Folkbildningssuccé med tre nya intressanta ämnen

Sedan sju år tillbaka arrangeras vetenskapspubar på Sparbanksbörsen i Fjugesta. På onsdag är det dags för årets första och temat är demokrati. Föreläsare är professor Erik Amnå från Örebro universitet.

Konceptet är att man bjuder in forskare, författare och andra för att föreläsa om aktuella ämnen. Alltid med fri entré och öppen bar. Sedan starten 2009 har det anordnas cirka 30 vetenskapspubar med ett mycket varierande innehåll. Snittantalet besökare ligger på 90 personer och det har funnits några gånger då det till och med har varit ståplats som gällt.

I år utökas antalet från fyra till sex och man planerar också att starta en parallell föreläsningsserie.

Årets första vetenskapspub tar upp ett högaktuellt ämne, nämligen demokrati. Närmare bestämt hur den utvecklats under de senaste 100 åren. Folkrörelserna förlorar medlemmar. Ungdomar letar nya former. Multikulturalismen utmanar den post-lutherska sekularismen. Högerpopulismen gastkramar EU-projektet. Hur ska vi utveckla demokratins värden och former utifrån de nya förutsättningarna?

Detta är vad Erik Amnå kommer att lyfta fram under programmet som börjar klockan 19 och vilket som vanligt är gratis. Pub betyder också att man kan köpa varma och kalla drycker och inte minst varm korv med bröd J.

Den 23 mars kommer professor Ulrica Nilsson och pratar under rubriken ”Vården tar ton: Musik på recept” och den 20 april görs programmet i samarbetet med den ideella föreningen Hjärnkoll. Författaren, sångerskan och mamman Annika Gelin berättar då om sin resa till och från dotterns autismdiagnos. ”Alldeles underbart autistisk” heter programmet som också innehåller mycket musik.

www.lekebergsrevyn.se under rubriken Vetenskapspub kan man se flera av de tidigare föreläsningarna i form av filmer.

Erik Amnå

Professor Erik Amnå, årets första föreläsare.

 

Finns det frågor till alla svaren?

Om man hade en fråga förr i världen, före Internet, brukade man konsultera en specialist eller försöka hitta svaret i något uppslagsverk eller annan bok. Det kändes som det fanns hur många frågor som helst, medan svaren inte alltid var lätta att få. Idag, med Internet och sökmotorer, känns problemet annorlunda. Det finns hur många svar som helst, men vilket är rätt? Det handlar naturligtvis lite om frågans art. Frågar man hur många ben en ko har, är svaret enkelt och alla är överens om det. Ställer man mer komplicerade frågor, som till exempel: Vad handlar Palestinakonflikten om? Då blir det bums mycket svårare.

Google är den idag klart dominerande sökmotorn på Internet. Man har en marknadsandel på cirka 90 procent och omsätter ungefär 600 miljarder kronor. Inte illa för ett företag som grundades 1998 av Larry Page och Sergey Brin, två studenter på Stanford. Varje sekund besvarar Google ungefär 38 000 frågor, dygnet runt, året runt. En enda sökning kan kräva mer datorkraft än vad som användes för att skicka Apollo 11 till månen 1969. Att i princip alla använder Google, och att man där kan få svar på nästan allting känns naturligtvis bekvämt och bra, men det finns också problem.

Det första problemet är objektivitet. Det går att, medvetet eller omedvetet, påverka i vilken ordning träffarna presenteras. Alla som jobbar med marknadsföring på Internet vet hur viktigt det är att komma i toppen på söksvaren. De flesta användare tittar kanske bara på de sex första träffarna, och bläddrar aldrig vidare till nästa sida med träffar.

Det andra problemet, som rätt hanterat kanske också är en möjlighet, är i vilken riktning informationen egentligen går. Självklart tycker man som användare att man får mycket information från Google. Vad man bör komma ihåg är att det också finns mycket information i frågorna som ställs till Google. Man kan fråga sig om inte informationsflödet från användarna till Google är mer intressant, än från Google till användarna? Google får ju fantastiskt mycket information, i realtid, om vilka frågor, vilken oro, vilken nyfikenhet och vilka trender som just nu finns ute i samhället.

Jämför med till exempel SIFO som gör undersökningar om politiska sympatier, och ofta prickar valresultatet rätt med någon procent. Undersökningarna kanske grundar sig på några tusen telefonintervjuer. Google får 38 000 frågor (med information) i sekunden. Den statistiska säkerheten är med andra ord stor.

Google testade 2008 hur väl man, grundat på användarnas sökningar, kunde förutsäga presidentvalet i USA där Barack Obama stod mot John McCain. I 49 av 50 delstater prickade man rätt. Man undersökte också möjligheten att med sökningar på Google kunna kartlägga den geografiska utbredningen av fågelinfluensan i USA. Här kunde man, i realtid, se hur influensan spred sig från kust till kust. Ett smittspridningsförlopp som stämde väl med senare presenterad statistik från myndigheterna.

Det påstås också att man med god träffsäkerhet, med sökstatistik från Google och YouTube (som ägs av Google), kunnat förutsäga vinnaren i Melodifestivalen. Jag ska pröva det själv i år.

Kanske är ni lite imponerade över att jag vet allt detta? Gissa var jag fått informationen ifrån!!

Lösning på lösen?

Hur många av oss svär inte långa fula ramsor över alla hemliga lösenord vi ständigt måste hitta på och komma ihåg, utan att skriva upp dem på post-it-lappar eller så? Lösenorden ska bara inte vara hemliga, utan många gånger också ”säkra”. Det betyder att de ska ha minst en viss (jobbig) längd, de ska innehålla siffror, små och stora bokstäver samt skiljetecken. Och så ska de helst inte betyda något. Problemet är att den mänskliga hjärnan inte är anpassad för att komma ihåg ett kanske femtiotal slumpvisa kombinationer av meningslösa tecken. Det kan kanske fungera med ett fåtal, som man använder dagligen. Värre med dem som man använder ett par gånger om året…

Sen har vi de kanske värsta koderna, de som består av fyra siffror: Portkoder, mobilen, larmet, kontokorten, tvättstugan, jobbet, cykellåset, digitalboxen, garaget osv. De är lätta att komma ihåg, som till exempel den allra hemligaste (och vanligaste): 1234. Men var det OK-kortet? Eller larmet på jobbet? Eller ICA-kortet? Eller vinkällaren…?

Måste man ha så många då? Ja ofta har man inget val. Nästan alla digitala tjänster idag kräver ett lösenord som man själv inte får bestämma. Man kan till exempel inte ens köpa ett par strumpor på nätet, utan att man måste skaffa ett konto (med lösenord) hos säljaren. Nästa gång man köper strumpor härifrån (om det blir någon nästa gång) kanske är om ett halvår. Självklart kommer man då ihåg sitt säkra lösenord: Eq7;m9Zx%.

Sen har vi en del system som kräver att man byter lösenord varannan månad… Kanske bra för dem som jobbar på kärnkraftverk eller Försvarsdepartementet, men vi andra då? Vi som just hade kommit på det perfekta, säkra lösenordet, och lärt oss det utantill… Hittade följande lilla exempel på nätet hur det kan gå till:

Ditt lösenord är för gammalt och måste bytas.

elefant
För kort lösenord.

stor elefant
Mellanslag är inte tillåtna.

storelefant
Lösenordet måste innehålla minst en siffra.

1storelefant
Lösenordet måste innehålla minst 12 bokstäver.

1förbaskatstorelefant
Det måste vara minst tre stora bokstäver i lösenordet.

1FÖRBASKATstorelefant
Lösenordet måste vara minst 25 tecken långt.

1FÖRBASKATstorelefantSläppInMigIsystemetNuDinSkitstövel
Lösenordet är redan upptaget av annan användare, välj ett nytt.

Om tåg(a) i Lekeberg – och på andra platser

Kan ”kreativa tankar om Lekeberg” handla om tåg? Så klart, själva Fjugesta finns ju till enbart tack vare järnvägen. Och gamla fina stationshuset ska snart förhoppningsvis renoveras och pryda centrum. Sen är det ju ”tåga” i kommunen och dess invånare.

Men detta handlar om tåg på ett annat sätt. Undertecknad sitter just nu på ett sådant och känner sig frustrerad. Andra dagen i rad med tjänsteresa på räls. I går till Stockholm och idag till Göteborg. Och båda dagarna med förseningar på hemresan. Signalfel i går och trasigt tåg idag.

Jag har extra bråttom hem eftersom det är förberedande genrep på vår nyårsrevy. Där klarar de sig i och för sig utan mig. Men jag vill ju så klart sitta ner och se hur mödan av de senaste månadernas arbete har lönat sig.

Okej. I stället för att vara irriterad så gör jag något vettigt av tiden. Tänker positivt. Och kreativt. Skriver ett blogginlägg, det är ju kul! Och kommer osökt att tänka på några rader i ett av numren i vår föreställning.

Ni som är i min ålder och uppåt minns kanske Birgitta Anderssons ”Sverigebruden”. Den har vi stöpt om lite så att den handlar om hur vi svenskar beter oss nu för tiden. I inledningen konstateras att det är ett välordnat och pålitligt land vi lever i. Ett land där tågen kommer och går i tid …

Hrm. Det var kanske inte den bästa liknelsen. Men man kan ju se fram emot de nya supersnabba snabbtågen som ska göra att resan mellan Stockholm och Göteborg går som en (ett?) swish. Hurra, då tar det ju bara tre minuter innan man står still i Södertälje för signalfel!

Förresten, har ni någon gång hört talas om att tågen mellan Kiruna och Narvik varit försenade på grund av snö?

Mycket att se fram emot

Jag tycker att alla kavalkader och återblickar vid nyår är lite tjatigt, lite utfyllnad på något vis. Om man nu ska använda årsskiftet för lite reflektion så tycker jag att man i första hand ska titta framåt.

Detsamma gäller alla dessa löften. Om man nu vill ändra något i sitt liv, fine. Men varför göra det offentligt och just på nyårsafton?

Jag menar verkligen inte att låta gnällig, det är inte min stil. Utan vad jag egentligen vill är att just se framåt och göra det bästa av varje dag som kommer.

För min personliga del har jag först och främst en riktigt bra revyföreställning att se fram emot. Men faktum är att det är så kul att repetera att jag ser fram emot varje repetition. Det är verkligen ett härligt gäng som är med i ”Bättre s(c)en än aldrig” som spelas på Sparbanksbörsen i Fjugesta mellan 16 januari och 13 februari.

Som mest befinner sig 23 personer på scenen. 17 aktörer i åldrarna 11 till 70 år och en orkester med kör. Sedan är vi många runt omkring som har minst lika viktiga roller, om uttrycket tillåts.

Det viktiga är att vi är med för att det är kul. Ingen får betalt och alla lägger ner mycket tid på detta. Just för att det är roligt. I bästa fall tycker publiken det också. Det brukar funka så vi litar på att så blir fallet även denna gång.

Vi gör tio föreställningar och på varje sådan serverar vi en tvårättersmeny av hög klass till 112 gäster. Alla gjort ”inhouse”. Våra biljetter är nästan slut, i skrivande stund finns det ett 25-tal kvar. Det är ett stort förtroende vi får från vår publik som glatt köper grisen i säcken.

För övrigt ser jag fram emot resor. Märker att ju äldre jag blir, desto mer vill jag se av världen. Har turen att ha ett jobb som för mig ut i densamma då och då samtidigt som jag med jämna mellanrum får utöva min favoritavkoppling – sol och bad på varmare breddgrader. New York i februari, Kanarieöarna i mars-april och Irland i maj känns helt okej …

Vad har jag egentligen velat säga med dessa rader? Förmodligen att jag känner mig laddad inför det nya året och att jag vill önska er alla ett gott sådant!

På bilden ses en del av vårt härliga revygäng. Foto (med självutlösare): Gunnar Öquist

Julkort2 lägre upplösning

 

Med en sällan skådad glöd …

… intog sånggruppen Glöd Sparbanksbörsen i Fjugesta i söndags och bjöd på en värmande julkonsert som inte lämnade någon oberörd. Därför tänkte jag ägna några rader åt det här tjejgänget som inte bara sjunger bra, utan också gör bra för andra. Sedan starten 1998 har de samlat in över en miljon kronor till Barncancerfonden!

Det handlar om – som de själva uttrycker det – en brokig skara tjejer. Mitt i livet, med familjer och jobb och olika fritidsintressen. En del av dem är förresten släkt. Deras gemensamma nämnare är att de älskar att sjunga och att de tycker om att göra gott.

När de började 1998 bestämde de sig för att låta eventuella inkomna medel gå till Barncancerfonden. Eftersom de nu sjungit i ganska många år, och inte bara till julen, så har det alltså kommit in så mycket som över en miljon kronor. Glöd blev uppmärksammade för detta för ett antal år sedan och var då med i TV4-programmet Svenska hjältar.

De inte bara sjunger bra, de sätter samman konserter och shower med finess och humor. Dessutom omger de sig med skickliga och lyhörda musiker som gör föreställningarna högklassiga i alla avseenden.

Vi har haft nöjet att välkomna dem till Sparbanksbörsen flera gånger tidigare. Först med en 60-talsshow och sedan med showen ”Glödhett – tidernas sångerskor”. Den sistnämnda fick de faktiskt göra en repris på eftersom det såldes slut på biljetterna direkt.

Förra julen deltog tre av Glödtjejerna i vår egen julrevy som då självklart fick undertiteln ”inte helt utan Glöd”. I år tog vi steget fullt ut och bjöd in dem att göra sin egen julkonsert hos oss. Eller julkonsert med showinslag, som Annika Gelin så galant uttryckte det i en radiointervju.

Två föreställningar blev det på självaste Luciadagen. Överfullt hus och och en underbar blandning av traditionella julsånger, show, skämt, och djupaste allvar. Med gemensamma ansträngningar av Glöd och Lekebergs Revysällskap innebar den här dagen att Barncancerfonden så småningom kommer att få cirka 30 000 välbehövliga kronor.

Via länken nedan kan ni få lite extra Glöd. Filmat av Lennart M Pettersson. Bilden är tagen av Gunnar Öquist.

God jul på er alla!

12375054_1170806599615154_8824367179783307539_o

 

Med Hasse & Tage i backspegeln

Lekebergs Revysällskaps hyllning till Hasse & Tage, ”Utan tvekan är man inte riktigt klok”, blev en succé. Alla biljetter, extraföreställningar och extraplatser tog slut på nolltid. Själva känner vi att det fungerade bra, och den återkoppling vi fick från publiken var genomgående positiv eller bättre. Kul att jobba med så bra texter och material, problemet var att välja vad som skulle tas med.

Vad vi lagt märke till är att publiken kunde delas in i två kategorier: Dels de som själva upplevt Hasse & Tages föreställningar, och som i många fall kunde texterna nästan utantill, dels de lite yngre, som bara hört talas om Hasse & Tage. Nåt som farsan lyssnade på. En spännande kommentar från en yngre åskådare var: Hasse & Tage? Vad är det för band? Har jag inte hört talas om. Var det de som spelade ”I am going out, the same way I came in”? Vi redde ut skillnaden mellan Hasse & Tage och Tages.

Det var ändå uppfriskande att märka att Hasse & Tages texter gick hem även hos den yngre publiken. Ta till exempel sketchen ”Folkspillran” från Gula Hund 1964, som beskriver integrationsproblem. Då den visades på TV 1966, väckte den stor debatt även i Sveriges Riksdag. Eller Tages monolog om sannolikhet, från ”Under Dubbelgöken”, då det small i Harrisburg 1979. Både dessa frågor är ju idag, cirka 40 år senare, fortfarande brännheta. En del humor har ett långt bäst-före-datum, eller är det så att mänskligheten inte lärt sig så mycket på 50 år?

 

 

I tid och otid

Tittar på de fina tulpanerna som jag fick förra helgen och funderar på detta med att allt ska vara tillgängligt jämt. Det är väl i och för sig bra? Eller?

Förr i världen hade en butik vanligen fasta öppettider, till exempel 09.00 till 18.00. Vidare var den inte öppen alla dagar, utan kanske bara måndag till lördag. Det var inget konstigt med det, alla accepterade det, och anpassade sina inköp därefter, och handlade kanske också lite extra i reserv. Det krävdes förstås lite planering, men i de allra flesta fall var det inga problem. Funkar ju fortfarande på Systemet …

Vi kan se en liknande utveckling med till exempel kräftsäsongen. Före 1994 var kräftpremiären, den första onsdagen i augusti speciell. Innan dess fick man inte fiska några kräftor. Numera kan man köpa importerade kräftor året runt. Liknande fenomen kan man se vad gäller surströmmingspremiären, den tredje torsdagen i augusti. Den var lagstadgad fram till 1998. Numera kan man skaka fram en surströmmingsburk nästan när som helst på året. Det finns fler exempel. Man kan köpa älgkött, svamp, jordgubbar, tulpaner, blåsippor etc nästan när som helst. En del tycker att detta är en ökad service till konsumenten, men kanske finns det också en baksida? Förväntningarna, och därmed också efterfrågan, kan kanske totalt sett bli mindre? Låt mig ta några exempel:

Julskyltningen förefaller börja tidigare och tidigare år från år. Tänk om man kunde köpa julklappar hela året, i fina, lackade paket med tomtar och renar. Eller om man kunde köpa julgran i maj? Och dricka varm julglögg i juli (sic)? Julskinka i augusti? Skulle det då bli någon julrush, med ständigt nya försäljningsrekord?

Eller födelsedag. Pippi Långstrump påstår sig fylla år två gånger om året, för att det är så kul med kalas. (Själv skulle jag nöja mig med att fylla vartannat år, inte för jag har något emot kalas). Men om man kunde fylla år när man ville under hela året? Hur kul skulle det vara?

Nej, vi är ju på något sätt ändå vanemänniskor, och förväntar oss att vissa saker bara ska göras vid vissa tidpunkter på året, i månaden, i veckan, eller under dygnet. Det är ju då själva förväntningen som vi ser fram emot. Om allt kan göras jämt, tappar vi kanske drivkraften och allt blir en typiskt svenskt, lagom medelgrå mellanmjölksdimma?

Det är inte bara förväntningar utan kanske också tillgänglighet som påverkar vårt köpbeteende? Om något är lättillgängligt, och kan köpas utan ansträngning, är det inte lika intressant som om det är sällsynt och lite svårt att få tag i. Eller varför köper man färskpotatis för 1000 kronor kilot, när den några veckor senare kostar 20? Auktioner är också intressanta, folk kan betala tusentals kronor för en gammal stol som kanske är värd en hundring? Själv tycker jag auktioner är ett tidsödande sätt att inte köpa något.

Nej, nu ska vi skotta undan lite snö och sätta upp midsommarstången som vi pyntar med liljekonvaljer och julstjärnor. Barrar mindre än en julgran. Har också fått tag i lite smultron till julskinkan, som vi ska avnjuta under kräftlampornas sken.

Glad Påsk!

 

Lekebergs stora stödgala unik i länet?

Projektet ”Lekeberg hjälper” med en stor stödgala och en konsert i kyrkan nästa söndag, är unikt i länet. Det påstår jag så länge ingen överbevisar mig. Fast det handlar naturligtvis inte om att vara länsbäst. Det handlar om den enorma uppställningen från alla håll och kanter samt om målet att samla in minst 100 000 kronor till människor på flykt.

Det började som ett spontant  facebookinlägg kring bilden som vi aldrig kommer att glömma – den drunknade pojken på stranden – och mynnar nu ut i en stödgala som engagerar människor, företag och organisationer i hela Västernärke. Ja, utanför kommungränserna också. Alla verkar vilja hjälpa till.

Rent praktiskt går det till så att massor av lokala artister ställer upp och underhåller under fyra timmar. Underhållningen varvas med auktion på skänkta saker och under tiden säljs det lotter och serveras det fika. Allt överskott går till behövande och målet är som sagt 100 000 kronor. Fast jag tror att det kommer att bli betydligt mer.

Projektet har så lite kostnader som är möjligt. Att bygga upp scen och teknik i bollhallen i Fjugesta är i princip den enda utgiften. Och då är detta ändå rejält sponsrat av företaget som står för arbetet. Jag tänker inte här räkna upp alla som är med och bidrar, det kan man läsa sig till på bilden nedan eller på www.facebook.com/LekebergHjälper.

En enda person tänker jag framhålla och det är motorn i projektet, Alexandra Zoffman. Jag vet att hon inte gillar det, men jag vet också att vi inte hade varit där vi är den 15:e utan henne.

Vi i Lekeberg hjälper har valt att låta pengarna gå via Lions till organisationens internationella Syrienfond som hjälper folk i flyktinglägren. Det finns flera olika ”säkra” hjälporganisationer men eftersom Lions i Fjugesta tar ett stort ansvar för genomförandet av galan, så känns det helt rätt att pengarna går vidare genom den upparbetade kanalen.

Nu hoppas vi bara att alla de 600 stolarna (för övrigt utlånade av Peter Flack och Johan Wiberg på Trystorps slott) i bollhallen har rumpor som sitter på dem när det hela drar i gång. Och som sagt, något liknande i omfattning har vi hitintills inte sett i närheten, även om många drar sina strån till stacken.

Lekeberg hjälper. Gör ni?

Lekeberg-hjalper-webBild med hjärtan

Världens äldsta storband firade yngsta kommunen

Nu är det snart färdigfirat i vår lilla och naggande goda kommun. Ja i alla fall sett till kommunala evenemang. Finalen på ett tämligen digert jubileumsprogram skedde på Sparbanksbörsen i går med hjälp av Whispering band. Fullsatt så klart. Överfullt för att vara mera precis.

Vilket fenomen det bandet är, har ni tänkt på det örebroare och andra länsbor? Definitivt Sveriges äldsta och kanske till och med världens. Men det allra mest intressanta är kanske inte åldern utan att det verkligen är klass på det man framför. Välljudande blåssektion, duktigt komp, fantastisk sångerska och en bandledare och dirigent som var underhållande i sig med trevliga presentationer och annat mellansnack för att, som han sa, blåsarna skulle få vila läpparna.

Hur som haver, så var detta det sista av fem kommunevenemang under jubileumsåret. Fester som man bjudit på för att markera vi-känslan och samtidigt marknadsföra Lekeberg. För alla åldrar och alla smakinriktningar. Totalt räknar vi med att jubileumskonsert i Riseberga amfiteater, jubileumsdag på Sannabadet, Rock på Klaessons brygga, Whispering och nedanstående samlat cirka 3 200 människor.

Förra måndagskvällen hade vi dessutom ett program med mera historisk prägel. Då berättades det först om hur det hela egentligen gick till när tankarna på egen kommun dök upp och om alla turer – folkomröstning och fultrick från regeringarnas sidor. Därefter blev det panelsamtal med några av dem som var med när det begav sig. Slutklämmen gick i framtidens tecken när ”di gamle” tillsammans med våra nuvarande ledande politiker skådade in i densamma för att konstatera att Lekeberg helt klart har förutsättningarna att utvecklas ännu mer.

Det är förresten inte helt slut på firandet eftersom kommunen finns med på ett hörn när jämngamla Lekebergs Musiksällskap har Jubelkonsert med julens alla sånger den 6 december. Och dessutom mobiliserar hela Lekeberg inför den stora stödgalan den 15 november i Fjugesta bollhall. ”Lekeberg hjälper” är ett projekt som har en unik omfattning och till vilket jag ämnar återkomma. Kanske redan nästa vecka.

So stay tuned.