Gästblogg: Oskar Gustafsson

Sommaren är här! Då passar jag på att bjuda på en riktig vinteridrottare som gästbloggare. Skridskotalangen Oskar Gustafsson är ett namn som ni säkerligen kommer få läsa mer om i framtiden. Här finns ett reportage som jag skrev om honom i vintras, och i dag skriver han själv i bloggen. Mycket nöje!

_______________________________________________________________________________

 

Oskar Gustafsson, vem är det? – kanske är en reaktion som några av er läsare får. Samma reaktion fick människor runt om i skridskosverige då jag gjorde min första riktiga tävling. Året var 2007, jag var nyss fyllda tio år och hade åkt skridskor i cirka ett halvår när jag skulle delta i Sveriges största ungdomstävling. Jag överraskade alla, inklusive mig själv då jag när resultaten summerats fick kliva högst upp på prispallen. Under den helgen föddes en dröm inom mig, en dröm att bli bäst i världen.
Jag är nu 17 år och för er som missat det skridskoåkare. Sommaren är äntligen här på riktigt och det var länge sedan isen tinade bort på Gärdehov. Isen som jag tog mina första stapplande skridskoskär på och samma is som jag under den gångna säsongen körde hem fyra stycken USM-guld på. När isen smält från skridskoovalerna vad gör en skridskoåkare då? För det går väl inte att åka skridskor? Helt riktigt, skridskorna ligger hemma och vilar, de tar jag inte fram förrän i början på augusti då jag åker till inomhushallen Vikingskippet i norska Hamar. Nu däremot är det löparskor, lyftarskor, inlines och framförallt cykelskor som jag har på fötterna. Det är med dessa skor som jag bedriver den riktigt tunga träningen under försäsongen. En uppbyggnadsperiod som under en vanlig vecka innehåller runt tio stycken pass som var för sig har en varierad längd på en-fyra timmar.

 

Under passen så får jag ofta besök av mjölksyran, den kan beskrivas som den där jobbiga arbetskamraten som du egentligen irriterar dig på men som du måste lära dig att tycka om för att arbetet ska bli väl utfört. Det är det skridsko handlar om, att lära sig att älska smärtan och samtidigt kunna behärska den väldigt komplexa tekniken. Men, det ser ju så lätt ut. Personer som glider fram, till synes utan ansträngning, på en is som har en spegelblank yta utan hinder i vägen och utan personer som försöker hindra en från att ta sig fram. Det enda som behöver göras är väl att sitta djupt, åka rakt fram för att sedan svänga vänster? Ja, det är sant, det är det enda som behöver göras, men att göra det på rätt sätt samtidigt som den irriterande arbetskamraten mjölksyran kommer in i bilden är lite klurigare. Det krävs år av träning för att kunna behärska sporten. Jag har nu haft en seriös satsning i två år, om ungefär tio år är det jag ska vara som bäst, det är då jag ska vinna de stora tävlingarna, det är då jag ska stå på toppen av min karriär, inte nu, inte nästa år, utan om lite mer än tio år.

 

Något som är viktigt att komma ihåg är att framgång och tålamod går hand i hand.För ett tag sedan fick jag beskedet att jag är uttagen i en ny SOK-satsning. Det är förstås väldigt motiverande och tanken med projektet är kort och gott att det ska generera i OS medaljer i framtiden. I fjol var mitt huvudmål med säsongen Ungdoms-SM, den kommande säsongen är det Junior-VM i Warszawa. Jag är då förstaårs-junior och kommer att tävla mot de som är upp till två år äldre, därför är målet i år att först och främst kvalificera mig dit. Väl där så kanske jag kan överraska, det har jag som sagt gjort förut, under min första tävling bland annat. Det som väntar framöver för mig är att jag ska försöka njuta så mycket som möjligt av sommaren, av träningen och på den vägen förhoppningsvis få njuta av nya framgångar under den kommande vintern och även längre fram i min karriär.

 
Väl mött!

Gästbloggare: Ebba Gustafsson

Hej! Mitt namn är Ebba Gustafsson, jag är 19 år gammal och brinner för min idrott – golf.

 

Min resa och mitt intresse började i tidig ålder, efter att jag hade testat en del lagidrotter så insåg jag snabbt att det inte var något för mig. På samma sätt insåg jag efter att min pappa tagit med mig till golfbanan i tidig ålder att det var just golf som var min grej. Varför är då golf min grej? Varför är golf någons grej överhuvudtaget? Ja, eftersom jag ofta får frågan om vad det är med golf som gör det så roligt och speciellt tänkte jag berätta utifrån mitt perspektiv vad som gör golfen så kul.

 

Tävlingsmomentet, jag är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna och själva tävlingsmomentet i golf är den största anledningen till att jag håller på med det. Jag älskar det långlopp som golf verkligen är, att veta att ett misstag inte behöver innebära förlust. Att om jag gör en miss på hål ett har jag 17, 35 eller kanske till och med 53 hål att rätta till det misstaget på. Jag älskar känslan när jag står på första tee inför en tävling och veta att det är jag som har kontrollen, det är jag som styr den vita lilla bollen och jag möjligheten att kunna gå precis hur lågt som helst, för den enda som kan sätta begränsningar är jag själv.

 

Naturen, jag kan inte säga att jag är en naturmänniska som trivs bäst ute i skogen, men just den atmosfär som finns runt om i världen på alla olika golfklubbar är speciell. Lukten av nyklippt gräs och frisk luft är något som jag tror alla mår bra av. Jag har under mina senaste tre år i Uppsala haft många stressiga stunder då jag knappt kunnat tänka klart, då har golfen hjälpt mig. Det har varit, och är, som terapi för mig. Att kunna åka ut på golfbanan, ställa mig helt själv, lyssna på klubban som träffar bollen och bara andas in ren luft är något som får mig att kunna slappna av och må bra. Det som är så härligt med golfare är att det gamla ordspråket ”det finns inget dåligt väder…” Verkligen är något som vi lever efter, för bara man har bra kläder och rätt utrustning så spelar det ingen roll, vi är ute jämt och tar verkligen vara på sommaren (även om vädret är som det är i sommar).

 

Känslorna, när jag säger att det inte finns nåt i hela världen som kan bryta ner mig på det sätt som golf kan göra så låter ju det för de flesta helt sjukt. Hur kan man hålla på med något som kan få en att bara vilja sätta sig ner på marken och börja gråta, jag kan säga att det har hänt en del gånger… På exakt samma sätt som det kan göra mig ledsen, finns nog ingenting som kan höja mig mycket och få mig att känna mig så bra och glad som golfen gör. För på samma sätt att det är mitt fel att jag presterar dåliga resultat så är det bara jag som står för mina bra resultat. När jag lyckas är det verkligen jag som lyckas och att få känna att jag verkligen gjort något bra och fått något för alla träningstimmar jag lagt ner på golfen är verkligen en helt obeskrivlig känsla.

 

Gemenskapen, trots att det är massa individualister som håller på med den här sporten så är gemenskapen mellan oss väldigt speciell. Dels mellan personer på samma nivå, i samma ålder. Men det jag kanske framförallt tänker på är hur fantastiskt det är att min släkt varje sommar kan anordna en familjekamp där vi alla kan spela mot varandra trots att vi är på olika nivå, men kanske framförallt i olika åldrar.

 

Det här är bara fyra av massvis med anledningar till varför jag älskar golf och jag hoppas att jag kunnat både inspirerat och motiverat icke-golfare och golfare! Jag fortsätter min resa inom golfen och är så himla glad över att den hjälper mig att utvecklas både som idrottare och människa.

 

På återseende,

Kramar Ebba