Skolans nedskärningar en katastrof för barnen

Örebros skolor befinner sig i en absurd situation. Trots att de har fler barn än någonsin i verksamheten, och fler barn än någonsin som behöver särskilt stöd för att klara skolan, så ska man nu spara och skära ner på verksamheten. Det som hänt i Vivallaskolan är en väldigt stark varningssignal till oss politiker som vi inte får blunda för. När personalen inte längre orkar vara kvar på sin arbetsplats, när våld och hot skapar en otrygg miljö för alla barn och vuxna, då är det dags att erkänna att det är ett riktigt krisläge. Skolan får säga upp personal som är nödvändig för att få lugn och ro till lärandet. De barn som är stökiga i skolan är ofta de barn som har det svårast hemma. Här ska skolan vara kompenserande, och ge barnen den trygghet och stabilitet som de ofta saknar. När skolan saknar resurser så att en ensam lärare ska ta hand om en hel klass, då drabbar det dessutom ALLA barn när skolan stänger och skickar hem barnen. Stökiga klassrum gör det svårare för alla barn att koncentrera sig. Det är helt oacceptabelt!

Skolan måste få bli det den ska vara: samhällsbyggande, sammanlänkande och hållbarhetsfrämjande. Den ska ge utmaningar och stimulans till barn med goda förutsättningar, men framförallt ska den ge stöd och utveckling till de barn som växer upp i miljöer med sämre förutsättningar.

Resultaten behöver förbättras på skolorna i våra utsatta områden. En nyckel att lyckas med detta är att locka de bästa lärarna och öka antalet behöriga lärare till de klassrum där de behövs som mest. Detta trots att vi går in i en djupare lärarbrist. Miljöpartiet vill se ett åtgärdspaket för att förbättra arbetsmiljön och attraktiviteten för lärare och kringpersonal på skolor med stora utmaningar. Kommunen som huvudman måste ta ansvar för att resursfördelning i större utsträckning ger skolor i utsatta områden förutsättningar att konkurrera om personal och bygga en stark organisation för framtiden. Därför vill vi att kommunen satsar på att skapa attraktiva lärartjänster i socialt utsatta områden genom riktade lönesatsningar och riktade satsningar på kompetensutveckling.

Vi vill också att kommunen undersöker möjligheten att inrätta en funktion där erfarna pedagoger anställs med ett ”resursavtal”, vilket gör att de kan placeras på en skola med stora och akuta behov ett par veckor för avlastning och stöd. En sådan resurs skulle verkligen behövas för Vivallaskolan i en situation där befintlig personal går på knäna.

Skolans resursfördelningsmodell måste förändras. Vi vet vilka stora socioekonomiska klyftor som finns i Örebro, hur stora skillnaderna kan vara mellan olika områden och skolor. Om alla barn ska få samma förutsättningar så betyder det att vi måste fördela mer resurser till de skolor som har de största utmaningarna. Annars kommer vi aldrig kunna få en skola som är lika för alla.

En trygg skola är också en skola där inget barn utsätts för trakasserier, mobbing eller hot. Där är vi tyvärr inte idag. Barn som inte passar in i normen utsätts ofta för en behandling som vi vuxna aldrig skulle acceptera. Skolan måste bli bättre på att jobba med att utmana machonormer och begränsande, osunda könsroller.  Och då måste det finnas ett politisk tryck i frågan, något vi ser saknas idag.

Vi vet också att många örebroare skulle vara beredda att betala lite mer skatt om man visste att den gick till att bygga en välfungerande skola och en god framtid för våra barn. Därför föreslog Miljöpartiet redan 2015 en skattehöjning som skulle öronmärkas till förebyggande satsningar på barnen, bland annat bättre skolhälsovård, förskolekuratorer och fler vuxna i skolan.

I det läget skolan befinner sig just nu är det förvånande att de styrande partierna inte prioriterar resurserna annorlunda. Att man väljer att fortsätta ge miljontals kronor till flygplatsen, att man lägger stora pengar på marknadsföring av Örebro när vi inte ens kan säkra välfärden för de gamla och unga som redan bor här. Miljöpartiet ville bland annat pausa bygget av Kulturkvarteret för att utreda om det fanns andra möjliga lokaler att utveckla istället för att bygga nytt. Till exempel vårt vackra Medborgarhus. Men det ville inte kommunledningen.

Det är uppenbart att de styrande partierna har lovat mycket som de inte kommer kunna hålla. I budgeten för 2019 skriver man att “Arbetsmiljön kommer under 2019 vara ett prioriterat område och det är viktigt att våra pedagoger ska få möjlighet att fullt ut fokusera på sitt kärnuppdrag och därför behöver de avlastas. För att lyckas med detta kommer det behövas fler vuxna i skolan som kan ta över en del av lärarnas arbetsuppgifter”.

Ja, skolan behöver fler vuxna, inte färre. Nedskärningarna på skolområdet är katastrofala, och det kommer krävas tuffa prioriteringar och handlingskraft av de som styr kommunen. För barnen är det viktigaste vi har.

Lärarbrist slår hårdast mot barnen med sämst förutsättningar

I fullmäktige idag har vi diskuterat hur vi kan säkra framtidens kompetensförsörjning av lärare i skolan. Det finns en stor och befogad oro för att en ökande lärarbrist kommer att slå hårt mot skolan i framtiden. Som det ser ut nu så kommer bristen på legitimerade lärare bli ett allvarligt problem de kommande åren. En av de frågor som jag känner var viktigast i debatten är den om lärarnas arbetsmiljö. För även om det skulle visa sig vara möjligt att rekrytera tillräckligt många nya lärare så får en dålig arbetsmiljö ändå allvarliga konsekvenser för barnen på sikt.

Många elever på högstadieskolor får ständigt inställda lektioner, som på grund av sjukdom omvandlas till håltimmar. Klasser får byta mentorer varje termin eftersom lärare – ofta med kort arbetslivserfarenhet – blir sjukskrivna för utbrändhet eller byter arbetsplats när arbetssituationen blivit ohållbar. Det här är helt oacceptabelt, och ett exempel på hur lärarnas arbetsmiljö i förlängningen påverkar barnen.

När vi diskuterar rekrytering och kompetensförsörjning så finns det en väldigt stor utmaning som vi måste ta ansvar för, och det är klyftorna i skolan. Bostadssegregationen och skolsegregationen har gjort att skolorna och pedagogerna i Örebro har väldigt olika förutsättningar för sitt arbete. Det gör också att barnen i Örebro får väldigt olika förutsättningar för sin utveckling och sitt lärande.

Lärarbristen kommer sannolikt att slå särskilt hårt mot förskolor och skolor i de mest socioekonomiskt utsatta områdena i Örebro. När man som lärare har möjlighet att välja arbetsplats, så kommer de flesta att välja en arbetsplats där utmaningarna inte är större än man orkar med. Vilket också innebär att det kommer slå hårdast mot barnen i de här områdena. För där kommer det att vara allra svårast att rekrytera och behålla lärare, så länge vi inte ser till att deras arbetsmiljö och arbetsvillkor blir bättre.

Därför ser vi i Miljöpartiet att vi måste ha skarpa verktyg för att göra just de här lärartjänsterna i de här områdena ännu mer attraktiva. Vi har diskuterat bland annat tvålärarsystem, karriärtjänster, arbetstidsförkortning eller andra nya arbetsmetoder. Lärarna är bäst lämpade för att själva identifiera hur de här tjänsterna ska kunna göras mer attraktiva, men vi politiker måste ta ansvar för ge dem möjligheter till det. Effekterna av lärarbristen får INTE leda till att likvärdigheten i skolan äventyras!