750 eller 20 år – lika värt att fira!

Det var en gång ett land där regeringen år 1862 bestämde att varje kyrklig socken skulle bli en egen kommun. I detta land hände mycket under de närmaste decennierna, utvecklingen var stark. Till exempel byggdes det järnvägar. 1897 invigdes Svartåbanan som sträckte sig mellan Örebro och Svartå. Därmed uppstod också stationssamhället Fjugesta som 1906 blev så kallat municipalsamhälle, det vill säga tätort med egen beskattningsrätt.

Nästan femtio år senare var det dags att göra kommunerna större och starkare. Socknarna Knista, Hidinge, Hackvad, Kräcklinge och Edsberg bildade Lekebergs kommun. 1967 tillfördes kommunen även Kvistbro och Tångeråsa socknar.

1970 var det dock dags för nya förändringar. Det kallades ”kommunreformen” och betydde i princip tvångssammanslagningar. Man menade att de små kommunerna inte skulle klara sig längre på egen hand. Lekebergs kommun inlemmades 1971 med Örebro storkommun.

Vad betydde det för Lekeberg? Mycket av skattepengarna försvann in till tätorten. Beslut togs i Örebro av människor som kanske aldrig varit i Lekeberg. Det var business as usual men inga investeringar i Lekeberg, det skedde ingen som helst utveckling. Kanske var det rent av så att det var en förlust i demokratihänseende?

Då gjordes det ett försök att förbättra situationen, 1974 infördes kommundelsnämnder. Eller som någon lite spetsigt har sagt, diskussionsklubbar för fritidsfrågor. Lekeberg fick pengar till barnomsorg, grundskola, äldreomsorg och socialtjänst. Men inget till investeringar eller utveckling. Nämndledamöterna var för övrigt inte ens direktvalda. Totalt fanns det 15 kommundelar. Nu är de avskaffade sedan länge.

1987 tändes det en gnista i Lekeberg, vår kommun borde återuppstå. Det hölls offentliga möten och samtliga partier enades och skickade en gemensam skrivelse till Örebro kommun som1989 gick med på att utreda möjligheterna för en kommundelning.

Året därpå togs beslut om folkomröstning. Kampanjgrupper för JA respektive NEJ bildades. Debatten gick het i pressen, på jobbet, i hemmen. Det var stort engagemang även utanför politiken.

Den 16 september gick lekebergarna till valurnorna och resultatet var tydligt. 67,2 procent röstade JA och 32,8 procent NEJ. Klart att gå vidare? Njae, inte riktigt. Det blev nämligen huvudbry om hur man skulle tolka de geografiska avvikelserna. SCB gjorde en opinionsundersökning i Hidinge-Lanna där bara hälften var för – eller emot …

Dock gick Örebro kommun efter det totala valresultatet och 1991 la Kammarkollegiet fram ett preliminärt förslag på delning. Beredningsgruppen började förbereda, nämnd- och personalorganisation togs fram. Nu fattades bara regeringens beslut.

Som ni vet firar vi 20 år som egen kommun i år. Alltså hände det något. Läs den spännande fortsättningen i nästa blogg …

Lekeberg 20 år

Publicerat av

Gunilla Pihlblad

Gunilla Pihlblad

Lekebergsbo som är engagerad i det mesta som känns angeläget. Vilket bland annat betyder Lekebergs Revysällskap och kultur- och nöjeslokalen Sparbanksbörsen i Fjugesta. Där har vi en verksamhet som förmodligen är ganska unik sett i förhållande till invånarantal i kommunen. Man stöter också på mig i lokal- och regionalpolitiska sammanhang samt inom länets samlande amatörteaterorganisation, ATSÖ. Jobbar som informationsansvarig i branschorganisationen Convenience Stores Sweden, har tre vuxna barn, ett barnbarn, en särbo och en katt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *