Nej, du behöver inte räcka till

”Man behöver inte räcka till – det räcker med att man finns till”.

De orden läste jag i en bok i somras, när jag låg i soffan i min lägenhet. Minns att det var en solig dag och gud och alla människor hade packat fikakorgar och åkte och badade med sina barn. Jag orkade inte röra mig en tum. Mina tre barn fick ligga kvar i pyjamas och glo på en tv-skärm med neddragen rullgardin den dagen. Det var första gången på många år som jag faktiskt låg i soffan och gjorde ingenting, och faktiskt njöt av det (det hade väl kanske hänt att jag i den intensivaste fasen av en influensa kanske legat i sängen ett par dagar, men då högst ofrivilligt)

De orden gick rakt in i mig då. Tillsammans med allt annat Tomas Sjödin skrev i den där fantastiska boken, ”Det händer när du vilar”. De gick rakt in i mig för jag förstod hur fast jag var i bilden, eller hela sättet att leva på, som handlar om att göra nytta. Att det inte går inte göra ingenting, för det skapar ju inget värde för någon. (Att det skulle skapa värde för mig själv, och därigenom andra människor omkring mig, den insikten saknade jag helt)

Hela vårt samhälle bygger idag på att vi ska fixa, skapa, göra och leverera. Är vi lediga då sätter vi gärna igång fixahemmaprojekt, eller planerar semesterresor eller bjuder in till middagar som bygger på minst en halv dags förberedelser. Eller som reklamen för ett stort byggvaruhus ropar ut: ”För det finns alltid något att göra!”

Jag kan inte säga säkert att det finns ett vetenskapligt samband, men sjukskrivningarna som beror på stress och psykisk ohälsa ökar, och jag tror en stor del av förklaringen finns i just detta. Vår oförmåga att släppa taget, stanna upp och bara finnas till.  Vi ska räcka till överallt – på jobbet som blir allt mer pressat, för barnen som behöver hjälp med skjutsar överallt, handla mat och städa, och så det där förrådet som behöver rensas ut, presenterna som måste köpas och… Och ständigt denna känsla av att inte räcka till ordentligt någonstans.

Jag är långt ifrån någon expert på det, men jag har fått insikten i alla fall. Den slog mig så hårt att jag numera aldrig använder den svarta tavlan i köket till att skriva veckomeny, inköpslista och kom-ihåg-noteringar. Numera står det bara en sak där, som jag aldrig suddar ut: ”Man behöver inte räcka till. Det räcker med att man finns till.” Och det enda jag behöver göra för det är att vila.

Publicerat av

Sara Bronner

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *