Gästbloggare: Caroline Markström

Caroline Markströms inlägg publicerades i tidningen förra veckan, men av olika anledningar dök texten aldrig upp på bloggen.

Nu är den äntligen här!

Markström berättar om sitt liv som ishockeyspelare på andra sidan Atlanten. Mycket nöje!

______________________________________________________________

”Det finns inga ursäkter”

 

Jag började spela hockey i Kovland med killarna i min ålder och där spelade jag fram till J18. Något år innan det började jag med Timrås damlag samtidigt som jag spelade med killarna, men jag tyckte alltid att det var roligare att spela med killarna som jag hade växt upp med. Timrås damlag slogs sedan ihop med Sundsvall och vi blev senare bara Sundsvall, så när killarna började bli för stora och bra så fick jag övergå till att bara spela damhockey. Jag spelade med Sundsvall några år, sedan hamnade jag här på St.Cloud State University.

 
Sedan jag var liten hade jag sagt att jag ska spela collegehockey i USA, utan att riktigt veta vad det innebar. Men jag tog mig hit och spelar nu division I-hockey i den bästa dam-ligan i USA, WCHA, och jag älskar det.
Det är tuffa, roliga matcher med bra tempo. Vad som jag älskar mest med hockeyn här är att alla verkligen vill vara där. Alla kommer på varje träning, det finns inga ursäkter alls. Vi är på hallen mellan klockan 14-17 varje dag och då är alla där. Är du skadad så är du där ändå och gör rehab.

 
Jag var inte riktigt van vid det här, i Sundsvall var det mycket ursäkter och inte så mycket folk på träningarna vilket var omotiverande, och fick mig att stå lite still i utvecklingen tror jag, vil ket var mitt eget fel också. Eftersom vi var så lite folk så behövde man liksom
inte pressa sig så mycket och aldrig tävla med någon om platsen, och det var lite synd för det tycker jag är jätteviktigt. Här är det helt annorlunda, här gäller det att träna bra och spela bra om du vill spela. Vi tävlar om platser och jag känner att jag utvecklas här.

 

Nu kom jag nyligen med till min första turnering med Damkronorna, innan det hade jag bara varit med i U18 landslaget. Det här var en 4-nationersturnering och vi kom tvåa, förlorade finalen mot Kanada.

 

Personligen gick turneringen helt okej, jag spelade bra i två matcher och sådär i en match. Jag hade en rolig vecka med bra hockey och ett härligt gäng tjejer, och nu får vi se hur det går framöver.

 
Caroline Markström

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *