”Vet inte om drömmen levt utan Sundsvall”

Tom Lidén har tagit stora steg framåt i sin utveckling sedan han kom till Sundsvall Dragons och var en av lagets absolut bästa spelare den gångna säsongen. Nu är det oklart vart han spelar kommande säsong, men just nu är Lidén och försöker slå sig in i det svenska landslaget. I dag har han skrivit ett eget inlägg i Sportbloggen, och han blir den sista gästbloggaren på ett par veckor då undertecknad går på semester. I slutet av augusti är jag tillbaka och då kommer nya gästbloggare.

Ha en skön sommar!

_____________________________________________________________________________________

Jag flyttade till Sundsvall 2010 för att få spela för ett lag som skulle kunna ge mig ett eftertraktat SM-guld. Jag hade ett sedan tidigare i Södertälje från min första säsong i ligan, en säsong som inte blev som jag hade tänkt då jag diagnostiserades med diabetes på försäsongen och missade det mesta av vad som hade kunnat bli en fantastisk start på min ligakarriär. Jag var 17 år och jag spelade bara en match under den första säsongen och fick ett guld som jag inte kände att jag hade bidragit särskilt mycket till.
Även om jag inte var någon stjärnspelare i guldlaget 2010 i Sundsvall var jag ändå en bidragande faktor på ett annat sätt. Det guldet väger tungt för mig och är något jag kommer minnas så länge jag lever, och SM-guldet var bara starten på min tid i Sundsvall. Jag stannade i fyra år och det var dels för att vi alltid hade ett bra lag och jag utvecklades som spelare med större och större ansvar på planen, och för att jag och min sambo trivdes väldigt bra i stan.
Vid sidan om basketen passade jag på att läsa ekonomi i tre år på Mittuniversitetet där jag lärde känna många trevliga och roliga människor. Jag har även träffat och lärt känna hängivna fans, folk inom och runt omkring klubben och Sundsvallsbor i allmänhet som alla har gjort avtryck på mig och som jag kommer ha med mig vart jag än hamnar härnäst.
Just nu slåss jag om en plats i den 12-mannatrupp som ska ta Sverige till ett EM-slutspel nästa år och jag tänker inte särskilt mycket längre än ett par dagar framåt i taget. Men det finns en dröm om att få spela utomlands och vi får se vad som dyker upp.
Utan min tid i Sundsvall och den möjlighet att utvecklas som jag har fått, mycket tack vare det förtroende som Peter Öqvist har gett mig, vet jag inte ifall den drömmen fortfarande hade levt.
Så nu när jag har chansen tänker jag passa på att tacka Sundsvall och alla människor som jag har mött för allt jag har fått av er. Jag är inte klar med stan så vi ses igen, om det blir på basketplan eller i något annat sammanhang återstår att se.

 

Fotnot: Efter att Tom Lidén skrivit den här texten fick han vet att han inte får åka med till Belgien för helgens träningsmatcher med landslaget. Däremot är han fortfarande med i truppen och kommer att träna med landslaget under nästa vecka, och hoppas ta en plats i laget till nästa helg i Sarajevo.

Krönika: Säsongen tog slut – vad händer nu?

Sundsvall Dragons räckte inte till mot Uppsala Basket i den här kvartsfinal-
serien, och säsongen tog slut i Fyrishov
i går. Det blev 3–1 i matcher till Uppsala efter 90–71 i gårdagens match, men drakarna försökte och var nära att komma tillbaka trots 
underläge matchen igenom.

Efter matchen satte jag mig vid sidan av planen och tog en titt på statistikpapperet. I Sundsvall Dragons spelade Hlynur Baeringsson drygt 39 minuter, Jonathan Person nästan 32, och Jakob Sigurdarson knappa 34. Tom Lidén, som gjorde en stark insats, var inne över 29 minuter på golvet. I Uppsala spelade endast två spelare över 25 minuter och en stjärnspelare som Liam Rush fick endast 19 minuter på planen. Det vittnar om att hemmalaget har en helt annan bredd i laget än Sundsvall Dragons – och det visade sig ute på golvet i den här matchserien.

Sundsvall Dragons stod visserligen för en mäktig upphämtning i den tredje perioden, och jag imponeras av det här lagets moral och karaktär. Trots att det såg kört ut kom bortalaget nästan tillbaka. Efter 1.20 av tredje perioden gjorde Rickard Eriksson 60–40 och Uppsala ledde med 20 poäng. Då vaknade drakarna plötsligt till liv ordentligt. Bortalaget nollade Uppsala under mer än sex minuter i tredje perioden och hämtade upp till 60–53 – och det var match igen. Men närmare än så kom inte Sundsvall Dragons den här gången utan i stället kunde Uppsala dra ifrån och vinna komfortabelt.

Till slut var det aldrig något snack, och på presskonferensen efter matchen sa Peter Öqvist att hans Sundsvall Dragons förlorade mot ett bättre lag i den här matchserien, och det är bara att ­hålla med honom. Uppsala har en bredare trupp och Sundsvalls chans att gå vidare hade varit att vinna matcherna hemma i Sporthallen. Nu lyckades man inte med det i kvartsfinal nummer ett och därmed blev uppgiften övermäktig. På hemmaplan har Uppsala varit numret för stort för drakarna från Norrland. Dragons förlorade kampen under korgarna stort (48–22) i går och då är det svårt att vinna basketmatcher. Dessutom var hemmalaget klart vassare i trepoängsskyttet, och i Sundsvall hade potentiella poängmakare som Mikael Lindquist, Jakob Sigurdarson och Jonathan Person producerat blott elva poäng, sammanlagt, en bra bit in på den tredje perioden.

Jag tycker ändå att Sundsvall Dragons gjort en bra säsong utifrån förutsättningarna, framför allt under grundserien. Att man tog en fjärdeplats där var riktigt starkt med tanke på allt som hänt med ekonomiska problem, Alex Wesby som lämnat och att man spelat utan en enda amerikan i laget.

Frågan är vad som händer med laget och föreningen nu. Den här säsongen har innehållit en hel del svarta rubriker om ekonomin och att få ordning på den är givetvis en högprioriterad fråga för Sundsvall Dragons inför framtiden.

En annan oerhört intressant fråga är vem som kommer att coacha laget nästa säsong. Mästarcoachen Peter Öqvist har varit i klubben länge nu, men har ett utgående kontrakt och kunde inte svara på vad han ska göra nästa säsong efter gårdagens förlust.

Försvinner Öqvist är det ett tungt tapp, och då gäller det verkligen att föreningen hittar en bra ersättare.

Krönika: Nyckelspelarna klev fram

Inför sista perioden i tredje kvartsfinalen mellan Sundsvall Dragons och Uppsala trodde jag att Sundsvallslagets säsong var på väg att ta slut. Uppsala var i ledning efter förkrossande 21–10 i tredje akten, men drakarna från Sundsvall lyfte på nytt.
Dragons hade lyckats sätta tre trepoängare på 17 försök inför matchens sista tio minuter – i sista perioden satte hemmalaget fem treor och öste i hela 33 poäng mot Uppsalas 19.
Efter den första kvartsfinalen i Sundsvall efterlyste jag att nyckelspelarna skulle kliva fram då Jonathan Person var för ensam i hemmalaget den gången. I går svarade spelare som Hlynur Beringsson och Jakob Sigurdarson upp ordentligt när Dragons reducerade till 1–2 i matcher.
Baeringsson satte fart på vändningen och Sigurdarson avgjorde när han pricksköt 82–74 med 1.07 kvar att spela.
Sundsvall Dragons har matchvinnarna som kan kliva fram och avgöra täta slutspelsmatcher, och i går visade laget att man inte gett upp den här kvartsfinalserien.

Krönika: Person var för ensam i Dragons

Sju lyckade tvåpoängare på nio försök, två av tre trepoängare och 20 poäng totalt. Jonathan Person gjorde en riktigt bra insats mot Uppsala i den första kvartsfinalen – tyvärr för Sundsvall Dragons del var han alldeles för ensam.
Hemmalaget hade problem med sitt skytte och förlorade returtagningen stort. Under matchen kändes det flera gånger som Uppsala skulle dra ifrån, på något sätt hängde Dragons ändå med in i det allra sista och gav gästerna en riktig fight.
Hemmalaget kämpade sig tillbaka från ett underläge som var 15 poäng som mest, och när Micke Lindquist sköt i sina första, och enda, två poäng i slutminuten var Sundsvall Dragons i ledning efter en stark upphämtning.
Då klev ex-draken Liam Rush fram. Rush stoppade i två poäng, sänkte ett bonuskast – och Uppsala vann.
Nu har Sundsvall Dragons redan tappat den hemmaplansfördel som laget hade och måste vinna minst en match i Uppsala. Det blir en tuff utmaning, kanske till och med övermäktig. I den första kvartsfinalen satt nämligen både Jonathan Persons bror Andreas samt den förre Dragonsspelaren Johan Jeansson på Uppsalas bänk skadade. Trots det hade bortalaget råd att låta en spelare som Liam Rush matchas rätt sparsamt (totalt 23 minuter) och kunde fördela minuterna mellan sina spelare på ett annat sätt än hemmalaget. Det kan bli utslagsgivande i en lång matchserie.
Samtidigt, med tanke på hur gårdagens match svängde och att Dragons kom tillbaka starkt
i slutet så känns en seger i Uppsala på fredag knappast som någon omöjlighet.
Kapaciteten finns i det här laget, men ska det bli möjligt måste fler spelare kliva fram.

Nu börjar allvaret

Sundsvall Dragons har en turbulent säsong bakom sig med skriverier om ekonomi och stjärnan Alex Wesby som lämnade. Det är historia nu. I kväll inleds slutspelet med den första kvartsfinalen mot Uppsala, och jag tror att det här kan bli en riktig rysarserie.

Andreas Lidén har gjort en gedigen läsning inför kvartsfinalserien som ni kan läsa här.

När de olika ”matcherna i matchen” listas på det sätt som i den artikeln så fattar man vilken fight det här kan bli. Det vimlar av profiler och potentiella matchvinnare i båda lagen och som extra krydda möts ett brödrapar i Andreas och Jonathan Person och dessutom finns två gamla Dragonslirare i Uppsala i form av Liam Rush och Johan Jeansson. Två spelare som varit med och vunnit guld med drakarna tidigare i karriären.

Det blev 2-2 i matcher i grundserien och den här serien känns helt öppen på förhand. Ska jag ändå tippa så blir det 3-2 till drakarna då hemmaplansfördelen avgör.

Krönika: Upplagt för en kvartsfinalrysare

Redan när Sundsvall Dragons i mitten av januari tog emot LF Basket gjorde man det i ett helsvart matchställ under mottot ”Let’s get serious” för att höja temperaturen inför det stundande slutspelet. Efter gårdagens seger mot Norrköping (99–85) är den tiden här, och jag kunde faktiskt känna temperaturen stiga inför kvartsfinalserien mot Uppsala när Tom Lidén drog i en trepoängare i slutsekunderna i går. Det känns som det kan bli en riktig rysare med start på tisdag i Sundsvall.

 
Inför säsongen var Uppsala en av de allra största favoriterna till SM-guldet och gick ut rätt hårt med att man siktade högt den här säsongen, men under stora delar av året har man inte fått spelet att stämma fullt ut. Däremot har laget imponerat ordentligt på slutet och har spelare som de tidigare Dragonslirarna och guldhjältarna Liam Rush och Johan Jeansson i laget. Ingen lätt motståndare med andra ord, men inget lag är en omöjlig uppgift för det här Sundsvallslaget, framför allt inte i Sporthallen.

 
Just därför var gårdagens seger mot Norrköping så viktig. Både slutspelsplatsen och slutspelsmotståndaren var visserligen klar redan inför den sista omgången – däremot stod hemmaplansfördelen på spel. Uppsala Basket avslutade med en imponerande seger över seriesegraren Södertälje på hemmaplan (78–71) och hade snott åt sig hemmaplansfördelen om inte Sundsvallsgänget lyckats besegra Norrköping. Dragonssegern i går innebär att hemmaplansfördelen ändå stannade i Sundsvall, den fördelen kan bli helt avgörande tror jag.

 
Sundsvall Dragons är ett starkt hemmalag med fjorton vinster och fyra förluster i Sundsvall den här säsongen, på bortaplan har laget däremot förlorat tio av arton matcher. Dessutom, när Uppsala Basket och Sundsvall Dragons mött varandra den här säsongen har hemmalaget gått segrande ur striden varje gång. Fortsätter den trenden spelar Sundsvall Dragons semifinal inom kort. Det är långtifrån någon omöjlighet.
Kapten Hlynur Baeringsson satte själv ord på betydelsen av en extra hemmamatch tidigare i veckan: ”Går det till en femte och avgörande match så är det en enorm fördel”.
Den fördelen har Sundsvall Dragons skaffat sig, nu handlar det om att förvalta den också.

 
Oavsett hur slutspelet slutar tycker jag att årets upplaga av Sundsvalls drakar gjort en bra säsong, och egentligen har man allt att vinna i ett slutspel. Det har stundtals varit turbulent med svarta rubriker om ekonomin och stjärnan Alex Wesby som lämnade tidigare under säsongen, men trots det har man lyckats få ihop ett starkt kollektiv inför det stundande slutspelet.

 
Och förresten, vilken grej det skulle vara om drakarna tar sig vidare från kvartsfinalen utan en enda amerikansk stjärna i laget.
Nu börjar allvaret!

Om Sundsvall Dragons guldjakt

Två omgångar återstår innan Sundsvall Dragons går in i slutspelet. Drakarna möter Uppsala ikväll och Norrköping hemma på fredag. Uppsala har vunnit sju raka matcher samtidigt som Sundsvall Dragons har sex raka segrar inför kvällens möte, så det är två riktigt formstarka lag som möts.

Om Sundsvallslaget skulle vinna de två sista matcherna ställs man mot Solna i kvartsfinalen, torskar laget en av matcherna som är kvar får man möta Uppsala. Solna känns som ett mer överkomligt motstånd för drakarna från Sundsvall så jag tror att man kommer göra allt man kan för att vinna de två matcherna som återstår i grundserien.

Att Sundsvall Dragons gått så starkt på slutet är verkligen imponerande med tanke på att laget spelar utan någon amerikan i laget, och de har flera gånger visat att man kan slå alla lag i den här ligan trots att en sådan som Alex Wesby försvunnit. Wesby huserar förresten i Finland nu, och här kan ni läsa en intervju med honom som jag gjorde för någon vecka sedan.

 

Gästbloggare: Daniel Eliasson

Ikväll spelar Sundsvall Dragons borta mot topplaget Borås. Därför passar det bra att dagens gästbloggare lirar med drakarna. Det är Daniel Eliasson som skrivit den här veckan och han berättar om sin väg till Basketligan, en intressant story! Mycket nöje!
___________________________________________

Hej allihopa!

Jag heter Daniel Eliasson och är 21 år gammal, spelar som guard i Sundsvall Dragons och är uppvuxen i en liten by utanför Kalix som heter Sockenträsk. Jag tänkte berätta om min väg till basketen och Dragons, en väg som inte alltid varit lätt.

Att jag skulle börja spela just basket var inte självklart. Min pappa tog med mig på alla möjliga idrotter för att jag skulle få prova på det mesta men då han själv är gammal fotbollsspelare blev det extra många svängar till Furvallen (Kalix fotbollsplan). Trots detta var det på Innanbäcksskolans parkett som jag blev fast när jag fick en basketboll i handen. Förutom basketen fastnade jag även för golf och är en okej golfare på fritiden. 🙂

Att spela basket i Kalix är inte alltid lätt, det är oftast få spelare i varje åldersgrupp vilket gör det svårt att få ihop lag. Till en början fick jag spela och träna med dom som var två år äldre, tillsammans med min äldre bror, men efter två år så kom min pappa på den smarta idén att slå ihop våra 92 grabbar med Polcirkelns 92 grabbar. Tillsammans blev 10 stycken spelare, ett perfekt antal för att kunna träna och spela både seriespel och olika cuper. Tyvärr så fanns det en baksida av det hela, sammanslagningen innebar 14 mil körning för ett av gängen två gånger i veckan. Med allt slit det innebar kunde vi i slutändan känna oss nöjda då vi, pokal (Polcirkeln/Kalix) som vi kallade oss, vann distriktsmästerskapen.

Jag hade alltid drömt om att komma in på BG (basketgymnasiet i Luleå) så jag sökte först med 91:or(ett år äldre), då jag som liten börjat skolan ett år tidigare. Tyvärr så fick jag fick nobben och fick bita i det sura äpplet och började istället på byggprogrammet i Kalix och gick basketmässigt från division tre med Kalix till div två med Råneå. Åtta mil enkel väg fick jag pendla för att träna, då Råneå var det närmsta laget i division två var de många timmarna i bil och buss ett måste för att kunna spela på den nivån.

Efter säsongen i Råneå bestämde jag mig för att ännu en gång söka till BG, fast den här gången med jämnåriga! Tyvärr så fick jag, liksom första gången, nobben och denna gång sved det i skinnet ordentligt. Men det skulle inte hindra mig. Jag spelade en säsong till i Råneå innan jag bestämde mig för att prova på division ett med Luleå Steelers. Jag gick tredje året på gymnasiet och bodde fortfarande hemma i Sockenträsk. Alla mina träningar var i Luleå och vi tränade fyra gånger i veckan. Då jag inte fyllt 18 ännu var det bussen som gällde och ni kan nog själva räkna ut att det var en hel del timmar som spenderades där. Mina dagar bestod av skola 8.00 -15.00, buss 15.30-17.30 till Luleå, träning, buss hem klockan 21.30, framme i Sockenträsk 24.00. Basketmässigt gick säsongen helt okej för att vara min första i division ett.

Efter gymnasiet flyttade jag till Luleå där jag jobbade som snickare och spelade min andra säsong i division ett. Steelers hade då bytt namn till Lf future, som det nu mera heter. Denna säsong blev mitt riktiga lyft i karriären, jag fick mer speltid och mer självförtroende, blev utsedd till MVP en omgång i U20 SM och kom även med i U20 landslagstruppen där jag fick spela två landskamper, men inte mer än så.

Hur hamnade jag då i Sundsvall dragons? Jo, det var så att vi kom till final four i U20 SM som gick i Sundsvall det året, tyvärr så torskade vi finalen mot Södertälje men min insats under helgen var helt ok. Någon vecka efter ringde Fredrik Åhnstrand, sportchef i Sundsvall Dragons, och frågade om jag vill komma på en tryout-vecka, självklart svarade jag ja och åkte ner. Uppenbarligen gjorde jag bra ifrån mig då jag kort därefter skrev på mitt första ligakontrakt!

En säsong som resulterade i ett SM-silver har passerat och jag spelar nu min andra säsong i basketligan, fortfarande iklädd dragonslinnet. Som ni alla vet har det varit lite trubbel i föreningen, både med Alex som lämnade av personliga skäl och även en ekonomi som varit lite upp och ner. Trots det som hänt har vi hela tiden fokuserat på att spela bra basket och ge våra supportrar det dom vill se. Jag tycker att vi har lyckats hyfsat bra och spelat rätt så underhållande. Vår svaghet har varit det defensiva men senast mot Örebro satt även den biten, vilket resulterade i en enkel vinst. Jag tycker att min egen insats i år har varit helt ok, jag har haft lite problem defensivt men börjar få koll på fötterna mer och mer!

Just i detta nu sitter jag tillsammans laget på bussen ner till Borås för att bryta deras segertåg. För att lyckas med det måste vi stoppa dem defensivt. De har många duktiga lirare och spelar en riktigt offensiv basket med amerikanen James JJ Miller i spetsen. Det kommer bli en tuff match men vi ska göra vårt yttersta för att åka hem med en tvåpoängare! 🙂

Tack för mig hoppas och hoppas att ni tyckte det var läsbart, skriva är inte min starkaste sida!
Roger över Roger ut!!!
Med vänlig hälsning, Daniel Eliasson

Lördaxkrönika: Därför är Alex Wesby den störste

I våras såg jag Sundsvall Dragons förlora den avgörande finalen i Täljehallen mot ett starkt Södertälje.
Drakarna hade chansen att punktera matchen och tvinga fram ett sjunde och avgörande möte. De ledde i slutsekunderna, hade sista skottet för en seger – men nådde inte hela vägen. Efter förlusten fick besvikna spelare som Jakob Sigurdarson, Alex Wesby och Hlynur Baeringsson se på när mästarna Södertälje hyllades av en segerrusig hemmapublik.

När årets ligasäsong drar igång är de ovan nämnda spelarna, och ytterligare stora delar av truppen, kvar i Sundsvall Dragons. Det tycker jag talar för laget.

Drakarna har fått behålla sina viktigaste spelare och det finns en tydlig kontinuitet. Det är ovanligt att få behålla så många spelare och ledare på den här nivån, och det innebär många fördelar. Gruppen känner varandra väldigt väl och kan vidareutveckla spelet säsong efter säsong. Samtidigt är det viktigt att hungern och glöden inte försvinner. De rutinerade spelarna måste fortfarande vilja utvecklas som spelare och brinna för att  fortsätta vinna nya titlar.

Det är jag övertygad om att en sådan som Alex Wesby gör. Amerikanen går in på sin sjätte säsong som drake efter att ha spelat i klubben i olika omgångar, och för mig är han nu den främste spelaren i Dragonshistorien. Det finns de som skjutit bättre, tagit fler returer och som spelat ett mer underhållande spel. Jag minns artister som ”JJ” Miller och Doremus Bennerman, en skytt som Goran Samardzic och tvillingtornen Kjellbom och Palm för att nämna några. Men ingen av de spelare jag sett i Sporthallen har varit lika stora vinnare och ledare som Alex Wesby. Ingen spelare har varit med om så stora framgångar i Dragons som han. Ibland känns det som att Wesby behärskar alla delar av spelet och plockar fram det som behövs just där och då för att vinna matchen.

Så långt har han fem finaler på lika många säsonger i Sundsvall, och jag kan inte sluta att imponeras av den mångsidige amerikanen. När Dragons var illa ute i finalserien mot Norrköping 2011 och låg under med 2-3 i matcher kommer jag ihåg att Wesby tittade mig i ögonen efter en förlust hemma i Sporthallen och bestämt sa: ”Det kommer bli sju matcher”, som svar på en fråga om guldet var på väg att glida dem ur händerna.
Det blev sju matcher – och en guldfest i Sundsvall.
Den här försäsongen har varit rörig för Dragons del. Flera spelare har dragits med skadeproblem och amerikanen Darrion Pellum åkte hem kort innan säsongsstarten. Med andra ord kan det ta lite tid innan coach Peter Öqvist får allt på plats.
Men så länge Alex Wesby spelar i Sundsvall Dragons har laget alla chanser att ta sig hela vägen, det är ju bara att titta på hans facit.
Sviten med fem säsonger och lika många finaler är inget annat än mästerlig.