Gästblogg: Oskar Gustafsson

Sommaren är här! Då passar jag på att bjuda på en riktig vinteridrottare som gästbloggare. Skridskotalangen Oskar Gustafsson är ett namn som ni säkerligen kommer få läsa mer om i framtiden. Här finns ett reportage som jag skrev om honom i vintras, och i dag skriver han själv i bloggen. Mycket nöje!

_______________________________________________________________________________

 

Oskar Gustafsson, vem är det? – kanske är en reaktion som några av er läsare får. Samma reaktion fick människor runt om i skridskosverige då jag gjorde min första riktiga tävling. Året var 2007, jag var nyss fyllda tio år och hade åkt skridskor i cirka ett halvår när jag skulle delta i Sveriges största ungdomstävling. Jag överraskade alla, inklusive mig själv då jag när resultaten summerats fick kliva högst upp på prispallen. Under den helgen föddes en dröm inom mig, en dröm att bli bäst i världen.
Jag är nu 17 år och för er som missat det skridskoåkare. Sommaren är äntligen här på riktigt och det var länge sedan isen tinade bort på Gärdehov. Isen som jag tog mina första stapplande skridskoskär på och samma is som jag under den gångna säsongen körde hem fyra stycken USM-guld på. När isen smält från skridskoovalerna vad gör en skridskoåkare då? För det går väl inte att åka skridskor? Helt riktigt, skridskorna ligger hemma och vilar, de tar jag inte fram förrän i början på augusti då jag åker till inomhushallen Vikingskippet i norska Hamar. Nu däremot är det löparskor, lyftarskor, inlines och framförallt cykelskor som jag har på fötterna. Det är med dessa skor som jag bedriver den riktigt tunga träningen under försäsongen. En uppbyggnadsperiod som under en vanlig vecka innehåller runt tio stycken pass som var för sig har en varierad längd på en-fyra timmar.

 

Under passen så får jag ofta besök av mjölksyran, den kan beskrivas som den där jobbiga arbetskamraten som du egentligen irriterar dig på men som du måste lära dig att tycka om för att arbetet ska bli väl utfört. Det är det skridsko handlar om, att lära sig att älska smärtan och samtidigt kunna behärska den väldigt komplexa tekniken. Men, det ser ju så lätt ut. Personer som glider fram, till synes utan ansträngning, på en is som har en spegelblank yta utan hinder i vägen och utan personer som försöker hindra en från att ta sig fram. Det enda som behöver göras är väl att sitta djupt, åka rakt fram för att sedan svänga vänster? Ja, det är sant, det är det enda som behöver göras, men att göra det på rätt sätt samtidigt som den irriterande arbetskamraten mjölksyran kommer in i bilden är lite klurigare. Det krävs år av träning för att kunna behärska sporten. Jag har nu haft en seriös satsning i två år, om ungefär tio år är det jag ska vara som bäst, det är då jag ska vinna de stora tävlingarna, det är då jag ska stå på toppen av min karriär, inte nu, inte nästa år, utan om lite mer än tio år.

 

Något som är viktigt att komma ihåg är att framgång och tålamod går hand i hand.För ett tag sedan fick jag beskedet att jag är uttagen i en ny SOK-satsning. Det är förstås väldigt motiverande och tanken med projektet är kort och gott att det ska generera i OS medaljer i framtiden. I fjol var mitt huvudmål med säsongen Ungdoms-SM, den kommande säsongen är det Junior-VM i Warszawa. Jag är då förstaårs-junior och kommer att tävla mot de som är upp till två år äldre, därför är målet i år att först och främst kvalificera mig dit. Väl där så kanske jag kan överraska, det har jag som sagt gjort förut, under min första tävling bland annat. Det som väntar framöver för mig är att jag ska försöka njuta så mycket som möjligt av sommaren, av träningen och på den vägen förhoppningsvis få njuta av nya framgångar under den kommande vintern och även längre fram i min karriär.

 
Väl mött!