Jag en kolportör?

Jag har varit på en affischeringsrunda. Det är inte första gången i mitt liv. Kortare eller längre diton har genomförts med jämna mellanrum sedan vi 1998 bildade en förening som skulle spela lokalrevy i Lekeberg. Efter det har det blivit nära ett hundratal olika evenemang som jag på ett eller annat sätt varit inblandad i – och gjort affischer till. Och satt upp dem …

Men jag har ingalunda varit ensam. Vi har delat på jobbet och gjort små lokala kedjor. En tar till Mullhyttan, en till Kräcklinge, en till Lanna osv. De senaste åren har vi i princip haft en ”heltidsanställd kolportör”. Ja eller i alla fall en glad pensionär som har haft det som ett ideellt uppdrag.

Men just nu är jag alltså förste affischmästare. Förresten så tog kommunstyrelsens ordförande i början av sin semester, en liknande tur och åkte runt i kommunen med information om kommande jubileumsaktivitet. ”Det var jätteroligt” sa hon. ”Man träffade så många trevliga människor”.

Kanske är det lika viktigt att man visar upp sig själv och pratar med folk, som att det man vill bjuda in till sitter på allehanda anslagstavlor? För informationen som sådan kan man väl egentligen förmedla på många andra vis. Typ sociala medier och mejllistor, annonser och rena PR-aktiviteter. En ”affisch” måste man ju så klart göra även om den bara används digitalt. Men det här med att sprida ordet på tryckta papper, är det längre relevant?

Jag vet inte. Det är därför jag frågar. Vore kul att höra om någon köpt en biljett efter att ha tittat på anslagstavlan i Vekhyttekorset eller på laduväggen i Tångeråsa? Förresten så är det ofta trångt på dessa upplysningsplatser där kommande utbud i Vretstorpsparken samsas med lappar om gårdsloppis och försvunna katter.

Många sätter upp men få tar ner, slår det mig när jag lägger i ettan och rullar vidare mot Edsbergs bygdegård och Hackvads gamla skola. Får inte glömma Brotorpsspåret, där finns det ju en tavla och i morgon passerar jag genom Åbytorp, då stannar jag till där också …

Fotnot: Kolportör (franska col, hals, och porteur, bärare) är en historisk benämning på kringresande bokförsäljare av religiös eller annan litteratur. Den kunde även i vidare mening användas för andra sorters försäljare eller nyhetsspridare.

Publicerat av

Gunilla Pihlblad

Gunilla Pihlblad

Lekebergsbo som är engagerad i det mesta som känns angeläget. Vilket bland annat betyder Lekebergs Revysällskap och kultur- och nöjeslokalen Sparbanksbörsen i Fjugesta. Där har vi en verksamhet som förmodligen är ganska unik sett i förhållande till invånarantal i kommunen. Man stöter också på mig i lokal- och regionalpolitiska sammanhang samt inom länets samlande amatörteaterorganisation, ATSÖ. Jobbar som informationsansvarig i branschorganisationen Convenience Stores Sweden, har tre vuxna barn, ett barnbarn, en särbo och en katt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *