Gästbloggare: Pontus Silfwer

En ny gästbloggare är här och den här gången är det en kille som varit med om en riktigt häftig fotbollssäsong. Pontus Silfwer från Alnö var en viktig kugge i det IK Frej som skrällde och tog sig hela vägen till Superettan nyligen.

Dessutom har han personligen en väldigt intressant bakgrund då han tidigt kom upp i GIF Sundsvalls A-lag men sedan har fått ta en liten omväg tillbaka till elitfotbollen igen.

Jag imponeras över hans resa!

Mycket nöje.

______________________________________________________________________________

 

Vägen tillbaka till Elitfotbollen

 

För snart fem år sedan startade jag min fotbollskarriär på elitnivå. Med två säsonger i GIF Sundsvall och Superettan. Under säsongerna fick jag chansen att göra tjugofem framträdanden i det älskade blåa matchstället. Men under dessa två säsonger lyckades jag inte ta en plats i laget och under vår resa mot Allsvenskan blev det bara två matcher från start. Kanske borde jag ha satsat på spel i ett annat lag, men som 18-åring var jag inte beredd att lämna mitt älskade GIF.
När jag såg GIF avancera till Allsvenskan hemifrån tv-soffan så hade jag svårt att känna den där äkta glädjen. Jag var så klart glad och stolt över grabbarna, men själv kände jag mig inte särskilt delaktig i avancemanget. Under sommaruppehållet min sista säsong passade jag på att provspela för ett annat lag och chansen att skriva på för ett topplag i Division I dök upp. Men jag tvekade och i samtal med GIF fick jag signaler om att de gärna såg att jag stannade kvar i klubben.
Att fyra månader senare få beskedet att Sundsvall ville gå skilda vägar kom minst sagt som en kalldusch. Jag hoppades in i det sista att det skulle finnas någon annan klubb där jag skulle kunna få chansen att spela i Superettan, men intresset fanns helt enkelt inte.
Vid det här laget var det väldigt länge sedan fotboll kändes roligt. Kanske har jag inte vad som krävs för att spela i Superettan? Jag övervägde att helt lägga av med fotbollen.
Den assisterande tränaren i Sundsvall, Sören Ericson, valde att sluta samma säsong och ta över Division II-laget Hudiksvall. Sören hade alltid stöttat mig och vi pratade ofta. Sören fick mig på andra tankar och det blev plötsligt ett lätt beslut att följa honom till Hudiksvall och spela boll.
Jag bosatte mig fem minuter ifrån träningsanläggningen i en lägenhet på tjugo kvadratmeter. Jag började för första gången på många år känna mig som en betydelsefull pusselbit i ett fotbollslag och fotboll började bli roligt igen. Det var förstås tufft att vara arbetslös Division II-spelare, men all min lediga tid la jag på styrketräning. Med glädjen kom styrkan och viljan. Men även om Sören var ett fantastiskt stöd, så var det en bra bit från Division II till Superettan.
Efter säsongen i Hudiksvall hörde ett Division 1-lag av sig – IK Frej. IK Frej var inte direkt något lag jag hade hört talats om förut. Nyfiket besökte jag Vikingavallen, en förfärlig konstgräsplan utslängd mitt i ett villaområde i Täby Kyrkby. Faciliteterna var nog knappt godkända för Division 1.
Men det fanns någonting i och kring IK Frej. Laget, tränarna, styrelsen – alla var glada, hejade på varandra och alla verkade känna varandra väldigt väl, som en familj.
Jag hade ett möte med Bartosz, tränare i IK Frej. Han försökte inte sälja in någon eventuell ny arena eller någon form av storsatsning. Han sålde in den fotbollsfilosofi som han stod för och en dröm om ett lag som spelar bra fotboll och kämpar för varandra. Jag skrev på för två år.
Inte långt senare kom grupplottningen till Svenska Cupen som IK Frej hade kvalificerat sig till säsongen innan. Och självklart skulle vi möta GIF Sundsvall på hemmaplan. IK Frej är ett spelande lag och vi rullade oss fram till en 2–1-seger.
Säsongen 2013 slutade vi på en mittenplacering i tabellen, trots en svag säsongsinledning. Tack vare Bartosz förtroende och en del av ett spelande lag, kände jag nu att jag lyckats etablera mig som en spelförande mittfältare i ett etablerat Division 1-lag.
Säsongen 2014 startade vi med 15 nya spelare – vi var 4-5 spelare kvar från säsongen 2013 plus ytterligare några namn från juniorlaget. Men det märktes snabbt att Frej inte hade värvat 15 nya individer – vi hade värvat ett lag.
Säsongen började med fem raka segrar och när det var dags för uppehåll så var vi serieledare, något som ingen hade räknat med. Ända in i sista omgången så spelade vi om förstaplatsen, dock var AFC United strået vassare under höstsäsongen – och de knep direktplatsen.
Efter sista matchen visste vi att vi skulle få kvala mot anrika Östers IF. Inför den första kvalmatchen höll Bartosz ett kort tal:
– Om vi hade fått tagit en kvalplats innan säsongen hade börjat, sa Bartosz, hade vi tagit den då?
Alla i laget var överens – det hade vi. Vi hade inte förlorat en direktplats till Superettan, vi hade spelat till oss en välförtjänt kvalplats.
I kvalet förvånade IK Frej nog alla i år. Och ärligt talat hade de flesta nog ingen aning om vilka vi var. Men efter att vi spelat Öster ut ur Superettan med totalt 5–3 över två matcher så lyckades vi skapa en hel del fotbollsrubriker.
Lilla IK Frej som knappt fått plats i den lokala tidningen under säsongen syntes nu plötsligt i alla de stora tidningarna och i sportinslagen. IK Frej från Täby Kyrkby spelar elitfotboll i Superettan nästa år. Och som vi har firat!
För egen del så har jag aldrig varit så här nära ordinarie spel i Superettan. Men samtidigt så sitter jag på ett utgående kontrakt. Självklart finns det en liten del i mig som undrar om Superettan verkligen ska bli verklighet?
Att få vara en ordinarie pusselbit i ett spelande mittfält är ju det jag har arbetat så länge för. IK Frej har uttryckt intresse för en förlängning av kontraktet och andra lag i Superettan har hört sig för. Och även ett utländskt lag i en bra serie!
Peppar peppar ta i trä, men nog ser det ut som att jag kanske får spela elitfotboll nästa år. Så om ni håller tummarna för Alnösonen Pontus Silfwer under nästa säsong så lovar jag att bjuda på massor av mittfältsmagi i Superettan!

 

Unika förmågan som talar för GIF

Redan timmarna innan matchen kändes det som en bra GIF-dag. Då kom nämligen beskedet att ett Ängelholms FF i kris trots allt kan fullfölja säsongen och därmed slipper tabellen ritas om. Det var ett viktigt, väntat och positivt besked för alla inblandade – inte minst för GIF Sundsvall.

Därmed hade laget allt i egna händer inför matchen mot Sirius. Även om det spelmässigt inte var lysande så blev det till slut tre poäng mot Uppsalalaget, och det var skyttekungen Johan Eklund som stod för avgörandet.

Pa Dibba och nämnde Eklund måste vara seriens främsta anfallspar och de visade upp sitt samarbete i slutet av den första halvleken. Jón Gudni Fjóluson levererade som så många gånger förr en bra djupledsboll, Dibba löpte ifrån försvaret och spelade mycket fint fram till Eklund som satte dit ledningsmålet.

Johan Eklund är nu på väg att skriva in sig som en riktigt stor GIF-spelare. Han är redan klubbens främste målskytt på 2000-talet och nu är han på god väg att skjuta laget mot en ny allsvensk sejour. Eklund är både en målskytt och lojal lagspelare i ett – det är inte särskilt vanligt. Dessutom vågar han ställa krav på sin omgivning och jag tror att han betyder väldigt mycket för den här gruppen.

Jag minns hur otroligt irriterad han var efter det misslyckade kvalet mot Halmstads BK förra säsongen och Eklund vill nog inte uppleva samma känsla en gång till. Den här säsongen vill skyttekungen föra sitt GIF upp till Allsvenskan och det faktum att han förlängde sitt kontrakt redan för en tid sedan vittnar om att han tror att laget kommer att klara det och ta steget upp.

Efter gårdagens seger mot Sirius är den tron knappast mindre. Tvärtom, GIF har nu skaffat sig ett fantastiskt utgångsläge inför den sista omgången av Superettan och en kvalplats är redan säkrad.

Det kommer dessutom räcka med en poäng hemma mot bottenlaget Landskrona för att gå direkt upp och det är givetvis ett läge som alla inblandade hade tackat ja till om man fått chansen inför den här säsongen. Det här är en matchboll som man bara inte får missa, men samtidigt ska man komma ihåg att Landskrona har ett förnyat kontrakt att spela för och de kommer att sälja sig dyrt.

Men med tanke på hur den här GIF-upplagan gång på gång lyckats vinna tighta matcher är känslan god inför söndagens avgörande, sju uddamålssegrar på de nio senaste matcherna säger en hel del om karaktären på den här gruppen. Just nu känns det som om det inte spelar någon roll hur GIF spelar, de hittar alltid ett sätt att gå vinnande ur matcherna och det är precis den unika egenskapen som behövs den här tiden på året. Det är en sådan egenskap som är skillnaden mellan ett allsvenskt avancemang eller ytterligare ett år i Superettan.

Nu gäller det att fortsätta på samma sätt hela vägen in. Efter matchen uttalade sig tränare Joel Cedergren klokt när han menade att man inte kan gå in med inställningen att bevaka något i sista matchen. Gör man det är man illa ute och risken är att man blir passiv. På söndag vill jag i stället se ett GIF Sundsvall som går ut på sin egen hemmaplan och vågar gå för seger.

Då talar mycket för att det kan leda hela vägen till en allsvensk återkomst.

Naurin och Dibba fixade premiärsegern

Det blev ingen repris på fjolårets premiär. Den gången förlorade GIF Sundsvall med 0-3 mot Jönköpings Södra, i dag besegrade GIF samma lag med 1-0 efter ett riktigt vackert mål av inhopparen Pa Dibba.

GIF var det bättre laget redan inledningsvis men hade svårt att skapa målchanser under första halvlek. Efter paus tycker jag att kvaliteten på spelet gick ner och jag satt och väntade på några GIF-byten för att hemmalaget skulle få igång spelet. De bytena kom – och de blev lyckade.

Simon Helg och Pa Dibba ersatte Adam Chennoufi och Eric Larsson efter 68:a minuter. Dibba behövde sedan endast två minuter på sig innan han dundrade in 1-0 i nättaket, framspelad av Johan Eklund.

Målet var riktigt vackert och samtidigt väldigt betydelsefullt. Matchen slutade nämligen 1-0 och GIF fick med sig tre viktiga poäng från premiären tack vare Dibba – och målvakten Tommy Naurin.

På tilläggstid fick nämligen Jönköping en straff. Daryl Smylie klev fram, men Naurin räddade segern åt hemmalaget och det känns tryggt att Naurin är skadefri och med från start den här säsongen.

Förra säsongen tog sig GIF Sundsvall till kval trots att säsongen inleddes med flera tunga förluster, nu har man redan fått en bättre start på den här säsongen och en seger att bygga vidare på.

Spelmässigt finns det dock mer att plocka fram, tror jag. Jag vet att GIF-tränarna tyckt att man skapat för lite målchanser under försäsongen och det tycker jag var fallet även i dag. Mot ett lag som Jönköpings Södra på hemmaplan bör GIF komma till fler bra målchanser än vad man gjorde i dagens match. Det blev ofta för stillastående i hemmalaget och man kändes stundtals lite avvaktande.

Samtidigt var det en premiärmatch och spelet brukar ofta kunna hacka inledningsvis. Det viktiga i en premiär är att ta tre poäng och få en bra start på säsongen. Det fick GIF Sundsvall i dag.

Positivt förutom poängen i dag var att Joel Cedergren och Roger Franzén verkligen visade med handling att man ville vinna den här matchen. Jag var rädd att man skulle vänta för länge med bytena, men nu kom det ett dubbelbyte i ganska god tid. Det gav önskad effekt och räckte till tre poäng i den här matchen.

20140405-184907.jpg

Tankar inför premiären

Äntligen är det premiärdags för GIF Sundsvall. Förra säsongen inleddes blytungt med en hemmaförlust mot Jönköpings Södra, samma lag som står för motståndet i dag. Jag tror inte att GIF kommer inleda den här säsongen på samma sätt. Under fredagen pratade jag med GIF-tränaren Joel Cedergren och han berättade att man efter premiärförlusten i fjol hade satt sig ned med spelartruppen och pratat igenom bland annat vilka förväntningar man hade inför säsongen. Det visade sig att man hade räknat med att föra spelet och styra matcherna till väldigt stor del, och när det inte gick så hade GIF svårt att ställa om. I år har man på ett tydligare sätt pratat igenom vad man ska ha för förväntningar på spelet och säsongen. Dessutom har laget spelat en säsong i Superettan sedan uttåget från Allsvenskan och vet vad man kan förvänta sig av serien i stort.

Mina förväntningar på GIF Sundsvall i år är att man ska vara med och slåss i den absoluta toppen av Superettan, så bra är laget.

I dagens match tror jag på följande startelva:

Tommy Naurin – Robert Lundström, Marcus Danielson, Jon Gudni Fjoluson, Dennis Olsson – Daniel Sliper, Runar Sigurjonsson, Kevin Walker, Adam Chennoufi – Johan Eklund, Eric Larsson.

Om Runar Sigurjonsson får chansen från start är det helt rätt tycker jag. Han såg väldigt pigg ut i sitt inhopp i genrepet och satte fart på hela GIF Sundsvalls anfallsspel den gången.

Om några timmar är det dags!

Gästbloggare: Johan Eklund

Fredag igen och en ny gästbloggare har skrivit ett inlägg. Imorgon är det premiär i Superettan och GIF Sundsvall spelar hemma mot Jönköpings Södra. En av Giffarnas stora nyckelspelare den här säsongen är anfallaren Johan Eklund. Idag har han skrivit ett inlägg där han berättar om sina tankar inför årets säsong.

Mycket nöje!

________________________________________________________________________

 

Premiär, ja både för mig som bloggare och för oss fotbollsspelare i GIF Sundsvall nu till helgen.

Jag vid tangenterna heter Johan Eklund, kallas oftast vid efternamn eller Masen vilket vittnar om mitt ursprung. Har även blivit kallad dal-måsen av en islänning som numer har lämnat oss för röde pölse och smörrebröd, inte lätt med språket alla gånger för våra kära islänningar=) För er som polletten inte har trillat ner för kan jag berätta att jag kommer ifrån vackra Dalarna och närmare bestämt residensstaden Falun.

Jag började min fotbollskarriär i Falu BS, som kanske mer är känt för Bandy och hamnade här i Sönnsvall via fyra år i Borlänges fotbollsstolthet IK Brage. Jag har nummer nio på ryggen och spelar som anfallare. Nog om mig och åter till premiären nu på lördag.

 

Jönköping Södra står för motståndet och vi har kraftig revansch att utkräva efter fjolårets premiärdebacle som resulterade i en 0-3 förlust. Grabbarna är laddade till tänderna och alla är fast beslutna om att årets säsong ska börja betydligt bättre än förra årets. Premiärer är speciella, startskottet på tävlingssäsongen då man äntligen får lägga världens längsta försäsong bakom sig. Många kilon har lyfts i gymmet och ännu fler löpmeter har lagts under våra fötter, detaljer i spelet har nötts och alla spelare i truppen har kämpat hårt för att vara en av de elva som får starta matchen. Det är på lördag allt ska sitta där, passningar, skott, kombinationer. Fungerar inte spelet så ska vi åtminstone vinna kampen därute, det ska göra ont att möta Sundsvall.

 

Jag hoppas att ni supportrar är med oss i år igen och ser till att årets säsong blir något extra. Ni är viktiga allihopa, ni som åker land och rike runt, ni som samlas runt om i Sverige och följer matchen på TV, ni som vecka ut och vecka in sitter på Norrporten och stöttar oss. Alla ni som jag glömt nämna.

 

Nu kör vi!!!

 

Jag hoppas vi ses på Norrporten på lördag.

 

/Johan Eklund

 

Om GIF Sundsvalls genrep

Visserligen någon dag försenat, men här kommer några tankar om GIF Sundsvalls genrep mot Brage i lördags.

Hemmalaget fick göra hela fem mål i sista träningsmatchen inför seriestarten – det var viktigt. När jag dagen före match pratade med tränaren Roger Franzén betonade han att han ville se att laget skapa fler målchanser än vad man gjort så långt på försäsongen, så Franzén var nog nöjd med att GIF fick sätta dit hela fem kassar mot Bragelaget.

Eric Larsson kom in som anfallare i andra halvlek och var en frisk fläkt. Chansen är nog stor att han spelade till sig en startplats inför premiären. Han hotade hela tiden i djupled och högg direkt när han fick en målchans.

Robert Lundström gjorde ytterligare en bra match som högerback och har imponerat på mig den här försäsongen.

Runar Sigurjonsson kom in efter paus och jag tyckte att han såg bra ut. Islänningen tog tag i spelet på ett bra sätt några gånger och jag tycker att han bidrog till att GIF:s anfallsspel förbättrades efter paus.

 

Gästbloggare: Robert Hammarstedt

Fredag igen och mitt i OS-hysterin är det dags för en ny gästbloggare. Det är en kille som förra säsongen lämnade Selånger för en flytt till Östersund och spel i Superettan. Idag skriver han om Charlotte Kalla, skidskytte – och Anders Högman. Dagens gästbloggare är Robert Hammarstedt. Mycket nöje!

____________________________________________________________________________

 

Svenska folket är i zonen. Vi, eller tja, åtminstone våra eminenta skidåkare borta i Sotji är det. Denna folksport som supportas exklusivt av Kungen & Co på plats! Sporten som annars får våra vinterdepressioner att komma till korta med André Pops vältränade överkropp, fast i Tv-tablån står det Vinterstudion. Fascinerande hur vi svenskar sluts upp och går bananaz hemma i soffan. Sedan kliver vi ut genom dörren och är två decimeter längre. Charlotte Kalla, vilken 87:a!

 

För er som undrar vem denna anonyma krönikör är så återfanns jag på Bergsåkers IP för två år sedan och spelade då med Selångers FK. Idag spelar jag fotboll med Östersunds FK i Superettan. Vi utgör nu ett derby som tidigare inte existerat med GIF Sundsvall.

 

Senast jag stod på ett par skidor var i mellanstadiet på Sticksjöskolan. Tills igår. Vi i Östersunds FK hade teamdag innehållande skidskytte på Sveriges nationalarena i Östersund. En sport som betyder att man på bästa möjliga vis ska ta sig fram på ett par skidor och sedan, med grov puls, mata ner 5 svartklädda cirklar. Herre-min-skapare. Jag gick in med tanken att ”jag kan ju åka skridskor relativt bra” och det var inte i närheten av samma sak. I allt fumlade att hålla styr på sig själv så skulle man samtidigt klara av att skratta åt sina lagkamrater. Ni ska då veta att vi har spelare från Afrika, Sydamerika mm. Det var en syn jag väldigt sent kommer glömma. Ska dock säga att skyttet inte var lika svårt som det ser ut. Det var bara att slänga sig ner med skidor, ladda, hålla tillbaka pulsen, sikta genom världens minsta sikte, sedan krama av. Efter denna dag hyser jag den största respekt för dessa skidskytteutövare.

 

Vi är i full gång med den härliga försäsongen. Höja och sänka vikter om vart annat med den ständigt återkommande rösten i huvudet: ”Det här har du igen i… bla bla bla”. Om det ändå gick att tanka kroppen full lika fort som bilen på Statoil. Jag har nu gjort en säsong på svensk elitnivå. Steget från Bergsåkers brungröna (en och annan grop också) gräs till väldigt fina resurser. Jag inser med lite perspektiv hur bra vi gjorde det i Selånger. Man tyckte det var rätt bra i stunden, men egentligen hade vi inga förutsättningar.  Vi var en grupp extremt träningsvilliga grabbar som hade en ruskigt bra tränare i Anders Högman. Vi gjorde som han sa, vi löpte den så kallade ”Bolton”, kommer ni ihåg fradgan Kalla hade vid målgång, Bolton framkallade just den fradgan. Det är inte allt för länge sedan, men när jag tänker tillbaka på tiden jag hade med SFK så är det enbart med glädje.

 

Jag vill ta tillfället som nu ges att rikta ett stort tack till just Anders Högman. En oerhört karismatisk människa/tränare med ett stort hjärta, som hjälpt mig till den nivå jag idag är på.

 

 

/Klyktattaren i Jämtland

 

 

Tankar om startelvan

Av gårdagens träning att döma så ser GIF Sundsvall ut att ställa upp med följande startelva i kvällens kvalmatch mot Halmstad:

Målvakt: Tommy Naurin.

Backlinje: Marcus Danielson, Jon Gudni Fjoluson, Stefan Ålander, Dennis Olsson.

Mittfält: Simon Helg, Kevin Walker, Nicklas Maripuu, Daniel Sliper.

Anfallare: Adam Chennoufi, Johan Eklund.

Det innebär att Chennoufi tar steget upp i anfallet, Pa Dibba börjar på sidan och Nicklas Maripuu kliver in på mittfältet från start om man jämför med förra matchen.

Jag tror att det här är rätt startelva i kvällens match. Marcus Danielson som högerback är kanske inte mitt förstaval över en hel säsong, men i kväll tror jag att hans defensiva egenskaper och framförallt huvudspel på fasta situationer och dylikt kommer att behövas då Halmstad är skickligt just på fasta och jag tror även att de kommer att mata på med en hel del inlägg.

Med Chennoufi på topp kommer GIF bli ännu starkare centralt då jag antar att han kommer att droppa ned en del i försvarsarbetet. Dessutom är Pa Dibba en perfekt spelartyp att kasta in i slutskedet av en match då motståndarnas försvarare är slutkörda. Med sin snabbhet kommer han att kunna bli en riktig injektion någon gång under den andra halvleken i dag.

I årets kval tror jag inte att vi kommer få se samma målfester som i fjol då HBK vann hemma med 3-0 och GIF Sundsvall med 4-3 på Norrporten Arena. Istället tror jag att det kan bli lite av ett ställningskrig i dag där båda lagen vill ha med sig ett bra resultat till returmötet. För GIF:s del gäller det att hitta en balans då det är av stor vikt att inte släppa in något mål på hemmaplan så att Halmstad får ett ”bortamål” att spela på inför returen, men samtidigt våga gå framåt och sätta press på HBK inför match nummer två.

Nu finns chansen till revansch, GIF

Var på plats i Landskrona i helgen, en match som skulle visa sig bli betydelselös i tabellen för GIF Sundsvalls del. Istället var det mest intressanta att följa den allsvenska avslutningen i bilen på vägen hem under söndagen, och det blev alltså Halmstads BK i kvalet även i år. Jag skrev en krönika under resan hem i går. Den finns på hemsidan men jag slänger upp en lite omarbetad version här med.

På onsdag smäller det!

____________________________________________________________________

Resultatet 0–0 mot Landskrona i lördags hade i slutändan ingen betydelse för GIF Sundsvalls del då både Falkenberg och Örebro gjorde sitt och vann i den sista omgången av Superettan. Nu blir det ännu ett allsvenskt kval och för GIF Sundsvalls del får vi hoppas att det går bättre den här gången än vad som varit fallen de senaste åren.
I kvalet mot Gefle 2010 var Sundsvallslaget egentligen aldrig riktigt nära. Hemma på Norrporten Arena minns jag att det länge var tveksamt om det skulle bli spel överhuvudtaget då snön vräkte ned. Gefle kändes tyngre och mer kampvilliga och över två matcher slutade det med klara 3–0 till Pelle Olssons gäng.
Den gången var det GIF Sundsvall som kom underifrån och ville uppåt, i fjol var det en helt annan historia. Då hamnade GIF på kvalplats trots en stark vår i Allsvenskan där jag tycker att laget förtjänade mer poäng än vad man fick, men redan i det första kvalmötet dog mer eller mindre hoppet om fortsatt allsvenskt spel då Halmstad vann med 3–0 (returen i Sundsvall slutade 4–3 till GIF).
Det räckte inte för att laget skulle hålla sig kvar i Allsvenskan den gången, i slutet av den här veckan får vi veta hur långt det räcker i år. För motståndet står återigen detta Halmstads BK som i går missade chansen att vinna hemma mot BP i sista omgången av Allsvenskan och därmed undvika kval. Nu ställs man mot GIF Sundsvall på Norrporten Arena på onsdag och returmöte i Halmstad på söndag, ett GIF som jag tror passar bättre för ett kvalspel än vad fjolårets upplaga gjorde.
Sundsvallslaget måste få med sig ett bättre resultat från första mötet den här gången än vad som var fallet i fjol, och att göra mål på bortaplan kan bli helt avgörande. Både mot Gefle (2010) och Halmstad (2012) misslyckades GIF med att göra mål borta och inget av kvalen fick något lyckligt GIF-slut.
För att lyckas med det tror jag det kommer krävas lite mer offensiva initiativ och löpningar än vad som stundtals varit fallet under hösten. Defensivt har det däremot sett riktigt bra ut med endast ett enda insläppt GIF-mål på de fyra senaste matcherna – och jag tror att HBK kan få problem att luckra upp GIF-defensiven.
Årets upplaga av GIF Sundsvall har endast förlorat fyra matcher på hela säsongen, varav en på de 18 senaste seriematcherna. Med andra ord är laget svårslaget, det är alltid av stor vikt i ett kvalspel och det är just det som gör att jag tror att kvalet kan få ett lyckligt slut för GIF.
Vi kan vänta oss en väldigt intressant duell mellan det tuffa anfallsparet Mikael Boman och Gudjon Baldvinsson och GIF Sundsvalls mittbacksduo som jag antar kommer att bestå av kaptenen Stefan Ålander och formstarke Jón Gudni Fjóluson.
Den sistnämndes resa in i laget under hösten är imponerande, och det var härligt att höra hans uttalande efter matchen i Landskrona.
De flesta GIF-rösterna talade om att Brommapojkarna var
önskemotståndare i kvalet, medan Fjóluson direkt nämnde att han gärna skulle möta Halmstad för att få chansen till revansch.
Den chansen får GIF Sundsvall – nu handlar det om att ta den.

Det blir ännu ett kval

Efter 0-0 mot Landskrona står det klart att GIF Sundsvall får kvala till Allsvenskan. Resultatet i GIF-matchen hade visserligen inte spelat någon roll eftersom både Falkenberg och Örebro vann.

GIF skapade en hel del chanser under dagens match men lyckades inte sätta dit lägena, Simon Helg hade bland annat en jättechans i första halvlek som han brände.

Totalt sett känns det väldigt märkligt att matchen slutade 0-0 med tanke på lägena som fanns, och GIF Sundsvall hade de hetaste målchanserna. Chanser som man borde utnyttjat på ett bättre sätt.

På pluskontot i dag tycker jag att vi kan skriva upp Dennis Olsson som gör en riktigt bra match som vänsterback. Även Jon Gudni Fjoluson och Kevin Walker får höga betyg i min bok.

Nu väntar Halmstad, Öster eller Brommapojkarna i kvalet. För GIF:s del hoppas jag att det blir Brommapojkarna, det laget tror jag skulle passa Giffers bäst i det här läget.

Lite skvaller från läktaren är att ex-Giffaren och svenske mästaren Emil Forsberg stod i GIF-klacken iförd matchtröja och hejade på sin moderklubb. Den här gången räckte det inte till tre poäng, men ni kan kika på ett klipp med Mini-Foppa på vår hemsida.