Gästbloggare: Eric Larsson

Midsommarafton i dag men inte vilar gästbloggen för det! Nej, i dag är det GIF Sundsvalls Eric Larsson som knappat på tangenterna och han har gjort det bra dessutom. Perfekt uppladdning inför kvällens midsommarfirande och GIF Sundsvalls hemmamatch mot Sirius på söndag. Mycket nöje!

_______________________________________________________________________________

En kreativ innermittfältare blev en tjongande högerback. Högerbacken blev efter ett tag en hårt arbetande högermittfältare som senare skulle hitta tillbaka till högerbacksplatsen – den här gången som en kreativ och offensiv sådan.

 

Ända sedan jag var liten och lärde mig att gå har jag älskat att sparka på fotbollar. Jag ville ha en boll vid fötterna helst hela tiden. Byrån, eller rättare sagt målet, i pojkrummet stod tätt intill mamma och pappas rum och det var sällan som de två fick sova ut en söndagsmorgon. Att skjuta på bollen var det bästa jag visste. Vad jag inte visste då, var att fotbollen skulle bli en stor del av mitt liv.

 

Jag började spela fotboll i Gävle GIK som sexåring. Pappa var tränare och allt var mest en lek. Men åren gick och den där leken förvandlades snabbt från att vara något man gjorde på skoj med sina kompisar till något mycket allvarligare än så. När det började spelas matcher hittade jag snabbt min position – innermittfältare. Ingenting hade förändrats sedan jag var liten, jag ville ha bollen hela tiden och mest boll fick man ju om man spelade på mitten. Mitt spel utvecklades stadigt till det bättre men jag ville ta ännu större kliv och 2006 bestämde jag mig för att byta klubbadress. Mitt nya lag blev den allsvenska klubben Gefle IF.

 

Jag började som innermittfältare i juniorlaget och ganska snabbt såg klubben potential i mig och ville ge mig ett lärlingskontrakt. Det var bara ett litet problem. Mittfältsmotorn Mattias Woxlin och den då unga talangen Marcus Hansson, huserade på mittfältet. I truppen fanns bara en plats ledig, högerbacken. Att få ett kontrakt hade tidigt varit mitt mål så det var bara att acceptera min nya roll och försöka göra det bästa av situationen. Något som gick bra till en början. Det var bara det att min kreativa sida, den jag identifierade mig med som fotbollsspelare och som hade tagit mig upp i A-truppen, sakta men säkert började försvinna. Att varje gång jag fick bollen behöva tjonga den bakom backlinjen var inte riktigt min grej, något som min tränare också märkte och därför valde att flytta upp mig ett steg i planen. Som yttermittfältare fick jag mer utrymme att spela mitt spel, att hitta väggspelskombinationer och fylla på offensivt. Det som hade varit strängt förbjudet som ytterback.

Jag hade en väldigt bra tid i Gefle och det blev totalt 36 allsvenska matcher som yttermittfältare för klubben. Men när kontraktet gick ut i december 2012 fanns det ingen plats för mig i laget och mitt fotbollsäventyr skulle fortsätta i GIF Sundsvall.

 

Redan efter den första träningsveckan i min nya klubb kände jag att jag hade hittat rätt. Här var filosofin att hålla bollen på marken och spela på varandras fötter. Det var en stor omställning och jag var lite försiktig i början men kom snabbt in i det nya sättet att spela fotboll på.

Jag värvades som högerspelare men ganska snabbt kände både jag och tränarna att det var högerback jag skulle spela. Om det var strängt förbjudet att fylla på som ytterback i Gefle var det tvärtom här. I Sundsvall var direktiven att fylla på så mycket du orkar och hitta gärna väggspelkombinationer med forwards eller din yttermittfältare, vilket passade mig som handen i handsken.

 

Min första säsong i Sundsvall kändes väldigt bra. Jag fick en nytändning på min fotbollskarriär och den kreativa sidan, den som sakta men säkert försvann i Gefle, var tillbaka redan första dagen i min nya klubb.

Vi föll olyckligt på målsnöret i kvalet förra året och gick tyvärr inte upp i allsvenskan där vi hör hemma.

Men jag hittade i alla fall hem.

 

//Eric Larsson

 

 

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *