En avgörande värvning

Att de utländska importerna är spelarna som ska göra skillnad när de värvas till svenska basketligan är ingen nyhet, och hur väl man lyckas med dessa spetsvärvningar kan vara väldigt avgörande för hur en säsong slutar.
Sundsvall Dragons har förutom sina islänningar värvat amerikanen Akeem Wright och ungraren Miklos Szabo inför årets säsong.
Wright tycker jag har visat sin potential stundtals av det jag sett och man ser att det finns ett stort spel i honom, men han skulle behöva plocka fram det ännu mer konsekvent.
Miklos Szabo hann jag tyvärr aldrig se live innan han skadade sig – och nu är han borta ur leken.
Dragons ska vara nära en ersättare i form av en amerikan, och den värvningen kan bli väldigt avgörande för resten av den här säsongen.
Nu har man kommit en bit in på säsongen och en felrekrytering i det här läget skulle inte alls vara bra. Om man däremot lyckas få in en energispelare som kan vara med och få i gång laget kan det bli tungan på vågen i en framgångsrik säsong.

Dragons var för ojämna

I går var jag på plats och såg Sundsvall Dragons hemmapremiär mot Södertälje. Dragons hängde med bra inledningsvis, tappade rejält i tredje perioden för att sedan nästan hämta ikapp i den fjärde. Hemmalaget pendlade mycket i kvalitet – men man såg att det finns potential i laget, förlusten till trots. Här är krönikan jag skrev efter matchen:

 

Alldeles för ojämnt – men det finns potential

 

Med tanke på att mycket i Sundsvall Dragons är nytt inför den här säsongen har känslan varit att det kommer att ta tid för laget att få allt att stämma. Den känslan blev inte mindre efter en tung försäsong där nyckelspelaren och ledargestalten Hlynur Baeringsson drogs med skadeproblem och knappt hann medverka alls i träningsmatcherna.

Därför kändes det nästan lite förvånande när drakarna från Sundsvall inledde säsongen med att först bortaslå Jämtland, sedan pressa favoriten Borås på bortaplan och nu inleda tisdagens hemmapremiär mot de regerande mästarna Södertälje starkt.

Nye amerikanen Akeem Wright inledde förtroendeingivande med ett par fina dunkar, någon block och flera returer. Han ska bli väldigt intressant att följa i Dragonslinnet, och det finns ju ett par spelare från Philadelphia som gjort helt okej i från sig i Sundsvalls sporthall tidigare säsonger, om man säger så.

Nu mattades både Wright och resten av Dragons under matchens gång, och hemmalaget blev helt utspelat i den tredje perioden och tappade matchen när Södertälje drog ifrån. 623 blev siffrorna i tredje och att det ändå blev match i fjärde perioden var nästan märkligt.

Sundsvall Dragons visade då moral och arbetade sig nästan ikapp, men det räckte inte hela vägen och Sundsvallslaget har två förluster på de tre första matcherna. Men vi får inte glömma att man i de två matcherna har pressat två av de stora guldfavoriterna inför årets säsong och att man mot Södertälje saknade en viktig pjäs i ungraren Miklos Szabo som är fotskadad.

Förlusten till trots så fanns det faktiskt positiva saker för laget att ta med sig:

Egna produkten Oskar Granat matchades hårt när matchen skulle avgöras och tackade för det förtroendet genom att bland annat sänka en stor trepoängare.

Ragnar Nathanaelsson är inte bara lång, han stod även för flera bra aktioner i den fjärde perioden och fick en välförtjänt hyllning av publiken när han byttes ut.

Amerikanen Akeem Wright imponerade inledningsvis, och känslan är att det finns mycket potential i honom – precis som i resten av Sundsvall Dragons.

Dessutom finns ju Jakob Sigurdarson och Hlynur Baeringsson kvar, och de blir så klart livsviktiga för att det här laget ska ta steg framåt under säsongens gång.

En viktig bit blir att hitta jämnheten, för i matchen mot Södertälje pendlade Dragons nivå alldeles för mycket.

Lyckas man undvika de där djupa dalarna i spelet finns alla möjligheter för den här upplagan av Sundsvall Dragons att växa och förvandla de här tighta förlusterna mot topplagen till segrar längre fram.

”Vet inte om drömmen levt utan Sundsvall”

Tom Lidén har tagit stora steg framåt i sin utveckling sedan han kom till Sundsvall Dragons och var en av lagets absolut bästa spelare den gångna säsongen. Nu är det oklart vart han spelar kommande säsong, men just nu är Lidén och försöker slå sig in i det svenska landslaget. I dag har han skrivit ett eget inlägg i Sportbloggen, och han blir den sista gästbloggaren på ett par veckor då undertecknad går på semester. I slutet av augusti är jag tillbaka och då kommer nya gästbloggare.

Ha en skön sommar!

_____________________________________________________________________________________

Jag flyttade till Sundsvall 2010 för att få spela för ett lag som skulle kunna ge mig ett eftertraktat SM-guld. Jag hade ett sedan tidigare i Södertälje från min första säsong i ligan, en säsong som inte blev som jag hade tänkt då jag diagnostiserades med diabetes på försäsongen och missade det mesta av vad som hade kunnat bli en fantastisk start på min ligakarriär. Jag var 17 år och jag spelade bara en match under den första säsongen och fick ett guld som jag inte kände att jag hade bidragit särskilt mycket till.
Även om jag inte var någon stjärnspelare i guldlaget 2010 i Sundsvall var jag ändå en bidragande faktor på ett annat sätt. Det guldet väger tungt för mig och är något jag kommer minnas så länge jag lever, och SM-guldet var bara starten på min tid i Sundsvall. Jag stannade i fyra år och det var dels för att vi alltid hade ett bra lag och jag utvecklades som spelare med större och större ansvar på planen, och för att jag och min sambo trivdes väldigt bra i stan.
Vid sidan om basketen passade jag på att läsa ekonomi i tre år på Mittuniversitetet där jag lärde känna många trevliga och roliga människor. Jag har även träffat och lärt känna hängivna fans, folk inom och runt omkring klubben och Sundsvallsbor i allmänhet som alla har gjort avtryck på mig och som jag kommer ha med mig vart jag än hamnar härnäst.
Just nu slåss jag om en plats i den 12-mannatrupp som ska ta Sverige till ett EM-slutspel nästa år och jag tänker inte särskilt mycket längre än ett par dagar framåt i taget. Men det finns en dröm om att få spela utomlands och vi får se vad som dyker upp.
Utan min tid i Sundsvall och den möjlighet att utvecklas som jag har fått, mycket tack vare det förtroende som Peter Öqvist har gett mig, vet jag inte ifall den drömmen fortfarande hade levt.
Så nu när jag har chansen tänker jag passa på att tacka Sundsvall och alla människor som jag har mött för allt jag har fått av er. Jag är inte klar med stan så vi ses igen, om det blir på basketplan eller i något annat sammanhang återstår att se.

 

Fotnot: Efter att Tom Lidén skrivit den här texten fick han vet att han inte får åka med till Belgien för helgens träningsmatcher med landslaget. Däremot är han fortfarande med i truppen och kommer att träna med landslaget under nästa vecka, och hoppas ta en plats i laget till nästa helg i Sarajevo.

Gästbloggare: William Guténius

Det är fredag och påsk, då passar det väl utmärkt med en ny gästbloggare. Den här gången är det en av Sundsvall Dragons unga och lovande spelare som har skrivit. Dragons har en händelserik säsong bakom sig och här berättar William Guténius hur han har upplevt den. Mycket nöje!

__________________________________________________________________

Tja, jag heter William Guténius, är 21 år gammal och spelar i Sundsvall Dragons. Jag kan börja med att skriva lite om mig själv och min bakgrund. Jag kommer från Lerum, en ort två mil utanför Göteborg. Där bodde jag med mina föräldrar och min bror Richard, och det var Richard som fick mig att börja spela basket, han tränade och jag brukade vara i hallen å springa runt och göra annat.

Men när min pappa sa att det var dags för mig att börja träna med ett lag också  så gjorde jag självklart det, eftersom jag ville vara lika cool som min bror. Jag spelade i Lerumslaget tills jag var fjorton år, då bytte jag klubb till Högsbo och spelade där tills jag skulle börja gymnasiet. Jag valde att börja ett Riksbasketgymnasium i Jönköping som heter Sanda. Det blev flytt till Huskvarna och spel i division 1 där i tre år. Efter min tid där blev jag kontaktad av just Sundsvall Dragons som ville att jag skulle komma upp och provträna, och nu tre år senare är jag fortfarande här och har nyligen skrivit på ett tvåårskontrakt.

 

Mitt första år i ligan bestod mest av att utvecklas genom träning med Dragons och komma in någon minut i vissa matcher, men till största del att få matchtempo med division 1-laget Orongo. Det året kom vi bara till kvartsfinal där LF slog ut oss. Mitt andra år var självklart målet att ta en större plats i Dragons och bli lite mer av en stabil spelare som kommer in från bänken, spelar några minuter här och där men samtidigt ska kunna prestera varje minut på golvet. På helgerna växlade jag även detta året över till Orongo för att spela matcher i division 1. Detta året kom vi till final mot Södertälje, och det var nästan inför slutspelet som jag kom igång lite extra och fick spela riktiga minuter. Att få spela och prestera i en SM-final är en underbar känsla! Tyvärr blev det bara silvermedalj.

 

Årets säsong har varit lite upp och ner för både mig och laget, säsongen började med förlust mot samma lag vi förlorade mot i final året innan. Efter fem spelade matcher beslutar stjärnspelaren Alex Wesby och klubben att bryta hans kontrakt av personliga skäl. Detta kom som en stor chock för hela laget, men det var bestämt. Det blev hej då-kramar och sen försöka att fokusera om till kommande match. Alla visste att nu med Alex borta var det ett stort hål att fylla, men vi tänkte att om alla bara kan steppa upp sitt game lite så ska det gå att fylla detta hål. Vi hade många delmål under säsongen, precis efter Alex försvunnit sa vi att vårt mål med grundserien var en plats bland topp-fyra.

 

I och med Alex frånvaro gav det mer utrymme för andra spelare att visa vad vi kunde tex jag och Daniel Eliasson, även Tom Lidén steppade upp ordentligt denna säsong och spelar bättre än någonsin. Vad det gäller mig tog jag en plats i förstafemman i perioder under säsongen och spelar stundtals riktigt bra. Under slutet av 2013 tog vi hit olika spelare som skulle hjälpa laget att just fylla Alex plats. Den spelare som passade bäst enligt laget och föreningen var Jonathan Person. Han kom till oss i december och tog en stor och bra roll i laget direkt. När grundserien var slut låg vi på en fjärdeplats, detta betydde att vi nått ett delmål som vi satt. Det betydde också att vi skulle få möta Uppsala i kvartsfinal där vi hade hemmaplansfördel där matcherna spelas bäst av fem.

 

Det började med två förluster, hemma och borta. Andra gången vi mötte dom hemma spelar vi mycket bättre och vinner, alltså 2-1 till Uppsala. Vi visste att om vi skulle kunna spela lika bra nästa match i Uppsala skulle det ge oss vinsten och därmed få avgörande matchen på hemmaplan vilket vi tror vi hade vunnit. Tyvärr kommer vi inte upp i rätt nivå den fjärde matchen och därför förlorar vi, man måste väl berömma Uppsala för sitt tajta försvar som gör det väldigt svårt för oss i stora delar av matchen.

 

Detta blev alltså Dragons sista match för säsongen, väl nere i omklädningsrummet efter matchen är alla såklart besvikna, ledsna och arga. Då ger coach Peter oss även beskedet att han inte ska vara kvar som coach i Sundsvall Dragons kommande säsong. Även detta kom som en chock, vet inte exakt hur länge han varit i föreningen men tror det i alla fall är 11 år. Han berättar det sorgset och får samma respons tillbaka. Peter är en grym coach och person som hjälpt mig mycket dessa tre åren, han förstår sig på varje spelare och hur dom vill spela och se ut och gör allt i sin makt för att få oss att lyckas med det. I samband med Peters besked kom också beskedet att Fredrik Åhnstrand, Dragons sportchef också ska sluta i föreningen. Självklart blev alla väldigt förvånade över detta också.

 

Inför kommande säsong kommer Tommie Hansson ta över som headcoach och sportchef och Adam vara kvar som assisterande. Jag har aldrig haft Tommie som tränare, bara träffat honom och snackat med honom lite grann, men det ska bli kul att se hur han är att spela för och hur han tänker om allt. Adam vet jag ju hur han är efter dessa tre år och tycker det är kul och bra att han är kvar. Förra veckan började division 1-kvalet för Orongo där jag nu hoppar in fullt och kör med dom eftersom Dragons inte har några gemensamma träningar nu. I kvalet har vi än så länge spelat två matcher, en vinst och en förlust. Det är sex matcher som ska spelas, sköter vi våra kort rätt och spelar som vi ska så ska det nog inte vara nått problem att få spela division 1 även nästa säsong för Orongo.

 

Gå gärna in på Dragons Facebooksida och titta när Orongos nästa hemmamatch är och kom dit och heja!! Tack för att ni har läst! Och avslutningsvis får jag önska er alla en glad påsk med mycket godis, själv ska jag spendera påskhelgen åt att sitta och pimpla uppe i Jämtland och äta grillad korv!

 

Ha de gött

 

William Guténius

En väntad lösning

Redan dagen efter Peter Öqvists och Fredrik Åhnstrands uttåg presenterade Sundsvall Dragons ersättaren i form av Tommie Hansson.

Att Hansson skulle komma in var väntat och hans namn har det tisslats och tasslats om sedan en tid tillbaka. Nu blev lösningen att han blir både coach och sportchef och att Adam Alexander fortsätter som assisterande.

På så sätt sparar Sundsvall Dragons in en tjänst då Hansson ersätter både Öqvist och Åhnstrand. Det blir ingen helt obekant roll för Tommie Hansson då han den här säsongen verkade som coach för Solna Vikings lag i Damligan och dessutom var sportchef för föreningens fyra olika seniorlag.

Samtidigt som Hansson presenterades så berättade klubbdirektören Anders Jansson att klubben till viss del byter riktning då man kommer att välja att satsa hårt på egna, unga spelare de kommande säsongerna. Det är såklart en billigare lösning än att värva dyra spelare utifrån, men just med tanke på att man väljer den vägen så känns Tommie Hansson som ett bra namn. Han har jobbat med flera olika ungdomslandslag och är just nu förbundskapten för Sveriges U20-landslag. Med andra ord är han van att jobba med unga spelare och han har även rutin av en liknande roll i Solna.

Spelarbudgeten kommer att sänkas den kommande säsongen och jag räknar inte med att Sundsvall Dragons ska slåss om något SM-guld kommande vinter. Däremot hoppas jag att föreningen kan få ordning på ekonomin och börja bygga upp någonting bra med egna talanger som kan ge resultat på sikt.

Blytunga besked för Sundsvall Dragons

Efter kvartsfinalförlusten mot Uppsala Basket förra veckan ställde jag mig själv frågan vad som skulle hända med Sundsvall Dragons inför den kommande säsongen. Inte minst med tanke på det ekonomiska läget och att mästarcoachen Peter Öqvist hade ett utgående kontrakt.

Efter måndagens presskonferens ställer jag mig samma fråga på nytt.

Både coachen Peter Öqvist och sportchefen Fredrik Åhnstrand väljer att lämna föreningen. Det är givetvis riktigt tunga besked för klubben då det är två stora nyckelpersoner i Dragons framgång de senaste åren som nu hoppar av.

Under presskonferensen presenterades ingen ny lösning utan Sundsvall Dragons bad om att få återkomma i den frågan. För föreningens skull hoppas jag att den lösning man kommer att presentera blir riktigt bra, för det var verkligen inga roliga nyheter man tvingades berätta den här gången.

Peter Öqvist har coachat Sundsvall Dragons under en väldigt lång tid och föreningen har en historia av att ha kontinuitet på ledarsidan. Öqvist har byggt upp ett fungerande system under en lång tidsperiod och nu kommer en ny coach att komma in med helt nya tankar och idéer, och det kommer förmodligen att ta tid innan allt fungerar.

Det kan givetvis bli bra på sikt, men just nu känns det som två väldigt hårda slag för Sundsvall Dragons.

Jag blev själv förvånad när Peter Öqvist inte blev ny förbundskapten för Sverige och utan tvekan är han en av Basketligans främsta coacher, om inte den allra främste. Det säger sig självt att det är blytungt att tappa en sådan ledare och en person som har fört Sundsvallsklubben till så stora framgångar.

Tittar man på hela säsongen med ekonomiska problem, Alex Wesbys avhopp och att nu både sportchefen och coachen väljer att lämna så undrar man givetvis hur Sundsvall Dragons som förening mår just nu och det ska bli väldigt intressant att se hur man går vidare efter de här beskeden. Två namn som nämnts som nya coacher är U20-landslagets ledarduo Tommie Hansson och Pontus Frivold, tidigare verksam i Dragons.

Oavsett vilka ersättarna blir så är det väldigt stora skor att fylla. Både Peter Öqvist och Fredrik Åhnstrand har gjort väldigt mycket nytta för Sundsvall Dragons genom åren.

20140407-173749.jpg

Krönika: Säsongen tog slut – vad händer nu?

Sundsvall Dragons räckte inte till mot Uppsala Basket i den här kvartsfinal-
serien, och säsongen tog slut i Fyrishov
i går. Det blev 3–1 i matcher till Uppsala efter 90–71 i gårdagens match, men drakarna försökte och var nära att komma tillbaka trots 
underläge matchen igenom.

Efter matchen satte jag mig vid sidan av planen och tog en titt på statistikpapperet. I Sundsvall Dragons spelade Hlynur Baeringsson drygt 39 minuter, Jonathan Person nästan 32, och Jakob Sigurdarson knappa 34. Tom Lidén, som gjorde en stark insats, var inne över 29 minuter på golvet. I Uppsala spelade endast två spelare över 25 minuter och en stjärnspelare som Liam Rush fick endast 19 minuter på planen. Det vittnar om att hemmalaget har en helt annan bredd i laget än Sundsvall Dragons – och det visade sig ute på golvet i den här matchserien.

Sundsvall Dragons stod visserligen för en mäktig upphämtning i den tredje perioden, och jag imponeras av det här lagets moral och karaktär. Trots att det såg kört ut kom bortalaget nästan tillbaka. Efter 1.20 av tredje perioden gjorde Rickard Eriksson 60–40 och Uppsala ledde med 20 poäng. Då vaknade drakarna plötsligt till liv ordentligt. Bortalaget nollade Uppsala under mer än sex minuter i tredje perioden och hämtade upp till 60–53 – och det var match igen. Men närmare än så kom inte Sundsvall Dragons den här gången utan i stället kunde Uppsala dra ifrån och vinna komfortabelt.

Till slut var det aldrig något snack, och på presskonferensen efter matchen sa Peter Öqvist att hans Sundsvall Dragons förlorade mot ett bättre lag i den här matchserien, och det är bara att ­hålla med honom. Uppsala har en bredare trupp och Sundsvalls chans att gå vidare hade varit att vinna matcherna hemma i Sporthallen. Nu lyckades man inte med det i kvartsfinal nummer ett och därmed blev uppgiften övermäktig. På hemmaplan har Uppsala varit numret för stort för drakarna från Norrland. Dragons förlorade kampen under korgarna stort (48–22) i går och då är det svårt att vinna basketmatcher. Dessutom var hemmalaget klart vassare i trepoängsskyttet, och i Sundsvall hade potentiella poängmakare som Mikael Lindquist, Jakob Sigurdarson och Jonathan Person producerat blott elva poäng, sammanlagt, en bra bit in på den tredje perioden.

Jag tycker ändå att Sundsvall Dragons gjort en bra säsong utifrån förutsättningarna, framför allt under grundserien. Att man tog en fjärdeplats där var riktigt starkt med tanke på allt som hänt med ekonomiska problem, Alex Wesby som lämnat och att man spelat utan en enda amerikan i laget.

Frågan är vad som händer med laget och föreningen nu. Den här säsongen har innehållit en hel del svarta rubriker om ekonomin och att få ordning på den är givetvis en högprioriterad fråga för Sundsvall Dragons inför framtiden.

En annan oerhört intressant fråga är vem som kommer att coacha laget nästa säsong. Mästarcoachen Peter Öqvist har varit i klubben länge nu, men har ett utgående kontrakt och kunde inte svara på vad han ska göra nästa säsong efter gårdagens förlust.

Försvinner Öqvist är det ett tungt tapp, och då gäller det verkligen att föreningen hittar en bra ersättare.

Krönika: Nyckelspelarna klev fram

Inför sista perioden i tredje kvartsfinalen mellan Sundsvall Dragons och Uppsala trodde jag att Sundsvallslagets säsong var på väg att ta slut. Uppsala var i ledning efter förkrossande 21–10 i tredje akten, men drakarna från Sundsvall lyfte på nytt.
Dragons hade lyckats sätta tre trepoängare på 17 försök inför matchens sista tio minuter – i sista perioden satte hemmalaget fem treor och öste i hela 33 poäng mot Uppsalas 19.
Efter den första kvartsfinalen i Sundsvall efterlyste jag att nyckelspelarna skulle kliva fram då Jonathan Person var för ensam i hemmalaget den gången. I går svarade spelare som Hlynur Beringsson och Jakob Sigurdarson upp ordentligt när Dragons reducerade till 1–2 i matcher.
Baeringsson satte fart på vändningen och Sigurdarson avgjorde när han pricksköt 82–74 med 1.07 kvar att spela.
Sundsvall Dragons har matchvinnarna som kan kliva fram och avgöra täta slutspelsmatcher, och i går visade laget att man inte gett upp den här kvartsfinalserien.

Krönika: Person var för ensam i Dragons

Sju lyckade tvåpoängare på nio försök, två av tre trepoängare och 20 poäng totalt. Jonathan Person gjorde en riktigt bra insats mot Uppsala i den första kvartsfinalen – tyvärr för Sundsvall Dragons del var han alldeles för ensam.
Hemmalaget hade problem med sitt skytte och förlorade returtagningen stort. Under matchen kändes det flera gånger som Uppsala skulle dra ifrån, på något sätt hängde Dragons ändå med in i det allra sista och gav gästerna en riktig fight.
Hemmalaget kämpade sig tillbaka från ett underläge som var 15 poäng som mest, och när Micke Lindquist sköt i sina första, och enda, två poäng i slutminuten var Sundsvall Dragons i ledning efter en stark upphämtning.
Då klev ex-draken Liam Rush fram. Rush stoppade i två poäng, sänkte ett bonuskast – och Uppsala vann.
Nu har Sundsvall Dragons redan tappat den hemmaplansfördel som laget hade och måste vinna minst en match i Uppsala. Det blir en tuff utmaning, kanske till och med övermäktig. I den första kvartsfinalen satt nämligen både Jonathan Persons bror Andreas samt den förre Dragonsspelaren Johan Jeansson på Uppsalas bänk skadade. Trots det hade bortalaget råd att låta en spelare som Liam Rush matchas rätt sparsamt (totalt 23 minuter) och kunde fördela minuterna mellan sina spelare på ett annat sätt än hemmalaget. Det kan bli utslagsgivande i en lång matchserie.
Samtidigt, med tanke på hur gårdagens match svängde och att Dragons kom tillbaka starkt
i slutet så känns en seger i Uppsala på fredag knappast som någon omöjlighet.
Kapaciteten finns i det här laget, men ska det bli möjligt måste fler spelare kliva fram.

Nu börjar allvaret

Sundsvall Dragons har en turbulent säsong bakom sig med skriverier om ekonomi och stjärnan Alex Wesby som lämnade. Det är historia nu. I kväll inleds slutspelet med den första kvartsfinalen mot Uppsala, och jag tror att det här kan bli en riktig rysarserie.

Andreas Lidén har gjort en gedigen läsning inför kvartsfinalserien som ni kan läsa här.

När de olika ”matcherna i matchen” listas på det sätt som i den artikeln så fattar man vilken fight det här kan bli. Det vimlar av profiler och potentiella matchvinnare i båda lagen och som extra krydda möts ett brödrapar i Andreas och Jonathan Person och dessutom finns två gamla Dragonslirare i Uppsala i form av Liam Rush och Johan Jeansson. Två spelare som varit med och vunnit guld med drakarna tidigare i karriären.

Det blev 2-2 i matcher i grundserien och den här serien känns helt öppen på förhand. Ska jag ändå tippa så blir det 3-2 till drakarna då hemmaplansfördelen avgör.