Granlo har varit fartblinda

Granlo BK tog sig upp i Superligan tack vare en långsiktig resa där man sakta men säkert tog steg för steg.

Väl i Superligan ville föreningen att det skulle gå fort – för fort.

Efter debutåret i högsta serien satsade man på att bredda organisationen och flera personer anställdes kring laget. Samtidigt drog man inte in de förväntade slantarna via sponsorer och liknande och det blev i slutändan en ekvation som inte går ihop. Granlo var helt enkelt fartblinda.

Det som förvånar mig är hur man har kunnat låta det gå så långt?

Föreningen har nu ansökt om rekonstruktion för att undvika en konkurs, och ansåg det vara sista utvägen.

”Kanske har man varit lite överoptimistiska tidigare och trott att sponsorpengarna kommer i morgon. Man har inte tagit tag i det man skulle behöva göra. Det är lätt att säga i efterhand, men när vi kom in hade vi en rejäl ryggsäck. Vi sa direkt att vi måste ta tag i det”, sa ordföranden Lennart Karlqvist när jag pratade med honom på måndagsmorgonen.

Den senaste tiden har föreningen skurit rejält i sin organisation och bantat bort flera tjänster. Numer är det endast tränare och spelare i A-laget som är avlönade, och det är givetvis rätt väg att gå. Den satsning man gjorde var alldeles för dyr, nu gäller det att gå tillbaka till grunderna.

 

Granlo visade rätt attityd

Under Granlo BK:s första år i Superligan var det full fart och hög energi matcherna igenom. Förra säsongen gick tempot ned och underhållningen var inte lika hög i Sporthallen. Även under inledningen av den här säsongen har det varit något som saknas i Granlo spel, men mot Storvreta igår visade man upp sig från sitt rätta jag. Det var hög energi, hårda närkamper och fartfyllt spel.

Det var längesedan man kunde känna energin ända upp på läktarplats, men i går var den känslan tillbaka. Då blev det också tre poäng mot Storvreta och GBK har två raka segrar i Superligan. Det var oerhört viktigt inför fortsättningen av den här säsongen.

Här är krönikan jag skrev direkt på slutsignal i går:

 

Rekord i täckta skott

 

Efter tio minuter av premiären mot Falun för några veckor sedan var jag klart orolig för Granlo BK:s del den här säsongen – och de kommande två omgångarna såg inte mycket bättre ut.
Efter tre matcher hade GBK tre raka förluster och spelet stämde inte.
Mot Mora senast såg jag delar av matchen och även om det inte handlade om något skönspel så var det en förbättring mot tidigare omgångar. Framförallt var det ett Granlo som spelade fysisk, jobbade stenhårt och som ville vinna till varje pris.
Mot Storvreta den här onsdagskvällen (seger 8–6) visade laget upp precis samma inställning. Tyvärr förde jag inga anteckningar över täckta skott, men det kan ha varit rekord i Sporthallen.
Under ett par minuter i tredje perioden kändes det som varenda skott från Storvreta täcktes undan av en Granlospelare. Det var inte särskilt konstigt med tanke på att fyra-fem hemmalirare gick ner och täckte skott i stort sett varje gång Storvreta kom till avslut.
Den inställningen och det hårda jobbet grundlade segern, och nu har Granlo två raka vinster och något att bygga vidare på.
Extra kul den här kvällen var att se unge Daniel Nordlund få utdelning. Han imponerade stort på försäsongen, fick chansen i förstakedjan men har sedan inte fått målskyttet att lossna under inledningen av den här säsongen. Mot Storvreta satte Nordlund dit tre mål i tredje perioden och som vanligt slet han stenhårt i båda riktningarna – precis som resten av Granlo BK.

Gästbloggare: Johan Samuelsson

Äntligen fredag och äntligen en ny gästbloggare! Den här veckan är det Granlo BK:s och innebandylandslagets lagkapten Johan Samuelsson som skrivit. I dagens inlägg skriver han om årets säsong med Granlo, talangfulla spelare i distriktet – och drömmen om ett SM-guld.

__________________________________________________________________________________

”Det blev inte riktigt som vi hade hoppats”

 

Årets säsong blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Vi hade förhoppningar om att se till så att kurvan, som har gått spikrakt uppåt de senaste åren, skulle fortsätta gå i samma riktning. 2013 började exakt så, men sen tog det tvärstopp. Kort och gott kan man sammanfatta det med: Det blev inte riktigt som vi hade hoppats.

 

Vi har under säsongen fått äta upp vårt mål en och annan gång från utomstående. Innan säsongen gick vi ut högt och sa att vi skulle till slutspel och där var vårt mål att vinna den sista matchen. Ett ganska sunt mål om du frågar mig. Jag tror att alla på den här nivån har som mål att vinna. Konstigt vore det annars.

 

De flesta i laget verkar bli kvar och vi fortsätter bygga vidare mot föreningens mål: att bli en ledande förening i innebandy-Sverige. Vi har påbörjat en resa, men är långtifrån framme vid slutdestinationen. Vi har fortfarande att lära både på och utanför planen och tur är väl det. Det känns också skönt att veta att det jobbas mot att utveckla dessa bitar och att hela föreningen kämpar vidare för att uppnå sina mål!

 

Dragons har haft en del år fyllda med framgång och förhoppningsvis kan vi lära av dem och hitta vägar som leder till den succé som Öqvist och hans mannar har fixat. Ett första steg för att nå denna framgång är att ta vara på de guldklimpar som finns här i länet. Under både fjolåret och detta år har spelare från, framför allt, Ankarsvik varit och tränat med oss, men även spelare från andra klubbar i området. Jag kan lugnt säga att det finns talang så det räcker och blir över. Nu gäller det bara att hitta vägar för att dessa ska få utvecklas i sin takt för att kunna blomma ut till kommande landslagsspelare. Jag är helt övertygad om att potentialen finns!

 

Jag vill även passa på att ta tillfället i akt att tacka all publik för den här säsongen. Vi är extremt lyckliga över att ha en sådan härlig publik i vår hemmaborg och jag vet också att många ute i Sverige tycker att det är en av de roligaste bortamatcherna för att det är sådan bra publik, så tack ska ni ha och på återseende till hösten!

 

I övrigt vill jag också passa på att tacka de i min omgivning, familj, sambo, vänner, men framför allt arbetsgivare och kollegor som är så förstående och tillmötesgående som gör det möjligt att bedriva en idrottslig karriär tillsammans med ett yrke vid sidan av.

 

Tittar jag tillbaka på säsongen finns det ändå en hel del ljusglimtar både med klubblaget och landslaget. Om jag måste välja ut något som sticker ut blir mitt val väldigt enkelt. Att få fortsätta vara med och bygga vidare på det som har börjat byggas och att vara en del av det i två år till känns väldigt bra. Jag har min lilla korkek här i Sundsvall och här trivs jag bra.

 

Vi tar nya tag nu istället och ska se till så att vi kommer väl förberedda när serien drar igång till hösten. Jag var själv på plats i Malmö under finalen och kunde på nära håll följa Faluns glädje efter finalen. Nästa år är det vi som står där!

 

Gästbloggare: Tomas Stenlund

Några timmar till helg nu och då är det dags för en ny gästbloggare. Sundsvalls IBF tog steget upp i damernas division I-innebandy inför den här säsongen och klarade sig kvar med god marginal. Tränare för laget var Tomas Stenlund, med ett förflutet som ledare i bland annat Granlo BK. I dagens blogginlägg skriver Tomas om årets säsong – och drömmen om att föra upp ett lag i Superligan.

______________________________________________________________________________

Tiden går fort när man har roligt!

 

Efter ett par år utanför hetluften och innebandycirkusen så är jag återigen tillbaka, denna gång som tränare för Sundsvalls IBF. Hur det gick till vet jag knappt själv, tanken var ju att ligga lågt och jag hade tidigare vänligen men bestämt tackat nej till de förfrågningar som dykt upp – stora som små. Men det fanns någonting som lockade med IBF och utmaningen med att försöka etablera laget på förbundsnivå fick till slut bägaren att rinna över.

 

Min första tanke efter att jag skrivit på avtalet och satt mig i bilen för att bege mig hemåt var: ”vad har gjort”?  Så här i efterhand är jag dock glad att jag antog utmaningen! Självklart har det stundtals varit jobbigt och tufft på alla sätt och vis. För det är verkligen ingen dans på rosor att leda ett lag och till varje pris nå ett resultat.  Men det är just sådana utmaningar som tilltalar mig, jag vill helt enkelt se om jag kan göra det andra har misslyckats med.

 

Mitt budskap var från första början klart och tydligt ”vi skulle aldrig stå med mössan i handen och låta oss imponeras av våra motståndare”, vi skulle göra klart för allt och alla att vi är redo och aldrig vika ner oss. Så det är med stor glädje jag kan fastställa att jag/vi har infriat föreningens målsättning och säkrat nytt kontrakt. Så här i efterhand kan jag konstatera att mina spelare visat prov på en otrolig moral. Trots oerhörd stor press har de klarat av att gå in och göra bra prestationer i match efter match, vecka efter vecka. De har aldrig vikit ner sig, utan istället anammat mer och ännu hårdare träning då poängen uteblev i inledningen av serien. Vilket således lett till att de successivt utvecklats såväl individuellt, men framförallt tillsammans som ett lag. Vi lärde oss kort och gott vad som krävs för att ta poäng på den här nivån.

 

Nu när grunden är lagd väntar nästa steg, för den som nöjd och mätt och inte beredd på att bli än bättre blir snabbt ikapp och sedermera ifrånsprungen. Därmed står Sundsvalls IBF inför en spännande framtid, kapacitet att nå ännu längre och ännu högre finns helt klart. Men ingenting kommer gratis, allt måste bli bättre och det första och enligt mig viktigaste steget är att träna än mer och ännu hårdare. Men om det blir jag eller någon annan som leder skutan vidare låter jag vara osagt. Jag lever som sagt för utmaningar och trots att jag tidigare varit oerhört nära har jag har ännu aldrig varit med och tagit upp något lag i Superligan.

 

Vid tangenterna, Tomas Stenlund

 

Dalen var gårdagens vinnare

Inför gårdagens derby mot Dalen räknade Granlo BK:s tränare och sportchef Johan Nordell med att laget behövde tre segrar på de tre återstående matcherna för att gå till slutspel. Det blev en poäng till GBK efter 5–5 i gårdagens match,  men drömmen om slutspel är inte körd för det. Däremot var det Dalen som blev kväll­ens stora vinnare efter det oavgjorda resultatet då de i princip säkrade nytt SSL-kontrakt – och det var Ketil Kronberg som visade vägen. Norrmanen var lysande och Dalens förstaformation överglänste Granlos dito. Samtliga av borta­lagets fem mål producerades av förstakedjan samtidigt som Granlos motsvarighet läckte bakåt och producerade för lite framåt för att ge laget en riktigt bra chans att vinna. I hemmalaget imponerades jag
i stället av Christoffer Ekstrand i andrakedjan som gjorde en riktigt bra insats och producerade tre mål. Två omgångar återstår och endast målskillnad skiljer Granlo från en slutspelsplats. Den platsen har just nu Växjö – ett lag som GBK möter på hemmaplan i den allra sista omgången. Det är som upplagt för dramatik.

 

Dramatik är det även i Hockeyallsvenskan. Jag ska precis kasta i mig lite mat och sedan åka ut till Timrå för kvällens match. Återkommer med en text om matchen.

Om Thomas Erikssons avsked

På webben i går och i dagens tidning kunde vi berätta att Granlotränaren Thomas Eriksson lämnar laget efter den här säsongen. Här finns den artikeln.

Eriksson hade endast ett ettårskontrakt och berättade för mig att det är sociala skäl som gör att han väljer att flytta tillbaka till Värmland. Därmed kommer GBK att få hitta en ny huvudtränare till nästa säsong. Eftersom att klubben vetat om situationen sedan en tid tillbaka så är jag ganska säker på att man redan börjat jobba med tänkbara ersättare.

Kanske kan Magnus Näsman göra comeback? Eller hittar klubben något nytt spännande namn utifrån? Det ska bli väldigt intressant att se vem som tar över.

Just nu bör dock GBK:s främsta fokus ligga på att ta sig till slutspel. I skrivande stund är man utanför slutspelsplatsen efter svaga resultat efter jul. Inför säsongen gick man ut hårt med att spelet skulle bli bättre och bättre under säsongens gång – det har man misslyckats med så långt anser jag. Däremot finns fortfarande chansen att spela säsongens bästa innebandy i slutspelet om man tar sig dit. Med tanke på tabellsituationen har GBK redan börjat sitt slutspel om man ser till hur lagets matchas. Senast mot Helsingborg var egentligen första matchen för säsongen där man tydligt bestämde sig för att spela matchen på två femmor och matcha laget hårt. Det återstår att se om det ger en effekt i de matcher som återstår.

Som jag ser det måste laget förbättra spelvändningarna, ta fler avslut och bli lite rakare i sitt spel. Förra säsongen chockade Granlo många lag med snabba spelvändningar och hög energi, framförallt på hemmaplan, och det måste man hitta tillbaka till. Kan man kombinera det med att, som Thomas Eriksson vill, utveckla det etablerade anfallsspelet så kan man bli farliga i ett slutspel. Truppen är bredare än i fjol och borde klara av ett långt slutspel på ett bättre sätt än förra säsongen.

 

Ikväll behöver Granlo komma tillbaka

Jag såg Granlos hemmamatch mot Pixbo och stora delar av bortamötet med Mullsjö. Mot Pixbo var Granlo riktigt bleka i två perioder, samtidigt som Pixbo visade att man är ett av Sveriges bästa lag. I sista perioden den gången gick GBK på attack och skapade en hel del lägen, men någon vändning var aldrig nära.

Mot Mullsjö senast tycker jag att Granlo skapade en hel del målchanser men var inte tillräckligt effektiva, däremot var försvarsspelet inte alls bra. Dels kom inte Tomas Åhrberg upp i den standard som han kan hålla, dels fick han inte den hjälp man kan kräva av utespelarna.

Två rätt stora förluster på rad för Granlo och jag tror laget är oerhört revanschsuget i kväll när Caperiotäby väntar på bortaplan. Anton Samuelsson kommer inte till spel vilket ni kan läsa i den här artikeln. Det kommer att innebära att GBK spelar på två centrar från start vilket gör att Johan Samuelsson får spela vartannat byte. Det tycker jag är helt rätt. I inledningen av säsongen tycker jag att matchningen var lite väl försiktig när Johan Samuelsson spelades vart tredje byte i stora delar av matcherna.

Linköping och kvällens motståndare Caperiotäby är de lag som jagar Granlo närmast under slutspelsstrecket och de har båda fem poäng upp till GBK. En förlust i dag och avståndet är alltså två poäng ned. Med andra ord är det en väldigt viktig match och jag tror det skulle betyda väldigt mycket för Granlolaget med en seger i kväll. Får de till försvarsspelet på ett bättre sätt och kan hålla ett högt tempo så tror jag att Täby ligger illa till. Det gäller för Granlo att inte gå i fällan, bli stillastående och bolla runt för mycket. Då kommer hemmalaget att hugga på varje kontringstillfälle.

Fem poäng till Medelpad

Efter lite julledighet är jag tillbaka på jobbet igen, men även sista dagen på ledigheten (igår) bestod av idrott. Jag var på plats i Sporthallen och såg när Granlo BK slog regerande mästarna Falun på hemmaplan på ett riktigt imponerande sätt. I två perioder hade Falun i stort sett ingenting att komma med offensivt mot Granlo som var riktigt starka defensivt samtidigt som hemmalaget var ruskigt effektivt i den första perioden.

Falun kom tillbaka i tredje och GBK var i gungning, men kunde sedan vinna i förlängningen. Det som framförallt imponerade på mig var andrakedjan med Patrik Svensson i spetsen som verkligen klev fram, dessutom var den kedjan riktigt starka i försvarsspelet. Svensson var tillbaka i ”fjolårsformen” och kan han börja leverera som förra säsongen blir det en riktig boost för laget. Kristoffer Asp var även han lysande och dessutom skapade Patrik Fransson stor oreda varje gång han var inne på planen. Frasse borde nog ha matchats ännu mer i gårdagens match. Positivt för Granlos del av även powerplay-spelet som resulterade i flera kassar.

I den matchen blev det alltså två poäng till Medelpad, de andra tre kom när Timrå IK bortaslog Södertälje.

Den segern var oerhört viktig för Timrålaget som nu är sex poäng före Södertälje som parkerar under det nedre strecket. På Timrås hemsida kan ni kika på highlights från matchen och där får man bland annat se Mika Norja står för en del avancerade räddningar, André Hult vara inblandad i det mesta offensivt och Jeremy Boyce som liggandes slår in 3-1-pucken i öppen kasse i slutet av matchen. Målskyttarna i går var Boyce, Hult och Hundertpfund. Dessutom var Nils Bergström inblandad i två av målen. Viktigt att den här typen av spelare är med och producerar, det behövs. Timrå möter nu serieledande Karlskoga på bortaplan imorgon och det är givetvis en riktigt tuff uppgift, men bortaformen verkar ju vara god.

 

Dalen satte ned foten

Det här matchprotokollet vill nog ingen i Granlo BK titta på idag. Dalen krossade GBK i gårdagens Norrlandsderby och vann med 7-0. Sedan Granlo värvade Dalens och landslagets kapten Johan Samuelsson och landslagsbacken Robin Nilsberth inför förra säsongen har jag känt att GBK varit på väg att gå om Umeålaget och bli nummer ett i Norrland. Dalen lyckades ändå skrälla sig till final i fjol och därmed kunde man inte säga att ett tronskifte ägt rum. I år har Granlo börjat säsongen bättre än Dalen och jag har åter tänkt att ”i år går Granlo om”. I går ville IBK Dalen visa att man inte ger sig i första taget och att föreningen vill fortsätta titulera sig som bäst i Norrland. Det var inget snack i går, men jag tror att GBK kommer att gå längre än Dalen innan den här säsongen är över.

Den bredd som Granlolaget har den här säsongen har man inte varit i närheten av tidigare. Mot Storvreta ledde GBK med 4-1 i slutet av andra perioden efter att ha spelat på tre kedjor – det är starkt. Tredjekedjan var dessutom riktigt bra i den matchen med Christian Hjort, Anton Uhlin och Patrik Svensson. Jag tycker faktiskt att det blev sämre sedan man valde att flytta Svensson till andrakedjan och låta Hjort och Uhlin vila i den matchen.

GBK har siktet inställt på att bli bättre ju längre säsongen lider och det tror jag också att man kommer bli. Som jag ser det är det framförallt anfallsspelet som måste förbättras. Här kan ni läsa om mina tankar kring det.

Söndagsunderhållningen uteblev

Om jag blev underhållen av Timrå IK:s match i söndags så lyckades inte Granlo BK med samma sak på söndagen. Inför helgen hade jag betydligt större förväntningar på att GBK skulle kunna bjuda upp till lite publikfrieri hemma mot bottenlaget Helsingborg än att TIK skulle lyckas sätta sex puckar mot Djurgården. Nu blev det ombytta roller och Granlo åkte på sin första förlust hemma på sporthallens parkett sedan laget gick upp i Superligan, men det har faktiskt känts som det varit på gång ett tag.

Matchen mot Warberg hemma var en riktigt stark insats av Granlo, men utöver den tycker jag att spelet på hemmaplan hackat en aning. Det är inte samma fart och fläkt som i fjol och tidigare har jag varit inne på att jag saknar spelvändningarna. En förklaring är säkerligen att spelsystemet, tränarna och många av spelarna är nya och det tar ett tag innan allt sker på känsla och per automatik. Därför måste man ha förståelse för att det inte kommer vara samma ”flyt” i spelet som tidigare. Däremot tycker jag att man kan kräva att det tas lite fler initiativ och att fler spelare går in och sätter fart på spelet genom hårdare jobb, fler löpningar och initiativ med bollen.

I går tycker jag att tempot väldigt ofta gick ned, bollhållaren stannade upp och övriga spelare stod och väntade på vad som skulle hända. Dessutom förlorade Granlo kriget mot ett fysiskt spelande och vilt kämpande Helsingborg.

En sådan som Andreas Lindqvist borde ha kastats in i förstakedjan tidigare för att sätta fart på spelet och att Patrik Fransson tvingades kliva av tror jag betydde ganska mycket för matchens utgång. ”Frasse” är en lirare som bryter mönster och det hade behövts i går. När dessutom Patrik Svensson, som verkligen är en spelare som vågar ta initiativ med boll, saknades så försvann mycket kreativitet från GBK:s lag.