Idrott – mer än bara resultat och tabeller

Min krönika från lördagstidningen hittade aldrig ut på webben. Här kommer den nu några dagar senare.

__________________________________________________________________

På söndag får vi svaret. Vem äger egentligen Sundsvall? Det är nämligen namnet på GIF-spelaren Granit Buzukus fotbollscup som avgörs i Skönsbergshallen i morgon. I går publicerade jag ett inlägg i min blogg på Dagbladets hemsida som Granit Buzuku hade skrivit. Där berättar han om sin uppväxt, om hur han började spela fotboll och kärleken till stadsdelen Skönsberg. Det var härlig läsning som dessutom berörde. I inlägget förklarar han att han arrangerar cupen som ett tack till området där han växte upp och för att ungdomar från olika stadsdelar i Sundsvall som brinner för fotboll ska få chansen att visa upp sig och ha roligt, ett härligt initiativ tycker jag. Granit fick, för egen del, den här fotbollssäsongen förstörd på grund av en knäskada och har inte slagit igenom som elitfotbollsspelare ännu. Trots det vet många i Sundsvall, och framför allt i Skönsberg, vem han är. Jag gillar verkligen att han använder den uppmärksamheten och sitt namn till att göra något bra, som att ordna en fotbollscup för ungdomar. Något som kanske kan inspirera fler elitidrottare att ta efter.
Tänk vilken möjlighet det är att genom sitt namn och sin person kunna göra något bra för andra. Det är få förunnat och något man verkligen bör ta vara på.
För någon vecka sedan läste jag en tweet från Timråbacken Jonathan Carlsson som skrev: ”Bus med barnen och en dag med fantastisk personal på lekterapin. Härliga möten och en stark inspirationskälla”.
Timrå IK:s spelartrupp hade besökt lekterapin på Sundsvalls sjukhus och jag är säker på att det var uppskattat. Tydligt är att det också uppskattades av spelarna själva.
Idrott är inte bara resultat, tabeller och prestation – det handlar om så mycket mer. Det är glädje, gemenskap och känslor. Som elitidrottare med många fans som följer en har man en unik chans att förgylla någons dag och ge tillbaka. Ta den!
Ett lysande exempel på en som verkligen gjort det är BK Häckens Mohammed Ali Khan. Han fick nyligen pris av fotbollsmagasinet Offside som ”Allsvenskans stora hjärta”. Det priset ska gå till en person som visat upp ledaregenskaper på planen samt varit en god kraft utanför banan. Ali Khan är förutom fotbollsspelare även egen företagare, pluggar på distans och är ordförande i Göteborgs Downsfamilj (en förening som han startade efter att hans eget barn föddes med Downs syndrom). Under sin tid i Frölunda startade han dessutom fotbollsklubben FC Gole, en klubb där killar med strulig bakgrund skulle få chansen att lira boll.
Årets fotbollssäsong gick inte lika bra som Mohammed Ali Khan och Häcken hoppades, men han var ändå nöjd när han intervjuades av Offside i samband med att han fick ta emot priset: ”Jag hade förstås gärna blivit årets back också. Men det här priset känns finare, för det säger också något om mig som människa”, sa han.
Ibland är inte de sportsliga resultaten det viktigaste.

Gästbloggare: Granit Buzuku

GIF Sundsvall har en mittfältare med det stenhårda namnet Granit Buzuku. Han är uppväxt i området Skönsberg i Sundsvall och ordnar kommande helg en cup i Skönsbergs idrottshall. Som dagens gästbloggare skriver Granit om sin uppväxt och den korsbandsskada som han drabbades av den här säsongen.

Mycket nöje!

_________________________________________________________________________

Tjena tjena! Granit Buzuku här! Jag är 20 år och är yttermittfältare och offensiv mittfältare i Gif Sundsvall. Min familj är från Kosovo och flydde till Sverige från kriget som utbröt 1992 i forna Jugoslavien. Mina föräldrar och syskon flydde för ett bättre liv till Sverige, och senare efter många flyttar till olika flyktingförläggningar så hamnade vi i Lycksele uppe i Norrland där jag föddes 1993. Efter ett år så beslutade syskonen och föräldrarna att flytta till Fagerdal/Sidsjön, även där en förläggning, o senare till Skönsberg där vi blev kvar ett bra tag!

Där jag fick läsa min första bok, gå första dagen på dagis, göra min första skoldag, sparka min första fotboll och lära känna andra människor med andra kulturer. Allt var väldigt nytt för mig och vi trivdes jättebra i Skönsberg! Jag har 2 äldre systrar, en som heter Kosovare och som är svensk mästarinna o Skandinavisk mästare i boxning. Min andra syster heter Ardiana och är en riktig pluggis, det är mycket plugg i hennes hjärna:) Sen har jag också en äldre bror som heter Faton. Även han spelar fotboll, i div 1 med Selånger.

Vägen till GIF Sundsvall har absolut inte varit lätt pga alla sporter man testade på när man var yngre. Först basket sen boxning o efter det taekwondo. Men fotboll blev något jag fastnade för efter karriären i taekwondo där jag slutade på topp med 2 guld o bäst i Norrland som 9-åring i 12 års-klassen, haha! Fotboll blev det när jag blev 9, men det var mestadels i Skönsberg, orten jag är uppväxt i och där man konstant spelade (street fotboll). Men en dag blev jag medtvingad av två klasskamrater till en träning med Gif Sundsvalls P93:or. Jag tackade ja och följde med dem, men första träningen hamnade jag som målvakt. Kortast i laget men ändå målvakt! Efter en tid frågade jag tränaren om jag fick spela forward och fick självklart göra det. Jag började imponera som forward med massa mål och blev efter en tid uppflyttad till P92 o senare vidare till P91.

En lång väg med massa roliga minnen men tiden gick för snabbt, allt för snabbt! Jag blev 15 o blev uttagen till landslaget o senare när jag var 16 fick jag göra min första träning med A-laget i Gif Sundsvall. Det ledde till att jag var med i matchtruppen som 16 åring! Riktigt coolt för mig! Det är alltid hårda vägar för att nå alla framgångar som matcher med landslaget o Gif Sundsvall. Det är inte lätt o bli bäst och det krävs enormt mycket tålamod och kunskap.

2012 fick jag min första riktiga motgång där jag skadade knät och det ledde till att året 2012, som skulle bli mitt år att visa hela Sundsvall vem Granit Buzuku är, drabbades jag istället av en korsbandsskada som höll mig borta från fotbollen. Istället blev jag ganska bra kompis med gymmet istället, haha! Men dagen innan operationen fick jag ett samtal som var det bästa samtalet jag fått. De va från giffarna o de sa att de ville förlänga mitt kontrakt o att de velat de under ett bra tag nu. Det var bara o springa o krita på sen vidare till Sophiahemmet i Stockholm för att opereras!

På fritiden brukar jag ägna min tid åt att umgås så mycket som möjligt med familjen som kommer högst upp i min priotetslista, flickvännen, som hjälpt mig riktigt mycket under rehabperioden och i övrigt är hon en jättefin person som är ett fotbollsfreak också, men det tog tid att lära henne offside:) Sen mina vänner, men också att träna på det jag är dålig på o oftast så hittar ni mig i Skönsberg. Området jag växt upp i o bott i 16 år! Skönsberg är som glöden i mig för att jag vill ge så mycket till det området som format mig till den jag är idag!

Som tack till området o allt så har jag startat en fotbollsturnering, inte bara till Skönsberg utan till alla förorter runt om i Sundsvall där folk som brinner för fotboll men inte har samma resurser som vissa andra har får visa upp sig och ha kul med varandra! Jag är stolt över att komma från ett ställe lite utanför stan och det är en sak jag kommer bära med mig hela livet!

”Man kan ta en kille från Skönsberg men man kan inte ta Skönsberg från en kille” Citat från världens bästa spelare Zlatan Ibrahimovic som jag tycker är ett grymt citat och som jag tycker passar riktigt bra in!

GIF-spelare ordnar cup

GIF Sundsvalls mittfältare Granit Buzuku har varit skadad den här säsongen och därför har vi inte fått se talangen spela i Superettan. Nu har Sundsvallskillen däremot varit aktiv utanför planen då han är arrangör för en fotbollscup som ska spelas i Skönsbergshallen den 15 december.

”Vem äger Sundsvall” heter turneringen och arrangemanget ligger ute på Facebook för den som vill anmäla sig. ”Jag vill att ungdomarna i Sundsvall ska göra något istället för att bara sitta hemma”, hälsar Granit.