Måste miljöpartister vara bäst i klassen?

Just nu pågår en debatt i sociala medier (igen) om politiska företrädares livsstil, och om miljöpartister måste vara särskilda föredömen för en hållbar livsstil.

Lite förenklat så finns det vissa som menar att politiska företrädare för Miljöpartiet måste leva som de lär, och ta ett personligt ansvar för sin livsstil för att vara trovärdiga. Andra menar att det huvudsakliga ansvaret inte ska läggas på individen, utan det är ekonomin och lagarna som måste ändras för att styra mer effektivt i rätt riktning. Ledande politiker inom Miljöpartiet gör ändå så mycket gott genom att ägna princip all sin vakna tid till att jobba för en bättre miljö.

Är det någon av sidorna som har rätt? Saken är den att vi behöver ju göra både och. Nu. Vi behöver både mer politik för att styra utvecklingen i rätt riktning och sätta rätt pris på det som förstör miljön. Men vi har faktiskt inte tid att vänta på det. Vi som kan – och som förbrukar 4,2 jordklot per person – måste samtidigt ta ett personligt ansvar att minska vårt fotavtryck. Att t ex flygresorna är billiga och borde bli dyrare är ju knappast ett argument för att inte sluta flyga redan idag. Det går alldeles utmärkt kan jag intyga.

Sedan är det ju det där med kommunikation. Som förälder så vet man ju att det är lite svårt att få barnen att förstå och respektera vissa saker som jag inte gör själv. Använd cykelhjälm, var utomhus och rör på dig, sitt inte med näsan i skärmen vid matbordet… Om jag inte gör så själv, hur ska jag då få barnen att ta till sig mitt budskap? Och lite så är det nog med politiken också. Politiska företrädare som åker en massa taxi och samtidigt uppmanar folk att ta bussen. Eller de som säger att flygandet måste minska samtidigt som de själva regelbundet åker på semesterresor till andra sidan jorden. Det blir dessutom ännu svårare med trovärdigheten när det faktiskt finns andra politiker som slutat flyga, tar tåget till Bryssel eller cyklar till jobbet. (Egentligen är det kanske politiker i andra partier än Miljöpartiet som borde skämmas. De som säger att vi borde visa mer miljöhänsyn men att staten inte ska bestämma, utan att medborgarna ska göra egna medvetna val. Att de politikerna då själva inte är goda individuella föredömen, det tycker jag nästan är värre…)

Men – jag dömer verkligen ingen. Att driva häxjakt på enskilda individer är destruktivt och poänglöst. Däremot så tror jag att vi kommer längre i vårt politiska arbete om vi lyckas vara goda föredömen. Och därför tror jag också på att fortsätta inspirera varandra, uppmuntra och inte komma med pekpinnar. Jag vill gärna förmedla den otroligt sköna känslan av att vara planetskötare till andra, och hur det faktiskt har gjort mitt liv ännu lite bättre.

På en vägg hemma sitter den här tavlan med inramade foton. Jag har satt upp den som en liten påminnelse om den underbara veckan jag hade i en segelbåt på Medelhavet med mina vänner, den allra sista gången jag flög. Nu är det snart tre år sedan. Jag kommer säkert att komma dit igen, fast nästa gång med tåg. Och det kommer bli lite mer sällan så länge det kostar så pass mycket att åka tåg, och tar så lång tid. Men det går.

Igår hade jag besök av NA som gjorde ett hemma-hos-reportage. Journalisten frågade mig om det fanns något i vårt hem som kunde visa min partitillhörighet. Jag svarade att det kanske var att varenda möbel i hela lägenheten utom soffgruppen var köpt second-hand. Blocket, Myrorna, Stadsmissionen, Linne&Lump, loppisar, arvegods och hemmabyggen i en salig blandning. Jag vill gärna ha det mysigt hemma, men inte på bekostnad av jordens resurser. Och det är faktiskt otroligt kul att leta begagnade fynd! Dessutom ofta mycket billigare och bättre hållbarhet än nyproducerade möbler. Känns smart. Det hoppas jag verkligen kan inspirera andra också!

Publicerat av

Sara Richert

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *