Lammfeber och hållbar mat

Idag på morgonen har jag träffat lammen igen. Det är som en drog – jag skulle kunna stanna hela dagen och bara titta och lyssna på dem (och få en och annan lammpuss…)

Påsken är ju en riktig mathögtid för många av oss. Och då är det ju också ganska naturligt att fundera över hur maten har kommit till tallriken, och hur den påverkar miljön och klimatet.  Maten vi äter är en av våra största klimatbovar, så vilken mat vi väljer har stor påverkan på vårt totala klimatavtryck. Att välja ekologiskt gör ju att vi slipper kemiska bekämpningsmedel och får en större biologisk mångfald. Det ger ju också djuren ett mycket bättre liv, och möjligheter att få utlopp för sina naturliga beteenden. De får till exempel gå utomhus mer, och ungarna får stanna längre med sina mammor. Om man också äter lite mindre kött, men av en bättre sort, så minskar vi också klimatpåverkan. Gå gärna in på Världsnaturfondens Köttguide om du vill ha hjälp att välja rätt!

Undvik den åksjuka maten, närproducerat innebär mycket mindre transporter.  Att handla närproducerad mat gynnar det såklart också det lokala näringslivet och gör oss mindre beroende av importerad mat.

Så se till att maten på påskbordet har haft en så bra och hållbar resa dit som möjligt! Som konsumenter har vi stor makt att förändra hur maten faktiskt produceras. Och som politiker kommer jag fortsätta jobba för att vi ska förbättra förutsättningarna för lokala producenter, att kommunens mat ska bli ännu mer miljöanpassad och lokalproducerad, och att barnen i förskola och skola lär sig mer om hållbar mat!

Glad påsk!

Kan man göra en valrörelse feministisk?

Kan man göra en valrörelse feministisk? Jag tänker i alla fall försöka. För nästan alla som kontaktar mig i min roll som politiker är män. De kanske har en idé de vill berätta om, är upprörda för något de tycker är fel, vill bjuda in mig till samtal eller studiebesök, lobba för en fråga eller verksamhet de tycker är viktig. Nästan alla medborgardialoger jag är med på domineras av män. Och i de flesta panelsamtal jag är med på är kvinnorna i minoritet. De flesta debattartiklar är signerade av män. Mönstret är genomgående. Konsekvensen? Att männen i större utsträckning får sin röst hörd i det demokratiska samtalet. Att min bild av Örebros utveckling till stor del formas av männens bilder och önskemål.

Jag tänker inte låta det vara så. Inte för att det är något fel på männens åsikter. Nej, jag är glad för varenda samtal och mail jag får. Ofta är de kloka. Men jag vill verkligen höra och se mer av kvinnorna. Vill uppmuntra dem att ta plats, ha åsikter. Vad tycker de om näringslivsklimatet, föreningslivet, stadsutvecklingen, kulturen osv?

I takt med att jag fått insikt om det här mönstret så har en tanke vuxit fram: Jag borde själv göra något aktivt för att skapa plats åt kvinnornas röster. Därför tänker jag göra min valrörelse feministisk. Jag kommer se till att nästan alla de studiebesök jag gör varje vecka fram till valet kommer vara på kvinnodominerade arbetsplatser. Att de företag jag träffar främst är sådana som är grundade eller leds av kvinnor, eller främst har kvinnliga medarbetare. Att jag påpekar varje gång jag blir inbjuden till en ojämställd panel. Att de föreningar jag träffar har en tydlig jämställdhetssträvan, eller till stor del drivs av eller för kvinnor.

Är också tacksam för alla idéer om hur jag kan göra det här ännu bättre. Vilka borde jag träffa?  Fortsätt läsa Kan man göra en valrörelse feministisk?

Är hon näringslivsfientlig?

Igår var jag och kristdemokraternas Lennart Bondeson inbjudna till SVT:s Tvärsnytt för att diskutera klimatförändringarna och utsläppen från transporterna. Kanske någon hickade till när jag sa att jag inte trodde på transport- och logistikbranschen som en framtidsbransch. Är hon näringslivsfientlig? Vill hon förbjuda företag att etablera sig och växa i Örebro? Vill hon inte ha fler jobb till Örebro?

Sanningen är att jag tog tillfället i akt att vara lite långsiktig i mitt resonerande, vilket kanske inte är så vanligt. Men om vi ska ta och titta på lite fakta kring transporterna så kan man snabbt konstatera att läget är ganska illa. 30% av klimatutsläppen kommer från vägtransporterna idag. Och de har ökat med 11% mellan 1990 och 2016. En period när alla sektorers utsläpp egentligen borde ha minskat radikalt. För läget för klimatet är väldigt, väldigt illa. Senast nu i veckan rapporterade SVT om att möjligheten att nå tvågradersmålet i Parisavtalet är borta.

Att tro att vi kan minska utsläppen från vägtransporterna genom att bara öka andelen förnybara drivmedel och effektivare logistik, det är naivt. Bara de senaste åren har mängden transporterat gods ökat med 23% och inget tyder på en avmattning. Dessutom vill ju flygkramarna ha det mesta av biobränslet för att kunna fortsätta flyga som vanligt. Och textilbranschen vill ha bioråvara till alla kläder. Samtidigt som vi behöver bygga allt fler hus i trä. Och samtidigt skydda vår skog och bevara den biologiska mångfalden.

Transporterna MÅSTE helt enkelt minska framöver. Våra konsumtionsmönster måste förändras. Vi kan inte bygga vår välfärd på att transportera runt en massa varor som bygger på ett ohållbart förbrukande av naturresurser. Till det kommer faktumet att en stor del av jobben kommer att försvinna i den här sektorn framöver. Enligt en färsk studie så kan så mycket som 130 000 jobb försvinna ur transport- och logistiksektorn när automatisering och digitalisering slår igenom helt. Är det verkligen det vi ska satsa allra hårdast på i Örebro? Är det värt att bygga bort vår bördiga jordbruksmark för, och fylla infarterna till staden med? Samtidigt som kommunen med den ena handen aktivt letar efter fler logistikföretag till Örebro, så finansierar man forskning och utveckling av automatisering av lager med den andra handen. Logiskt? Hållbart?

Det glädjer mig att se allt fler initiativ kring miljöanpassade transporter och hållbar logistik, både i branschen och på universitetet. Alla sådana initiativ leder i rätt riktning, och kommer att behövas i ännu större utsträckning. Men jag skulle önska att kommunen höjer blicken ovanför de kommande tre åren, och tar fram strategier för en utveckling som både löser miljö- och klimatfrågan OCH skapar hållbara arbetstillfällen för fler örebroare. Det kommer att gynna företag som har hållbara affärsidéer, och kan bidra till en utveckling som är bra både för Örebro idag, och för framtida generationer.

Reducera inte jämställdhetsfrågan i valet, NA

NA frågade för ett tag sedan sina läsare vilka frågor de tyckte var viktigast inför valet i september. Tidningen hade sammanställt ett antal frågor där man kunde kryssa i rutor för de frågor man tyckte var viktigast, som en vägledning till bevakningen i valet.

En sak jag reagerade på ganska rejält var hur man valt att beskriva jämställdhetsfrågan. Vi har ett samhälle idag där hälften av befolkningen inte har samma makt, samma inflytande, samma rättigheter, samma lön eller upplever lika stor trygghet som den andra delen. Det handlar om mänskliga rättigheter, så enkelt är det. Och så stort och viktigt.

I NA:s artikel ger man de läsare som tycker att jämställdheten är viktig två frågor att välja på: Dels jämställda löner för kommunanställda, dels självförsvar för tjejer. Absolut är jämställda löner viktiga. Men ännu viktigare är att åtgärda orsaken till att vi kvinnor får lägre löner. Kvinnor och kvinnors insatser på arbetsmarknaden har inte samma värde som mäns. Det handlar om normer, om hur män (som idag har mest makt och inflytande) ser på kvinnor. Snedvridna normer och begränsande könsroller behöver förändras redan i förskolan och skolan.

Att man också har med självförsvar för tjejer som en jämställdhetsfråga är snudd på ett skämt. Tjejer ska inte behöva försvara sig mot mäns våld! Punkt. Den politiska frågan här handlar snarare om mäns våld mot kvinnor och hur det kan minska.

Jag saknade verkligen den viktigaste frågan av alla: Motarbeta snäva, begränsande könsroller i förskolan och skolan. Genom utbildning i genuspedagogik, nya arbetssätt och en riktigt bra sex- och samlevnadsundervisning för ALLA barn och unga. Och mer förebyggande insatser MOT mäns våld mot kvinnor. Frågor som i alla fall jag kommer prata mycket om i valrörelsen.

Hejdå seminariemän, vi är klara med er

Känner du igen en seminarieman? De flesta av oss har träffat honom ganska många gånger. Det är han som går på seminarier eller samtal med inställningen att det inte finns NÅGON som har lika viktiga och relevanta synpunkter som honom. Sitter han i panelen, då brukar han göra evighetslånga inlägg trots att moderatorn bett deltagarna hålla sig kort så att alla får komma till tals. Han känner sig manad att ha synpunkter och repliker på varenda fråga, trots att han ofta upprepar det andra redan sagt.

Sitter han i publiken är det nästan ännu mer outhärdligt. När moderatorn frågar om någon i publiken har en fråga, då hugger han direkt. Ofta reser han sig upp och börjar med en presentation av sig själv och hinner ofta dra en resumé av sitt personliga CV (det understryker ju vilken vikt hans synpunkter har). Efter introt kommer sedan oftast kommentaren ”jag har ju egentligen ingen fråga, utan det är mer en reflektion”. DÄR borde alla goda moderatorer reagera blixtsnabbt. Men tyvärr gör de sällan det. Istället får seminariemannen gott om tid att göra sin omfattande utläggning som ofta hamnar långt ifrån ämnet, och äter upp tiden som hade kunnat ägnas åt kloka frågor och diskussion om det frågan handlar om. Han lider dessutom ofta av svår bristande självinsikt och tycker mest att det var tur för alla andra på seminariet att just han kom och delade med sig av sina klokskaper.

Den här veckan har jag träffat flera stycken av dem i olika sammanhang. De dyker ofta upp även i andra sammanhang än seminarier – till exempel på Örebrogalor, lunchmöten, politiska sammanträden, APT:er och även föräldramöten. Jag börjar tröttna ganska rejält. Det finns så många andra som har rätt att komma till tals, och jag tror det börjar bli dags att våga vara lite obekväm.

Moderatorer och samtalsledare, förena er! Vässa era strategier för att hålla seminariemannen på mattan. Lär er att identifiera honom redan när publiken och panelen sätter sig. Lämna aldrig ifrån dig mikrofonen, utan håll i den själv när frågor ska ställas, så du enkelt kan ta tillbaka den om du inte hör ett frågetecken inom 20 sekunder. Sätt en timer för paneldeltagarna på 2 min och bryt inlägget snyggt när tiden gått. Och förvarna gärna genom ett litet brandtal i början av samtalet, kanske det avskräcker dem som inte redan blivit förhärdade. Eller föder någon sorts insikt.

Alla människor – oavsett ålder, kön eller annat – har rätt att känna sig inkluderade i ett samtal, och alla har samma rätt att göra sig hörda. Seminariemän har helt enkelt ingen plats i ett jämställt samhälle.

(PS. Ja, seminariemän kan komma i en kvinnas kropp också. Men det är så sällan att det nästan har en plats i historieböckerna)