Bostadsporträtt

Skärm dump från NA.se tyvärr låst på nätet men många av er har sett bilagan i pappersvarianten och hört av er. Skoj att er bild av min jordnära ledarstil även smittar av mig som livsstil, det finns bara en variant av mig själv och den är jag, här och nu.

Det märks vilket genomslag media har, dels radiointervjun igår när många satt i bilen hem. Dagens bilaga dels pappersvarianten och dels NAtv. Lägg därtill förra veckans poddsläpp som passerat över tvåhundra lyssnare som lyssnat igenom hela alla 40minuter. Det är något på gång lokalt, nyfikenheten över vårt parti som många dels blivit medlemmar i men också börjat hitta till då vi är under en verklig nystart.

* OS guld i första loppet och man fick verkligen rysningar av nationalsången strax efter att Kalla fick sitt guld (nummer ett)

Nedan följer intervjun;

I år är det valår och vi tar tillfället i akt att se hur några av våra lokala politiker bor. Per-Åke Sörman, Centerns kommunalråd i Örebro, har slagit rot i hembygdens gamla missionshus.

Det är en strålande vacker vinterdag, snudd på idyllisk, när vi anländer till det före detta missionshuset i Klysna, Ervalla. Frosten på trädens grenar gnistrar i vintersolen och småfåglarna pickar glatt i sig från fågelbordet utanför köksfönstret.

Vid första anblicken ser det ut som en vanlig villa. Men så fort vi kliver in genom dörren försvinner det intrycket. Från hallen ser man en del av den gamla församlingssalen och när vi rundar hörnet och står mitt i den står vi rakt framför en gigantisk Jesusmålning. Takhöjden är omkring sju meter och mitt i rummet finns en trappa som leder upp till en ”bro” som mynnar ut i ett loft.

Ja, det blir alltså som ett rum med ett balkongräcke, där man kan kika ner i salen.

– Vi vände och vred på olika lösningar ett bra tag, när vi planerade utformningen av loftet, säger Per-Åke.

Han och hustrun Ingela köpte huset 1999, när församlingen lade ner. Men Per-Åke har bott här längre än så, åtminstone i en del av huset.

– Huset är från 1894, men i mitten av 1950-talet byggde man till en vaktmästarbostad och den delen hyrde jag under flera år, säger Per-Åke och berättar om strikta regler för stereo och tv-volymer inskrivna i kontraktet, under vilodagen.

– Det var min första egna bostad, om man inte räknar att jag flyttade ut i ett hus på tomten i åttan, säger Per-Åke. Men hans erfarenhet av huset sträcker sig längre än så – han har gått i söndagsskola här.

– Jag tog emot min första bibel på podiet i stora salen.

Nu är podiet borta sedan länge. På platsen där det fanns, under Jesusbilden, står i stället en snidad soffgrupp i mörkt trä med röda sitsar. I salen finns också ett stort matsalsbord, där släkten brukar samlas vid kalas och högtider och från en lång kedja från taket hänger en kristallkrona.

Under trappan står en läsfåtölj och i vinkel från salen, rakt fram från hallen sett, finns tv-rummet, där söndagsskolan tidigare höll till.

Där inne sprakar det hemtrevligt från täljstenskaminen. Per-Åke lägger in ett vedträ, innan vi går in i delen som utgör den gamla vaktmästarbostaden.

– Här var det kök när vi flyttade in. Men vi gjorde om det till badrum, säger Per-Åke, innan vi tar den gamla trappen till övervåningen.

Övervåningen i vaktmästarbostaden rymmer två sovrum och ett arbetsrum.

– Vi renoverade hela huset när vi flyttade in. Men det är nästan 20 år sedan, så det är väl snart dags att börja om, flinar Per-Åke. Han tillägger att han själv har tummen mitt i handen, och överlåter renoveringar åt andra.

– Fast jag är bra på att riva, flinar han.

Vi går ut på loftgången till själva loftet. I ett hörn hänger en sandsäck bredvid en motionscykel. En soffgrupp i gustaviansk stil, ett fotbollsspel och en tv-del ryms också här.

Vi tar nya trappan ner och går in i köket. En Kroblomssoffa med svart tyg står längs med ena kortsidan. I fönstren hänger hissgardiner med orkidéer på fönsterbrädorna och på en byrå brinner tända ljus. På ekbordet står en vas med tulpaner.

Väggarna är tvådelad med grönrutig tapet underst och en annan över. Själva arbetsköket ligger i rummet intill.

Vi sitter vid bordet och pratar över en kopp kaffe. Per-Åke berättar om renoveringar under åren.

– Det första vi gjorde var att byta ut den direktverkande elen mot en vedpanna och vattenburen golvvärme. Vi har också bytt fönstren, de var röda förut.

Jag tittar ut genom fönstret och får syn på två gigantiska älgar som passerar precis utanför tomtgränsen.

– Det är ett viltstråk precis här, konstaterar Per-Åke och följer älgarna med blicken en stund.

Per-Åke Sörman har bott i Klysna i hela sitt liv. Pappan är lantbrukare och familjen bor bara ett stenkast härifrån. Att stå upp för landsbygden har alltid varit en självklar del i hans liv. Och han är glad att hans fru ville flytta hit.

– Jag gick med i CUF när jag var 13 år. Min fru träffade jag på en CUF-resa till Bryssel. Vi kände till varandra tidigare, men det var på en karaokebar i Bryssel som det blev vi. Vi sjöng ”Don´t turn around” med Ace of Base, minns Per-Åke.

Hur är det att bo i ett hus med en sådan historia?

– Det är klart att det är ett arv man förvaltar. Det är många som har minnen härifrån. Det händer ibland att förbipasserande vill komma in och titta, sådana som har en koppling hit, säger Per-Åke.

Och så berättar han om rundpingisturneringarna i stora salen, som paret hade innan de började renovera kring millenieskiftet.

– Folk i bygden åkte förbi, såg alla bilar och cyklar utanför och kom in. Vi kunde vara jättemånga. Det var en rolig tid.

Hemma hos Per-Åke Sörman, C

Huset: Ett före detta missionshus som byggdes 1894. 1956 byggdes det ut i vinkel och utbyggnaden blev vaktmästarbostad. Boytan är cirka 180 kvadratmeter. Huset ligger i Klysna, Ervalla.

Här bor: Per-Åke Sörman, kommunalråd, c, Örebro, med fru och tre barn som är 12, 15 och 17 år.

Hur märks det att det bor en centerpartist här? – Det skulle väl vara i bokhyllan då – där hittar man Thorbjörn Fälldin och Maud Olofsson. Och kanske på veden från den närodlade skogen, ha ha.

Publicerat av

Per-Åke Sörman

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *