En avgörande värvning

Att de utländska importerna är spelarna som ska göra skillnad när de värvas till svenska basketligan är ingen nyhet, och hur väl man lyckas med dessa spetsvärvningar kan vara väldigt avgörande för hur en säsong slutar.
Sundsvall Dragons har förutom sina islänningar värvat amerikanen Akeem Wright och ungraren Miklos Szabo inför årets säsong.
Wright tycker jag har visat sin potential stundtals av det jag sett och man ser att det finns ett stort spel i honom, men han skulle behöva plocka fram det ännu mer konsekvent.
Miklos Szabo hann jag tyvärr aldrig se live innan han skadade sig – och nu är han borta ur leken.
Dragons ska vara nära en ersättare i form av en amerikan, och den värvningen kan bli väldigt avgörande för resten av den här säsongen.
Nu har man kommit en bit in på säsongen och en felrekrytering i det här läget skulle inte alls vara bra. Om man däremot lyckas få in en energispelare som kan vara med och få i gång laget kan det bli tungan på vågen i en framgångsrik säsong.

Dragons var för ojämna

I går var jag på plats och såg Sundsvall Dragons hemmapremiär mot Södertälje. Dragons hängde med bra inledningsvis, tappade rejält i tredje perioden för att sedan nästan hämta ikapp i den fjärde. Hemmalaget pendlade mycket i kvalitet – men man såg att det finns potential i laget, förlusten till trots. Här är krönikan jag skrev efter matchen:

 

Alldeles för ojämnt – men det finns potential

 

Med tanke på att mycket i Sundsvall Dragons är nytt inför den här säsongen har känslan varit att det kommer att ta tid för laget att få allt att stämma. Den känslan blev inte mindre efter en tung försäsong där nyckelspelaren och ledargestalten Hlynur Baeringsson drogs med skadeproblem och knappt hann medverka alls i träningsmatcherna.

Därför kändes det nästan lite förvånande när drakarna från Sundsvall inledde säsongen med att först bortaslå Jämtland, sedan pressa favoriten Borås på bortaplan och nu inleda tisdagens hemmapremiär mot de regerande mästarna Södertälje starkt.

Nye amerikanen Akeem Wright inledde förtroendeingivande med ett par fina dunkar, någon block och flera returer. Han ska bli väldigt intressant att följa i Dragonslinnet, och det finns ju ett par spelare från Philadelphia som gjort helt okej i från sig i Sundsvalls sporthall tidigare säsonger, om man säger så.

Nu mattades både Wright och resten av Dragons under matchens gång, och hemmalaget blev helt utspelat i den tredje perioden och tappade matchen när Södertälje drog ifrån. 623 blev siffrorna i tredje och att det ändå blev match i fjärde perioden var nästan märkligt.

Sundsvall Dragons visade då moral och arbetade sig nästan ikapp, men det räckte inte hela vägen och Sundsvallslaget har två förluster på de tre första matcherna. Men vi får inte glömma att man i de två matcherna har pressat två av de stora guldfavoriterna inför årets säsong och att man mot Södertälje saknade en viktig pjäs i ungraren Miklos Szabo som är fotskadad.

Förlusten till trots så fanns det faktiskt positiva saker för laget att ta med sig:

Egna produkten Oskar Granat matchades hårt när matchen skulle avgöras och tackade för det förtroendet genom att bland annat sänka en stor trepoängare.

Ragnar Nathanaelsson är inte bara lång, han stod även för flera bra aktioner i den fjärde perioden och fick en välförtjänt hyllning av publiken när han byttes ut.

Amerikanen Akeem Wright imponerade inledningsvis, och känslan är att det finns mycket potential i honom – precis som i resten av Sundsvall Dragons.

Dessutom finns ju Jakob Sigurdarson och Hlynur Baeringsson kvar, och de blir så klart livsviktiga för att det här laget ska ta steg framåt under säsongens gång.

En viktig bit blir att hitta jämnheten, för i matchen mot Södertälje pendlade Dragons nivå alldeles för mycket.

Lyckas man undvika de där djupa dalarna i spelet finns alla möjligheter för den här upplagan av Sundsvall Dragons att växa och förvandla de här tighta förlusterna mot topplagen till segrar längre fram.

Krönika: Säsongen tog slut – vad händer nu?

Sundsvall Dragons räckte inte till mot Uppsala Basket i den här kvartsfinal-
serien, och säsongen tog slut i Fyrishov
i går. Det blev 3–1 i matcher till Uppsala efter 90–71 i gårdagens match, men drakarna försökte och var nära att komma tillbaka trots 
underläge matchen igenom.

Efter matchen satte jag mig vid sidan av planen och tog en titt på statistikpapperet. I Sundsvall Dragons spelade Hlynur Baeringsson drygt 39 minuter, Jonathan Person nästan 32, och Jakob Sigurdarson knappa 34. Tom Lidén, som gjorde en stark insats, var inne över 29 minuter på golvet. I Uppsala spelade endast två spelare över 25 minuter och en stjärnspelare som Liam Rush fick endast 19 minuter på planen. Det vittnar om att hemmalaget har en helt annan bredd i laget än Sundsvall Dragons – och det visade sig ute på golvet i den här matchserien.

Sundsvall Dragons stod visserligen för en mäktig upphämtning i den tredje perioden, och jag imponeras av det här lagets moral och karaktär. Trots att det såg kört ut kom bortalaget nästan tillbaka. Efter 1.20 av tredje perioden gjorde Rickard Eriksson 60–40 och Uppsala ledde med 20 poäng. Då vaknade drakarna plötsligt till liv ordentligt. Bortalaget nollade Uppsala under mer än sex minuter i tredje perioden och hämtade upp till 60–53 – och det var match igen. Men närmare än så kom inte Sundsvall Dragons den här gången utan i stället kunde Uppsala dra ifrån och vinna komfortabelt.

Till slut var det aldrig något snack, och på presskonferensen efter matchen sa Peter Öqvist att hans Sundsvall Dragons förlorade mot ett bättre lag i den här matchserien, och det är bara att ­hålla med honom. Uppsala har en bredare trupp och Sundsvalls chans att gå vidare hade varit att vinna matcherna hemma i Sporthallen. Nu lyckades man inte med det i kvartsfinal nummer ett och därmed blev uppgiften övermäktig. På hemmaplan har Uppsala varit numret för stort för drakarna från Norrland. Dragons förlorade kampen under korgarna stort (48–22) i går och då är det svårt att vinna basketmatcher. Dessutom var hemmalaget klart vassare i trepoängsskyttet, och i Sundsvall hade potentiella poängmakare som Mikael Lindquist, Jakob Sigurdarson och Jonathan Person producerat blott elva poäng, sammanlagt, en bra bit in på den tredje perioden.

Jag tycker ändå att Sundsvall Dragons gjort en bra säsong utifrån förutsättningarna, framför allt under grundserien. Att man tog en fjärdeplats där var riktigt starkt med tanke på allt som hänt med ekonomiska problem, Alex Wesby som lämnat och att man spelat utan en enda amerikan i laget.

Frågan är vad som händer med laget och föreningen nu. Den här säsongen har innehållit en hel del svarta rubriker om ekonomin och att få ordning på den är givetvis en högprioriterad fråga för Sundsvall Dragons inför framtiden.

En annan oerhört intressant fråga är vem som kommer att coacha laget nästa säsong. Mästarcoachen Peter Öqvist har varit i klubben länge nu, men har ett utgående kontrakt och kunde inte svara på vad han ska göra nästa säsong efter gårdagens förlust.

Försvinner Öqvist är det ett tungt tapp, och då gäller det verkligen att föreningen hittar en bra ersättare.

Nu börjar allvaret

Sundsvall Dragons har en turbulent säsong bakom sig med skriverier om ekonomi och stjärnan Alex Wesby som lämnade. Det är historia nu. I kväll inleds slutspelet med den första kvartsfinalen mot Uppsala, och jag tror att det här kan bli en riktig rysarserie.

Andreas Lidén har gjort en gedigen läsning inför kvartsfinalserien som ni kan läsa här.

När de olika ”matcherna i matchen” listas på det sätt som i den artikeln så fattar man vilken fight det här kan bli. Det vimlar av profiler och potentiella matchvinnare i båda lagen och som extra krydda möts ett brödrapar i Andreas och Jonathan Person och dessutom finns två gamla Dragonslirare i Uppsala i form av Liam Rush och Johan Jeansson. Två spelare som varit med och vunnit guld med drakarna tidigare i karriären.

Det blev 2-2 i matcher i grundserien och den här serien känns helt öppen på förhand. Ska jag ändå tippa så blir det 3-2 till drakarna då hemmaplansfördelen avgör.

Om Sundsvall Dragons guldjakt

Två omgångar återstår innan Sundsvall Dragons går in i slutspelet. Drakarna möter Uppsala ikväll och Norrköping hemma på fredag. Uppsala har vunnit sju raka matcher samtidigt som Sundsvall Dragons har sex raka segrar inför kvällens möte, så det är två riktigt formstarka lag som möts.

Om Sundsvallslaget skulle vinna de två sista matcherna ställs man mot Solna i kvartsfinalen, torskar laget en av matcherna som är kvar får man möta Uppsala. Solna känns som ett mer överkomligt motstånd för drakarna från Sundsvall så jag tror att man kommer göra allt man kan för att vinna de två matcherna som återstår i grundserien.

Att Sundsvall Dragons gått så starkt på slutet är verkligen imponerande med tanke på att laget spelar utan någon amerikan i laget, och de har flera gånger visat att man kan slå alla lag i den här ligan trots att en sådan som Alex Wesby försvunnit. Wesby huserar förresten i Finland nu, och här kan ni läsa en intervju med honom som jag gjorde för någon vecka sedan.

 

Förebild på och utanför planen

För en tid sedan skrev jag en krönika om Granit Buzuku som ordnade en fotbollscup för ungdomar i Skönsberg, den finns att läsa här.

Nu på morgonen ramlade jag över ett klipp med en annan idrottare som tar ansvar. Det är förre Sundsvall Dragonsspelaren JJ Miller, nu i Borås. Miller är kanske Basketligans allra bästa spelare – dessutom verkar han vara en riktigt bra person utanför basketplanen. Kolla in reportaget här.

Gästbloggare: Daniel Eliasson

Ikväll spelar Sundsvall Dragons borta mot topplaget Borås. Därför passar det bra att dagens gästbloggare lirar med drakarna. Det är Daniel Eliasson som skrivit den här veckan och han berättar om sin väg till Basketligan, en intressant story! Mycket nöje!
___________________________________________

Hej allihopa!

Jag heter Daniel Eliasson och är 21 år gammal, spelar som guard i Sundsvall Dragons och är uppvuxen i en liten by utanför Kalix som heter Sockenträsk. Jag tänkte berätta om min väg till basketen och Dragons, en väg som inte alltid varit lätt.

Att jag skulle börja spela just basket var inte självklart. Min pappa tog med mig på alla möjliga idrotter för att jag skulle få prova på det mesta men då han själv är gammal fotbollsspelare blev det extra många svängar till Furvallen (Kalix fotbollsplan). Trots detta var det på Innanbäcksskolans parkett som jag blev fast när jag fick en basketboll i handen. Förutom basketen fastnade jag även för golf och är en okej golfare på fritiden. 🙂

Att spela basket i Kalix är inte alltid lätt, det är oftast få spelare i varje åldersgrupp vilket gör det svårt att få ihop lag. Till en början fick jag spela och träna med dom som var två år äldre, tillsammans med min äldre bror, men efter två år så kom min pappa på den smarta idén att slå ihop våra 92 grabbar med Polcirkelns 92 grabbar. Tillsammans blev 10 stycken spelare, ett perfekt antal för att kunna träna och spela både seriespel och olika cuper. Tyvärr så fanns det en baksida av det hela, sammanslagningen innebar 14 mil körning för ett av gängen två gånger i veckan. Med allt slit det innebar kunde vi i slutändan känna oss nöjda då vi, pokal (Polcirkeln/Kalix) som vi kallade oss, vann distriktsmästerskapen.

Jag hade alltid drömt om att komma in på BG (basketgymnasiet i Luleå) så jag sökte först med 91:or(ett år äldre), då jag som liten börjat skolan ett år tidigare. Tyvärr så fick jag fick nobben och fick bita i det sura äpplet och började istället på byggprogrammet i Kalix och gick basketmässigt från division tre med Kalix till div två med Råneå. Åtta mil enkel väg fick jag pendla för att träna, då Råneå var det närmsta laget i division två var de många timmarna i bil och buss ett måste för att kunna spela på den nivån.

Efter säsongen i Råneå bestämde jag mig för att ännu en gång söka till BG, fast den här gången med jämnåriga! Tyvärr så fick jag, liksom första gången, nobben och denna gång sved det i skinnet ordentligt. Men det skulle inte hindra mig. Jag spelade en säsong till i Råneå innan jag bestämde mig för att prova på division ett med Luleå Steelers. Jag gick tredje året på gymnasiet och bodde fortfarande hemma i Sockenträsk. Alla mina träningar var i Luleå och vi tränade fyra gånger i veckan. Då jag inte fyllt 18 ännu var det bussen som gällde och ni kan nog själva räkna ut att det var en hel del timmar som spenderades där. Mina dagar bestod av skola 8.00 -15.00, buss 15.30-17.30 till Luleå, träning, buss hem klockan 21.30, framme i Sockenträsk 24.00. Basketmässigt gick säsongen helt okej för att vara min första i division ett.

Efter gymnasiet flyttade jag till Luleå där jag jobbade som snickare och spelade min andra säsong i division ett. Steelers hade då bytt namn till Lf future, som det nu mera heter. Denna säsong blev mitt riktiga lyft i karriären, jag fick mer speltid och mer självförtroende, blev utsedd till MVP en omgång i U20 SM och kom även med i U20 landslagstruppen där jag fick spela två landskamper, men inte mer än så.

Hur hamnade jag då i Sundsvall dragons? Jo, det var så att vi kom till final four i U20 SM som gick i Sundsvall det året, tyvärr så torskade vi finalen mot Södertälje men min insats under helgen var helt ok. Någon vecka efter ringde Fredrik Åhnstrand, sportchef i Sundsvall Dragons, och frågade om jag vill komma på en tryout-vecka, självklart svarade jag ja och åkte ner. Uppenbarligen gjorde jag bra ifrån mig då jag kort därefter skrev på mitt första ligakontrakt!

En säsong som resulterade i ett SM-silver har passerat och jag spelar nu min andra säsong i basketligan, fortfarande iklädd dragonslinnet. Som ni alla vet har det varit lite trubbel i föreningen, både med Alex som lämnade av personliga skäl och även en ekonomi som varit lite upp och ner. Trots det som hänt har vi hela tiden fokuserat på att spela bra basket och ge våra supportrar det dom vill se. Jag tycker att vi har lyckats hyfsat bra och spelat rätt så underhållande. Vår svaghet har varit det defensiva men senast mot Örebro satt även den biten, vilket resulterade i en enkel vinst. Jag tycker att min egen insats i år har varit helt ok, jag har haft lite problem defensivt men börjar få koll på fötterna mer och mer!

Just i detta nu sitter jag tillsammans laget på bussen ner till Borås för att bryta deras segertåg. För att lyckas med det måste vi stoppa dem defensivt. De har många duktiga lirare och spelar en riktigt offensiv basket med amerikanen James JJ Miller i spetsen. Det kommer bli en tuff match men vi ska göra vårt yttersta för att åka hem med en tvåpoängare! 🙂

Tack för mig hoppas och hoppas att ni tyckte det var läsbart, skriva är inte min starkaste sida!
Roger över Roger ut!!!
Med vänlig hälsning, Daniel Eliasson