Kulturpolitiken borde jämna ut klyftorna

Kultur är en absolut förutsättning för vår hälsa, vårt välbefinnande och för vårt lärande. Därför har den också ett alldeles eget inneboende värde för människor, och ska inte tvingas in i ett ekonomiskt värderingssystem. Ett levande och rikt kulturliv är också en förutsättning för en hållbar utveckling. Kulturen kan vara en brygga mellan människor, mellan olika grupper i samhället, mellan länder och genom historien.

Klyftorna mellan olika grupper i samhället ökar idag, något som verkligen oroar mig. Det finns stora skillnader i t ex förväntad livslängd, hälsa, möjlighet att få jobb och barns uppväxtvillkor. Det är viktigt att våra gemensamma offentliga resurser bidrar till att minska de här klyftorna, inte öka dem. Tyvärr har den kulturpolitik vi haft i Sverige misslyckats med det. Vi vet idag att en väldigt stor del av de statliga och kommunala kulturmedlen går till en ganska liten del av befolkningen. Det är dessutom den del av befolkningen som är resursstarkast.

Det är betydande skillnader i kulturkonsumtion beroende på vilken utbildning eller socioekonomisk bakgrund en människa har. Störst effekt har den socioekonomiska bakgrunden på kulturvanor inom gruppen ”traditionell kultur” som bl.a. utgörs av besök på teater, konstutställning, klassisk konsert och läsa bok. Dvs en stor del av det som den kommunala kulturbudgeten går till.

Ett exempel är att bara 18 procent av svenskarna har gått på en klassisk konsert de senaste 12 månaderna. Vi vet också att denna grupp är socioekonomiskt stark. Ändå går en betydande del av kommunens kulturmedel till den typen av verksamhet. Det intressanta är att när det kommer till eget skapande så är inkomsten av mindre betydelse. Människor med lägre inkomst utövar eget skapande i större utsträckning. Åskådarkultur exkluderar och skapandekultur inkluderar.

Jag skulle vilja att det kulturpolitiska samtalet i Örebro på allvar lyfte den här frågan. Är det rätt och riktigt att vi med kommunala skattemedel i så stor utsträckning gynnar redan resursstarka örebroare? Borde vi på ett radikalt sätt styra om resurserna för att nå socioekonomiskt svagare grupper, för att öka den sociala hållbarheten i vår kommun? Hur skulle det i så fall kunna göras? Ett samtal som vi inte får ducka för.

Publicerat av

Sara Richert

4 reaktioner på ”Kulturpolitiken borde jämna ut klyftorna”

  1. Vi kanske inte borde lägga minst 500 miljoner på ett ”kulturkvarter”?
    500 miljoner om budgeten håller, något som knappast är troligt.

    Är det så ”kulturen” ska skötas för att så många som möjligt ska kunna nyttja den?

    1. Hej! Den främsta anledningen till bygget av ett nytt Kulturkvarter är att Kulturskolan och Stadsbiblioteket behöver nya lokaler. Två verksamheter som är väldigt viktiga för alla barn och unga, och kanske särskilt de som inte har resursstarka föräldrar. Det viktiga är att både kulturskolans och bibliotekets verksamheter bedrivs på ett sätt som är tillgängligt och inkluderande för alla. När det gäller själva investeringskostnaden så har vi i Miljöpartiet också uttryckt en oro över att den pressade tidsramen för bygget kan komma att leda till att kostnaderna blir högre än tänkt. Men tyvärr har vi inte fått gehör för det hos de styrande partierna.

  2. Att kulturkvarteret byggs beror inte på akut lokalbrist.
    Skälet är att kommunledningen bestämt sig att bygga något för att sätta Örebro på kartan.
    Ett slags skrytbygge.

    Då huset (husen?) måste fyllas av något blev det bibliotek och kulturskolan.

    En inte särskilt klok investering om kulturen ska nå många i deras närhet.

    1. Kulturskolans nuvarande lokaler är utdömda och skulle ändå behöva en omfattande ombyggnation för att kunna stanna. Jag tror också att Stadsbiblioteket har mycket att vinna på bättre och trevligare lokaler, fler örebroare kommer hitta dit och biblioteket kan bli en mötesplats för fler. Jag håller med dig om vikten av kultur nära där människor bor, så givetvis får satsningen på Kulturkvarteret inte tränga undan kulturaktiviteter ute i stadsdelarna. Men att skapa en större samlingsplats för läsning, musik, dans, teater och alla andra kulturyttringar, det tror jag ändå kan lyfta kulturen i Örebro. När vi bygger stora arenor för hockey, fotboll och mässor – varför skulle vi inte satsa på samma sätt på kulturen? Jag har varit kritisk under processens gång eftersom tidsplanen för bygget av Kulturkvarteret är hårt pressad, och har påpekat det hela tiden.

      Sen gillar jag också tanken på att Conventum på sikt får tillgång till gamla stadsbiblioteket, och att vi på så sätt äntligen kan öppna Medborgarhuset för örebroarna igen!

      Tack för dina synpunkter!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *