En avgörande värvning

Att de utländska importerna är spelarna som ska göra skillnad när de värvas till svenska basketligan är ingen nyhet, och hur väl man lyckas med dessa spetsvärvningar kan vara väldigt avgörande för hur en säsong slutar.
Sundsvall Dragons har förutom sina islänningar värvat amerikanen Akeem Wright och ungraren Miklos Szabo inför årets säsong.
Wright tycker jag har visat sin potential stundtals av det jag sett och man ser att det finns ett stort spel i honom, men han skulle behöva plocka fram det ännu mer konsekvent.
Miklos Szabo hann jag tyvärr aldrig se live innan han skadade sig – och nu är han borta ur leken.
Dragons ska vara nära en ersättare i form av en amerikan, och den värvningen kan bli väldigt avgörande för resten av den här säsongen.
Nu har man kommit en bit in på säsongen och en felrekrytering i det här läget skulle inte alls vara bra. Om man däremot lyckas få in en energispelare som kan vara med och få i gång laget kan det bli tungan på vågen i en framgångsrik säsong.

Längdskidåkare fascinerar mig – de gör allt för att prestera på max

I onsdags kom nyheten att Charlotte Kalla inte skulle komma till Idrottsgalan i vinter. Detta eftersom att galan går av stapeln en månad innan hemma-VM i Falun. En månad låter för mig som väldigt lång tid, men det tyckte inte Kalla.
”Det är en tid på året när jag måste tänka till lite. Fokusera på träning och återhämtning”, sa hon till expressen.se.
Det säger en del om vilket otroligt fokus Charlotte Kalla har och att hon inte vill slarva med någon endaste liten detalj inför mästerskapet på hemmaplan.
En dag senare la vi ut ett klipp på vår hemsida, dagbladet.se/sport, med en annan Sundsvallsbo, nämligen Johan Olsson.
Det var norska Adressavisen som varit i Sundsvall och filmat hur Olsson förbereder sig i sin nya hemstad – och det var ett riktigt tufft pass som vi fick ta del av.
Olsson körde stenhård träning uppför Södra Bergets branta backe och beskrev intervallerna som: ”en minut av total smärta”.
Längdåkarna gör verkligen allt för att lyckas med sina mål. Det är inspirerande.

Två hjältar var tillbaka

Peter Öqvist och Alex Wesby var tillbaka i Sporthallen i tisdags och de lämnade Sundsvall som vinnare den här gången.

Det råder ingen tvekan om att de två herrarna har betytt oerhört mycket för Sundsvall Dragons under sina år i klubben.

Det som framförallt imponerat på mig med Peter Öqvist är att han hela tiden utvecklat sig själv som ledare och att han lyckats bygga om sitt Sundsvall Dragons flera gånger under åren han var i klubben. Han spelade basket på olika sätt och han lyckades vara framgångsrik med flera upplagor.

Elva säsonger blev det och det är bara för alla basketfans att lyfta på hatten för Sundsvalls svar på Alex Ferguson, som jag tidigare har kallat honom.

När det gäller Alex Wesby så är han i min bok nummer ett av alla spelare någonsin i Sundsvall Dragons, även det är något jag tryckt på tidigare.

Med Wesby är det hans ledarskap och hans mångsidighet som jag fastnat för. Han gör det som krävs för att vinna, och han gör det med klass. Jag kommer aldrig glömma hans insatser i Dragonströjan, och jag kommer heller aldrig att glömma Peter Öqvists insatser som coach.

Duon är två av de allra största i Sundsvall Dragons historia.

Krönika: GIF på väg att göra slut på allt snack om spöken

Visst kan det kännas tjatigt att prata om höstspöke hit eller höstspöke dit när det gäller GIF Sundsvall. Men det är en snackis och till viss del har det faktiskt stämt på senare år.

2008 såldes Mikael Lustig på sommaren och GIF tappade allt och åkte ur Allsvenskan. Både 2009 och 2010 blev det skralt med poäng i slutet och GIF misslyckades med att gå upp, 2010 efter kval mot Gefle.

2011 blev det allsvenskt avancemang även om GIF föll i de två sista omgångarna, och 2012 blev det respass ur Allsvenskan efter en tung höst. Med Roger Franzén och Joel Cedergren var det kanske inte något höstspöke under fjolåret, däremot förlorade man kvalet mot Halmstad.

Nu är det dags att göra slut på allt snack om de där spökena – och segern mot Varberg var ett otroligt viktigt steg mot det. Med fyra 2–1-segrar på de fem senaste matcherna har årets GIF visat att man gång på gång hittar ett sätt att vinna matcher oavsett hur spelet ser ut. Det är en stor styrka och lyckas man med det i två matcher till spelar laget i Allsvenskan nästa år. Den känslan är viktig att ta med sig – GIF Sundsvall har allt i egna händer och är just nu inne i en riktigt bra trend.

Redan före matchen mot Varberg visade supportrarna i Patronerna vad de tyckte om det här med spöken. Med banderollen ”We ain’t afraid of no ghost”, angav de tonen. Problemet var bara att GIF inte riktigt hakade på. Nog för att hemmalaget hade en riktigt bra period i mitten av första halvlek, men när Varberg tog ledningen i början av andra var vi nog många som såg en del spöken framför ögonen.

Ledaren och lagkaptenen Kevin Walker ville dock annat och efter att han skruvat in en hörna (noterades som självmål) var GIF Sundsvall tillbaka i matchen. Sedan klev anfallsjokern Pa Dibba fram och frälste hemmalaget när han stötte in 21-målet i slutet.

Nu kommer slutomgångarna att bli högintressanta. Hammarby, som har tre matcher kvar, tar emot Östersund på hemmaplan på tisdagskvällen. Sedan väntar Gais på bortaplan och till sist Jönköpings Södra hemma i den sista omgången. Sista matchen kan förresten bli riktigt dramatisk om J-Södra fortfarande är kvar i kampen om en allsvensk plats.

Ljungskile har Syrianska på fredag och avslutar sedan mot Varberg i sista omgången på hemmaplan.

GIF å sin sida har Sirius borta för att sedan avsluta med Landskrona på Norrporten Arena. Det kommer helt klart bli ett drama utan dess like, och det kommer att behövas hjältar som kliver fram och tar död på höstspöken – precis som Pa Dibba gjorde den här kvällen.

Dibbas resa inom elitfotbollen är egentligen helt otrolig. I början av juli 2011 kom han till GIF Sundsvall direkt från Brandbergen i division III, en klubb som han då hade varit med och klättrat i seriesystemet med från sjuan upp till trean.

”Det skulle vara kul att spela inför den publiken och få dem att le”, sa han direkt efter att han skrivit på för Giffarna, och syftade på Sundsvallspubliken.

Jag lovar Pa, mot Varberg fick du hela Norrporten Arena att dra på smilbanden och glömma bort allt vad höstspöken heter för en stund

Granlo visade rätt attityd

Under Granlo BK:s första år i Superligan var det full fart och hög energi matcherna igenom. Förra säsongen gick tempot ned och underhållningen var inte lika hög i Sporthallen. Även under inledningen av den här säsongen har det varit något som saknas i Granlo spel, men mot Storvreta igår visade man upp sig från sitt rätta jag. Det var hög energi, hårda närkamper och fartfyllt spel.

Det var längesedan man kunde känna energin ända upp på läktarplats, men i går var den känslan tillbaka. Då blev det också tre poäng mot Storvreta och GBK har två raka segrar i Superligan. Det var oerhört viktigt inför fortsättningen av den här säsongen.

Här är krönikan jag skrev direkt på slutsignal i går:

 

Rekord i täckta skott

 

Efter tio minuter av premiären mot Falun för några veckor sedan var jag klart orolig för Granlo BK:s del den här säsongen – och de kommande två omgångarna såg inte mycket bättre ut.
Efter tre matcher hade GBK tre raka förluster och spelet stämde inte.
Mot Mora senast såg jag delar av matchen och även om det inte handlade om något skönspel så var det en förbättring mot tidigare omgångar. Framförallt var det ett Granlo som spelade fysisk, jobbade stenhårt och som ville vinna till varje pris.
Mot Storvreta den här onsdagskvällen (seger 8–6) visade laget upp precis samma inställning. Tyvärr förde jag inga anteckningar över täckta skott, men det kan ha varit rekord i Sporthallen.
Under ett par minuter i tredje perioden kändes det som varenda skott från Storvreta täcktes undan av en Granlospelare. Det var inte särskilt konstigt med tanke på att fyra-fem hemmalirare gick ner och täckte skott i stort sett varje gång Storvreta kom till avslut.
Den inställningen och det hårda jobbet grundlade segern, och nu har Granlo två raka vinster och något att bygga vidare på.
Extra kul den här kvällen var att se unge Daniel Nordlund få utdelning. Han imponerade stort på försäsongen, fick chansen i förstakedjan men har sedan inte fått målskyttet att lossna under inledningen av den här säsongen. Mot Storvreta satte Nordlund dit tre mål i tredje perioden och som vanligt slet han stenhårt i båda riktningarna – precis som resten av Granlo BK.

Dragons var för ojämna

I går var jag på plats och såg Sundsvall Dragons hemmapremiär mot Södertälje. Dragons hängde med bra inledningsvis, tappade rejält i tredje perioden för att sedan nästan hämta ikapp i den fjärde. Hemmalaget pendlade mycket i kvalitet – men man såg att det finns potential i laget, förlusten till trots. Här är krönikan jag skrev efter matchen:

 

Alldeles för ojämnt – men det finns potential

 

Med tanke på att mycket i Sundsvall Dragons är nytt inför den här säsongen har känslan varit att det kommer att ta tid för laget att få allt att stämma. Den känslan blev inte mindre efter en tung försäsong där nyckelspelaren och ledargestalten Hlynur Baeringsson drogs med skadeproblem och knappt hann medverka alls i träningsmatcherna.

Därför kändes det nästan lite förvånande när drakarna från Sundsvall inledde säsongen med att först bortaslå Jämtland, sedan pressa favoriten Borås på bortaplan och nu inleda tisdagens hemmapremiär mot de regerande mästarna Södertälje starkt.

Nye amerikanen Akeem Wright inledde förtroendeingivande med ett par fina dunkar, någon block och flera returer. Han ska bli väldigt intressant att följa i Dragonslinnet, och det finns ju ett par spelare från Philadelphia som gjort helt okej i från sig i Sundsvalls sporthall tidigare säsonger, om man säger så.

Nu mattades både Wright och resten av Dragons under matchens gång, och hemmalaget blev helt utspelat i den tredje perioden och tappade matchen när Södertälje drog ifrån. 623 blev siffrorna i tredje och att det ändå blev match i fjärde perioden var nästan märkligt.

Sundsvall Dragons visade då moral och arbetade sig nästan ikapp, men det räckte inte hela vägen och Sundsvallslaget har två förluster på de tre första matcherna. Men vi får inte glömma att man i de två matcherna har pressat två av de stora guldfavoriterna inför årets säsong och att man mot Södertälje saknade en viktig pjäs i ungraren Miklos Szabo som är fotskadad.

Förlusten till trots så fanns det faktiskt positiva saker för laget att ta med sig:

Egna produkten Oskar Granat matchades hårt när matchen skulle avgöras och tackade för det förtroendet genom att bland annat sänka en stor trepoängare.

Ragnar Nathanaelsson är inte bara lång, han stod även för flera bra aktioner i den fjärde perioden och fick en välförtjänt hyllning av publiken när han byttes ut.

Amerikanen Akeem Wright imponerade inledningsvis, och känslan är att det finns mycket potential i honom – precis som i resten av Sundsvall Dragons.

Dessutom finns ju Jakob Sigurdarson och Hlynur Baeringsson kvar, och de blir så klart livsviktiga för att det här laget ska ta steg framåt under säsongens gång.

En viktig bit blir att hitta jämnheten, för i matchen mot Södertälje pendlade Dragons nivå alldeles för mycket.

Lyckas man undvika de där djupa dalarna i spelet finns alla möjligheter för den här upplagan av Sundsvall Dragons att växa och förvandla de här tighta förlusterna mot topplagen till segrar längre fram.

Gästinlägg: SM-slutspel

Den här veckan har jag två praoelever som jobbar med mig, Wilma Wärulf och Linn Jonsson. De är riktigt duktiga på fotboll och tog sig under onsdagskvällen vidare i SM. Här har de skrivit ett eget inlägg om segern.

 

Vägen till SM-slutspelet

Med ett väl genomfört första kval och nyligen en 3-0 vinst i kvartsfinalen inför F-16 SM, så är Selånger nu med i slutspelet där de slåss om medaljplatserna.

Första SM-kvalet hölls i Hudiksvall där det var Selånger, Ope och Team Hudik som spelade om den ända platsen till kvartsfinalen. Selånger gick obesegrade genom de två matcherna som slutade 4-0 mot Ope och 4-0 mot Team Hudik.

Nästa steg på vägen var en kvartsfinal som spelades i Sundsvall. Där Selånger ställdes mot Gimonäs och det skulle bli en tuff match. 15 minuter in i matchen gör Selånger 1-0 genom Wilma Larsson. Matchen fortsätter ganska jämn och Gimonäs får en riktigt farlig målchans men Selångers målvakt Nellie Maxén står för en fin räddning, och första halvlek slutar 1-0. Gimonäs börjar andra halvlek starkt och har några farliga målchanser. Till sist tar Selånger tag i matchen och skapar då några farliga målchanser. I slutet av matchen utökar då Selånger till 2-0 genom en nick ifrån Olivia Wänglund. I den 79 minuten får Selånger en hörna och även den nickar Olivia Wänglund in. Matchen slutar 3-0 till Selånger, som då har gått vidare till SM-slutspelet i Gävle. Där står det mellan fyra väldigt bra lag, som alla vill ta hem SM-guldet för F-16.

Krönika: Målet som gjorde skillnad

När inhopparen Daniel Sliper distanssköt in 2–1-målet borta mot Syrianska innebar det samtidigt att GIF Sundsvall nu kopplat greppet om en direktplats till Allsvenskan. Det är stor skillnad på att vara laget som har allt i egna händer i stället för att tvingas förlita sig på andra lag under de sista omgångarna. Nu är det upp till Hammarby och GIF Sundsvall att förvalta det läge man skaffat inför de tre sista matcherna.

Med tre uddamålssegrar på de fyra senaste matcherna känns det dessutom som Sundsvallslaget verkligen fattat vad det handlar om under de här kalla höstkvällarna – att ta tre poäng. Det spelar ingen roll hur det ser ut utan det är de tre poängen som räknas, och just nu har GIF de där marginalerna som krävs med sig.

Tre poäng blev det mot Syrianska, och att det var just Daniel Sliper som fick sätta dit segermålet känns helt rätt. En laglojal spelare som varit med om att gå upp i Allsvenskan och sedan även åka ur högsta serien med GIF. Den här säsongen har han tagit sig tillbaka från skadeproblem och dessutom valt att förlänga sitt kontrakt med Sundsvallslaget över nästa säsong.

Sliper är en spelare som ofta levererar, och med sitt långskott mot Syrianska såg han till att skjuta klubben allt närmare ett nytt avancemang.

Krönika: Ett ödesår för många – så ska Timrå tänka

Att påstå att Hockeyallsvenskan skulle vara mer intressant än SHL kommande säsong känns som en överdrift, men det är helt ärligt inte långt ifrån. Eftersom att SHL ska utökas med två lag kommer minst två lag från Hockeyallsvenskan att ta steget upp den här säsongen, och som mest kan fyra av årets allsvenska lag spela i högstaligan kommande säsong. Det öppnar naturligtvis för en väldigt intressant vinter.
Flera klubbar kapprustar nu för att ta sig upp i SHL när chansen är som störst. Risken är överhängande att det kommer slå tillbaka på de som misslyckas, men de som klarar av att gå upp en division den här vintern kommer knappast att ångra sig. Oavsett hur det slutar så kommer lagen som storsatsat att spela med kniven mot strupen hela den här säsongen. Det snackades mycket om lag som Malmö, Södertälje och Västerås på torsdagens upptaktsträff och det här kan faktiskt vara ett ödesår för några föreningar. Antingen väntar en ljus framtid eller SHL, annars ett ekonomiskt stålbad i Hockeyallsvenskan.
Desto tystare var det om Timrå IK, och så länge laget inte blir inblandat i botten tror jag inte att det här blir en säsong som rent placeringsmässigt direkt avgör föreningens öde. Laget lär få rikta in sig att slåss en bit bakom den absoluta toppen, men att smyga i vassen passar nog Timrå IK bra och en plats bland de åtta främsta är ingen omöjlighet. Det är flera klubbar som värvat hårt och satsat stora pengar på att ta sig till SHL – Timrå däremot har en billigare trupp än förra säsongen och inte toksatsat, helt rätt med tanke på ekonomin.
Känslan lokalt är däremot att många förväntar sig att laget ska ta ytterligare ett steg den här säsongen. De unga spelarna som fick chansen i fjol förväntas prestera ännu mer i år, med all rätt. Själv ser jag väldigt mycket fram emot att se om en sådan som Emil Pettersson lyckas ta nästa steg och därmed bli en bärande och producerande spelare i TIK-laget.
Det viktiga nu är att spelare som just Pettersson fortsättningsvis ges, och tar, chansen så att Timrå IK kan bygga upp något på sikt. Oavsett om föreningen får ordning på ekonomin och organisationen fullt ut bör satsningen på egenproducerade spelare vara det som står i fokus även i framtiden. På så sätt kan man gå en liknande väg som en klubb som Skellefteå och fylla på med egna spelare underifrån som sedan stannar i laget något år extra jämfört med vad en värvning utifrån hade gjort. Det räcker inte att värva smart här och nu, det gäller även att tänka långsiktigt. Där tycker jag att Timrå har gjort det bra sedan uttåget till Hockeyallsvenskan inför förra säsongen. Man har satsat på spelare som inte bara är bra eller billiga för stunden, utan sådana som faktiskt kan stanna i klubben och bidra kommande säsonger. Det är ett måste om föreningen ska kunna ta steg framåt och på sikt göra en trovärdig satsning mot SHL.
Den här säsongen tror jag inte att det blir något avancemang, men likväl är det en viktig säsong i det bygge som påbörjats. Hockeyallsvenskan som serie är i sig hetare än någonsin, och tar Timrå IK:s unga spelartrupp några steg framåt kan det bli hett även i vårt distrikt. På onsdag drar allvaret i gång med hemmamatch mot Mora för Timrås del.

”Vet inte om drömmen levt utan Sundsvall”

Tom Lidén har tagit stora steg framåt i sin utveckling sedan han kom till Sundsvall Dragons och var en av lagets absolut bästa spelare den gångna säsongen. Nu är det oklart vart han spelar kommande säsong, men just nu är Lidén och försöker slå sig in i det svenska landslaget. I dag har han skrivit ett eget inlägg i Sportbloggen, och han blir den sista gästbloggaren på ett par veckor då undertecknad går på semester. I slutet av augusti är jag tillbaka och då kommer nya gästbloggare.

Ha en skön sommar!

_____________________________________________________________________________________

Jag flyttade till Sundsvall 2010 för att få spela för ett lag som skulle kunna ge mig ett eftertraktat SM-guld. Jag hade ett sedan tidigare i Södertälje från min första säsong i ligan, en säsong som inte blev som jag hade tänkt då jag diagnostiserades med diabetes på försäsongen och missade det mesta av vad som hade kunnat bli en fantastisk start på min ligakarriär. Jag var 17 år och jag spelade bara en match under den första säsongen och fick ett guld som jag inte kände att jag hade bidragit särskilt mycket till.
Även om jag inte var någon stjärnspelare i guldlaget 2010 i Sundsvall var jag ändå en bidragande faktor på ett annat sätt. Det guldet väger tungt för mig och är något jag kommer minnas så länge jag lever, och SM-guldet var bara starten på min tid i Sundsvall. Jag stannade i fyra år och det var dels för att vi alltid hade ett bra lag och jag utvecklades som spelare med större och större ansvar på planen, och för att jag och min sambo trivdes väldigt bra i stan.
Vid sidan om basketen passade jag på att läsa ekonomi i tre år på Mittuniversitetet där jag lärde känna många trevliga och roliga människor. Jag har även träffat och lärt känna hängivna fans, folk inom och runt omkring klubben och Sundsvallsbor i allmänhet som alla har gjort avtryck på mig och som jag kommer ha med mig vart jag än hamnar härnäst.
Just nu slåss jag om en plats i den 12-mannatrupp som ska ta Sverige till ett EM-slutspel nästa år och jag tänker inte särskilt mycket längre än ett par dagar framåt i taget. Men det finns en dröm om att få spela utomlands och vi får se vad som dyker upp.
Utan min tid i Sundsvall och den möjlighet att utvecklas som jag har fått, mycket tack vare det förtroende som Peter Öqvist har gett mig, vet jag inte ifall den drömmen fortfarande hade levt.
Så nu när jag har chansen tänker jag passa på att tacka Sundsvall och alla människor som jag har mött för allt jag har fått av er. Jag är inte klar med stan så vi ses igen, om det blir på basketplan eller i något annat sammanhang återstår att se.

 

Fotnot: Efter att Tom Lidén skrivit den här texten fick han vet att han inte får åka med till Belgien för helgens träningsmatcher med landslaget. Däremot är han fortfarande med i truppen och kommer att träna med landslaget under nästa vecka, och hoppas ta en plats i laget till nästa helg i Sarajevo.