Klubbarna måste samarbeta

Sundsvalls DFF har tagit åtta poäng på 21 matcher i Elitettan den här säsongen, och det är givetvis en stor missräkning för klubben som siktat mot Damallsvenskan under en längre tid. Att laget skulle ligga nästintill helt avsågat i botten var inget jag trodde inför säsongen, däremot förstod man ganska tidigt att det här laget skulle kunna få problem att kämpa i toppen vilket varit målsättningen de senaste säsongerna.

Det är bara titta på vilka spelare som klubben tappat de senaste åren. Jenny Hjohlman, Hanna Glas, Lina Ringshamre, Julia Bhy, Emma Jonsson med flera är inga spelare som man bara ersätter utan vidare. Lägg till att laget dragits med en hel del skadeproblem på nyckelspelare och ekvationen SDFF och topplag i Elitettan går inte ihop.

För bara något år sedan kändes en satsning mot Damallsvenskan helt realistisk och fullt möjlig, nu tyder istället allt på att SDFF får börja om i tredjedivisionen.

Och vad händer egentligen då?

För damfotbollen i distriktet skulle det innebära en hård smäll. Den naturliga utvecklingstrappan försvinner och lovande spelare från distriktet som vill spela fotboll på elitnivå kan tvingas att flytta härifrån för att få chansen att spela högt upp i seriesystemet. Det finns inte längre något tydligt ”förstalag” att sikta mot i vårt distrikt.

Just nu ligger både IFK Timrå och Alnö i botten av Division I Norrland och det är osäkert vilken serietillhörighet de kommer att ha nästa säsong, men oavsett hur det går för de två lagen så kommer distriktet förmodligen att ha minst två lag på division I-nivå nästa säsong i form av Selånger och troligtvis SDFF.

Nu vill jag se ett utökat samarbete mellan klubbarna i regionen.

Jag tror inte att det här distriktet är stort nog för att ha två lag i Elitettan, än mindre i Damallsvenskan. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många spelare att tillgå. Därmed vill det till att ett av lagen blir den förening som satsar mot toppen på allvar. Annars är risken stor att två, eller flera, satsande föreningar i samma division tar ut varandra och att rivaliteten mellan lagen hindrar att vi åter får ett lag på elitnivå. Istället för att motarbeta varandra gäller det nu att hitta ett samarbete som gör alla till vinnare.

Jag hoppas att de inblandade föreningarna sätter sig ned direkt efter den här säsongen och pratar igenom situationen.

Det behövs för damfotbollens framtid i distriktet.