Hejdå seminariemän, vi är klara med er

Känner du igen en seminarieman? De flesta av oss har träffat honom ganska många gånger. Det är han som går på seminarier eller samtal med inställningen att det inte finns NÅGON som har lika viktiga och relevanta synpunkter som honom. Sitter han i panelen, då brukar han göra evighetslånga inlägg trots att moderatorn bett deltagarna hålla sig kort så att alla får komma till tals. Han känner sig manad att ha synpunkter och repliker på varenda fråga, trots att han ofta upprepar det andra redan sagt.

Sitter han i publiken är det nästan ännu mer outhärdligt. När moderatorn frågar om någon i publiken har en fråga, då hugger han direkt. Ofta reser han sig upp och börjar med en presentation av sig själv och hinner ofta dra en resumé av sitt personliga CV (det understryker ju vilken vikt hans synpunkter har). Efter introt kommer sedan oftast kommentaren ”jag har ju egentligen ingen fråga, utan det är mer en reflektion”. DÄR borde alla goda moderatorer reagera blixtsnabbt. Men tyvärr gör de sällan det. Istället får seminariemannen gott om tid att göra sin omfattande utläggning som ofta hamnar långt ifrån ämnet, och äter upp tiden som hade kunnat ägnas åt kloka frågor och diskussion om det frågan handlar om. Han lider dessutom ofta av svår bristande självinsikt och tycker mest att det var tur för alla andra på seminariet att just han kom och delade med sig av sina klokskaper.

Den här veckan har jag träffat flera stycken av dem i olika sammanhang. De dyker ofta upp även i andra sammanhang än seminarier – till exempel på Örebrogalor, lunchmöten, politiska sammanträden, APT:er och även föräldramöten. Jag börjar tröttna ganska rejält. Det finns så många andra som har rätt att komma till tals, och jag tror det börjar bli dags att våga vara lite obekväm.

Moderatorer och samtalsledare, förena er! Vässa era strategier för att hålla seminariemannen på mattan. Lär er att identifiera honom redan när publiken och panelen sätter sig. Lämna aldrig ifrån dig mikrofonen, utan håll i den själv när frågor ska ställas, så du enkelt kan ta tillbaka den om du inte hör ett frågetecken inom 20 sekunder. Sätt en timer för paneldeltagarna på 2 min och bryt inlägget snyggt när tiden gått. Och förvarna gärna genom ett litet brandtal i början av samtalet, kanske det avskräcker dem som inte redan blivit förhärdade. Eller föder någon sorts insikt.

Alla människor – oavsett ålder, kön eller annat – har rätt att känna sig inkluderade i ett samtal, och alla har samma rätt att göra sig hörda. Seminariemän har helt enkelt ingen plats i ett jämställt samhälle.

(PS. Ja, seminariemän kan komma i en kvinnas kropp också. Men det är så sällan att det nästan har en plats i historieböckerna)

 

Publicerat av

Sara Richert

En reaktion på “Hejdå seminariemän, vi är klara med er”

  1. Här kan alla känna igen sig.
    Visst har vi sett den typen på alla möjliga ställen. Bra skrivet.

    Att du sett den typen så ofta så du skrivit blogginlägg om det kanske beror på att du har det uppdrag du har och därför stöter på sådana personer ännu oftare än andra.

    För visst finns de inte minst inom politiken och bland de tjänstemän som politikerna tillsatt för att styra verksamheten ni beslutar om och sätter ramarna för.
    Där kan vi finna praktexempel på sådana och inte så sällan är de även kvinnor.
    Fast jag kan medge att de oftare är män.

    Du har trevligare stil då du talar i fullmäktige än vissa andra.
    Vi hittar lätt den självgoda typen som pratar utan att ha något att säga för att höras och försöka förlöjliga andra genom fåniga kommentarer och urdåligs sarkasmer.
    Hoppas den typen av politiska representanter och tjänstemän är ett utdöende släkte.
    Vi kan aktivt välja att kryssa fram personer på valsedlarna som har ett trevligare debattsätt i om de partier vi väljer att rösta på.

    Gå gärna in och se eller lyssna på kimmunfullmäktige i direktsändning eller i efterhand på nätet.
    Då ser ni snabbt vilka ni inte ska ge kryss och vilka som förtjänar ett.

    Nivån kan vara minst lika låg där som när det är partiledardebatter i TV.
    Nivån där känner vi alla till.
    Och vissa lokala partitoppar väljer att ta efter sina förebilder.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *