En landslagsman från Sundsvall

Sundsvallskillen Emil Forsberg är uttagen i Erik Hamréns landslagstrupp till lägret i januari. Han har haft en riktigt häftig debutsäsong i MFF med SM-guld och nu kommer även landslagsdebuten. Emil har spetsegenskaper som inte särskilt många andra har inom svensk fotboll och det ska bli riktigt spännande att se honom i den miljön.

Här kommer en krönika jag skrev om honom efter SM-guldet med Malmö tidigare i år:

”Tackar så hjärtligt för alla gratulationer! Helt otroligt. Vem hade trott detta för ett år sedan?! Sluta aldrig drömma gott folk”.

Orden är Emil Forsbergs. Mittfältaren skrev det på sin Facebooksida efter att hans Malmö FF säkrat SM-guldet i går och han fick kröna sin debutsäsong i MFF med att bli svensk mästare.

Och det är väl tur att han aldrig slutade drömma, trots att han var liten i växten och som en av de sista spelarna plockades bort inför Elitpojklägret i Halmstad som tonåring.

2009 siktade han sedan på att slå sig in i GIF Sundsvalls talanglag Medskogsbrons BK. Om han inte tagit en plats där fanns planer på att välja innebandyn före fotbollen, ett val som kanske inneburit att Granlo BK haft ytterligare en forward att tillgå i Superligan den här säsongen. På innebandyplanen minns jag nämligen Emil Forsberg som en stor talang med bländade klubbteknik.

”Jag pratade med Joel (Cedergren, då tränare i Medskogsbron) innan säsongen och sa att jag skulle vara nöjd om jag fick göra några inhopp i division III. Jag tänkte kämpa på, och fick jag chansen i trean så skulle jag ta den”, sa Emil i en intervju med mig våren 2009.

Som jag minns det var det inte ens givet att han skulle komma med i Medskogsbrons trupp den där säsongen, men han fick chansen – och tog den.

Under våren 2009 exploderade Forsbergs karriär med debut i Superettan och i P18-landslaget. Samtidigt växte förväntningarna på en spelare vars farfar Lennart och pappa Leif varit två stora GIF-profiler.

Efter Emils debutmatch hemma mot Qviding ställde jag själv frågan om han ville plocka ner pappa Leifs tröja nummer tio som fortfarande hänger på Norrporten Arenas läktare.

Det ville han inte, och det gjorde han nog rätt i.

Med nummer 33 på ryggen har Emil Forsberg börjat skriva sin egen fotbollshistoria. Så långt innehåller den allsvenskt spel med moderklubben och ett SM-guld med Malmö FF.

Det lär komma mer för killen som inte slutade drömma.

Krönika: Sluta aldrig drömma

Skrev en krönika om Emil Forsbergs resa mot SM-guldet i går. Jag slänger upp den här på bloggen också.

_________________________________________________________________

”Tackar så hjärtligt för alla gratulationer! Helt otroligt. Vem hade trott detta för ett år sedan?! Sluta aldrig drömma gott folk”.

Orden är Emil Forsbergs. Mittfältaren skrev det på sin Facebooksida efter att hans Malmö FF säkrat SM-guldet i går och han fick kröna sin debutsäsong i MFF med att bli svensk mästare.

Och det är väl tur att han aldrig slutade drömma, trots att han var liten i växten och som en av de sista spelarna plockades bort inför Elitpojklägret i Halmstad som tonåring.

2009 siktade han sedan på att slå sig in i GIF Sundsvalls talanglag Medskogsbrons BK. Om han inte tagit en plats där fanns planer på att välja innebandyn före fotbollen, ett val som kanske inneburit att Granlo BK haft ytterligare en forward att tillgå i Superligan den här säsongen. På innebandyplanen minns jag nämligen Emil Forsberg som en stor talang med bländade klubbteknik.

”Jag pratade med Joel (Cedergren, då tränare i Medskogsbron) innan säsongen och sa att jag skulle vara nöjd om jag fick göra några inhopp i division III. Jag tänkte kämpa på, och fick jag chansen i trean så skulle jag ta den”, sa Emil i en intervju med mig våren 2009.

Som jag minns det var det inte ens givet att han skulle komma med i Medskogsbrons trupp den där säsongen, men han fick chansen – och tog den.

Under våren 2009 exploderade Forsbergs karriär med debut i Superettan och i P18-landslaget. Samtidigt växte förväntningarna på en spelare vars farfar Lennart och pappa Leif varit två stora GIF-profiler.

Efter Emils debutmatch hemma mot Qviding ställde jag själv frågan om han ville plocka ner pappa Leifs tröja nummer tio som fortfarande hänger på Norrporten Arenas läktare.

Det ville han inte, och det gjorde han nog rätt i.

Med nummer 33 på ryggen har Emil Forsberg börjat skriva sin egen fotbollshistoria. Så långt innehåller den allsvenskt spel med moderklubben och ett SM-guld med Malmö FF.

Det lär komma mer för killen som inte slutade drömma.

Mini-Foppas säsong imponerar

Under gårdagen pratade jag med Emil Forsberg om den allsvenska guldstriden. Sundsvallskillen har tagit en ordinarie tröja i Malmö FF som leder Allsvenskan med fyra poäng och stormar mot guldet.

Man får inte glömma att Forsberg endast gjort en säsong i Allsvenskan i sin karriär och för första gången flyttat ifrån hemstaden Sundsvall. Att han då lyckats slå sig in i Sveriges bästa lag är riktigt starkt.

Han känns som klippt och skuren för MFF:s offensiva fotboll med mycket bollinnehav och ett spelsystem som gör att yttermittfältarna ofta är väldigt delaktiga i spelet

Trots flytten från Sundsvall så följer han Giffarna på nära håll, och han avslöjade att han kanske bidrog till segern mot Falkenberg senast. Kevin Walkers segermål kom då efter ett skott som vobblade i luften och ställde målvakten.

– Vi tränade mycket på sådana ”dykskott” när jag var där. Jag ska inte ta åt mig all cred, men jag kan nog säga att jag fick dem att börja skjuta dykskott, sa Emil när jag pratade med honom.

Ett SM-guld till Malmö och en allsvensk plats för Giffarna – det vore nog ultimat för Emil Forsberg.

Här är ett av målen Forsberg gjorde i Europaspelet tidigare i år: