Den europeiska tågchocken

Vi behöver lite goda nyheter ibland. När man läser att jordens medeltemperatur fortsätter öka, isarna vid polerna blir allt tunnare och kommunen fortsätter att pumpa in skattemiljoner till en flygplats som går med kronisk förlust. Då behövs det lite klimatpepp.

Här kommer det: Intresset hos svenskarna för att resa ut i Europa med tåg istället för flyg har formligen exploderat! Jag är själv med i en Facebookgrupp som heter  ”Tågsemester” och antalet medlemmar har ökat exponentiellt och är idag uppe i över 16 700:

En eldsjäl har nu dragit igång ett projekt med att chartra ett helt tåg från Stockholm ner till Medelhavet, helt utan byten. Intresset är helt överväldigande – hundratals familjer har redan anmält intresse.

Kalmars resebyrå är den resebyrå i Sverige som kanske är bäst på tågresor ut i Europa. Från att ha levt en ganska stillsam tillvaro så är de nu fullständigt överrösta med förfrågningar. De jobbar i princip dygnet runt och det tog flera veckor innan de hade tid att ens svara på mitt mail i våras (men nu har jag fått fantastisk hjälp)

Det är något som händer nu. Något viktigt. Fler börjar förstå att flyget faktiskt inte är nödvändigt för att kunna uppleva en varm, solig plats eller en äventyrlig resa. Att kunna resa långt och samtidigt veta att man inte bidrar till stora klimatutsläpp – det är en väldigt fin känsla.

Att intresset för utlandsresor med tåg ökar är otroligt glädjande – precis som alla tågresor måste öka för att vi ska hejda klimatförändringarna. Punktligare tåg, satsning på höghastighetståg och bättre regional tågtrafik är några viktiga åtgärder framöver.

Själv har jag just bokat en resa till Italien i sommar – med tåg såklart. Vi åker från Örebro ner till Genua, och sedan vidare söderut längst med kusten till små städer och byar och sedan hem igen via Florens. Det blir ett äventyr på tolv dagar som är något helt annat än en vanlig charterresa. Det kan faktiskt vara riktigt kul att försöka rädda världen!

Ett gemensamt innanförskap – för alla svenskar

Valrörelsen kommer vara full av debatter där man ska förklara hur man ska rädda världen, fixa skolan och ta bort vårdköerna – på max tre minuter. Och där ingen riktigt lyssnar på någon annan.

I ljuset av det är det oerhört skönt och inspirerande att vara på ett samtal som det föreningen Open Up ordnade ikväll. Ett samtal som fick ta tid, och där hela syftet var att mötas och lära. Där vi politiker fick lyssna (ok, prata lite i alla fall, det är ju svårt att låta bli) på olika människors svar på frågor kring hur vi kan bli mer inkluderande och möjliggöra innanförskap för alla.

Det slår mig återigen hur förenklat samtalet ofta är kring svenska värderingar, vilka de är, och det underförstådda i att de är objektivt goda. När vi har så oerhört mycket på att vinna av att lära av nya svenskars värderingar, och mötas i ett nytt, gemensamt innanförskap. Det finns så mycket i vår svenska kultur som gör oss människor illa. Vårt omättliga behov av oberoende och självständighet. Vår oförmåga att ta hand om varandra i vardagen. Vårt inåtvända beteende som gör många av oss tysta och ensamma.

Dessutom har vi ofta svårt att skilja på samtalet om värderingar, och det som handlar om kultur, sedvanor och inlärda beteenden. Många av de som vi uppfattar som annorlunda, har ofta samma grundläggande värderingar och behov som oss infödda svenskar. Det är ju knappast Svenska Akademien som uppfunnit de grundläggande mänskliga rättigheterna. De är universella, djupt mänskliga och delas av de allra flesta.

Jag önskar att samtalen i valrörelsen kommer vara lite mer så här. Lite djupare, lite mindre förenklade och lite mer inlyssnande.

Dags att sänka farten på Örebros gator

Bilens framträdande roll i stadsbilden måste börja ifrågasättas på allvar. Att de dominerar våra gator som de gör idag är inte hugget i sten – det går att förändra! Och det är precis vad jag tycker att vi ska göra. En viktig och enkel åtgärd är att sänka bashastigheten på gatorna i Örebro. Min magkänsla har länge sagt mig att det vore bra. Nu har regeringen med Miljöpartiet i spetsen gett myndigheten för Trafikanalys i uppdrag att utreda förutsättningarna för och konsekvenserna av sänkt bashastighet i tätort. Jag läser den 121 sidor långa rapporten och blir nästan lite överrumplad över vilket starkt stöd den ger en sänkt bashastighet. Vem kan argumentera emot en sänkt hastighet utifrån de här vinsterna:

+ De flesta människor klarar en kollision där hastigheten inte överstiger 20 km/h. Vid 30 km/h överlever nio av tio oskyddade trafikanter som blir påkörda av en bil, och vid 40 km/h överlever sju av tio.

+ En sänkt bashastighet gynnar kvinnorna ännu mer än männen, eftersom det är de som oftast undviker en resa på grund av att de upplever trafikmiljön som otrygg. En jämställdhetsåtgärd alltså!

+ Det är sannolikt att en sänkning av hastighetsgränsen minskar hastighetsvariationen och därmed bidrar till minskade utsläpp av koldioxid och mindre miljöbelastning i övrigt. Högre hastigheter ger även ett högre vägslitage och således högre partikelhalter i luften. Speciellt för utsläppen av kväveoxider är lägre hastigheter viktigt.

+ Sänkt bashastighet minskar bullret i staden, och bidrar till hälsosammare livsmiljöer. Idag blir människor sjuka av bullret de utsätts för. Sänkt hastighet är en effektivare och billigare åtgärd än ”tyst asfalt” och fönsterbyten.

+ Bilars hastighet är en viktig faktor för hur trafiksäker en miljö är och hur trygg den upplevs. Det gäller inte minst barns trygghet och rörelsefrihet. Sänkt hastighet innebär även att föräldrar kan känna sig tryggare och i större utsträckning låta barn resa självständigt. I likhet med barn har även äldre utpekats som en särskilt sårbar grupp enligt sårbarhetsteorin. Lägre hastighet skulle även öka tryggheten för äldre.

+ Sänkt hastighet för fordonstrafiken bidrar till att öka tryggheten för cyklister, vilket även sannolikt skulle få fler att börja cykla. Anledningen till att många avstår från att cykla är att de känner sig otrygga med cyklisters trafiksäkerhet. Med sänkta fordonshastigheter blir det möjligt att låta bilar och cyklister samspela i fler gaturum.

Bashastigheten kan sänkas från 50 till 40 eller 30 km/h. Den enda anledningen att nöja sig med 40 km/h är enligt utredningen att tidsförlusten för bilförarna skulle bli större, i övrigt skulle vinsterna ur alla andra perspektiv blir större med 30 km/h. En fråga om prioriteringar… Miljöpartiet prioriterar trygga trafikmiljöer för barn högst i alla lägen. Det är dags att de kan få ta sin rättmätiga plats i staden. Dessutom visar den senaste resvaneundersökningen att cyklingen inte ökar trots de investeringar som gjorts. Det är en tydlig signal om att det krävs en bättre trafikpolitik i Örebro!

 

Lammfeber och hållbar mat

Idag på morgonen har jag träffat lammen igen. Det är som en drog – jag skulle kunna stanna hela dagen och bara titta och lyssna på dem (och få en och annan lammpuss…)

Påsken är ju en riktig mathögtid för många av oss. Och då är det ju också ganska naturligt att fundera över hur maten har kommit till tallriken, och hur den påverkar miljön och klimatet.  Maten vi äter är en av våra största klimatbovar, så vilken mat vi väljer har stor påverkan på vårt totala klimatavtryck. Att välja ekologiskt gör ju att vi slipper kemiska bekämpningsmedel och får en större biologisk mångfald. Det ger ju också djuren ett mycket bättre liv, och möjligheter att få utlopp för sina naturliga beteenden. De får till exempel gå utomhus mer, och ungarna får stanna längre med sina mammor. Om man också äter lite mindre kött, men av en bättre sort, så minskar vi också klimatpåverkan. Gå gärna in på Världsnaturfondens Köttguide om du vill ha hjälp att välja rätt!

Undvik den åksjuka maten, närproducerat innebär mycket mindre transporter.  Att handla närproducerad mat gynnar det såklart också det lokala näringslivet och gör oss mindre beroende av importerad mat.

Så se till att maten på påskbordet har haft en så bra och hållbar resa dit som möjligt! Som konsumenter har vi stor makt att förändra hur maten faktiskt produceras. Och som politiker kommer jag fortsätta jobba för att vi ska förbättra förutsättningarna för lokala producenter, att kommunens mat ska bli ännu mer miljöanpassad och lokalproducerad, och att barnen i förskola och skola lär sig mer om hållbar mat!

Glad påsk!

Kan man göra en valrörelse feministisk?

Kan man göra en valrörelse feministisk? Jag tänker i alla fall försöka. För nästan alla som kontaktar mig i min roll som politiker är män. De kanske har en idé de vill berätta om, är upprörda för något de tycker är fel, vill bjuda in mig till samtal eller studiebesök, lobba för en fråga eller verksamhet de tycker är viktig. Nästan alla medborgardialoger jag är med på domineras av män. Och i de flesta panelsamtal jag är med på är kvinnorna i minoritet. De flesta debattartiklar är signerade av män. Mönstret är genomgående. Konsekvensen? Att männen i större utsträckning får sin röst hörd i det demokratiska samtalet. Att min bild av Örebros utveckling till stor del formas av männens bilder och önskemål.

Jag tänker inte låta det vara så. Inte för att det är något fel på männens åsikter. Nej, jag är glad för varenda samtal och mail jag får. Ofta är de kloka. Men jag vill verkligen höra och se mer av kvinnorna. Vill uppmuntra dem att ta plats, ha åsikter. Vad tycker de om näringslivsklimatet, föreningslivet, stadsutvecklingen, kulturen osv?

I takt med att jag fått insikt om det här mönstret så har en tanke vuxit fram: Jag borde själv göra något aktivt för att skapa plats åt kvinnornas röster. Därför tänker jag göra min valrörelse feministisk. Jag kommer se till att nästan alla de studiebesök jag gör varje vecka fram till valet kommer vara på kvinnodominerade arbetsplatser. Att de företag jag träffar främst är sådana som är grundade eller leds av kvinnor, eller främst har kvinnliga medarbetare. Att jag påpekar varje gång jag blir inbjuden till en ojämställd panel. Att de föreningar jag träffar har en tydlig jämställdhetssträvan, eller till stor del drivs av eller för kvinnor.

Är också tacksam för alla idéer om hur jag kan göra det här ännu bättre. Vilka borde jag träffa?  Fortsätt läsa Kan man göra en valrörelse feministisk?

Är hon näringslivsfientlig?

Igår var jag och kristdemokraternas Lennart Bondeson inbjudna till SVT:s Tvärsnytt för att diskutera klimatförändringarna och utsläppen från transporterna. Kanske någon hickade till när jag sa att jag inte trodde på transport- och logistikbranschen som en framtidsbransch. Är hon näringslivsfientlig? Vill hon förbjuda företag att etablera sig och växa i Örebro? Vill hon inte ha fler jobb till Örebro?

Sanningen är att jag tog tillfället i akt att vara lite långsiktig i mitt resonerande, vilket kanske inte är så vanligt. Men om vi ska ta och titta på lite fakta kring transporterna så kan man snabbt konstatera att läget är ganska illa. 30% av klimatutsläppen kommer från vägtransporterna idag. Och de har ökat med 11% mellan 1990 och 2016. En period när alla sektorers utsläpp egentligen borde ha minskat radikalt. För läget för klimatet är väldigt, väldigt illa. Senast nu i veckan rapporterade SVT om att möjligheten att nå tvågradersmålet i Parisavtalet är borta.

Att tro att vi kan minska utsläppen från vägtransporterna genom att bara öka andelen förnybara drivmedel och effektivare logistik, det är naivt. Bara de senaste åren har mängden transporterat gods ökat med 23% och inget tyder på en avmattning. Dessutom vill ju flygkramarna ha det mesta av biobränslet för att kunna fortsätta flyga som vanligt. Och textilbranschen vill ha bioråvara till alla kläder. Samtidigt som vi behöver bygga allt fler hus i trä. Och samtidigt skydda vår skog och bevara den biologiska mångfalden.

Transporterna MÅSTE helt enkelt minska framöver. Våra konsumtionsmönster måste förändras. Vi kan inte bygga vår välfärd på att transportera runt en massa varor som bygger på ett ohållbart förbrukande av naturresurser. Till det kommer faktumet att en stor del av jobben kommer att försvinna i den här sektorn framöver. Enligt en färsk studie så kan så mycket som 130 000 jobb försvinna ur transport- och logistiksektorn när automatisering och digitalisering slår igenom helt. Är det verkligen det vi ska satsa allra hårdast på i Örebro? Är det värt att bygga bort vår bördiga jordbruksmark för, och fylla infarterna till staden med? Samtidigt som kommunen med den ena handen aktivt letar efter fler logistikföretag till Örebro, så finansierar man forskning och utveckling av automatisering av lager med den andra handen. Logiskt? Hållbart?

Det glädjer mig att se allt fler initiativ kring miljöanpassade transporter och hållbar logistik, både i branschen och på universitetet. Alla sådana initiativ leder i rätt riktning, och kommer att behövas i ännu större utsträckning. Men jag skulle önska att kommunen höjer blicken ovanför de kommande tre åren, och tar fram strategier för en utveckling som både löser miljö- och klimatfrågan OCH skapar hållbara arbetstillfällen för fler örebroare. Det kommer att gynna företag som har hållbara affärsidéer, och kan bidra till en utveckling som är bra både för Örebro idag, och för framtida generationer.

Reducera inte jämställdhetsfrågan i valet, NA

NA frågade för ett tag sedan sina läsare vilka frågor de tyckte var viktigast inför valet i september. Tidningen hade sammanställt ett antal frågor där man kunde kryssa i rutor för de frågor man tyckte var viktigast, som en vägledning till bevakningen i valet.

En sak jag reagerade på ganska rejält var hur man valt att beskriva jämställdhetsfrågan. Vi har ett samhälle idag där hälften av befolkningen inte har samma makt, samma inflytande, samma rättigheter, samma lön eller upplever lika stor trygghet som den andra delen. Det handlar om mänskliga rättigheter, så enkelt är det. Och så stort och viktigt.

I NA:s artikel ger man de läsare som tycker att jämställdheten är viktig två frågor att välja på: Dels jämställda löner för kommunanställda, dels självförsvar för tjejer. Absolut är jämställda löner viktiga. Men ännu viktigare är att åtgärda orsaken till att vi kvinnor får lägre löner. Kvinnor och kvinnors insatser på arbetsmarknaden har inte samma värde som mäns. Det handlar om normer, om hur män (som idag har mest makt och inflytande) ser på kvinnor. Snedvridna normer och begränsande könsroller behöver förändras redan i förskolan och skolan.

Att man också har med självförsvar för tjejer som en jämställdhetsfråga är snudd på ett skämt. Tjejer ska inte behöva försvara sig mot mäns våld! Punkt. Den politiska frågan här handlar snarare om mäns våld mot kvinnor och hur det kan minska.

Jag saknade verkligen den viktigaste frågan av alla: Motarbeta snäva, begränsande könsroller i förskolan och skolan. Genom utbildning i genuspedagogik, nya arbetssätt och en riktigt bra sex- och samlevnadsundervisning för ALLA barn och unga. Och mer förebyggande insatser MOT mäns våld mot kvinnor. Frågor som i alla fall jag kommer prata mycket om i valrörelsen.

Hejdå seminariemän, vi är klara med er

Känner du igen en seminarieman? De flesta av oss har träffat honom ganska många gånger. Det är han som går på seminarier eller samtal med inställningen att det inte finns NÅGON som har lika viktiga och relevanta synpunkter som honom. Sitter han i panelen, då brukar han göra evighetslånga inlägg trots att moderatorn bett deltagarna hålla sig kort så att alla får komma till tals. Han känner sig manad att ha synpunkter och repliker på varenda fråga, trots att han ofta upprepar det andra redan sagt.

Sitter han i publiken är det nästan ännu mer outhärdligt. När moderatorn frågar om någon i publiken har en fråga, då hugger han direkt. Ofta reser han sig upp och börjar med en presentation av sig själv och hinner ofta dra en resumé av sitt personliga CV (det understryker ju vilken vikt hans synpunkter har). Efter introt kommer sedan oftast kommentaren ”jag har ju egentligen ingen fråga, utan det är mer en reflektion”. DÄR borde alla goda moderatorer reagera blixtsnabbt. Men tyvärr gör de sällan det. Istället får seminariemannen gott om tid att göra sin omfattande utläggning som ofta hamnar långt ifrån ämnet, och äter upp tiden som hade kunnat ägnas åt kloka frågor och diskussion om det frågan handlar om. Han lider dessutom ofta av svår bristande självinsikt och tycker mest att det var tur för alla andra på seminariet att just han kom och delade med sig av sina klokskaper.

Den här veckan har jag träffat flera stycken av dem i olika sammanhang. De dyker ofta upp även i andra sammanhang än seminarier – till exempel på Örebrogalor, lunchmöten, politiska sammanträden, APT:er och även föräldramöten. Jag börjar tröttna ganska rejält. Det finns så många andra som har rätt att komma till tals, och jag tror det börjar bli dags att våga vara lite obekväm.

Moderatorer och samtalsledare, förena er! Vässa era strategier för att hålla seminariemannen på mattan. Lär er att identifiera honom redan när publiken och panelen sätter sig. Lämna aldrig ifrån dig mikrofonen, utan håll i den själv när frågor ska ställas, så du enkelt kan ta tillbaka den om du inte hör ett frågetecken inom 20 sekunder. Sätt en timer för paneldeltagarna på 2 min och bryt inlägget snyggt när tiden gått. Och förvarna gärna genom ett litet brandtal i början av samtalet, kanske det avskräcker dem som inte redan blivit förhärdade. Eller föder någon sorts insikt.

Alla människor – oavsett ålder, kön eller annat – har rätt att känna sig inkluderade i ett samtal, och alla har samma rätt att göra sig hörda. Seminariemän har helt enkelt ingen plats i ett jämställt samhälle.

(PS. Ja, seminariemän kan komma i en kvinnas kropp också. Men det är så sällan att det nästan har en plats i historieböckerna)

 

Gör barnen rörelserika!

Har just kommit tillbaka hem efter fem dagars sportlov i Dalarna. Jag och två barn, vänner, vinterkläder, skidor och massor av snö. Otroligt härliga dagar. Långa dagar i slalombacken, några turer i längdspåret, och timmar av lek i snön. Det är underbart att se sina barn (som nu är ganska stora) dra på sig ytterkläderna efter Mello på lördagkvällen få att hinna ut och rumla runt lite till i snön innan de kraschar utmattade i våningssängarna på vandrarhemmet. Man ser så tydligt vad uteleken gör för dem – glädjen i deras ansikten, de röda kinderna, den stora aptiten och den goda sömnen…

På väg hem satt jag och tänkte på hur annorlunda deras vardag ser ut. Hur många timmar de sitter stilla varje dag – i skolan, tillsammans med sina kompisar och framför TV-spel. Några timmars träning varje vecka väger ganska lätt mot alla de timmar de INTE rör på sig. Och då vet jag att det säkert finns många barn som sitter ännu mer stilla än just mina. Någon sa till mig att våra barn är den första generationen som troligtvis kommer må sämre och leva kortare än sin föräldrageneration, just på grund av detta. Om det är sant vet jag inte, men att barn mår dåligt av att inte röra på sig är ju kristallklart.

Det är hög tid att vi vaknar upp och ser vad det gör med våra barn och unga. Varje förälder har så klart ett ansvar för att deras barn rör på sig. Men även vi politiker och föreningslivet kan göra stor skillnad! Jag har tidigare motionerat om att Örebro kommun ska teckna avtal med En Frisk Generation för att vi ska driva på arbetet att få alla barn att må bättre – äta bättre och röra på sig mer. Men jag vet också att det finns många fler goda idéer i idrottsrörelsen kring hur vi kan få alla barn – oavsett uppväxtvillkor – att röra på sig mer i sin vardag. De här initiativen måste kommunen vara med och stötta så att de blir verklighet!

Vi har inte råd att låta våra barn växa upp och bli sjuka av sin livsstil. De föds ju faktiskt med en inneboende lust att röra på sig, och den måste de få behålla. De har rätt till ett rörelserikt liv!

Kan vi bli lyckliga tillsammans med robotarna?

Det är mycket prat om ny teknik, innovationer, digitalisering och robotisering. Det vi vet är att mycket av samhällsutvecklingen just nu är extremt teknikdriven. Varför utvecklar vi robotar, 3D-printing, självkörande bilar osv? Mest för att vi kan, skulle jag säga. Och för att vi har spännande men ganska vaga idéer om vad de kan skapa för nytta för oss människor. De ska göra våra liv smidigare, effektivare, och kanske resurssnålare. Men jag tror att vi pratar alldeles för lite om hur det kan påverka oss människor. Och HUR vi ska använda tekniken för att den ska göra bra saker för oss – inte dåliga. Ett bra exempel är just självkörande bilen, som vissa höjer till skyarna som lösningen på både klimatförändringar och trängsel i städerna. Sanningen är den att de faktiskt kan förvärra problemen i städerna beroende på hur systemet för självkörande bilar utformas. Utvärderingen av försök i vissa städer har visat att fri och flexibel tillgång på självkörande bilar har ÖKAT resandet med 70-80%. Inte riktigt så det var tänkt. Så vi måste fokusera minst lika mycket på hur systemen i ett större perspektiv ska utformas, vilka mänskliga behov som faktiskt behöver mötas. Inte bara förblindas av de tekniska framstegen.

Robotar i t ex äldreomsorgen är en annan intressant aspekt. Jag hör många som hyllar vinsterna för den personliga integriteten. Men inte alls lika många som oroar sig för de som faktiskt vill ha en mänsklig hand på sin kind eller en riktig röst att prata med. Risken är att vi i framtiden ser att robotarna är så effektiva och billiga i jämförelse med människor att de gamlas behov av mänsklig kontakt inte sätts allra högst på listan. Men den tekniska utvecklingen kring robotisering går så oerhört snabbt att jag oroar mig för att vårt samtal kring de mänskliga aspekterna inte hinner hålla jämna steg. Eller att behoven av förändringar på arbetsmarknaden och det ekonomiska systemet (t ex hur vi beskattar arbete resp naturresurser eller bolagsvinster) inte alls hinner med.

När smartphonen gjorde sitt intåg i våra liv var den inte svaret på ett behov vi hade. Snarare har den skapat ett behov hos oss som blivit oerhört starkt. Och den har fört med sig både stora vinster – men också stora problem. Jag läser att barn och ungas psykiska ohälsa har ökat med 100% de senaste tio åren. Samma period som de flyttat en stor del av sitt sociala liv till internet och sociala medier. En värld som kan vara skoningslös, och ofta helt utan insyn för vuxenvärlden. Allt fler tror precis som jag, att en hel del svar på varför barnen mår sämre finns att hitta i deras användning av skärmarna.

Det tänker jag mycket på just nu. Var finns samtalet om oss människor någonstans mitt i den rusande teknikutvecklingen? Får våra grundläggande behov av närhet, tillhörighet, tillit och återhämtning plats i detta? Ser vi inte till att förstå och försvara dem, då kan vi vara ganska illa ute.