter så länge, att få göra min debut i damallsvenskan!

 

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *