#metoo – en uppmaning till alla pojkföräldrar

Just nu snurrar det en uppmaning på sociala medier under hashtaggen #metoo. För att synliggöra hur många kvinnor som utsatts för sexuella trakasserier och övergrepp så uppmanas man skriva ett inlägg som ett vittnesmål att man själv har blivit utsatt för det. Jag gjorde själv ett inlägg igår. Som så otroligt många andra kvinnor har jag blivit utsatt för fysiska och verbala övergrepp från män. Okända män har tafsat på mig på dansgolv och i barer, män jag varit bekant med har tagit på min kropp utan att jag gett dem lov, eller försökt tjata till sig sex. Jag har fått kommentarer om min kropp och mitt beteende som i efterhand känts smutsiga och fel. Även i relationer har det hänt saker som jag långt i efterhand inser att jag egentligen inte ville vara med om.

Det värsta är att det har sjunkit in så långsamt att det faktiskt är övergrepp jag blivit utsatt för. Jag är 44 år gammal idag, och först nu har det blivit tydligt för mig vilken roll killar och män har gett mig, vilka gränser de gått över, och vad jag egentligen inte borde accepterat. Ända sedan jag var i början av tonåren. Min första känsla när jag insåg det här var ilska på mig själv. Ilska för att JAG inte sagt nej, gått iväg, lämnat eller puttat bort. Som att det vore mitt ansvar att hantera en mans grottmänniskobeteende. Men herregud, varför ska vi tjejer och kvinnor ta ansvar för det? Nu är jag istället helt uppfylld av känslan att det är dags att ställa krav på att männen ändrar beteende.

Jag är förälder till tre pojkar. Idag är de tio, elva och tretton år gamla. För mig är de såklart finast i världen. Jag tror mig ha gett dem bra värderingar, trygghet och en bra människosyn. Men nu undrar jag om de verkligen är vaccinerade? Vi är nog många föräldrar som tror att just våra söner inte skulle göra något mot en tjej som ens är i närheten av sexuella övergrepp eller trakasserier. Men kan vi verkligen vara så säkra på det? Pojkar i grupp, eller män i grupp, har en förmåga att påverka varandra på ett ganska destruktivt sätt när det gäller attityder till tjejer. Våra barn har också svårt att värja sig mot porren på Internet, och vilka signaler tror ni att det skickar till pojkar som är som vidöppna fönster kring kärlek, relationer och sex? Att tjejer är tillgängliga objekt som ställer upp på mäns helt skruvade sexuella behov och viljor? Och vilken bild ger det pojkarna kring hur de själva ska vara och bete sig?

Helt ärligt – hur många av er pojkföräldrar brukar på riktigt sitta ner och prata med dem om känslor, relationer, sex, respekt för andras vilja osv? Jag inser att jag gjort det alldeles för lite. Det är inte alltid enkla samtal, jag vet själv inte riktigt hur man gör eftersom mina föräldrar aldrig gjorde det på åttiotalet. Men jag inser att om det är NÅGON som kan förändra samhället och mäns beteende, så är det vi pojkföräldrar. Så kom igen nu – börja prata!

Publicerat av

Sara Richert

2 reaktioner till “#metoo – en uppmaning till alla pojkföräldrar”

  1. Hej Sara,
    Vilket utmärkt och klokt blogginlägg du gör i debatten. Har själv många gånger ställt mig frågan:” Vem/vilka och hur har man fostrat dessa män som beter sig illa eller oacceptabelt…? Går det att skylla på grupptryck eller andra undanflykter? Kommer alltid fram till att det handlar om grundläggande värderingar som lärs in i tidig ålder. I tonåren och arbetslivet kommer gruppkoderna och gruppbeteendet så man behöver vara övertygat ”vaccinerad” innan dess.
    Hoppas att du som har så kloka tankar lyckats med den delen för dina tre söner!
    Är själv far till en son som nu är vuxen och pappa själv och jag kan äntligen andas ut när jag ser resultatet.
    Trevlig Helg
    Anders

    1. Tack Anders! Om man har lyckats eller ej får ju tiden utvisa. Skönt att du kan andas ut 🙂 Det är en hel generation av pojkar och unga män som behöver stöd i att få en sund mansroll. En enorm utmaning för oss alla…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *