Gästbloggare: Per Nyman

I dag är det fredag och snart helg, men det är inte vilken helg som helst som väntar. ÄNTLIGEN drar nämligen fotbollssäsongen igång för fler lokala lag än GIF Sundsvall. Både Selånger och Ånge spelar sina första matcher i Division II under helgen och därför passar det bra att Selångers nyblivne lagkapten, mittfältsstrategen Per Nyman, är den som har skrivit ett blogginlägg den här veckan. Mycket nöje!

__________________________________________________________________________________

 

Ljuset i tunneln!

 

Mitt namn är Per Nyman, jag är 26 år och spelar fotboll med Selånger FK som i år huserar i Division 2 Norrland.  Vi är tillbaka i den serie där vi som nykomling 2012 tog de flesta lag med storm genom att till slut vinna serien. Ett helt fantastiskt roligt fotbollsår var det och jag tror att det kommer bli svårt att överträffa det fotbollsåret för egen del. I fjol var vi återigen nykomlingar och då var det Division 1 som gällde. På försäsongen började man läsa om hur Sirius värvade tidigare mittfältsgeneralen från Djurgården, Johan Arneng, och AFC United satsade på bland andra Bapupa som tidigare spelat Allsvenskan med Gefle.

 

De här spelarna skulle man alltså få kampas emot under en säsong och det var väldigt inspirerande, men framförallt motiverande. Vi blev såklart nederlagstippade som nykomlingar och vi kunde inte matcha något av de andra lagen ekonomiskt heller genom att värva etablerade spelare. Många experter trodde vi skulle åka ur med dunder och brak och så blev inte riktigt fallet. Vi krigade på i matcherna och vi hade länge chansen att hänga kvar, men till slut hade vi inte riktigt orken och kvalitén i truppen för att hänga kvar. Det blev hissen tillbaka till Division 2.

 

Det var lite kort historia om mina två år i Selånger. Två väldigt lärorika år där jag haft äran att spela under tränaren Anders Högman. Troligtvis den bästa tränare som finns i detta distrikt. Nu är jag inne på mitt tredje år och jag har fått äran att i år vara lagkapten. Ett roligt och stort uppdrag på många vis.

 

Laget har förändrats ganska mycket och vi har även en ny tränarstab så vi står inför stora utmaningar såväl vi spelare som tränare. Vi hade en ung trupp redan ifjol men jag tror nog att vi har en ännu yngre trupp detta år. Det blir som sagt en stor utmaning för hela föreningen att sportsligt komma på rätt nivå men även som lag hitta nivån som vi känner att vi kan klara av. Försäsongen är som vanligt oändlig här i Sverige, men sedan någon vecka tillbaka har man börjat se ljuset i tunneln. Träningsmatcherna är just träningsmatcher, men det är nu som vi går in i hetluften, det är nu vi ska kriga om tre poäng, det är nu det är på riktigt!

 

Säsongen som väntar är vi tillbaka på Bergsåkers IP vilket känns väldigt roligt. Tillbaka till vår hemmaborg, tillbaka till vårt egna omklädningsrum, tillbaka till det naturliga och förhoppningsvis gröna gräset. I fjol tränade och spelade vi våra matcher på Norrporten på grund av att Bergsåker inte klarade kraven för Division 1.

Jag tror att lagsammanhållningen kommer bli än mer tight och laget kommer vara än mer sammansvetsat än ifjol.

 

Till sist vill jag från hela lagets sida hälsa till våra supportrar som år efter år stöttar oss i vått och torrt och som vi inte kan tacka tillräckligt för vad ni gör för oss med eran härliga inställning och underbara ramsor! Vi hoppas att ni fortsätter även detta år och nu när vi är tillbaka på Bergsåker så kommer detta år bli ett härligt fotbollsår för alla inblandade.

 

På lördag möter vi Tegs SK borta och då drar äntligen säsongen igång på allvar.

Forza SFK!

 

// Per Nyman

Gästbloggare: Robert Hammarstedt

Fredag igen och mitt i OS-hysterin är det dags för en ny gästbloggare. Det är en kille som förra säsongen lämnade Selånger för en flytt till Östersund och spel i Superettan. Idag skriver han om Charlotte Kalla, skidskytte – och Anders Högman. Dagens gästbloggare är Robert Hammarstedt. Mycket nöje!

____________________________________________________________________________

 

Svenska folket är i zonen. Vi, eller tja, åtminstone våra eminenta skidåkare borta i Sotji är det. Denna folksport som supportas exklusivt av Kungen & Co på plats! Sporten som annars får våra vinterdepressioner att komma till korta med André Pops vältränade överkropp, fast i Tv-tablån står det Vinterstudion. Fascinerande hur vi svenskar sluts upp och går bananaz hemma i soffan. Sedan kliver vi ut genom dörren och är två decimeter längre. Charlotte Kalla, vilken 87:a!

 

För er som undrar vem denna anonyma krönikör är så återfanns jag på Bergsåkers IP för två år sedan och spelade då med Selångers FK. Idag spelar jag fotboll med Östersunds FK i Superettan. Vi utgör nu ett derby som tidigare inte existerat med GIF Sundsvall.

 

Senast jag stod på ett par skidor var i mellanstadiet på Sticksjöskolan. Tills igår. Vi i Östersunds FK hade teamdag innehållande skidskytte på Sveriges nationalarena i Östersund. En sport som betyder att man på bästa möjliga vis ska ta sig fram på ett par skidor och sedan, med grov puls, mata ner 5 svartklädda cirklar. Herre-min-skapare. Jag gick in med tanken att ”jag kan ju åka skridskor relativt bra” och det var inte i närheten av samma sak. I allt fumlade att hålla styr på sig själv så skulle man samtidigt klara av att skratta åt sina lagkamrater. Ni ska då veta att vi har spelare från Afrika, Sydamerika mm. Det var en syn jag väldigt sent kommer glömma. Ska dock säga att skyttet inte var lika svårt som det ser ut. Det var bara att slänga sig ner med skidor, ladda, hålla tillbaka pulsen, sikta genom världens minsta sikte, sedan krama av. Efter denna dag hyser jag den största respekt för dessa skidskytteutövare.

 

Vi är i full gång med den härliga försäsongen. Höja och sänka vikter om vart annat med den ständigt återkommande rösten i huvudet: ”Det här har du igen i… bla bla bla”. Om det ändå gick att tanka kroppen full lika fort som bilen på Statoil. Jag har nu gjort en säsong på svensk elitnivå. Steget från Bergsåkers brungröna (en och annan grop också) gräs till väldigt fina resurser. Jag inser med lite perspektiv hur bra vi gjorde det i Selånger. Man tyckte det var rätt bra i stunden, men egentligen hade vi inga förutsättningar.  Vi var en grupp extremt träningsvilliga grabbar som hade en ruskigt bra tränare i Anders Högman. Vi gjorde som han sa, vi löpte den så kallade ”Bolton”, kommer ni ihåg fradgan Kalla hade vid målgång, Bolton framkallade just den fradgan. Det är inte allt för länge sedan, men när jag tänker tillbaka på tiden jag hade med SFK så är det enbart med glädje.

 

Jag vill ta tillfället som nu ges att rikta ett stort tack till just Anders Högman. En oerhört karismatisk människa/tränare med ett stort hjärta, som hjälpt mig till den nivå jag idag är på.

 

 

/Klyktattaren i Jämtland