Gästbloggare: Pontus Silfwer

En ny gästbloggare är här och den här gången är det en kille som varit med om en riktigt häftig fotbollssäsong. Pontus Silfwer från Alnö var en viktig kugge i det IK Frej som skrällde och tog sig hela vägen till Superettan nyligen.

Dessutom har han personligen en väldigt intressant bakgrund då han tidigt kom upp i GIF Sundsvalls A-lag men sedan har fått ta en liten omväg tillbaka till elitfotbollen igen.

Jag imponeras över hans resa!

Mycket nöje.

______________________________________________________________________________

 

Vägen tillbaka till Elitfotbollen

 

För snart fem år sedan startade jag min fotbollskarriär på elitnivå. Med två säsonger i GIF Sundsvall och Superettan. Under säsongerna fick jag chansen att göra tjugofem framträdanden i det älskade blåa matchstället. Men under dessa två säsonger lyckades jag inte ta en plats i laget och under vår resa mot Allsvenskan blev det bara två matcher från start. Kanske borde jag ha satsat på spel i ett annat lag, men som 18-åring var jag inte beredd att lämna mitt älskade GIF.
När jag såg GIF avancera till Allsvenskan hemifrån tv-soffan så hade jag svårt att känna den där äkta glädjen. Jag var så klart glad och stolt över grabbarna, men själv kände jag mig inte särskilt delaktig i avancemanget. Under sommaruppehållet min sista säsong passade jag på att provspela för ett annat lag och chansen att skriva på för ett topplag i Division I dök upp. Men jag tvekade och i samtal med GIF fick jag signaler om att de gärna såg att jag stannade kvar i klubben.
Att fyra månader senare få beskedet att Sundsvall ville gå skilda vägar kom minst sagt som en kalldusch. Jag hoppades in i det sista att det skulle finnas någon annan klubb där jag skulle kunna få chansen att spela i Superettan, men intresset fanns helt enkelt inte.
Vid det här laget var det väldigt länge sedan fotboll kändes roligt. Kanske har jag inte vad som krävs för att spela i Superettan? Jag övervägde att helt lägga av med fotbollen.
Den assisterande tränaren i Sundsvall, Sören Ericson, valde att sluta samma säsong och ta över Division II-laget Hudiksvall. Sören hade alltid stöttat mig och vi pratade ofta. Sören fick mig på andra tankar och det blev plötsligt ett lätt beslut att följa honom till Hudiksvall och spela boll.
Jag bosatte mig fem minuter ifrån träningsanläggningen i en lägenhet på tjugo kvadratmeter. Jag började för första gången på många år känna mig som en betydelsefull pusselbit i ett fotbollslag och fotboll började bli roligt igen. Det var förstås tufft att vara arbetslös Division II-spelare, men all min lediga tid la jag på styrketräning. Med glädjen kom styrkan och viljan. Men även om Sören var ett fantastiskt stöd, så var det en bra bit från Division II till Superettan.
Efter säsongen i Hudiksvall hörde ett Division 1-lag av sig – IK Frej. IK Frej var inte direkt något lag jag hade hört talats om förut. Nyfiket besökte jag Vikingavallen, en förfärlig konstgräsplan utslängd mitt i ett villaområde i Täby Kyrkby. Faciliteterna var nog knappt godkända för Division 1.
Men det fanns någonting i och kring IK Frej. Laget, tränarna, styrelsen – alla var glada, hejade på varandra och alla verkade känna varandra väldigt väl, som en familj.
Jag hade ett möte med Bartosz, tränare i IK Frej. Han försökte inte sälja in någon eventuell ny arena eller någon form av storsatsning. Han sålde in den fotbollsfilosofi som han stod för och en dröm om ett lag som spelar bra fotboll och kämpar för varandra. Jag skrev på för två år.
Inte långt senare kom grupplottningen till Svenska Cupen som IK Frej hade kvalificerat sig till säsongen innan. Och självklart skulle vi möta GIF Sundsvall på hemmaplan. IK Frej är ett spelande lag och vi rullade oss fram till en 2–1-seger.
Säsongen 2013 slutade vi på en mittenplacering i tabellen, trots en svag säsongsinledning. Tack vare Bartosz förtroende och en del av ett spelande lag, kände jag nu att jag lyckats etablera mig som en spelförande mittfältare i ett etablerat Division 1-lag.
Säsongen 2014 startade vi med 15 nya spelare – vi var 4-5 spelare kvar från säsongen 2013 plus ytterligare några namn från juniorlaget. Men det märktes snabbt att Frej inte hade värvat 15 nya individer – vi hade värvat ett lag.
Säsongen började med fem raka segrar och när det var dags för uppehåll så var vi serieledare, något som ingen hade räknat med. Ända in i sista omgången så spelade vi om förstaplatsen, dock var AFC United strået vassare under höstsäsongen – och de knep direktplatsen.
Efter sista matchen visste vi att vi skulle få kvala mot anrika Östers IF. Inför den första kvalmatchen höll Bartosz ett kort tal:
– Om vi hade fått tagit en kvalplats innan säsongen hade börjat, sa Bartosz, hade vi tagit den då?
Alla i laget var överens – det hade vi. Vi hade inte förlorat en direktplats till Superettan, vi hade spelat till oss en välförtjänt kvalplats.
I kvalet förvånade IK Frej nog alla i år. Och ärligt talat hade de flesta nog ingen aning om vilka vi var. Men efter att vi spelat Öster ut ur Superettan med totalt 5–3 över två matcher så lyckades vi skapa en hel del fotbollsrubriker.
Lilla IK Frej som knappt fått plats i den lokala tidningen under säsongen syntes nu plötsligt i alla de stora tidningarna och i sportinslagen. IK Frej från Täby Kyrkby spelar elitfotboll i Superettan nästa år. Och som vi har firat!
För egen del så har jag aldrig varit så här nära ordinarie spel i Superettan. Men samtidigt så sitter jag på ett utgående kontrakt. Självklart finns det en liten del i mig som undrar om Superettan verkligen ska bli verklighet?
Att få vara en ordinarie pusselbit i ett spelande mittfält är ju det jag har arbetat så länge för. IK Frej har uttryckt intresse för en förlängning av kontraktet och andra lag i Superettan har hört sig för. Och även ett utländskt lag i en bra serie!
Peppar peppar ta i trä, men nog ser det ut som att jag kanske får spela elitfotboll nästa år. Så om ni håller tummarna för Alnösonen Pontus Silfwer under nästa säsong så lovar jag att bjuda på massor av mittfältsmagi i Superettan!

 

Gästkrönika: Johan Eklund

GIF Sundsvall tog steget upp i Allsvenskan och målkungen Johan Eklund var en stor nyckel till det. Nu har han själv skrivit en krönika om säsongen som gått. Mycket nöje:

 

”Vi har haft en otrolig moral i laget”

 

Slutet gott allting gott….
Äntligen får jag väl ändå säga, Allsvenskan 2015. Orden smakar riktigt bra i munnen och äntligen är vi tillbaka där vi hör hemma.
Men vi börjar i rätt ände, försäsongen drog igång den 7:e januari 2014 om jag inte missminner mig. Det var konditionstest, styrketest, träning, träning och åter träning blandat med åtskilliga glas O’boy och tusentals bananer som var vår vardag från den dagen och fram till mitten av mars. Det käkades ägg och dracks proteindrycker, allt för att komma så väl förberedda som möjligt till säsongen.
Cupspelet som drog igång den första helgen i mars blev väl ingen riktig höjdare för oss även om vi hade en
avgörande match mot IFK Göteborg för avancemang till slut. Vi torskade den matchen klart efter 90 minuter men kände ändå att vi inte var allt för långt ifrån en av förhandsfavoriterna till att vinna Allsvenskan, vi fick med oss något från den matchen och trots förlusten visade vi för oss själva att vi var bra.  Det fanns ingen tid att deppa,
bara timmar efter matchen lyfte flyget mot Malaga, vårt efterlängtade ”träningsläger”, som vi delvis själva
finansierat skulle äntligen gå av stapeln.
Vill även rikta ett tack till föreningen ”Gamla Giffare” som var med och stöttade oss ekonomiskt så att vi kom iväg. Vi hade några härliga dagar tillsammans där nere och fokuset låg på att stärka lagandan i gruppen, några träningspass hanns det också med i form av sandlöpning och park-tabata.
Solen sken på oss och vi mådde gott där nere på sol-
kusten, det hände många roliga grejer som vi i laget
fortfarande snackar om lite då och då =) Resan stärkte oss verkligen som grupp.
Vi kom hem välbehållna och fortsatte förberedelserna inför premiären mot Jönköpings Södra, som gav oss en
rejäl käftsmäll i premiären året innan (0–3).
Efter en krampaktig insats dök han så upp, vår egen ”gubben i lådan” Pa Amat Dibba, min kollega där framme. Han som värmer upp fötterna innan träning och match så fort temperaturen understiger 10 grader.
Hur som helst drog han till med en stenhård vänster upp i nättaket och vi var i ledning, i slutminuterna störtdyker vårt eget ”knogjärn” ner till sin vänstra stolpe och räddar en straff (undrar nu om han redan då fick sprickan i armbågen kanske?), vilket gör att årets första trepoängare satt på kontot. Ju mer jag tänker på det så sammanfattar den matchen vår säsong ganska bra, vi har inte alltid nått upp i den nivå vi vill spelmässigt, men ändå lyckats vinna en hel del matcher.
Vi har haft en otrolig moral i laget och alltid lyckats resa oss efter våra förluster.
Ibland har det varit individuella prestationer som
Dibbas eller Naurins insatser i premiären, andra gånger har det varit vårt starka kollektiv och viljan att kriga för varandra som fixat poängen. Vi är ett lag som kan vinna fotbollsmatcher på alla möjliga sätt, en enorm styrka som gjort att vi i dag kan blicka fram emot Allsvenskan nästa säsong.
Det var även fantastiskt att se vilken uppslutning det var från er supportrar under matchen i söndags samt på efterfesten på Allstar. Jag träffade supportrar från Malmö, Stockholm och Falun en söndagskväll i Sundsvall, helt fantastiskt.
Vilken otrolig inramning vi fick uppleva under bataljen mot Landskrona, tänk om varje match kunde vara så. Ni ska sträcka på er och känna delaktighet i det här avancemanget. Jag kan
inte minnas en enda match under året där vi saknat er supportrar på plats, om ni så är tre stycken mot Varberg, 500 som mot Bajen, Assyriska, Syrianska och Sirius eller ett 50-tal som i Göteborg så betyder det oerhört mycket för oss på planen att ni är där och stöttar oss. Givetvis ska alla ni som kommer och tittar på oss på Norrporten Arena också sträcka på er.
Jag och övriga spelartruppen vill rikta ett stort tack till alla er som följt och stöttat oss under året.
Det var en liten summering från säsongen som varit, nu ska vi passa på att njuta av framgången i några veckor. Samtidigt börjar förberedelserna för nästa säsong så smått. Den 20 november går vi på en välförtjänt semester och återsamlas igen den 7:e januari.
Den här gången är vi i Allsvenskan för att stanna. Nu ska jag njuta av kvalmatcherna mellan Ljungskile och Gefle =)

Drömnamnet att ersätta Walker med

Den allsvenska segersången hann inte ens tystna innan uppgifter gjorde gällande att GIF Sundsvalls lagkapten Kevin Walker är klar för Djurgården inför nästa säsong. Mittfältaren har ett utgående kontrakt med GIF och därför har risken funnits att han lämnar föreningen efter den här säsongen – men det är ändå en tung smäll för föreningen om den här övergången blir av.
Lagkapten Walker är förutom en skicklig fotbollsspelare, som varit en av GIF:s främsta de senaste säsongerna, dessutom en stor karaktär som drar publik till matcherna. Jag är helt övertygad om att GIF Sundsvalls publiksnitt hade varit lägre om inte Kevin Walker spelat i laget. Dessutom ska man inte underskatta att det pratas om GIF runt om i landet tack vare den skönsjungande mittfältaren.
Hans medverkan i Idol blev någonting större än vad han själv och alla andra kunnat drömma om, och det satte faktiskt GIF Sundsvall på kartan även för människor som inte är fotbollsintresserade.
När medieanalysföretaget Retriever presenterade sin lista över hur ofta de största sportstjärnorna förekommit i webbpublicerad och tryckt press under de senaste tolv månaderna kom Kevin Walker på 17:e plats. Med andra ord: han var en av de mest omskrivna idrottarna i hela landet under året. Det kommer ingen annan Giffare i närheten av och det ska till en väldigt speciell och profilstark värvning för att kunna kompensera det.
Det ser jag som omöjligt – däremot går det att försöka hitta lösningar för att ersätta Walker på planen om han lämnar.
Det kommer givetvis inte att bli lätt då han tillhör en av Superettans allra bästa spelare och sist GIF var i Allsvenskan imponerade han stort på vårsäsongen, men det går.
Så här på rak arm är Tobias Eriksson det namn som dyker upp i mitt huvud. Den tidigare GIF Sundsvallsspelaren tillhör Kalmar FF men har i omgångar varit aktuell för GIF de senaste säsongerna. Eriksson är när han är skadefri en klasspelare på allsvensk nivå som kan spela både på en kant och centralt. Vi pratar om en löpstark mittfältare med en riktigt fin passningsfot och bra blick för spelet.
Han vore drömnamnet att ersätta Kevin Walker med om han lämnar.