”Pojkdröm uppfylld”

Helgerna är över och det är dags att dra igång 2015 på allvar. Då passar det bra med en ny gästbloggare och den här gången är det ex-tikaren Max Friberg som tagit sig tid att skriva ett inlägg. Han var förutom en bra hockeyspelare dessutom en jäkligt trevlig kille under sina år i Timrå, och nu har han nyligen fått göra sin debut i världens bästa liga.

Om det skriver Max i dagens inlägg.

Mycket nöje!

______________________________________________________________

Hej allihopa!

 

Jag heter MaxFriberg och fick äran från Oskar att göra ett gästinlägg här på bloggen om livet som hockeyspelare på andra sidan Atlanten.

Efter det mycket jobbiga slutet på min tid i Timrå där vi inte riktigt räckte till i Kvalserien och åkte ur Elitserien bestämde jag mig för att testa på hockeyn i Nordamerika. Jag hade skrivit på för Anaheim Ducks sommaren innan och dom tyckte lika väl som jag att det var dags att åka över.
Nu har jag varit här i ungefär ett och ett halvt år och jag gillar livet här borta. Man saknar såklart allt svenskt, men hittills så är saknaden nått man kan leva med.
Hockeymässigt känns det som jag har fått ett lyft och jag tror att dom mindre rinkarna här passar mig lite bättre, det är väldigt roligt med mycket fart, fysiskt spel och att så fort man har pucken i anfallszon så kan det bli en målchans.
Under dessa 2 säsonger jag har varit här har det varit spel i Anaheims farmarlag Norfolk Admirals…ända fram till för ungefär 2 veckor sen.
Säsongen började med träningsläger i Kalifornien med Anaheim Ducks och det gick över förväntan tyckte jag, och jag tillsammans med en till forward blev som sista spelare nedskickade till Norfolk. Härliga bortaresor i chartrade plan byttes mot 10-timmars bussresor.
Vi hann precis ner till 1:a seriematchen av dom 76 vi spelar här i AHL och där var tyvärr olyckan framme. Efter en kollision i första bytet (45 sekunder in) slog jag armbågen ur led och blev utan hockeyn i dryga 6 veckor. Efter veckor av läktarcoachning och rehab fick jag sen klartecken att hoppa på isen igen.
Sen fick jag ett samtal några dagar efter julaftonen, vi hade spelat match mot Lehigh Valley Phantoms (Philadelphia Flyers farmarlag) och var på väg till en annan ort på en av dom klassiska ”Roadtripsen” när jag blev nerkallad till tränarna i bussen.
”Congrats Maxy, you’re going to Anaheim in the morning”
Klockan 4 ringde klockan så mycket sömn blev det inte (inte för att jag kunde sova ändå) och jag begav mig till flygplatsen. Efter ca 6 timmar på planet landade jag i Kalifornien med sms väntande från min svenska lagkamrat och kompis Rickard Rakell, han gratulerade och berättade att vi skulle spela ihop redan samma eftermiddag!
Sen fanns det inte mycket tid att spilla, bara snabbt till hotellet, käka lunch, byta om och sen dra iväg till Honda Center!
En mäktig upplevelse där jag fick spela 8 minuter och 47 sekunder. Vi spelade mot Vancouver och det var ju extra coolt att få spela mot Sedinarna, att matchen sen gick till övertid och vi lyckades knipa extrapoängen var jätteroligt!
En dröm för alla unga hockeyspelare skulle jag tro att få spela i NHL och jag är väldigt tacksam för all hjälp jag fått genom åren.
Jag är väldigt imponerad hur alla dessa superstjärnor är så pass ödmjuka och hur väl dom tog hand om en när man själv inte är helt säker och van i den bra mycket större och mäktigare miljön än den man var van vid.
Nu är jag tillbaka i Norfolk igen och är just nu på bussen på väg norrut för 4 matcher på 6 dagar. Vi ligger på sista platsen i den östra konferensen och har mycket jobb att göra under våren om vi ska nå en slutspelsplats.
Där ligger fokuset nu, hjälpa laget så gott man kan och så klart även göra så bra ifrån sig så man kan få fler chanser i världens bästa hockeyliga.
Jag följer fortfarande Timrå så gott jag kan, kollar alltid resultaten och försöker se dom matcher som visas på tv:n .
Det var allt för mig, tack ni som läste!

Njurundamötet

Tidigare i veckan berättade Philadelphiaspelaren Erik Gustafsson om sin tunga start på NHL-säsongen då han inte fått plats i laget de första omgångarna. Men när Njurundasonen skulle ställas mot Detroit Red Wings i lördags fick han chansen. Därmed möttes två Njurundafostrade spelare på isen då Henrik Zetterberg som bekant är kapten för Detroitlaget.

Gustafsson blev målskytt mot Detroit – men det var Zäta som gick segrande ur striden. Zetterbergs Detroit vann med 5-2 och Zäta stod för två mål och en assist.

Här kan ni se höjdpunkterna från matchen: