På kulturens mosse?

Förra måndagen presenterades en mätning om hur mycket pengar landets kommuner satsar på kulturverksamhet. Lekeberg hamnade på en ohedrande tredje-plats-från-slutet-plats. Och röster höjs naturligtvis för bot och bättring. Jag är ju kulturtant och borde instämma i den kören. Men det gör jag inte.

Umeå är bäst i klassen och satsar 2 500 kronor per invånare. I Lekeberg är motsvarande siffra 568 kronor. Men vad är det man mäter? Och vad är kultur? Definieras det lika i alla kommuner? Och vore det kanske mer intressant att utvärdera det verkliga kulturutbudet i respektive kommun. Att bara titta på kostnaderna är kanske ett trubbigt mått. Är det inte vad man får pengarna som är intressant?

Fast egentligen kanske man inte ska lägga så mycket krut på att rota i det här. Personligen tror jag att det är frivilliga krafter och människors lust att utföra och ta emot kulturyttringar, som gör att kommuninvånarna mår kulturellt bra. Självklart ska man ges förutsättningar, speciellt i skolan. Ja även inom vård och omsorg. För där är den stimulans man kan få genom kulturen, viktigare än någon annanstans.

Det får mig att direkt koppla till ett annat aktuellt lekebergsämne, nämligen den hastiga stängningen av matstället på boendet Linden i Fjugesta. Ett ställe där många äldre och funktionshindrade både äter och träffas och där daglig verksamhet skapar sysselsättning för dem som inte har sina självklara platser på arbetsmarknaden.

Denna plats måste stängas för att de pengar som vård- och omsorgsnämnden har att förfoga över helt enkelt inte räcker. Det är oerhört tragiskt och jag hoppas verkligen att loppet inte är kört, att kreativa lösningar ska möjliggöra ett nytt sätt att driva stället.

Men att i sammanhanget tänka att man ska ge mer pengar till kulturen. När det inte ens räcker till en sådan elementär sak som att människor får en gnutta social stimulans varje dag. När det också måste göras stora besparingar inom kommunpsykiatrin och kanske längre fram även inom hemvården. Då kan väl ingen kräva att kultursektorn i ett för övrigt välmående samhälle ska ha extra pengar.

Den 15, 16 och 17 mars är det för övrigt samrådsmöten om kultur på tre olika platser i Lekebergs kommun. Man ska bland annat prata om ett ”kulturhus”. Inte vet jag om man menar i ett hus i ordets rätta bemärkelse, eller om det är ett uttryck för olika platser där kultur kan utövas.

Hur som helst så hoppas jag på stor uppslutning på dessa möten. Tiden är 18.00 och platserna matsalen i Hidinge skola den 15:e, Lindens samlingssal Fjugesta den 16:e och Mullhyttans skola den 17:e.

P.S. I vår kommun har vi för övrigt en ”instans” som gör mycket för såväl lokal kultur som idrott. Hela Lekebergs Sparbank!

Fotnot:
Kultur kommer från latinets cultura som betyder ungefär ”bearbetning”, ”odling” och ”bildning” och i sin tur härstammar från colo ”odla”. Begreppet har fått en väldigt vid betydelse och avser all mänsklig aktivitet. Kultur har dock främst två betydelser: andlig (konstnärlig) odling eller socialt överförda levnadsmönster.

12819231_10205649181778144_5529040305771959912_o

Publicerat av

Gunilla Pihlblad

Gunilla Pihlblad

Lekebergsbo som är engagerad i det mesta som känns angeläget. Vilket bland annat betyder Lekebergs Revysällskap och kultur- och nöjeslokalen Sparbanksbörsen i Fjugesta. Där har vi en verksamhet som förmodligen är ganska unik sett i förhållande till invånarantal i kommunen. Man stöter också på mig i lokal- och regionalpolitiska sammanhang samt inom länets samlande amatörteaterorganisation, ATSÖ. Jobbar som informationsansvarig i branschorganisationen Convenience Stores Sweden, har tre vuxna barn, ett barnbarn, en särbo och en katt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *