Det ska vi fira … del 2

För en dryg vecka sedan berättade jag om bakgrunden till att Lekeberg för 20 år sedan blev en egen kommun och inte minst om arbetet som föregick folkomröstningen 1990. Majoriteten ville, Örebro kommun välsignade, förberedelserna började.
Jag slutade avsiktligt med en cliffhanger; regeringen skulle ta beslut men något hände.

Fultrick 1:
Regeringen tog inte upp frågan! Det skulle inte gå att genomföra delningen 1992. Lekebergarna var med rätta upprörda och Nerikes Allehanda beskrev ett hetsigt möte mellan de lokala politikerna och dåvarande civilministern Bengt K Å Johansson så här:

”Lekebergarna såg mötet som den allra sista chansen att försöka påverka civilministern att ändra sitt beslut att inte ta upp ärendet i regeringen och sparade inte på krutet.
Civilministern i sin tur hade ställningstagandet klart. Tiden är för knapp och ekonomin skulle bli för svag.”

Vad kunde de göra? Ingenting mer än att sikta in sig på att det var ett valår i antågande. Ny regering? Nya chanser? Här gällde det att avkräva borgarna löfte om kommundelning nästa år. Det blev 1992, det blev val och det blev en borgerlig regering. Då var väl allt klart? Eller ..?

Fultrick 2:
Ingen ville helt plötsligt ta i det här med att Lekeberg skulle brytas loss från Örebro.
”Glömt bort ärendet”. ”Datafel”. Nye civilministern Bengt Westerberg hade ”glömt” tidigare löfte …

Men de frihetstörstande lekebergarna gav inte upp utan låg på i alla tänkbara sammanhang, nu mer enade än någonsin. Och yes! Den 12 november 1992 kom det trots allt ett regeringsbeslut. Lekeberg skulle få bilda egen kommun 1995!

Så skedde och jag är övertygad om att det var det bästa som kunde hända. Inte minst för att vi fått ett engagemang och en närhet till ”kommunen”, det vill säga förvaltningar och politiker. Listan på saker som med stor sannolikhet skulle suttit långt inte, om de över huvud taget hade hänt är lång:

Nytt centrum” i Fjugesta, nytt äldreboende och vårdboende, nya hyreshus, eget systembolag, bad och camping upprustade, egen radiostation, eget (om än privat/kooperativt) fjärrvärmenät, alla gator i tätorterna asfalterade, nästan alla kommunala villatomter sålda, enorm expansion i Lannaområdet både vad gäller byggnation och golfbana/hotell, skolor upprustade, nya förskolor byggda, bredband och fiberutbyggnad samt en stadig kommunal ekonomi utan underskott eller skulder …

Jag vill avslutningsvis påstå att Lekeberg blivit ett slags kulturcentrum med verksamhet och aktiviteter som en så pass liten kommun ”normalt” inte skulle kunna ha.

Visst är vi ”egna” och det firar vi hela året. I del 3 av denna berättelse senare under veckan får ni vet allt om det första födelsedagskalaset – det på söndag i Riseberga amfiteater.

Filmklippet nedan är från revyn ”På egna ben” som Lekebergs Revysällskap satte upp i samband med tioårsjubiléet 2005. Leadsinger: Acki Fernberg.

 

Publicerat av

Gunilla Pihlblad

Gunilla Pihlblad

Lekebergsbo som är engagerad i det mesta som känns angeläget. Vilket bland annat betyder Lekebergs Revysällskap och kultur- och nöjeslokalen Sparbanksbörsen i Fjugesta. Där har vi en verksamhet som förmodligen är ganska unik sett i förhållande till invånarantal i kommunen. Man stöter också på mig i lokal- och regionalpolitiska sammanhang samt inom länets samlande amatörteaterorganisation, ATSÖ. Jobbar som informationsansvarig i branschorganisationen Convenience Stores Sweden, har tre vuxna barn, ett barnbarn, en särbo och en katt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *