Var på studiebesök i USA för en tid sedan. Där fick man intrycket att allt är större än här – biggest in the world. Inte helt oväntat, men en fråga dök upp i mitt huvud: Hur stor är världen egentligen? Man kan ju alltid mäta på olika sätt, men jag menar så där lite mer medvetandemässigt.
Om man tittar bakåt i historien, hur stort var medvetandet om världen överhuvudtaget förr? Man säger att ”världen har krympt” i och med att vi fick telegraf, telefon, satelliter, flygplan och internet. Är det så, och är det i så fall bra?
I förhistorisk tid var det kanske många som trodde att jorden var platt. De som då verkligen visste hur stor världen var, trillade ju över kanten och kom aldrig tillbaka. Men, kanske en skröna. Redan på 200-talet före Kristus, lyckades den grekiske vetenskapsmannen Eratosthenes mäta och beräkna jordens omkrets (utan GPS) till 39 360 kilometer. Ganska imponerande, med tanke på att det rätta värdet är 40 000 km. På 1400-talet visste de flesta sjöfarare att jorden var rund, och Christofer Columbus legendariska resa 1492 var ju ett bevis på detta. Även om han inte riktigt visste vart han skulle när han åkte, och inte visste var han hade varit när han kom hem.
Men, tillbaka till det lite mer medvetandemässiga. Om vi backar till, säg slutet på 1800-talet. Vad visste människor om världen då? Ja i de flesta fall var världen inte större än vad man kunde resa med häst eller båt. Bodde man i Stockholm visste man kanske vad som hände i Uppsala, men nyheterna var veckogamla. Längre bort fanns liksom inte, om det inte hände något väldigt speciellt. Ett ganska barmhärtigt tillstånd. Tänk så mycket elände man aldrig kände till, och inte behövde bry sig om eller skriva protestlistor och insändare om …
Idag sprids nyheter från hela världen över hela planeten på bråkdelar av sekunder. Har vi blivit lyckligare av det? Eftersom nyhetsförmedling numera ofta fokuserar på elände, måste vi plötsligt ta ställning till gisslandrama i Argentina, orkaner i Florida, avrättningar i Irak, vårmode i Paris, svältkatastrofer i Gambia, valdöden i Stilla havet och issmältningen i Arktis. Allt ska helst sedan kommenteras på Facebook och Twitter. Har vi blivit lyckligare av det? Hur långt bort måste man egentligen bry sig? Och hur många bryr sig egentligen om vad vi skriver på sociala medier? Förr var man tvungen att ha något slags kunskap och talang för att publicera sig, nu kan vem som helst skriva vad som helst.
Ur informationssynpunkt har världen verkligen krympt, men med vilka biverkningar? Kan inte undvika att erinra mig Predikaren i Bibeln: ”Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga”. Ibland, när sådana här tankar kommer över mig, brukar jag ägna en stund åt en astronomibok som jag fick i present en gång. Om man betänker hur stort (det kända) universum är, och hur försumbart, obetydligt liten jorden och dess befolkning är, så spelar det kanske inte så stor roll att någon kändis ska ha barn, eller att tåget är 20 minuter sent?