Lärarbrist slår hårdast mot barnen med sämst förutsättningar

I fullmäktige idag har vi diskuterat hur vi kan säkra framtidens kompetensförsörjning av lärare i skolan. Det finns en stor och befogad oro för att en ökande lärarbrist kommer att slå hårt mot skolan i framtiden. Som det ser ut nu så kommer bristen på legitimerade lärare bli ett allvarligt problem de kommande åren. En av de frågor som jag känner var viktigast i debatten är den om lärarnas arbetsmiljö. För även om det skulle visa sig vara möjligt att rekrytera tillräckligt många nya lärare så får en dålig arbetsmiljö ändå allvarliga konsekvenser för barnen på sikt.

Många elever på högstadieskolor får ständigt inställda lektioner, som på grund av sjukdom omvandlas till håltimmar. Klasser får byta mentorer varje termin eftersom lärare – ofta med kort arbetslivserfarenhet – blir sjukskrivna för utbrändhet eller byter arbetsplats när arbetssituationen blivit ohållbar. Det här är helt oacceptabelt, och ett exempel på hur lärarnas arbetsmiljö i förlängningen påverkar barnen.

När vi diskuterar rekrytering och kompetensförsörjning så finns det en väldigt stor utmaning som vi måste ta ansvar för, och det är klyftorna i skolan. Bostadssegregationen och skolsegregationen har gjort att skolorna och pedagogerna i Örebro har väldigt olika förutsättningar för sitt arbete. Det gör också att barnen i Örebro får väldigt olika förutsättningar för sin utveckling och sitt lärande.

Lärarbristen kommer sannolikt att slå särskilt hårt mot förskolor och skolor i de mest socioekonomiskt utsatta områdena i Örebro. När man som lärare har möjlighet att välja arbetsplats, så kommer de flesta att välja en arbetsplats där utmaningarna inte är större än man orkar med. Vilket också innebär att det kommer slå hårdast mot barnen i de här områdena. För där kommer det att vara allra svårast att rekrytera och behålla lärare, så länge vi inte ser till att deras arbetsmiljö och arbetsvillkor blir bättre.

Därför ser vi i Miljöpartiet att vi måste ha skarpa verktyg för att göra just de här lärartjänsterna i de här områdena ännu mer attraktiva. Vi har diskuterat bland annat tvålärarsystem, karriärtjänster, arbetstidsförkortning eller andra nya arbetsmetoder. Lärarna är bäst lämpade för att själva identifiera hur de här tjänsterna ska kunna göras mer attraktiva, men vi politiker måste ta ansvar för ge dem möjligheter till det. Effekterna av lärarbristen får INTE leda till att likvärdigheten i skolan äventyras!

Publicerat av

Sara Bronner

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *