Gästbloggare: Mikael Dahlberg

Då var det dags för ännu en gästbloggare. Den här veckan är det förre GIF Sundsvallsspelaren och nuvarande Greklandsproffset Mikael Dahlberg som skriver. Dahlberg bjuder bland annat på en riktigt skön anekdot från sin tid i Sundsvall och berättar om hur hans första tid som utlandsproffs varit. Om ni vill läsa mer om livet som Dahlberg lever i Aten så kan ni gå in på hans sambos blogg: idamarie.chic.se.

Mycket nöje!

__________________________________________________________________

 

”Jag satte mig på Sundfors plats”

 

Efter att ha spelat Allsvensk fotboll i nästan ett decennium längtade jag efter ett äventyr. Jag kan inte påstå att jag var less på svensk fotboll, jag älskade fortfarande att träna och spela matcher med Gefle IF men jag var nyfiken på att uppleva ett annat land och framförallt fotbollen i ett annat land. Jag ville möta nya lag och nya spelare, jag ville ha domare som jag inte kände vid förnamn och jag ville spela på arenor som jag inte sett förut (i allsvenskan hade jag en fast plats i omklädningsrummet, även när vi spelade på bortaplan).

 

I december dök den möjligheten upp när det grekiska superligalaget Apollon ville signa mig. Det var en chans jag inte kunde/ville tacka nej till och därför sitter jag nu på ett fik i min nya hemstad Aten och skriver detta inlägg. Jag har varit här för kort tid för att kunna göra några stora jämförelser mellan svenska och grekiska fotbollslag men jag kan konstatera att det, i det lilla, finns både likheter och skillnader.

När svenska spelare (iaf dem jag spelat med) kommer in i omklädningsrummet på morgonen så hälsar man med ett kort hej och på sin höjd en igenkännande nick. I det grekiska omklädningsrummet är det kindpussar som gäller. Min engelska lagkamrat Lee, som kom till klubben samtidigt som mig, var smått chockad på första träningen (”what the fuck!? I’m not doing that”) men har nu, om än något motvilligt, börjat anamma hälsningsritualen.

En likhet som jag plockade upp var när vi satte oss i bussen för att åka på bortamatch. Precis som i Sverige är det fasta platser som gäller i bussen och dessa är uppdelade efter en strikt hierarki.

 

Få gånger har detta blivit så tydligt som när jag som grön (och nervös) 19-åring klev in i GIF Sundsvalls buss för att för första gången i livet åka på en allsvensk bortamatch. Lite försynt frågade jag PEO (lagkapten och lagfarsa) om det fanns någon ledig plats.

– Den är ledig, sa PEO och nickade mot dubbelsätet vid den bakre dörren.

Vilken jävla jackpot tänkte jag, ett eget dubbelsäte nära TV:n och dessutom bakom dörren där det fanns extra benutrymme. Jag packade upp min bok, tog av mig skorna och gjorde mig hemmastadd utan att märka att allas blickar riktades mot mig. Efter ett tag klev åldermannen och legenden Fredrik Sundfors in i bussen. Han skämtade och skrattade sig bakåt i mittgången fram tills han fick syn på mig. Hans glädje förbyttes då i renaste hat. Han tittade inte på mig, han tittade igenom mig. Jag började förstå att någonting var fel.

-Tjena Sumpen, försökte jag.

Jag fick inget svar. Han fortsatte bara stirra på mig med kolsvarta ögon. Jag började svettas.

– Läget?, fick jag ur mig.

Märkte att mitt röstläge låg någon oktav högre än normalt. Lät jävligt osäker. Fortfarande ingen respons från Sundfors. Hörde PEO skratta i bakgrunden. Kände en svettpärla längs ryggraden. Obehaglig tystnad. Insåg att jag hade begått ett rejält misstag och packade under tystnad ihop mina grejer och klämde ner mig i sätet bredvid Kalle Ljungberg. Där satt jag resten av säsongen.

 

Den första tiden här i Aten har varit väldigt positiv. Staden är mäktigt stor och väldigt vacker. Fotbollsmässigt har det också gått bra och jag har fått mycket speltid. Mina två första matcher i föreningen vann vi men i söndags förlorade vi med 2-1 efter ett insläppt mål i matchens slutminut. Det gör lika ont att förlora med matchens sista spark i Grekland som det gjorde i Sverige. Något som är skönt med fotboll är att det alltid kommer nya matcher och vi har chans att revanschera oss redan nu på lördag när vi möter Kalloni på bortaplan.

 

I övrigt kan jag glatt meddela att jag i Apollons spelarbuss hittat ett ledigt dubbelsäte som jag gjort till mitt.

 

/Micke Dahlberg